När Ofelia blev sjuk

November 10th, 2015

En gång i tiden fanns det en liten och duktig tjej Ofelia. Uppfattades ofta av vuxna i skolan som en tyst och blyg tjej, men som alltid lämnade in läxorna i tid. Ofelia var sällan ensam på rasterna, men hon kände sig ändå aldrig tillräckligt populär bland vännerna. När Ofelia började komma in i tonåren började mycket kretsa kring utseendet. Hon kände sig inte lika snygg som hennes vänner – varför blev alltid killarna intresserade av dem och inte hon själv?

Det var inget fel på Ofelia, men ändå kände hon sig inte tillräcklig. Hon kände sig ofta en aning utanför även om hon satt mitt i gruppen. Hon kände sig ofta bortvald även om hon aldrig behövde vara ensam. Hon kände inte att hon passade in lika bra som alla andra och förstod inte varför.

Ofelia har sedan några år tillbaka hållit på med lagidrott. Hon har väldigt höga krav på sig själv och vill gärna bli bäst och det ska också gå väldigt snabbt. För det mesta brukar hon också lyckas med det. I alla fall att bli tillräckligt bra för att bli antagen till det mest avancerade laget i den föreningen hon tillhörde. Men där blev hon inte bäst längre. De andra tjejerna i laget hade tränat i sporten mycket längre än vad hon själv hade och det blev svårt att konkurrera med dem. Hon blev satt som reserv på tävlingar och kände sig inte med i laget där de flesta även var några år äldre.

Ofelia var envis. Hon tänkte inte ge upp. Hon tänkte allt visa dem (!) och började träna extra på fritiden.

I och med att Ofelia kom in i puberteten samt att hon tränade började kroppen forma kurvor som killarna tenderade till att uppskatta. Ofelia som tidigare känt sig osynligt bredvid hennes vänner i närheten av killar började utvecklas till en riktig killmagnet. Vilken boost!

Nu tränade Ofelia både för att bli bäst i laget och vinna killarnas uppmärksamhet. Och framåt gick det. Hon blev den som tränade mest på gymmet utav alla i laget. Hon var den som sprang snabbast under uppvärmningsrundan och den som kämpade längst i jägarstolen. Men det som Ofelia blev gladast över var att hon började äntligen tappa lite fett kring buken.

Ofelia har aldrig varit en särskilt stor tjej, men i och med puberteten fick hon lite mer kurvor. Hon försökte under perioder äta mindre, men det resulterade endast i att hon överåt på kvällarna. Det var inte förrän nu som hon verkligen tänkte ta det på allvar och bli “nyttig”. Nu tränade hon som mest och började även äta mindre portioner (för det hade hon läst var bästa sättet att bli av med fett).

I och med en skada kunde Ofelia inte träna fullt ut på några veckor och då slog den henne “då kan jag inte äta så mycket som jag gör nu” och hon började bli hårdare på sig själv över vad hon stoppade i sig. Portionerna minskades, och så småningom även vikten. Hon kände sig snyggare och snyggare. Konditionen blev bättre och bättre. Musklerna blev starkare och starkare. Kommentarerna kring utseendet blev fler och fler. Träningsmängden ökades och ökades, samtidigt som maten minskades och minskades.

Ofelia blev sjukare och sjukare. Till sist var varken lagträningarna eller killar aktuellt. Hon hade fått Anorexia Nervosa och kom till att ägna resten av tonåren med att kämpa emot sjukdomen och för sitt liv. Det var så behovet av att känna sig duglig övergick till något så destruktivt som en ätstörning. All denna träning och svältande gjorde henne varken snyggare eller starkare. Hon har nog aldrig känt sig så äcklig och svag som när ätstörningen tog över.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Hur upprätthåller man motivationen att bli frisk?

December 4th, 2014

Här om dagen fick jag en förfrågan av en tjej som kämpar med sin anorexi om att skriva om hur man håller motivationen uppe.

När jag var som sjukast sade jag till min farsa “Jag måste hitta motivation först.”. Hans respons var “Man kan inte bara vänta tills man är motiverad att göra allt i livet, en del saker måste man bara göra ändå. Om jag skulle vänta tills jag blev motiverad med att åka till jobber så skulle jag aldrig komma iväg.”.

Visst har han en poäng. Vi känner inte alltid motivation till arbetet som står framför oss. Entrepenören orkar inte varje dag kämpa för att utveckla sin affärsidé, elitidrottaren längtar inte varje morgon att bege sig till träningshallen och även forskarna ledsnar på sina egna studier vissa dagar. Ibland gör det de dem behöver ändå för att nå sina mål. De har alltså en långsiktig motivationkraft som hjälper dem att åka till jobbet trots att de inte känner att det är givande här och nu. Så där har min farsa fel. Om man aldrig känner sig motiverad så kanske man bör byta riktning i livet, men om man har känt motivation och vet med sig att det är någonting som kommer att löna sig i längden så går det fortfarande att kämpa för trots att dagen ser dyster ut.

Speciellt när det gäller ätstörningar är det svårt att kämpa för någonting som ger utdelning i stunden. Oftast blir det ännu jobbigare i stunden och då kan det hjälpa att rikta blicken framåt och säga till sig själv att “jag tog mig just ett steg närmre mina framtida ambitioner.”. 

En del dagar kan vi tänka på alla de saker som kommer bli så mycket bättre i famtiden, men ändå inte känna att dessa saker motiverar oss, och så kommer det att vara. Vi är inte alltid motiverade, och vi känner inte alltid inspiration till att göra förändringar eller jobba hårt för någonting. Det är Okej att ta några steg tillbaka eller stanna upp ibland, för min erfarenhet säger att det kommer att vända så länge man är öppen för att må bättre igen. Men, ibland är det som min farsa säger, att man måste göra vissa saker ändå och när motivationen kommer tillbaka kommer man nog tacka sig själv över att man fortsatte att kämpa i motvind och inte lät sig drivas tillbaka.

När jag var som sjukast var det extremt svårt att känna mig motiverad, ingenting kändes kul, vilket till störstsa del är ett symptom av svälten. Så småningom slutar ju kroppen prioritera att lägga energi på “onödiga” saker, som att skratta eller vilja ha kul tillsammans med andra. Kroppen prioriterar energin på att pumpa runt blodet i kroppen och dylikt. Så att gå upp i vikt när man ligger på en anorektisk undervikt kan ibland kännas väldigt meningslöst, trots att man egentligen vet att det är nödvändigt. Och även nu, när jag inte är undernärd kan det kännas onödigt att vara noga med maten.

Det är ett symptom av sjukdomen att inte vilja gå upp i vikt. Det är inte konstigt att det är svårt att hålla sig motiverad hela tiden. Däremot går det att finna motivation då och då, samt att det går att finna saker som motiverar oss i längden. När du kommer på någonting, skriv upp det, för sådant är viktigt att påminna sig själv om. Även om de inte motiverar dig i stunden så kan du kanske minnas och förstå att det en gång har gjort dig motiverad och att det finns en mening med varför du kämpar emot ätstörningen.

Tags: , , , , , , , , , ,

När man lånar energi av sig själv och skiter i att betala tillbaka

November 17th, 2014

I efterhand kan man inte låta bli att fascineras över hur man kunde leva under en sådan ständig press på sig själv. Varifrån fick man energin? Hur orkade man? Och varför utsatte man sig själv för det?

Jag tror att man lånar energin av sin framtida sig själv, och när skulden blir för stor infinner man sig i en total kollaps. När man då blir tvungen att ge tillbaka all energi som man har tagit av sig själv sitter man även där med en stor fet ränta på det totala. Man måste samla på sig mer energi än man har lånat. Det är inte konstigt att man blir tröttare än vanligt. En vanlig dag för mig nu hade i princip varit en vilodag för ett år sedan. Och det är inte konstigt att man efter en svält blir hungrigare än vanligt. Man behöver äta mer än man gjorde innan. Det hela fungerar ganska lika som banklån. Det du har lånat måste du betala tillbaka, plus lite extra, beroende på under hur lång period du har tagit lån.

Ibland blir jag ställd över hur trött jag är eller hur mycket jag vill äta. Men när man blickar tillbaka på hur de senaste åren sett ut är det inte så konstigt längre. Det går självklart att låna lite framtida energi av sig själv i vissa stunder (inför tenta, tävling, resor etc.) men ju  snabbare vi ser till att fylla på energikontot igen, desto mindre behöver vi ladda upp med i längden. D.v.s. att regelbunden återhämtning är oerhört gynnsamt i längden och den är minst lika viktig som att betala sina räkningar i tid. Det samma gäller ju att svälta också. Det är klart att människan klarar av att leva på mindre föda i vissa perioder, men ju längre dem blir desto mer föda behöver man fylla på med för att återställa balansen.

 

Tags: , , , , , , , , ,

Illamående vid mättnad

August 31st, 2014

Hejsan!

Tack för en superbra blogg! Jag har anorexia och fightas just nu med att bli frisk men vaaarje gång jag tillåter mig att äta mig mätt så blir jag fruktansvärt illamående efteråt, ungefär som den värsta baksmällan! Hur kommer det sig och hur vågar man fortsätta äta när varje måltid frambringar detta extrema illamående? 
Sanne

Hej Sanne! Vad kul att höra att du uppskattar min blogg!

Ett illamående kan orsakas av flera olika faktorer och det är ypperligt svårt att avgöra exakt vad som bidrar till ditt illamående. Däremot kan jag lyfta fram några möjliga faktorer, så kan du själv få känna efter och fundera om de kan stämma in på dig.

Enbart det faktumet att du har anorexia och får det väldigt jobbigt när du blir mätt får mig att tro att detta handlar mer om ett psykiskt illamående än ett fysiskt. Ta mig inte fel, det är fortfarande ett illamående – jag har själv upplevt det. Skillnaden är att i det psykiska illamåendet är det huvudet som säger ifrån istället för kroppen. Det är anorexian som har vant sig med att svälta och byggt upp ett inre hat mot mättnad, så när du väl känner dig mätt HATAR anorexian det och får dig att må illa istället. Egentligen är det säkerligen en naturlig mättnad din kropp känner, men ditt huvud säger att den mår illa utav det. Om detta vore fallet så är det bara att fortsätta att äta dig mätt, för att vänja både kropp och huvud med vad det innebär. Det är inte farligt, det ska vara behagligt att vara mätt.

Det kan också bero på att magsäcken faktiskt har krympt efter en svältperiod. Det är inte konstigt att det gör ont och det känns svårt att få plats med mer normalstora portioner mat. Även i detta fall är det viktigt att fortsätta äta riktiga portioner, stå ut med det jobbiga illamåendet ett tag, så kommer kroppen att vänja sig så småningom.

Andra faktorer till ett illamående kan ju helt enkelt vara allergi eller överkänslighet. Men oftast, när det handlar om illamående vid mättnad är det andra faktorer som ligger bakom. Kroppen genomgår en omställning och det uppstår vissa konsekvenser. Det bästa man kan göra är att vara tålmodig och inte hålla på att mixtra för mycket med maten. Ät regelbundet, varierat och i normala portionsstorlekar så kommer kroppen att lugna sig. :)

Jag vet att det kanske inte är exakt vad man vill höra. Prova i alla fall! Var envis och tålmodig ett tag, blir det inte bättre efter några veckor så kanske du kan börja fundera på om det är andra faktorer som orsakar detta illamående. 

Kämpa på!

Tags: , , , , , , , , , , ,

Maten och ätstörningen – riskerna

April 15th, 2014

Från ätandet, kroppens förbränning och svälten har vi nu kommit till något som kan ge de främsta anledningarna till varför det är viktigt att bli frisk från sin ätstörning.

Maten ger oss inte bara energi för att täcka förbränningen, utan den ger oss även näringsämnen som håller oss friska och krya. Att både ha brist på energi och näringsämnen som vitaminer och mineraler kan på lång sikt ge förödande konsekvenser på vår kropp. Det blir ungefär som att försöka bygga ett hus med bara sten och kottar – kroppen får varken virke eller verktyg.

Historiskt sett är våra kroppar uppbyggda för att överleva svält. Den anpassar sig till det minimala näringsintaget och stänger av alla “onödiga” funktioner för att prioritera de mess essentiella. Ämnesomsättningen dras ned, känslor stängs av, smärttåligheten ökar och tankarna fokuseras på att söka efter mat.

Att leva i svält, hetsätningar, kräkningar och andra kompensationsmedel en längre tid påverkar våra kroppar både fysiskt och psykiskt:

  •  Hjärtat slår långsammare – detta märks utav att pulsen sänks. Vid långvarig svält kan hjärtmuskulaturen försvagas och risken för hjärtsvikt och plötslig död ökar.
  • Skelettet åldras i förtid – urkalkning av skelettet försvagar benen och det är lättare att råka ut för benbrott och sammansjunkningar av ryggkotorna. Något som annars inte sker förrän i äldre dagar.
  • Amenorré – ingen menstruation hos kvinnor.
  • Salt- och vätskebalansen rubbas – Detta kan ske som följd av kräkningar och missbruk av laxermedel. Detta i sin tur kan bidra till rubbningar av hjärtfrekvensen samt muskelsvaghet och njurskador.
  • Tandskador – Kräkningar, framför allt, bidrar till försvagad tandemalj pga. det magsyran.
  • Svullna spottkörtlar – kan ske vid regelbunden kräkning, vilket kan medföra ett mer rundare/uppsvullet utseende.
  • Magproblem – magont, förstoppningar eller motsvarande blir förekommande då magens och tarmarnas funktioner inte fungerar normalt.
  • Hjärnans påverkas – sådant att dess hålrum ökar i storlek, vikten minskas och grundläggande hjärnfunktioner påverkas.

Kroppen är gjord för att klara av att genomleva en svältperiod och kan därför också återhämta sig väldigt snabbt efteråt. Men den är inte gjord för att leva ett liv i svält. Det är slitsamt för kroppen att genomföra alla förändringar för att anpassa sig till svälten, och desto längre/oftare den utsätts för det, desto mer slits den. Kroppen är gjord för att leva länge, och då är det viktigt att vi ger den förutsättningarna för det också.

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,

Maten och ätstörningen – svälten

April 9th, 2014

Med inspiration från föreläsningen på SCÄ om Maten och ätstörningen skrev jag i föregående inlägg om kroppens förbränning. Detta avsnitt kommer att behandla begreppet “svält” och hur det påverkar kroppen.

2. Svälten

Ätstörningstanke:

Vadå svält? Jag äter ju!

Svält förknippas ofta med personer som inte äter alls eller absolut minimalt. Någonting som fångade min uppmärksamhet under föreläsningen var när dietisten påpekade det faktum att alla personer som äter begränsat eller låter det gå väldigt många timmar mellan måltiderna utsätter kroppen för någon form av svält. Därmed kan det konstateras i nästan alla som har en ätstörning lider av svält.

Anledningen till att vi svälter oss grundas ofta i en rädsla om att tappa kontrollen och inte kunna sluta äta. Men anledningen till att vi skulle tappa kontrollen skulle i sådana fall bero på den begränsade kosthållningen som vi sätter upp för oss själva. Kolhydrater t.ex. är hjärnans näring, och äter vi inte tillräckligt med kolhydrater bidrar det till att vi tänker extra mycket på mat och upplever ett starkt sug efter, framför allt, snabba kolhydrater. Svälten i sig är anledningen till att vi i sådana fall så småningom tappar kontrollen. Genom att äta varierat och regelbundet ger vi kroppen den näring den behöver och risken för att “tappa kontrollen” minskas.

Mer om portionssammansättning och regelbundenhet kommer i nästa inlägg.

Tags: , , , , , , , , ,

“Att orka” fick bli min motivation

November 20th, 2013

Hej!

Jag har en fråga som jag funderat mycket på. Du blev ju väldigt sjuk under sommaren mellan andra och tredje året och du gick natur. Jag undrar hur du orkade med all stress och press i skolan och samtidigt vara i svält?

Många som får anorexia brukar även få depression och liknande, fick du något sådant? :)

Kramar, Elisa

Hej Elisa! Tusen tack för denna fråga! Detta är ett ämne som inte belyst särskilt mycket i bloggen, trots att det är väldigt viktigt och säkerligen en förekommande fråga hos de flesta med ätstörningar.

Mitt andra år på gymnasiet var faktiskt det jobbigaste året. Jag läste som flest kurser parallellt och samtidigt var jag politiskt engagerad, tränade flera gånger i veckan, var dansledare, satt med i skolans elevråd och ja.. på något sätt hann jag med mina fester också. Det var under denna period som anorexin började växa till sig. Det går alltid att diskutera kring vad anorexin bottnat i och aldrig att ge enbart ett svar, men jag kan utan tvivel hävda att denna press och stress var en bidragande faktor till insjuknandet.

Mitt tredje år i gymnasiet skulle bli mitt bästa år. Jag läste främst kurser som jag själv var intresserad av och jag var riktigt motiverad att få toppbetyg i alla dem. Samtidigt var jag inställd på att verkligen ta vara på tiden och leva livet innan jag begav mig till universitet/högskola. Riktigt så blev det ju inte. Anorexian sög inte ut bara energi utan också livsglädjen. Träningen blev förbjuden, ett socialt liv var inte längre intressant, politiken prioriterades bort och viktigast var att lägga all energi (som egentligen inte existerade) på att klara av skolan. Livet var inte roligt längre och jag hade mina mörka perioder.

Det var inte förrän efter några månader i svält som jag började märka av symptomen. Då hade jag enorma svårigheter att fokusera, både i klassrummet och hemma framför datorn. Hjärnan tänkte ständigt på mat och samtidigt som jag skrev en religionsuppgift kunde jag sitta och räkna igenom dagens kaloriintag minst tio gånger. Jag inväntade ständigt nästa måltid, samtidigt som jag alltid ville skjuta på den.

Första terminen av åk 3 klarade jag mig igenom tack vare mina tidigare kunskaper och engagemang i mitt eget lärande, men jag visste att om svälten skulle fortsätta så skulle jag inte orka med det sista. Så det blev en motivationsfaktor till att faktiskt börja äta mer! Det var vid årsskiftet som de riktiga förändringarna började ske, väldigt sakta, men i tillräcklig mån att jag kunde avsluta min gymnasieutbildning den våren. Vid det laget hade jag börjat hitta tillbaka till ett socialt liv och hade orken att att tänka logiskt. Jag kunde känna livsglädje igen!

En riktigt sjuk Sofie, hösten 2011

VS.

En så mycket gladare Sofie, våren 2012

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Mår man bra av 5:2 dieten?

November 1st, 2013

Ibland kan det vara nödvändigt att undvika saker för att skydda sig själv, men det är klart att en del saker går inte att undvika för evigt. Till sist måste man bemöta “faran” och hitta ett sätt att möta den utan harm.

Jag gjorde ett aktivt val att ta avstånd från att sätta mig in i vad 5:2 dieten faktiskt innebar. Det man inte vet skadar en inteDet är inte nödvändigt att känna till den, det går att må bra ändå och jag mår ju redan bra! Dock diskuteras den på många håll och kanter och det är nästan mer energikrävande att undvika känna till den än att faktiskt läsa om den. Oavsett om detta är en triggande faktor för en eller inte så kommer man förr eller senare att behöva lära sig att hantera den “information” som sprids i media.

Efter att ha fått en övergripande inblick i vad 5:2 dieten faktiskt innebär kan jag inte hjälpa mig att ställa mig kritisk till detta matförhållande. Visst, det finns studier som har resulterat i slutsatser kring att periodisk fasta ska bidra till ökad hälsa. Det är ju självklart att regelbunden fasta leder till viktminskning eftersom kroppen inte får den totala energin den behöver, så jag tvivlar inte på att denna metod leder till viktnedgång. Frågan är av vilka anledningar man ska ta till sig av denna metod, och till vilket pris?! Man väljer alltså att svälta kroppen flera dagar i månaden för att antingen sträva efter ett kroppsideal eller en bättre hälsa. Den här metoden fungerar ju endast så länge man upprätthåller dieten. För att fasta krävs en hel del disciplin och det handlar om att begränsa kroppens matintag till mindre än essentiellt. Är periodisk svält en livsstil man vill upprätthålla hela sitt liv?

Bantning på detta sätt är ett utav de mest ohälsosamma sätten man kan göra det på. Jag hävdar inte att forskningen har fel, det är mycket möjligt att periodisk fasta kan förbättra kroppshälsan på flera sätt. Däremot syftar jag på att den psykiska hälsan kan försämras avsevärt mycket! Mat är en njutning och att ständigt avhålla sig från denna njutning är knappast sunt. Att leva efter maten är inte ett hälsosamt liv! Jag skiter egentligen i vilka substanser som “stimuleras” av dieter som denna, för själva principen är helt absurd! Mat är gott och det ska man äta för att leva. Man behöver ingen “regelbok” som nämner när, hur och vad man får äta för att må bra. Bra mår man när man äter det man känner sig sugen på, när kroppen vill ha det och i den mängd man behöver!

antidiet

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

När Ofelia kommer hem efter skolan..

October 2nd, 2013

Ofelia kommer hem efter en lång skoldag. Huvudet värker och kroppen är orklös. Nu när kylan börjat tränga sig in i husets alla rum, finns det bara en sak att göra när hon kommer hem: krypa in i morgonrocken och dra en filt över sig i soffan. Hon är genomkall och ständigt förkyld… och hungrig (!). Men nu är det ca 3 timmar kvar till middagen, så det finns knappast utrymme att äta något nu. “Nej, då är det bättre att hålla sig till middagen med familjen.”.

Trots att Ofelia inte ätit sedan skollunchen tillåter hon sig inte att äta något mer innan middagen. Hoppar hon över eftermiddagsmellanmålet så har hon större utrymme till middagen, då kan hon äta ordentligt när föräldrarna ser på. Istället för att äta ett fika och fylla på energin och höja blodsockret kryper Ofelia ner under sin filt och uthärdar de plågsamma timmarna fram tills att maten väl serverad på middagsbordet.

Hennes eftermiddag är ett helvete där hon brottas med ätstörningen och uthärdar den hemska plågan av självsvält.

21 februari 2012

Någon som känner igen sig i Ofelias vardagseftermiddag?

Tags: , , , , , , , , , , ,

Hur kan andra friska människor äta så lite under dagarna?

September 29th, 2013

Hur kan andra friska människor äta så lite under dagarna?

Svälter man är kroppen hungrig. Förråden töms för att få energi till att upprätthålla kroppen i ett levande tillstånd, men samtidigt vill kroppen fortfarande ha näring. Den vill äta och kunna fylla på förråden igen. Därför är det inte konstigt om man upplever ett konstant sug när man bryter svälten och börjar äta igen. Även ett bra tag efter att man börjat återfå normala matvanor kommer man vara känslig för blodsockerfall och förändrade måltidsupplägg. Det tar ett tag för kroppen att återhämta sig till fullo. Det tar tid att bygga upp förråden, och speciellt om man hela tiden vill ligga i underkant.

En frisk människa som aldrig genomlidit en längre “bantningsperiod” har i de flesta fallen sina energiförråd fyllda. Då klarar kroppen av oregelbundna matvanor mycket bättre, för att den har någonting att leva på i väntan på mat. En frisk person lider inte särskilt mycket av att inte äta tillräckligt under en dag. Blodsockret kan bibehållas på en relativt stabil nivå ändå. Men den friska personen kommer också behöva “äta ikapp” det den missat under dagen. På kvällen kanske man äter fleera portioner och en del “gottigott” för att fylla på förråden som man levt på under dagen.

Jag kunde få blodsockerfall om det gick mer än 3 h innan jag åt för ett år sedan. Idag klarar jag mycket mer än så, men då blir jag också tvungen att “äta ikapp” den missade måltiden. Det är ändå ett bevis på att min kropp har återhämtat sig så pass bra att den har extra energi att ta av om det behövs. För mig är det en frihet att inte vara fast i speciella matvanor, utan att kunna lyssna på kroppen och äta som den vill utan ångest.

OBS: detta är ej en rekommendation till att inte äta under flera timmar. Det är inte optimala matvanor!

En förklaring till varför andra verkar klara sig på så lite mat under en dag är alltså för att de fyller på förråden vid andra tidpunkter och sedan lever på dem under dagarna. Men visst är det svårare att fokusera även för dessa personer om de inte ätit på länge. Det sliter ju mycket mer på kropp och själ. Det är vetenskapligt bevisat att regelbundet och varierat ätande är fortfarande bäst för hälsan.

Igår åt jag för lite under dagen, vilket ledde till att jag åt två rejäla portioner lasagne och två äpplen sedan på kvällen. Det var gott och behövligt! För mig kändes det kanske inte sunt att äta så, men det kändes friskt! Äter man för lite under dagen så får man äta mer på kvällen.

Tags: , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp