I choose life

July 12th, 2016

Hej alla kära,

Det känns på tiden att göra en uppdatering här.

För fem år sedan var min viktnedgång i full rulle. Runt 10 kg tappade jag mellan våren och hösten, och sedan ytterligare enstaka kilogram till min bottenvikt. För ungefär fem år sedan började jag passera den vikt jag stabilt ligger på idag. Jag tappade kontrollen och det handlade inte längre om att jag ville bli smalare för att se snyggare ut. Jag blev sjuk i anorexia, och mer om den sjukdomen kan ni läsa på bloggen.

När jag läste om och fick höra om att vägen tillbaka kommer att bli lång trodde jag inte på det. Ett långt tag gick jag och själv trodde att det bara var att börja äta mycket igen, bara jag ville… Så var inte fallet. Anas tankar blev djupt inpräntade och att gå emot dom lämnade en med en enorm ångest som i sin tur lockade fram ännu sjukare beteenden.

På den här bloggen har ni kunnat följa med mig genom min resa från och med då jag bestämde mig för att försöka bli frisk. Många gånger har jag berättat för er om hur mycket mer glädje jag känner och hur mycket friskare jag upplever mig vara, för att senare i efterhand göra tillbaka blickar och kunna identifiera kvarliggande sjuka beteenden. Jag har aldrig ljugit för er. Likt som många andra ting i livet behöver man ibland gå igenom vissa saker flera gånger för att verkligen lära sig i det långa loppet. Att förändra sina tankemönster och sitt beteende sker inte över en dag, men däremot kan man under en dag ha förändrade tankemönster och beteenden. Det är vad jag har valt att fokusera på; de perioder som fått mig att känna mig stark och levande.

Att ha varit sjuk i ätstörningar gör det också svårt ibland att skilja på om det är sjukdomen som får en att må dåligt, eller om det är andra faktorer som lockar fram sjukt beteende för att man mår dåligt.

Jag gick ett år i behandling på SCÄ för något år sedan, medan jag i efterhand förstår att det egentligen rörde sig om utbrändhet och en skadad relation med min partner. I en sådan period blir det lätt att tappa sig själv, och att återgå till sjukdomen.

Om jag idag tillämpar sjuka beteenden så bottnar det sig oftast i någon form av osäkerhet. Oftast gör jag det mer eller mindre medvetet. I stunden kan jag ta beslutet att det är okej, det är okej en gång att kräkas när jag proppat i mig godis tills jag blivit illamående. Det är okej i en stressig eller känslomässig period i livet att isolera mig lite extra och lägga stort fokus på mina träningsresultat. Det är heller inte hela världen om jag i någon period känner att jag vill räkna kalorier för att jag känner mig osäker över hur mycket jag äter. Jag dör inte. Jag faller inte tillbaka i skiten för gott. Det jag gör är att jag tillämpar gammalt beteende som varit metoder för att hantera jobbiga känslor. Det är definitivt inte de bästa metoderna, men det är inte alltid vi har kapaciteten att välja de bästa utvägarna. Det varje varje dag som man orkar ta itu med motgångar. Framför allt, är inte ätstörningen (för mig) längre ett sådant stort problem att det alltid är värt att prioritera. Det finns andra saker i livet som påverkar mig och mitt välmående i betydligt större utsträckning.

Är jag frisk nu? Mitt svar blir att det är relativt. För varje år som går ser jag mig själv som friskare och att identifiera mig som sjuk i ätstörningar känns ganska långt bort. Däremot har jag varit det och det har självklart påverkat min livsstil idag. Jag tycker hälsofrågor är oerhört viktiga, jag älskar verkligen att träna (det är jag-tid), jag tycker det är intressant med hur mat påverkar oss och jag förstår att det är en själv som måste ta tag i sina problem – ingen annan kan göra förändringarna åt dig. Och nu när vi ändå kom in på det, skulle du vilja att någon annan gjorde det? Jag är hellre stolt själv över det jag åstadkommit på egen hand. Det stärker mig!

Så fem år senare.. Jag har fått erfarit en hel del. Gått från sjuk i anorexia, till utbrändhet, till funderingar om att vara bipolär eller bara fullständigt knäpp i huvudet, till att i slutändan inse att jag är fan en helt jävla normal människa och jag väljer själv hur jag ska leva.

Varje gång jag kommer på mig själv automatiskt göra friska val infinner sig någon form av stolthet. Jag gör det för att det känns så självklart, för att det är det jag vill i stunden, inte vad jag borde utan vad jag vill.. och helt utan ångest – bara ren och skär stolthet. Ja, det är så jag väljer att leva.

I choose life.

Kramar,
Soelas

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,

Hur går det för mig? – exempel på matdag

September 26th, 2014

Nu har det gått två veckor “på egen hand” efter min första behandlingsvecka på Idun. Många har frågat hur det går för mig och mitt svar till er är att maten faktiskt börjar gå förvånansvärt bra! De första dagarna var det lite jobbigt, och svårt att ändra sina rutiner. Ibland är det fortfarande jobbigt när jag verkligen inte är hungrig och måste tvinga i mig, men för det mesta känns det inte så konstigt att äta mina måltider. Lite flexibilitet är ju tillåtet.

Idag är ett bra exempel på hur jag äter nu:

Frukost 08:15
En skål med yoghurt + rågfras & kanel
Två skivor bröd med smör, ost/leverpastej och gurka
En kopp te

Mellanmål 10:20
En kopp kaffe med mjölk
En questbar

Lunch 12:30
3-4 dl stuvade makaroner
6-7 skivor falukorv
lite ketchup

Mellanmål 15:20
1 äpple
1 bägare yoghurt

Träning – Bodycombat

Mellanmål 18:30
250 g kesella vanilj

Middag ca 20:00
100-150 g lax i teriyakisås
2-3 dl potatisstuvning

Kvällsmål 21:30
En kopp te
En questbar

Till en början var ju målet att äta de sex måltiderna som ska vara enligt behandlingen, men det sägs ju att det kan behövas ett extra mellanmål om man tränar, och det behöver jag, så det tar jag. 😀 *stolt*

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,

Att äta bland andra – ät bra och var stolt!

June 5th, 2014

Det är inte ovanligt att man upplever det som en ångestfull situation att äta i stora sällskap. En del upplever att allas blickar blir riktade mot sin tallrik och att man blir bedömd. En del tycker att det känns jobbigt för att man jämför sina portioner med andra och ångesten lockas fram av att man antingen äter mer eller mindre än ‘alla andra’. Det kan kort och gott bli en enorm obekvämlighet att äta i större sällskap, och det kan bli både ångestfullt, ansträngt och panikartat.

Ett utav de faktorer som definierar friska och fria matvanor är just att äta tillsammans med andra. Hur man ska gå tillväga för att lära sig göra det är inte helt lätt att veta. Likt som allt annat krävs det både arbete och tid för att uppnå detta. Ju mer man litar på sig själv och sin egen kropp, desto lättare blir det att skita i alla andras portionsstorlekar och fördomar.

Under den perioden som jag var “stolt” över att äta lite var det mycket svårt att äta när andra kollade på. Man kände sig bedömd och det orsakade ångest. Men ju friskare jag blivit, desto stoltare blir jag över att visa alla hur duktig jag är på att äta, och desto lättare och roligare blir det att äta med andra. Det är kul att visa att jag kan äta mycket!

Här om kvällen hade vi lagmiddag hos min tränare, och herremingud vad god maten var! Jag tog tre portioner och åt nästan lika mycket som grabbarna. Det var en stund av stolthet. Jag njöt och det kändes friskt! Det är så det ska vara; kul, gott, avslappnat och ångestfritt!

IMG_2448red IMG_2453red IMG_2457red IMG_2459red

IMG_2468red

Det fanns en viss oro över att det skulle bli efterrätt… efter mina tre portioner. Först ville jag inte ta en glass – jag var ju ganska mätt.. Men vad fan – det såg ju så gott ut och det slank ned en ändå! 😀 *stolt*

Tags: , , , , , , , , , , , ,

Stolt över att äta mer

July 24th, 2013

Ett tag skämdes man över att äta ordentligt. Det var som att andra skulle tro att man plötsligt blivit frisk om man åt tillräckligt. Jag var ju anorektisk, då kunde jag inte äta mer än andra. Ändå var det en själv som vägde på tok för lite, det var en själv som behövde den där extra näringen. Men det fanns en viktuppgång som skrämdes, det fanns en sjukdom man inte vågade lämna bakom sig..

..nu blir jag stolt när jag äter mer än andra. Nu vill jag inte förknippas med anorexin. Idag är jag fortfarande liten, men vill då allt visa att jag kan äta ordentligt! Stoltheten växer och ätstörningen suddas bort. Jag kan äta. Jag vill äta. Jag äter!

Mormor lämnade halva hennes sallad - så JAG åt upp den!

Mormor lämnade halva hennes sallad – så JAG åt upp den!

Efter jag hade avnjutit HELA min måltid.

Efter jag hade avnjutit HELA min måltid.

Därpå en massa shopping!

Därpå en massa shopping!

Tags: , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp