Visste ni att…?

March 16th, 2015

Ca 95 % av de som blivit fri från ätstörningssymptom överskattar sin kroppsstorlek med ett snitt på 25 %!

Källa: Foundations of Exercise Phychology,Bonnie G. Berget et al. (2007, s. 306).

Tags: , , , , , ,

När Frida (tror sig) ha gått upp i vikt

August 11th, 2014

Förra veckan publicerades inlägget om “När Ofelia (tror sig) ha gått upp i vikt“. Här kommer uppföljaren på denna, om Frida.

Frida sitter i soffan tillsammans med några vänner en fredagskväll och kollar på film. Fridas pojkvän kommer tillbaka från badrummet och meddelar glatt att han har gått upp i vikt. “Grattis” säger Frida och himlar lite med ögonen. Det spelar inte riktigt henne någon roll, plus att hon vet att han en annan dag kommer bli arg när vågen visar mindre igen. Tanken slår henne att hon faktiskt inte har vägt sig på evigheter, trots att det står en våg på badrumsgolvet. Hon kanske också har gått upp i vikt…

När filmen är slut och vännerna åkt hem ställer hon sig på vågen för första gången på flera månader. Siffrorna säger henne inte så mycket dock. Hon minns inte riktigt vad hon vägde senast, men kanske var det runt 1 kg mindre än nu. Det är ingen stor grej. Det är inte så att riskerar att bli tjock och dessutom har hon ju massvis med godis och annat gott i magen nu.

Frida tänkte “jaha, det var väl kul att väga sig, men det känns ju helt meningslöst att göra det. Runt 1 kg skillnad är ju ingenting, det är ju vad hennes pojkvän säger sig gå upp och ned från dag till dag. Vikten är ju i princip densamma utan att hon vägt sig på flera månader, så varför skulle det vara något av betydelse för henne? Palla!”. 

Frida går och lägger sig utan att reflektera ytterligare kring det. Hon känner sig snarare glad över att hon haft en trevlig filmkväll tillsammans med hennes vänner och att få lägga sig i sängen och mysa tillsammans med sin pojkvän. Det är alltid lika mysigt oavsett om han eller hon gått upp eller ned 1 kg.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Att våga äta mellanmål – hur stora? är de onödiga? behövs de varje dag?

June 30th, 2014

Jag tycker att mellanmålen är onödiga, då jag oftast aldrig känner någon hunger då jag bara någon timme innan ätit ett stadigt mål (det som matschemat hänvisar) och därav kan jag aldrig äta det som man egentligen ska. Har du några tips på hur man trots allt vågar äta de mastiga mellanmål som rekommenderas? Känner mig så äcklig och tjockare än någonsin annars när jag äter när jag är mätt.. Men jag kan ju inte äta mindre på huvudmålen heller då jag inte ens nu äter 100 där. Älskar din blogg, tacksam för svar!
My

En vanlig tanke som sätter hinder för mellanmålen är just “jag är inte hungrig än” – du kanske känner igen dig? Men, anledningen till att vi rekommenderas att äta mellanmål är inte nödvändigtvis för att vi ska dämpa hungern. Det finns flera olika skäl till att vi behöver mellanmål bland annat för att hålla blodsockernivån i schack, hålla igång förbränningen, lättare få i oss den näring kroppen behöver och inte behöva äta så enorma huvudmåltider. Tyvärr är det inte vanligt av idag att äta ordentliga mellanmål. Många friska personer slarvar med det, och det är för att det behöver inte tänka på det. De får inte ångest om de sedan äter en portion extra till middag eller nafsar i sig en godispåse till efterrätt. Kanske stannar de förbi McDonald’s på väg hem från jobbet och köper en cheeseburgare trots att middagen står serverad hemma, för att magen skriker efter mat nu. Magen kommer alltså ur schack om man hoppar över måltider. Mellanmål är riktigt bra för att hålla regelbundenheten och undvika oförutsett “sug” eller hunger.

Att det uppstår en ångestladdad mättnadskänsla är för att kroppen är van med mindre mat. Äter man mer så kommer kroppen också att anpassa sig efter det och ganska snart blir man hungrig vid mellanmålen och om man inte äter helt hundra vid måltiderna. :)

hur ska man komponera ett mellanmål så att det blir bra och tillräckligt? Behöver man äta tre st? FÅR man äta tre st?
Scäs mellanmål är generellt ganska stora. Är det meningen att man ska ha tre av dom även när man är normalviktig? :S
/kroniskt hungrig 😉
– Alexandra H

Det finns inget måste att äta mellanmål för att bli frisk, men det underlättar något enormt, nästan så att det blir ett måste. Det rekommenderas att äta tre stycken, så ja det får man absolut göra! Däremot beror det lite på hur ens vardag ser ut. Har man väldigt långa dagar, eller tränar mycket, kan det behövas fler mellanmål eller större. Men vaknar man kl 10 och har lunch runt 12-13 så blir det svårt att klämma in ett mellanmål på förmiddagen. Tre stycken är standard, det är nödvändigt.

Att SCÄs mellanmål ska vara större än normalt vet jag inte om det är riktigt sant. För mig är ett mellanmål gärna en proteinbar, dubbelmacka och kaffe, en glass eller en risifrutti. Personligen är jag dålig på att äta frukt, annars är det någonting som rekommenderas till de flesta måltiderna, i någon form. Det gäller väl att hitta någonting som fungerar bra för en själv, men om du är hungrig så behöver du förmodligen äta större mellanmål och minst tre stycken – eller hur? Det är ju ingen vinst i att äta mindre än det som rekommenderas och gå runt och vara hungrig. Det finns ju de som har problem med att äta mellanmål för att de inte är hungriga alls, och då kanske det är lättare att välja frukt och fil framför mackor och gröt. Det finns många förslag på mellanmål för att man ska hitta det som känns bäst för en själv. :)

IMG_2048IMG_2049

 

Hej,Mina frågor om mellanmål. Behövs dom varje dag eller beror de på om man är hungrig? Jag äter frukost, lunch, mellis(gärna någon bars) sedan middag och ett kvällsmål på vardagarna. Jag mår bra av att äta så annars hinner jag bli skit hungrig innan middagen.Sedan kan du tipsa om bra mellanmål och är de fel att ta något kvällsmål? Jag tycker inte om att lägga mig hungrig så jag tar oftast en skål med keso/kvarg eller yoghurt ca 2dl med lite musli 2 msk och en frukt eller bär. Sover bra på de. Men är de för mycket?
– Jeanette

Mellanmål är som sagt inte bara till för att mätta, utan även för att hålla blodsockret och förbränningen i schack. Äter man bara mellanmål ibland så ger de inte samma funktion och kroppen kommer lättare i obalans. Att äta frukost, lunch, mellis, middag, kvällsmål låter helt okej i mina öron, men om det är tillräckligt måste avgöras utifrån hur din dag ser ut i övrigt; är du stillasittande? tränar? äter stora/små huvudmål? Allra helst ska mellanmål ätas varje dag och gärna vid samma tidpunkt, annars blir det som du säger: skit hungrig innan middagen. En riktlinje som kan hjälpa är att är det längre tid än 3 h mellan huvudmålen så behövs det ett mellanmål där i mellan.

En skål med 2 dl yoghurt, 2 msk müsli och en frukt/bär är ganska ok. Jag skulle snarare säga att det är för lite än för mycket. Om 2 msk müsli skulle uppgå till 1 dl istället så skulle du nog känna dig mer tillfredsställd i magen under natten. Personligen har jag nog ätit ganska liknande förut, men om jag skulle sova gott på ett sådant kvällsmål gäller det att jag ätit en stor middag eller väldigt bra tidigare under dagen. Det är verkligen inte för mycket till kvällsmål och om det känns bra för dig, så kör på det!

Lite exempel på mellanmål/kvällsmål för mig:

  • 2 mackor med makrill i tomatsås, gurka, örtsalt och en kopp te
  • 2 mackor med smör, jordnötssmör, gurka örtsalt och en kopp kaffe med mjölk
  • 1-2 mackor med smör, kaviar, ost, gurka, örtsalt och en kopp kaffe/te
  • 1 sk lingongrova/gottgräddat med smör, kaviar, ett kokt ägg, gurka, örtsalt och en kopp te
  • 1 dubbelmacka med skinkost, skinka, gurka, örtsalt och 1/2 flaska vitamin well
  • 1-2 port. havregryns gröt med russin, kardemumma, kanel, yoghurt/mjölk, äppelmos, ett ägg och en kopp te
  • 250 g kvarg med lite müsli, ev. bär och massa kanel
  • en liten skål yoghurt med müsli och kanel + en macka med smör, leverpastej, smörgåsgurka och en koppe te/kaffe
  • 1-2 st proteinbars
  • 100-200 g naturgodis (ibland vanligt godis)
  • ett 4-6-pack nuggets med dippsås
  • en frappé (och ev. en proteinbar)

mellanmål

Mina mellanmål varierar mellan stora och små beroende på hunger; ibland äter jag en macka och ibland tre. Jag vet att jag oftast inte håller mig mätt på en macka, medan tre kanske kan kännas lite för mycket. Sedan är en påse godis kanske mer kaloririkt än en skål yoghurt med flingor, men i längden spelar det ingen roll. Är man mer sugen på lite choklad en kväll så är det kanske ett alldeles lagom stort mellanmål då. Medan en annan kväll som man inte är så sugen nöjer sig med något lättare. Det viktigaste är att inte hoppa över och sluta äta mellanmålen bara för att man inte känner sig hungrig. Då kommer kroppen ur balans och det blir lättare att råka ut för hets/överätning framöver. Det gäller att lära sig anpassa sina mellanmål efter sina behov, och det gör man genom att prova sig fram så att man lär känna sin kropp. :)

Lycka till med mellanmålsätandet!

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Spegelns lögner om kroppen bekämpas med tankarna

September 17th, 2013

Men spegeln säger så många hemska saker…hur tackar man den ångesten att i ena sekunden se normal ut, sjuk i den andra och fet i nästa?
SheDevil

Den förvridna kroppsuppfattningen har naturligtvis lyfts fram i tidigare inlägg. Dock skadar det inte att återigen publicera ytterligare en hjälpande text om ambivalensen kring sitt eget utseende och kroppsstorlek.

Kolla, mäta och väga <–> osäkerhet, ambivalens och förvriden kroppsuppfattning

Dessa saker medför varandra. Är man osäker så uppstår lätt ett kontrollerande beteende och ju mer man kontrollerar desto större blir ambivalensen. Det är en spiral rakt ned i skiten. Det är inte sunt att kolla sin kroppsstorlek så pass ofta som ätstörningen gärna vill få en att göra. Kroppen förändras inte så mycket på någon dag att det är synligt.

Genom att kontrollera ofta får man hjärnan att tro att utseendet är så viktigt för en. Är det verkligen det? Det ska inte spela någon roll om man går upp ett kilo en dag till en annan, det ska inte spela någon roll om man känner sig tjockare efter en chokladbit, för kroppen förändras inte så snabbt. Därmed behövs det heller inte kontrolleras så ofta.

Kontrollen är ätstörningens sätt att hålla sig kvar i tankarna och det är oftast den som är svårast att släppa. Ser man smal ut så känner den tillfredsställelse och sänder ut en gnutta lycka till känslorna. Men sedan finns det tillfällen så man helt plötsligt ser så mycket större ut; fettet väller över mer över byxkanten och rumpan ser gigantisk ut! Då drabbar ätstörningen en med ångest. Ångest, ångest, ångest. Hur kunde man bli så tjock? Man har misslyckats..

Det är nog vanligt hos även “icke-ätstörda” personer att se sig själv på ett felaktigt sätt. Tankarna påverkar det vi ser mycket mer än man kan tro. Det är tankarna som blir vapnet mot ångesten också. Tänk sunt, tänk realistiskt och tänk på det som får dig att må bra! Mår du bra av att tänka att du är äckel-tjock eller fin som du är? Mår du bra av att klämma på magen som hänger utanför byxorna och tänka hur fet man blivit? Eller mår du bättre av att tänka på vilken underbar och strålande tjej du är med ditt leende?

Det starkaste verktyget vi har är våra tankar. Använd dem till att bekämpa de ondskefulla monster som äter upp dig inifrån. Alla förtjänar att känna sig snygg i sin egen kropp, och alla kan göra det om man vågar tro och tänka det tillräckligt mycket!

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Fet och underviktig – logiskt?

June 20th, 2013

Det är lätt att glömma bort verkligheten och låta tankarna styra. Det är lätt att börja tro på ätstörningens lögner då de verkar vara så övertygande.

Titta i spegeln och se fläsket välla överbyxlinningen. Hur kan det vara undervikt? Något är fel på kroppen eller måtten. Ett BMI i undre kanten av normalvikt (eller faktiskt undervikt) bör inte visa massvis med fett på magen. Är det detta fett som kroppen ska ha när man är normalviktig? Det kanske är en själv som är byggd på detta sätt: något underviktig med med fett på magen. Hur kan det vara möjligt? Vilken äckligt ful kropp man måste ha!

Tvivlet växer sig starkare. Var det ett bra beslut att gå upp i vikt? Det finns ingen säker tanke som säger att kroppen är finare med fettet ovanpå. Nej, fettet ska inte finnas där. Det är ätstörningen som bestämmer. Fettet måste bort igen. Nu är det indragning på maten och ökad konditionsträning som gäller. Så här får inte kroppen se ut.

Fortfarande lika konfunderad över hur vikten inte kan visa uppåt trots att fettet blivit betydligt mer synligt. Någonting stämmer inte. Någonstans går inte logiken ihop. Det spegeln visar stämmer inte överens med den bild utomstående försöker måla upp. Hur kan de tycka att detta är smalt? 

Sedan kommer den där kommentaren. Den lilla kommentaren som friska människor inte alls skulle lägga märke till, men som en person med ätstörningar tänder till direkt på och sparar på minneskortet. En kommentar som inte alls har varit riktad eller syftad till att uppmärksamma vikt eller kroppsform, men som lämnar en tankeställare som eventuellt leder till självinsikt.

Det är tur att du är lätt!
och
Du är en jätte bra topp!

Tankarna slår knut, och man förstår fortfarande inte hur det kan gå ihop. Men det som konfunderar en nu är inte hur man kan vara normal/underviktig och ha fett på magen, utan nu blir man ställd över hur en själv kan se så mycket fett på magen men att andra fortfarande upplever en som liten och lätt. Vad är sanning?!

Erfarenhetsmässigt så kan jag dra slutsatsen av att ätstörningens tankesätt är lögnen. Sitter tankarna i huvudet om att man blivit tjock/fet så är det med största sannolikhet det som spegeln visar. Det är väl lagom missvisande för att skapa förvirring hos en, va? Så fettet som man själv ser i spegeln finns egentligen inte där. Hur vrickat låter inte det?! I alla fall syns det inte utåt på samma sätt som man märker det själv. Men är inte detta mer logiskt egentligen? Det är inte vågen som det är fel på. Det är inte andra som ljuger om ens kroppsstorlek. Det är de sjuka tankarna som lurar hjärnan.

 

Tags: , , , , , , , , , , , ,

Shortsväder

May 28th, 2013

Nu börjar det bli dags att plocka fram sommarkläderna. Shortsen från förra året. Men vänta…

IMG_9794 IMG_9796

Det där gick inte riktigt..

Bevis på att man har blivit större. Jag tar inte detta som någonting negativt. Det hade varit rätt så sjukt om jag fortfarande kunde ha dessa shorts. Shortsen köpte jag när jag var som magrast, och då hade jag till och med rum för mer. Det är galet hur mager man kan vara, galet att man inte kan se det själv. Detta är inte ett bevis på att jag har blivit tjockare – detta är perspektiv på hur fruktansvärd anorexin kan vara.

Istället för att plocka fram fjolårets sommarkläder rotar man fram shortsen från två år tillbaka. Det var sommaren som jag påbörjade mitt viktras.

IMG_9798 IMG_9801

De passar perfekt! Och de är i storlek 152 (stora i storleken dock).

 

Tags: , , , , , ,

Frida ökar klädstorleken

May 7th, 2013

Som ni som följt min blogg och läst de tidigare liknelserna mellan Frida och Ofelia, kanske förstått så är det nu dags att följa upp sjuka Ofelias berättelse med friska Fridas.

Frida har alltid varit ganska smal. Det är inget hon har tänkt på särskilt mycket förutom när folk har kommenterat det. Det var längesedan Frida vägde sig. Kanske var det vid senaste obligatoriska hälsokollen i högstadiet? Ibland kan Frida också ha barnkläder. Det tycker hon är lite pinsamt. Knappast att hennes vänner ens skulle komma på tanken att gå runt i barnkläder. Hon har ingen aning om vilket klädstorlek de andra har, det har hon aldrig behövt bry sig om heller. Bara när hon velat köpa ett klädesplagg i present någon gång, men inte av någon annan anledning.

För någon månad sedan hade Frida hittat ett par byxor, vårfräsha jeanstights, på rea som hon blivit helt förälskad i. Dock var de en storlek större än hon hade. Frida tänkte att det är dags att hon lägger på sig lite till, så kanske hon kan ha dem till våren.

Idag klev Frida upp, kollade ut genom fönstret och kände att det var dags för de där grå jeanstightsen att åka fram. Hoppas att de inte hänger som löst skinn längs benen (!). När Frida fått på sig byxorna ställer hon sig framför spegeln och inspekterar formen. FORMEN, hon har fått form! WOW, vilka fasta lår hon har som kan fylla ut dessa tights. WOW, vilken rumpa hon har fått som avskiljer sig från låren.

Frida har under de senaste månaderna fått upp aptiten. Hon började gå på gym 2-3 gånger i veckan, men det har också blivit en och annan pizza efteråt. hehe. Frida är riktigt glad över att hennes nya vårfräsha byxor sitter bra på hennes kropp. Hon känner sig snygg och inte alls lika barnslig längre. Äntligen börjar hennes kropp på att växa upp till samma storlek som hennes vänner.

Frida fortsätter dagen med sin älskade frukost och ett starkare självförtroende!

(Till skillnad från Ofelia)

IMG_9294red

Tags: , , , , , , , , , , ,

Shoppa in våren

April 15th, 2013

Vår. Sol. Förnyelse. Vårshopping! Se det inte som ett ångestfullt tillfälle när man ska gå i runt i butiken på jakt efter en lämplig storlek. Se det som ett tillfälle att unna dig något extra, få känna dig extra snygg i något, eller kanske sprida lite glädje och shoppa hem något till en närastående? :)

Antar att det är fler än jag som blir riktigt sugen på att köpa vårkläder.  Det skadar ju inte att fönstershoppa, lika så på nätet, om man känner att pengarna inte räcker till denna månad. Jag blir nästan alltid lika glad över att jag lägger till något jag vill ha i varukorgen, men sedan aldrig lägger beställningen. 😉 hehe

Har man inte tid att springa runt i affärer så är det ju väldigt praktiskt att handla på nätet av idag. Jag kan tänka mig att föräldrar med småbarn och heltidsstuderande studenter är en stor målgrupp för detta. Till föräldrar kan jag tipsa Lekmer som finns på http://www.butiksjakt.se/kampanjer/ och där finns även kampanjer för andra butiker.

Gissa om jag dog när jag hittade dessa trosor på Gina Tricot?! På rabatt dessutom!

trosor
http://www.butiksjakt.se/butiker/Ginatricot/

Gissa om jag dog, när jag såg att den enda storleken som fanns kvar var M. Varför ska man vara så liten? Dessa ligger i alla fall höst upp på min önskelista atm!

 

Tags: , , ,

Den skeva kroppsuppfattningen

February 4th, 2013

Hej! Jag har en fråga angående ätstörningen. Gäller den skeva kroppsuppfattningen bara sin egen kropp? Tycker man att alla andra i t.ex. sin egen storlek också är överviktiga?
-Elin

Bra fråga!

Det är individuellt hur kroppsuppfattningen ser ut. En del kan faktiskt se hur äckligt mager de är, medan andra knappt kan gå genom en dörr utan att oroa sig för att de ska fastna i öppningen. En del söker sig direkt till barnavdelningen för att hitta kläder som passar, medan andra står och rotar efter XXL på tröjorna.

Dessa var nog extrema exempel, men för det mesta har man svårt att verkligen se om man är smal eller tjock. Man är kanske benigare än innan, men samtidigt ser proportionerna annorlunda ut. Magen ser större ut på sig själv, bara för att allt annat har blivit mindre. Ju mer man kollar desto mer växer man. Man blir liksom van med det man ser och till sist ser det inte magert ut, utan normalt.

För att besvara din fråga vill jag belysa att detta kan vara olika för alla. Jag såg knappast andra som tjocka. Jag jämförde mig med de jag tyckte var “normalsmala” och trodde att jag såg ut som dom (i bästa fall). Bara det att de var snyggt smal. Jag fattade inte att jag var äckligt mager.

Däremot fanns det något enormt avsmakligt med tjocka människor. Men det fanns ändå delade känslor: Dels blev jag förbannad över att de inte gjorde något åt övervikten (“Hur kan de inte bara gå ned i vikt – inga svårigheter”). Samtidigt som jag blev nöjd av att inse att andra var tjockare än mig (“Jag är så mycket bättre för att jag är smalare”).

Jag tror att de handlar om ens egen kropp i de allra flesta fallen. När det gäller normalt smala människor vill man snarare uppmuntra dem till att äta lite mer. Men när det kommer till lite “tjockare” så blir det avsmakligt för ätstörningen. En del ska vara mulliga, en del klär som bäst i hull, medan andra ser bara ohälsosamma ut. Fortfarande idag kan jag inte låta bli att jämföra mig med andra.

Anledningen till att man ens delar in människor i “tjocka”, “smala” och “normala” är på grund av kroppsidealen. Jag tycker att det är helt fel sätt att se på folk. Så länge man är hälsosam, spelar det ingen roll vilken kroppsform man har. Det är en liten ätstörning hos oss alla som säger att man ska vara smal för att vara bättre av idag.

Tags: , , , , ,

Tjocka människor har inte minsta storleken

September 11th, 2012

Självkart att 5 kg i kroppsvikt börjar märkas. Förändringarna är skrämmande. De nyaste byxparen går inte att knäppa, och dragkedjan måste vara neddragen för att man ska kunna sitta. Det är inte kroppen som är för stor, utan byxorna som äntligen blivit för små. Istället provade jag mina andra gråa byxor som jag kunde ha för över ett år sedan – DE SATT PERFEKT!

1. Jag har lagt på mig
2. Det är fortfarande den minsta storleken i dam
3. Mina snyggaste byxor sitter äntligen snyggt på mig

När paniken över förändringen började komma, när tjockhetskänslorna tog vid så ersatte jag dom med “snygghetskänslor”. Jag kände mig snyggare. Snyggare är inte en undervikt. Snyggare är normalt smal med rumpa och lårmuskler. Snyggare var ju precis det man ville bli! 

Nu ska jag känna mig stolt, stolt över att jag inte är avmagrad och stolt för min kropp.

Tags: , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp