En vanlig j*vla leverpastejsmacka

October 30th, 2015

Det går i perioder, vad jag gillar att äta. Ibland testar man något nytt som sedan visat sig vara en riktig succé och den håller i sig i några dagar, veckor eller även månader. Och ibland blir det endast en engångsföreteelse. Vissa saker är återkommer regelbundet, medan andra ser man inte skymten av på flera månader (och ibland år). Det är ingenting som är planerat, utan det bara blir så helt enkelt.

Det är inte sålunda att jag den 1:a november bestämmer mig för att äta gröt till frukost varje dag i två månader, eller att mitt kvällsmål antingen får bestå av kvarg eller äggmackor. Jag kanske funderar lite övergripande hur jag ska lägga upp måltiderna nästa dag innan jag somnar, men det är inte förrän när jag går in i köket som jag på riktigt bestämmer mig vad jag vill ha till frukost.

Det samma gäller även de flesta andra måltider. Undantaget blir om jag kommer vara ute på vift större delen av dagen – då krävs noggrannare planering och viss begränsning uppstår (ingenting som nödvändigtvis är negativt dock). Annars tar jag det mellanmålet jag är sugen på, och fixar den maten jag vill ha idag utifrån vad som infinner sig i kylskåpet. Mat blir mycket roligare när man får variera sig och framför allt mycket godare! I vissa perioder kanske jag kör på samma mellanmål flera dagar i sträck – det kanske är en ny favorit som jag inte kan få nog av? Eller så håller datumet på att gå ut och jag måste helt enkelt käka upp det inom de närmsta dagarna.

Ibland käkar jag mitt eget recept på chokladkvarg med cashewnötter, ibland bara massa ägg och örtsalt, men ibland äter jag också en helt j*vla vanlig leverpastejsmacka tillsammans med vanligt j*vla te med vanlig j*vla honung i.

Och ibland två stycken (som det faktiskt blev idag) tillsammans med vanligt j*vla te med vanlig j*vla honung i.

På vanlig j*vla lingongrova med vanlig j*vla bredbar leverpastej från Ica.

…och ibland två stycken (som det faktiskt blev idag).

(Ber om ursäkt för det överdrivna användningen av skällsordet “j*vlar”)

 

Tags: , , , , , , , , , ,

“Jag älskar fortfarande träning och vill äta balanserad mat”

October 22nd, 2015

I detta inlägg hänvisas det till några stycken ur Elina Sundströms bok HälsohetsHennes ord satte mitt i prick på mina tankar just nu, så jag hade inte kunnat formulerat det bättre själv.

IMG_4066IMG_4065

 

Under den senaste tiden har jag blivit ifrågasätt när det gäller mitt tillfrisknande. Det är ingenting som är konstigt. Det är väntat att personer i omgivningen kommer granska ens uppvisande beteende och göra en egen bedömning huruvida personen i fråga kan klassas som frisk eller inte. Men som Elina så väl beskriver behöver det inte vara sjukt att vilja äta näringsrik mat och röra på sig. Man ska inte behöva proppa i sig godis framför andras ögon och lägga träningsdojorna på hyllan för att klassas som frisk.

Oavsett om man har haft en ätstörning eller inte så är “bra” mat och motion fortfarande hälsosamt. Att välja frukt framför en bulle, eller träningsresa framför solresa behöver inte vara sjukt. Allt handlar om varför man gör det. Är det ett tvång eller någonting du själv faktiskt mår bra av?

Att vara frisk handlar om att lika gärna kunna välja en sallad som en pizza när du beställer på restaurang, men att du tar det som du vill ha i stunden. Om du känner dig riktigt sugen på en pizza är det pizzan du ska välja, om du känner mer för en svalkande sallad ska du också få välja att äta den. Det ska man inte behöva förklara för någon.

Jag gör medvetna val när det kommer till min kost och träning. Det handlar om att jag vill leva sunt men utan krav och begränsningar. För mig är det inget lidande att inte äta godis och chips på en fredagskväll. Det är ingenting som tilltalar mig. Visst kan jag smaka lite, men det finns så mycket annat gott jag hellre smaskar på. Och för mig är det ingen pina att släpa mig till gymmet efter skolan. För det mesta längtar jag efter att få åka dit. Det är mitt ställe där jag hämtar ny energi till att orka med andra ting i vardagen. Ibland finns inte motivationen och då försöker jag skapa någon form av rörelse på andra sätt (yoga, promenad etc.). Inte för att förbränna kalorier, utan för att både min kropp och psyke mår bättre av ökad blodgenomströmning. Jag sover bättre, jag äter bättre och jag tänker bättre.

Jag menar inte att alla människor måste vara matintresserad och älska träning för att vara hälsosam – inte alls! Alla är olika och det är här som Elina också menar att man måste lära känna och vara ärlig mot sig själv. Gör jag det här för att jag vill och mår bra av det, eller gör jag det pga ångest och kontroll?

Anledningen till jag att jag inte längre upplever att mat är något större bekymmer för mig är för att jag är medveten om mina val. Folk kommer till att kritisera och ifrågasätta – det får man räkna med. Det kan kännas lite tråkigt att ha ett vakande öga över axeln när man lägger upp sin middagsportion eller ständigt få misstänksamma blickar när man tackar nej till efterrätten. “Svälter hon nu igen?” Kanske folk tänker. Men att skippa en efterrätt en gång påverkar min vikt lika mycket som om jag skulle ta dubbla portioner en annan gång = ingenting!

Det handlar inte om vilka val man gör utan om varför, och jag vet varför så fråga mig hellre än att dra förhastade slutsatser. Det som syns på sociala medier är endast en mikrodel av verkligheten.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

Friskhet handlar om ett sunt förhållande till livet i dess helhet

September 7th, 2014

Att bli frisk handlar inte bara om att ha ett sunt förhållande till mat och träning. För mig finns det inget viktigare än att ha ett sunt förhållande till livet“Ett sunt förhållande till livet”… Vad menas egentligen med det?

Ett sunt förhållande till mat kan vara att äta regelbundet, i tillräckligt stora mängder för att kroppen ska orka med vardagen, för att det är gott, socialt och ja, helt enkelt för att ge oss förutsättningarna till att må bra fysiskt. Men, för att må bra i det stora hela behöver vi ha ett sunt förhållande till så mycket mer. Maten ger oss de fysiska förutsättningarna till att må bra i livet, men vad hjälper det om vi inte har de psykiska (?). Vi behöver inte bara få energi regelbundet från maten, utan vi behöver också få det i livet. Och med “livet” menar jag allt som vi gör. Vi måste göra saker som ger oss energi, glädje och får oss att må bra för att bli friska regelbundet och i tillräckligt stora mängder för att vi ska må bra. Har vi inte saker i livet som får oss att må bra så blir det extremt svårt att bli frisk – det är ju den största puzzelbiten att få på plats för att puzzlet ska bli helt.

Ett friskt liv handlar inte bara om sunda matvanor, utan det handlar om en sund vardag i sin helhet. Det finns ingenting som får mig att känna mig mer frisk och levande än när jag gör saker som ger mig massvis med glädje och energi tillbaka. Sådana saker får ätstörningen att krympa till en liten ärta, som jag knappt kan skåda mitt i solskenet. Visst kan många tro att det är så viktigt att äta si eller så för att bli frisk och fri från ätstörningar, men varje gång som jag känt mig som friskast har det inte varit för att jag ätit enligt något matschema eller valt vila framför träning. Det som fått mig att känna mig frisk har varit att till exempel gått på en träning och ätit mellanmål tillsammans med alla lagkamrater (så självklart och naturligt att det inte ens känns ångestfullt) eller gått på en fest med klassen och tagit glas efter glas med kalorifyllda drycker, precis som alla andra och bara haft riktigt kul! Det som gör mig friskast är inte att tänka på hur jag “bör äta”, utan att göra saker i livet tillsammans med andra som är roliga och att i de sammanhangen äta, utan att göra det till en större grej än vad det egentligen är.

Ibland kanske det inte går som en dans på rosor, men när det gör det, då förstår man verkligen vad det innebär att vara frisk och fri från sina ätstörningsmonster.

Jag har nyss haft första träningen tillsammans med mitt nya lag och det var så fantastiskt roligt! Gjorde massa framsteg på bara en träning! :D

Jag har nyss haft första träningen tillsammans med mitt nya lag och det var så fantastiskt roligt! Gjorde massa framsteg på bara en träning! 😀 (Ni ser mig som en suddig figur i luften, när jag lärde mig dubbla åt “fel” håll)

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Pojkvännen “deffar” !

March 31st, 2014

Detta blir ännu ett inlägg om hur omgivningen kan påverka vår hälsa.

Ett problem som många stöter på när de ska försöka tampas med ätstörningarna är att vänner eller familjemedlemmar inte är med på samma noter. De jobbar i ett motsatt håll som en själv. Morsan försöker börja träna mer, bästa kompisen har slutat äta godis, farmor pratar om hur hon slutat ha socker i bakningen och brorsan kanske äter 1-2 måltider om dagen. Hur påverkar detta en person som verkligen måste kämpa för att äta 5-6 måltider, träna mindre, våga äta sötsaker och inte utesluta livsmedel i kosten? Hur ska en person som är sjuk kunna göra detta själv om omgivningen inte förespråkar detta som hälsosamma matvanor?

Detta är ett problem som många stöter på under sin kamp med ätstörningen. Nu när vi konstaterat att detta problem existerar återstår det att finna någon lösning på det.

  1. Ska vi tala med personerna i fråga och försöka förändra deras förhållande till mat sålunda att det stämmer överens med den hållning man själv strävar efter?
  2. Ska vi undvika dessa personer i en sådan mån att det inte påverkar vår egna kosthållning?
  3. Ska vi acceptera att de inte jobbar mot samma mål och lära oss att fokusera på vad som är sunt för en själv?

Jag röstar i alla fall för det sista alternativet. Lika mycket som någon annan kan få dig att äta på ett visst sätt kan du få någon annan att äta på ett visst sätt. Det krävs mer energi till att försöka påverka andras matvanor än att påverka sina egna. Det är ju sin egen kosthållning som man har makten över och sedan kan man endast välja hur man ska förhålla sig till andras.

Min pojkvän har länge strävat efter att gå upp i vikt. Hans matvanor kanske inte är de mest optimala, men vilken frisk kille i 20-30 års-åldern har det? Under den senaste tiden har han beslutat sig för att försöka “deffa”. Jag är medveten om att sådana beslut utav någon i sin nära omgivning lätt kan påverka ens egna tankar och agerande när det gäller mat och träning. Men det är inte hans ansvar att äta så som är bra för mig. Hans ansvar är att ta hand om sin egen hälsa och göra det som han anser är bäst för sig själv. Sedan är det mitt eget ansvar att ta hand om min hälsa och göra det som är bäst för mig.

Det som är sunt för någon annan behöver inte gälla en själv. Vi måste alltid se till våra individuella behov. Om min pojkvän gör sig av med 1-2 kg fett så påverkar det knappast honom lika mycket som det skulle påverka mig om jag blev av med så mycket. För egentligen har ju jag inte ett endaste kilo överflödigt fett på min kropp.

Det går inte att bli frisk och ständigt försöka undvika att personer i sin omgivning inte följer de kostrekommendationer som en själv bör. För att bli frisk måste vi också lära oss att acceptera och förhålla oss till andras kosthållning. Vi måste lära oss att inte jämföra oss med andra och lita på det vi tror/vet är bäst för oss själva. Om personerna i din omgivning inte kan föregå med ett gott exempel – varför inte bli den personen själv?

rolemodel

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

Varför räknar man kalorier?

January 27th, 2014

Till er förvåning kommer jag inte ställa mig kritisk till och argumentera emot att man ska räkna kalorier, vilket många av er förmodligen antar. Det har redan publicerats inlägg som framhävt negativa aspekter med kaloriräknande tidigare på bloggen (läs här). Det finns även inlägg om att sluta räkna kalorier. Nog har det tidigare konstaterats att  det är missvisande och energislöseri, vilket jag fortfarande vill instämma i. Däremot är det viktigt att vidga sina vyer och inte enbart bli insnöad på sina egna erfarenheter av handlingen. Vi som har haft kaloriräknandet som ett kontrollbehov i ätstörningen har fått uppleva de negativa konsekvenserna med kalorikontrollen, men det är nödvändigt att förstå att det samma gäller inte andra/friska människor.

Det är rätt så självklart att personer som har en balanserad kost inte drar någon nytta av kaloriräknande. Men i dagens samhälle är det endast en minoritet som har riktigt sunda matvanor. Det jag säger är inte att alla behöver äta perfekt och enligt rekommendationerna, utan jag bara konstaterar det faktum att väldigt många har väldigt dålig koll på vad och när de äter. Det är dessa personer som kanske kan dra nytta av att skaffa sig lite kalori- och näringskoll. På detta sätt blir det lättare att överskåda den mängden energi man konsumerar och det kan hjälpa en del personer att få i sig en lagom mängd.

Förmodligen tänker ni i första hand på personer som äter för mycket och behöver gå ned i vikt, men det är nämligen så att en kalorikoll kan hjälpa personer som strävar efter att öka i vikt minst lika bra. Vill man gå upp i vikt så måste man ju äta mer än vad sin kropp förbrukar och det är ta mig tusan inte lätt alla gånger. Lyssnar man enbart på kroppens signaler så riskerar man att inte få i sig mer än kroppen säger till om och då händer det förmodligen inte mycket på viktfronten.

Kaloriräknande är ett sätt att få koll på energiintaget och med hjälp av denna koll blir det lättare att kontrollera vikten. Personer som lider av ätstörningar gynnas sällan av att ha denna kontroll eftersom många ätstörningar handlar just om viktkontroll. Det blir ett osunt beteende för den sjuke, medan det faktiskt kan vara ett verktyg för den friske. Detta är någonting som jag tror är värt att ha i åtanke när man ger sig ut i den omgivande sociala världen. Beteenden som i sjukdomen verkar ohälsosamt behöver inte vara någonting negativt för en annan, det kan faktiskt vara gynnsamt i en del fall. Det är lätt att dra alla människor över samma kam, och ofta använder man den kam som format utifrån ens egna erfarenheter. Men det är viktigt att komma ihåg att vi alla är olika, har olika förutsättningar och vi har alla levt olika liv. Det är lätt att bli insnöad på sina egna uppfattningar och svårt att förstå andras. Det leder ofta till konflikter och jämförelser mellan olika människor.

Personer som har lidit/lider av ätstörningar har en tendens att jämföra sig själv med omgivningen, och detta görs ofta för att få perspektiv. Det behöver inte alltid vara en dålig handling, för man kan lära sig vad det innebär att vara frisk. Men då måste man också vara medveten om att personen som man jämför sig med kanske inte alls har samma problematik som en själv, och därmed kan ett visst beteende, så som kaloriräknande, ge en annan effekt på den personen än en själv. Friska människor har inte samma känslighet och kan ofta vara med “oförsiktiga”, då det inte ligger en liknande psykisk sjukdom i botten. Det finns ingenting att trigga igång på samma sätt.

Kalorikontrollen behöver inte vara ett osunt beteende, så länge det inte går till överdrift. Det beror på i vilka syften de används och om de verkligen är nödvändiga. Jag skulle aldrig rekommendera en normalviktig människa att börja räkna kalorier för att gå ned i vikt, för en normalviktig person kanske redan ligger på sin hälsosamma vikt och då finns det ingen som helst anledning att börja kontrollera energiintaget. Däremot tänker jag inte klandra personer som vill använda sig av denna kontroll som hjälpmedel för att uppnå en hälsosammare vikt. (OBS: kaloriräknande är ofta missvisande och ger endast en approximation).

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

“I Love Eating Raw Sausages”

January 14th, 2014

Efter att ha levt med anorexians matbegränsningar en längre period finns det få saker som ger en sådan stor tillfredsställelse och frihetskänsla som att äta precis det man är sugen på, oavsett hur konstigt eller äckligt det kan låta i andras öron. Det är precis den där friheten som eftersträvas i ett tillfrisknande – friheten att följa kroppens sug utan att behöva hejda sig själv eller kompensera. I anorexin fanns det en njutning att känna hunger. Det var en form av lycka. Nu finns det inget mer tillfredsställande än att äta sig mätt på det man är sugen på. Det är sunt, hälsosamt och friskt!

Gårdagens spontantinköp från reahyllan på Hemköp visade sig bli grunden för dagens måltider.

IMG_1693

Varmkorv på halva priset – gissa om det var ett bra köp?

Igår kväll åt jag korv efter kvällsmålet. Idag åt jag korvar efter en korvmacka. Nyss åt jag korv efter en skål yoghurt. Nu finns det bara två korvar kvar och de kommer förmodligen vara borta imorgon. //Korvälskare

ILERS

Resten av konversationen kan vi lämna till er fantasi. ;)

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Varför äter jag proteintillskott?

January 7th, 2014

Efter upproret på inlägget om julklappen till mig själv publicerade jag inlägget om en hälsosam livsstil och nu, som utlovat, följer jag upp era kommentarer och funderingar i detta inlägg.

Det är garanterat många personer som ifrågasätter konsumtionen av proteinpulver och det var inte länge sedan jag själv gjorde det. Varför väljer man att proppa i sig massa konstgjort skit istället för att äta mer mat, speciellt när mat är så gott?! Det är bra att detta ifrågasätts för många gånger är det inte alls nödvändigt eller ibland till och med ohälsosamt!

Vill gärna ställa en fråga till Soelas, som du gärna får svara på i ett inlägg. Av vilken anledning köper du proteinpulver och proteinbars? Ärligt? Är det utseende? eller en ursägt för att ha med ett “enkelt mellanmål” (en banan och en yoghurt är väl inte svårare att ha med sig?” Anser du dig ha svårt att komma upp i det rekommenderade 1.5-2 g protein per kg kroppsvikt som rekommenderas för idrottare (vilket inte är svårt att komma upp i om man inte är vegetarian) osv. vilken är jusst DIN anledning?
– Flickanochhavet

I och med att jag ökat på min träningsdos under hösten fick jag rekommendationer från närstående att prova ta en shake eller bar direkt efter träningen för att vara säker att jag fyller på med protein. Till en början var jag väldigt “anti-” detta men ville ändå vara öppen för förslaget och ge det en chans. Visst skulle jag kunna ta med mig frukt och yoghurt i väskan istället, men det innehåller inte alls lika mycket proteiner och är mycket mer opraktiskt. Nu visade det sig att jag började tycka om dessa shakes och det känns som ett lätt sätt att få i sig lite efter ett gympass. Annars är ju ägg mycket mer proteinrikt, men samma där; jag har hellre några proteinbars liggandes i väskan än kokta ägg.

Träning är någonting som ger mig stor glädje i livet, vilket det även gjorde innan anorexin. Om jag inte skulle vara elitidrottare hade förmodligen situationen sett lite annorlunda ut. Cheerleading må vara en liten sport, men även den har höga krav om man vill ligga i topp. Nu strävar inte jag efter att bli bäst, men jag vill bli så bra som möjligt och det låter jag motivera mig i min träning också. Jag gymmar för att få de musklerna som gynnar mig som Flyer, men också för att jag tycker att det är kul! Jag tränar inte för att klara av att äta middagen ångestfritt eller kompensera för tidigare måltider. Jag tränar inte av tvång eller för kompensation.  Jag tränar inte för att bli snyggare eller “deffa” fram muskler. Jag tränar för utveckling och glädje!

Sålunda kan jag garantera att det inte är ett visst utseende jag strävar efter med min träning och kost. Jag tycker redan att jag är tillräckligt snygg! 😉 Men jag förstår också att funderingar dyker upp när jag börjar publicera mer “fitness” relaterade saker på bloggen. Jag tror inte att extra protein kommer att göra mig snyggare eller märkbart biffigare. Det är kan ses som en “genväg” för att få i sig tillräckligt med protein, som just nu ger mig en trygghet i att inte bryta ned min kropp i samband med träning. Jag tror verkligen inte att jag kommer att basera hela mitt livskosthållning på proteinpulver. Det är något nytt, spännande, gott och praktiskt som jag provar på just nu när jag elitsatsar i idrotten. Det är ingenting jag vill dölja för er heller.

IMG_1193red

Jag älskar mina bars och protein shakes. Det är ingenting jag tvingar i mig för att jag tror att det ska göra mig till en bättre människa. Jag äter dem för att dem är goda och praktiska träningsmellanmål!

Att vara elitidrottare och samtidigt bära på en ätstörning i ryggsäcken är en riskabel kombination. Det bör handskas med varsamhet och är ingenting jag skulle rekommendera andra att ge sig in på om de verkligen inte är så att sporten ger en den livsglädje som behövs för att bli frisk och fri. Cheerleadingen ger mig den livsglädjen och visst har jag en del tankespöken kvar, men jag har nog aldrig känt mig så fri!

Jag vill inte på något sätt få er alla att leva som mig. Jag förstår att jag kan ses som en förebild, men jag hoppas då att mitt budskap når fram om att jag vill att ni ska leva som ni mår bäst av att göra. Vi kan inte jämföra oss med varandra inom vissa områden när vi inte är samma människa. Vi kan inte leva ett lika liv, men vi kan utbyta tankar och erfarenheter. Det handlar inte om att argumentera kring om det ena är bättre än det andra, varje person måste hitta något sätt att förhålla sig med kosten som passar dennes levnadsvanor. Det finns flera olika sätt att göra saker på, och det betyder nödvändigtvis inte att det ena är rätt eller fel.

Kritiken har varit nyttig för mig. Det får mig att  analysera mina mat- och träningsvanor en extra gång, vilket aldrig slår fel om man ligger i riskzonen för ätstörningar. Jag är medveten om mina val och kanske behöver jag ta mig en funderare över både min egen hälsa och hur jag framför det till er läsare. Det blir en utmaning, men jag är tacksam över att era åsikter uppmärksammats och det är absolut någonting jag kommer ta hänsyn till i mitt fortsatta arbete. Jag hoppas att ni fått svar på era frågor och att ni också förstår att pulver och bars inte är någonting som jag ersatt mina måltider med – för det vore sjukt, utan det är ett komplement då jag tränar mycket. Det är sunt för mig!

Önskar ni läsare att jag ska sluta helt med att publicera träningsrelaterade saker på bloggen?

Önskar ni läsare att jag ska sluta helt med att publicera träningsrelaterade saker på bloggen?

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Dags för en tankeställare

December 12th, 2013

Ibland kan det vara både nyttigt och intressant att analysera sitt eget beteende. Ibland kan det vara bättre att vara lyckligt ovetande också. Men beteenden som gör skada på sig själv eller omgivningen kan det vara värt att ta sig en tankeställare. Vi är definitivt inte perfekta,varken i det vi säger eller gör, och det ska aldrig förväntas av en. Dock är det alldeles för vanligt att vi fastnar i vissa beteendemönster som blir till vanor och sedan blindgör vi oss för dess konsekvenser. Istället för att ta tag i problemet så kastar vi det över axeln och fortsätter hälla salt i såren.

Misstag gör vi alla, ett sådant är inget att klandra sig själv för, men när vi inte vill uppmärksamma dess konsekvenser och lära oss utav dem så blir de till problem. Något skrapsår då och då läker snabbt, men när man vid upprepade tillfällen bryter eller skadar något allvarligt kanske det är dags att börja reflektera över situationerna, för annars kan det leda till att man förstör hela sig själv.

De senaste veckorna har mina dagar varit väldigt påtagliga och jag kan helt enkelt säga att jag upplever en överbelastning. Detta infekterar mitt liv och jag kan inte längre vara samma glada, positiva och energisprudlande tjej jag egentligen vill vara.

Som jag många gånger har nämnt så är det okej att livet känns tufft ibland. Det är faktiskt rätt så hälsosamt! Det är lätt att ta till en försvarsmekanism som säger “det blir bättre sen, då kommer jag att få vila”. Men när det där “sen” bara förskjuts gång på gång så är det inte längre en kortvarig svacka man hamnat i, utan man har hamnat i ett skadligt beteende. Beteendet kan skada både sig själv och andra.

Det är viktigt att inte börja överanalysera en specifik situation eller händelse. Det är också viktigt inte börja klandra sig själv, utan inställer våga vara ödmjuk och erkänna ‘misstaget’. Att förstå varför vi agerar som vi gör är inte simpelt. Människans beteende har studerats i flera århundraden och ännu är det mesta okänt. Men att försöka förstå varför en själv beter sig på ett visst sätt är inte omöjligt. Att förstå sig på sig själv är nödvändigt om man vill göra en förändring.

Jag märker att min stress går inte endast ut över mitt eget välmående utan även över personer i min omgivning som jag älskar.

Insikt kan vara en utav de bästa sakerna man kan komma till. Med insikt kommer förståelse, lättnad och oftast även en lösning. Kommer man till insikt över de beteenden som orsakar problem i ens liv så kommer även hoppet om att det går att vända allt till det bättre.

Ibland kan det bästa vara att ta sig tid att analysera sitt beteende. Det är en tjänst man gör sig själv för en lång tid framöver. En tjänst som leder till det bättre. En tjänst som ger dig potentialen att läka alla sår.

Behöver hitta denna tjej igen (bild från sommar 2013)

Behöver hitta denna tjej igen (bilder från sommar 2013)

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Mår man bra av 5:2 dieten?

November 1st, 2013

Ibland kan det vara nödvändigt att undvika saker för att skydda sig själv, men det är klart att en del saker går inte att undvika för evigt. Till sist måste man bemöta “faran” och hitta ett sätt att möta den utan harm.

Jag gjorde ett aktivt val att ta avstånd från att sätta mig in i vad 5:2 dieten faktiskt innebar. Det man inte vet skadar en inteDet är inte nödvändigt att känna till den, det går att må bra ändå och jag mår ju redan bra! Dock diskuteras den på många håll och kanter och det är nästan mer energikrävande att undvika känna till den än att faktiskt läsa om den. Oavsett om detta är en triggande faktor för en eller inte så kommer man förr eller senare att behöva lära sig att hantera den “information” som sprids i media.

Efter att ha fått en övergripande inblick i vad 5:2 dieten faktiskt innebär kan jag inte hjälpa mig att ställa mig kritisk till detta matförhållande. Visst, det finns studier som har resulterat i slutsatser kring att periodisk fasta ska bidra till ökad hälsa. Det är ju självklart att regelbunden fasta leder till viktminskning eftersom kroppen inte får den totala energin den behöver, så jag tvivlar inte på att denna metod leder till viktnedgång. Frågan är av vilka anledningar man ska ta till sig av denna metod, och till vilket pris?! Man väljer alltså att svälta kroppen flera dagar i månaden för att antingen sträva efter ett kroppsideal eller en bättre hälsa. Den här metoden fungerar ju endast så länge man upprätthåller dieten. För att fasta krävs en hel del disciplin och det handlar om att begränsa kroppens matintag till mindre än essentiellt. Är periodisk svält en livsstil man vill upprätthålla hela sitt liv?

Bantning på detta sätt är ett utav de mest ohälsosamma sätten man kan göra det på. Jag hävdar inte att forskningen har fel, det är mycket möjligt att periodisk fasta kan förbättra kroppshälsan på flera sätt. Däremot syftar jag på att den psykiska hälsan kan försämras avsevärt mycket! Mat är en njutning och att ständigt avhålla sig från denna njutning är knappast sunt. Att leva efter maten är inte ett hälsosamt liv! Jag skiter egentligen i vilka substanser som “stimuleras” av dieter som denna, för själva principen är helt absurd! Mat är gott och det ska man äta för att leva. Man behöver ingen “regelbok” som nämner när, hur och vad man får äta för att må bra. Bra mår man när man äter det man känner sig sugen på, när kroppen vill ha det och i den mängd man behöver!

antidiet

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Några påsar godis om året, är bra för välmåendet!

October 31st, 2013

Oavsett om man frågar en 85 år gammal man med ölmage och skägg eller en liten tanig 5-årig flicka med blont lockigt hår, får man förmodligen samma svar när det gäller om godis är nyttigt. Det har blivit en sådan uppståndelse kring att mänsklighetens fysiska ohälsa har ökat och mycket skyller man på överkonsumtionen av “onyttigheter”.

Det går inte att förneka att godis inte är hälsosamt i stora mängder, men det är även fel att dra en slutsats om att det är nyttigt att avstå godisätandet. Jag vill återigen påpeka att hälsa är både fysiskt och psykiskt! Den fysiska hälsan försämras av en överkonsumtion av näringsfattiga men energitäta livsmedel, men den psykiska hälsan kan drabbas av att utesluta gott-i-gottande i livet. Livet ska vara gott, men allt är som godast i lagom stora mängder.

Vad är en lagom stor mängd? Det är lätt att fastna på att en portion måste vara av en viss storlek eller ett visst antal bitar. Äter man fler än den generella rekommenderade mängden någon gång så drar ätstörningen gärna slutsatsen att man har överätit. Och överätande leder till viktuppgång, tjockhet och fetma! Nu önskar jag lugna er alla med att sådant inte är fallet! Äter man godis väldigt ofta kan det vara bra att inte äta upp en hel godispåse varje gång. Föredrar man däremot att äta godis när suget verkligen faller sig på, kanske inför slutmatchen i fotboll eller högtider, så är det absolut inte överätande att gotta i sig en rejäl mängd.

Idag är det Halloween och det är nog flera tusentals unga (även äldre) som samlar på sig en extra stor mängd sötsaker. Det är inte bara så att de samlar på sig godiset utan de ska förmodligen ätas upp också. Det är inte dagens och helgens godisätande som leder till ohälsa bland befolkningen. Högtidens gottande får nog många att må mycket bättre (både unga som gamla). En godispåse gör en inte till ett fetto, en massa choklad på halloween ger en inte sämre hälsa.

IMG_1253red

Det som nu finns kvar i min godispåse

IMG_1254

Igår hade jag min gotti-dag samtidigt som jag tentapluggade. Den mängden godis jag åt gav till och med mig ångest, men jag bestämde att tillåta mig att äta godiset av den enkla anledningen att jag ville ha! Och då accepterade jag även konsekvenserna av den. En dag efteråt inser jag att ångesten var onödig, för inte har jag blivit tjockare eller fått sämre hälsa. Jag åt godiset som min kropp ville ha och nu är den nöjd! Så låt inte ångesten skrämma er för att göra samma sak. Lyssna på det friska och bekämpa den sjuka uppfattningen!

Godis kanske anses vara onyttigt, men det är inte ohälsosamt! 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp