Det värsta som kan hända

August 24th, 2014

Nog är det inte ovanligt att dra på sig en turistdiarré när man far utomlands. Maten är annorlunda och kroppen stöter på främmande bakterier. Lite “dålig i magen” är sällan ett stort problem eller hinder för att ändå kunna njuta av semestern, men ibland råkar man ut för den värre typen av “dålig i magen”, dvs. matförgiftning och då blir inte semestern längre njutbar.

Ja, jag har förmodligen drabbats av matförgiftning. Minns inte sist jag hade så ont i magen som jag hade igår kväll – det var pain! Idag mår jag lite bättre men mat är inte tilltalande för min kropp alls. Jag kämpar i mig yoghurt och frukt.. hoppas på att få i mig en riktig middag.

För något år sedan hade det kanske känts skönt på ett sätt att inte vilja äta. Ens största fiende var ju hungern, så att inte ha matlust skulle vara underbart. Idag tycker jag det är hemskt. Det känns pinsamt att behöva kämpa för att få i sig en banan och lite vätskeersättning. Jag vill kunna känna sug och njuta av all den goda maten som finns – jag vill inte svälta!

Just nu vet jag att det bästa är att lyssna på kroppen och ta det försiktigt. Jag får äta ikapp senare när det återhämtat sig. :)

Tags: , , , , , , , , , ,

Bli smal och lycklig genom att underäta hela dagen och hetsa på kvällen

September 27th, 2013

Hejsan!

Du kan ta en titt i spegeln så kan jag bara få berätta för dig att du har äckligt mycket fett på fel ställen av din kropp. Det är riktigt fult och jag hoppas du tänker över dina matvanor. Du är smart om du slutar äta ordentliga måltider, för då kommer du att bli smalare. När suget efter mat kommer ikapp dig senare så kommer du vilja äta upp kylskåpet om och om igen. Men då kommer du att bli FET igen och ännu äckligare. Det ska jag se till att du inte glömmer! För nu måste du kompensera, annars kommer du förbli stor som ett hus, ett stort äckligt misslyckat fetto.

Nej, äta ordentliga måltider får du inte göra och när koppen signalerar att den fått för lite näring kommer jag att straffa dig om du faller för suget. Jag finns här för att göra dig perfekt mager, men lyssnar du inte så är du värdelös.

Jag är en ätstörning, en del kallar mig Bulimia, några kallar mig olika former av Anorexia och andra kallar mig UNS. Jag ska se till att du inte lyssnar på kroppens signaler, jag ska se till att du inte äter en mumsbit under hela skoldagen för att sedan överrumpla dig med ångest när du på kvällen äter ur skafferiet. Du har önskat mig i ditt liv för att göra dig smal och lycklig, då är det väl det du skulle bli om du bara kunde disciplinera dig till att lyssna på mig?

Det är extremt vanligt att personer känner ångest när de på kvällskvisten proppar i sig en stor mängd mat och kalorier. Det känns som en överätning, och i vissa fall är det även det. Ångesten får en att vilja kompensera detta överätandet på olika sätt. Framför allt ställer man in sig på att äta betydligt mindre dagen efter för att kompensera ner kaloriintaget (man vill ju inte gå upp i vikt).

Det som många blir blinda för i ångestens ögonblick är det logiska förklaringen till överätningen, vilket i många fall är att man ätit för lite tidigare under dagen. Kroppen signalerar att den inte fått den energi som den gjort av med och blir hungrig/sugen. Försöker man sedan kompensera den “ikapp ätningen” så leds man in i en ond spiral. Genom att äta ännu mindre dagen efter kommer kroppen fortfarande att få för lite under dagen och därmed leder det till ännu en kvällslig överätning.

Det bästa är att äta ordentligt från början av dagen! Då lägger man en god grund och man blir inte lika känslig för förändringar. Det är bättre att man på kvällen känner att man ätit tillräckligt mycket under dagen och kroppen kanske signalerar att den inte alls behöver ett kvällsmellis. Kroppen ljuger inte för en om man lärt sig lyssna. Den är hungrig av en anledning, och det är inget misslyckande att äta när kroppen säger till! Det leder snarare till en lyckligare människa, än den person ätstörningen vill att man ska vara.

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,

När man var som sjukast 1.1

March 1st, 2013

Hur mycket åt du?

Jag har svårt att sätta fingret exakt på när jag var som sjukast och hur mycket jag åt då. Det finns många perioder där jag nu anser att jag varit riktigt sjukt, och ätit galet lite. Men jag åt alltid något! Jag klarade mig inte helt utan mat för länge, däremot åt jag alltid för lite.

Praktiken i England hösten 2011 var en mardröm. Det blev anorexins chans att ta över makten helt..

Morgonen vaknar jag hungrig. Kollar på klockan, det är alldeles för tidigt för att gå upp och äta. Försöker somna om, men det går bara inte. Klär på mig och inväntar frukost. Hoppas att de andra tjejerna ska vakna till liv snart så att vi kan gå ner och äta. Jag höll på att gå under.

Vid frukosten skulle jag däremot inte få äta mig mätt. Det var så lite som möjligt och helst mindre än dagen innan. Den här dagen blev det en halv weetabix, en halv dl mjölk och en kopp te. Mer än så ville jag inte ha. Det fick jag försöka stå mig på tills lunch.

Under praktiken på förmiddagen drack jag några koppar svart kaffe och längtade till lunch. Kollade på klockan stup i kvarten och hoppades att timmarna kunde gå snabbare. 

Lunchen fick vi äta ute varje dag. Jag valde för det mesta sallader.. fanns det ingen sallad så blev det problematiskt. En gång ville jag äta nudelwok, men då åt jag bara halva portionen. Mest kyckling och grönsaker. Kolhydratsfobin var stor. Men jag kunde också äta ordentligt: En gång beställde jag världens godaste sallad jag någon sin har ätit och DÅ åt jag upp!

Skaldjurs-sallad

Skaldjurs-sallad

Eftermiddagen gick åt att spara sig inför middagen, som vi åt med familjen. Oftast behövde jag äta någonting efter jobbet, för att jag var så fruktansvärt hungrig. Kanske någon bit choklad eller lite torkad frukt?

Till middagen lade de upp portionerna och serverade. Det hatade Ana. Jag åt sällan upp och så småningom fick jag mindre portioner än alla andra. Det motsvarade nog ungefär en halv normalportion. Därpå serverades efterrätt, som jag ibland smakade lite av för artighetens skull. Glassen gick lättast. Men då blev det inget mer innan jag gick och lade mig på kvällen. Ibland små-åt jag för att jag var så fruktansvärt hungrig, men då behövdes det kompenseras med träning.

England HT 2011

England HT 2011 – lycklig tjej?

Jag vill inte skriva ut några siffror på hur många kalorier jag åt, för det kan vara väldigt triggande. Men jag åt så pass lite att jag tappade kilot i veckan under dessa veckor innan jag kom hem och påbörjade behandlingen på riktig.

Svälta gör man inte bara för att man inte äter något. Svälta gör man när man äter för lite för att kroppen ska orka hålla igång alla funktioner. Jag åt i min svält, men jag åt för lite. Jag gick runt hela dagarna och längtade tills nästa gång jag “fick” äta. När jag väl “fick” äta så åt jag det minsta möjliga.

Frusen, trött och tokig på sjuka tankar. Allt på grund av för lite mat.

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp