Hur upprätthåller man motivationen att bli frisk?

December 4th, 2014

Här om dagen fick jag en förfrågan av en tjej som kämpar med sin anorexi om att skriva om hur man håller motivationen uppe.

När jag var som sjukast sade jag till min farsa “Jag måste hitta motivation först.”. Hans respons var “Man kan inte bara vänta tills man är motiverad att göra allt i livet, en del saker måste man bara göra ändå. Om jag skulle vänta tills jag blev motiverad med att åka till jobber så skulle jag aldrig komma iväg.”.

Visst har han en poäng. Vi känner inte alltid motivation till arbetet som står framför oss. Entrepenören orkar inte varje dag kämpa för att utveckla sin affärsidé, elitidrottaren längtar inte varje morgon att bege sig till träningshallen och även forskarna ledsnar på sina egna studier vissa dagar. Ibland gör det de dem behöver ändå för att nå sina mål. De har alltså en långsiktig motivationkraft som hjälper dem att åka till jobbet trots att de inte känner att det är givande här och nu. Så där har min farsa fel. Om man aldrig känner sig motiverad så kanske man bör byta riktning i livet, men om man har känt motivation och vet med sig att det är någonting som kommer att löna sig i längden så går det fortfarande att kämpa för trots att dagen ser dyster ut.

Speciellt när det gäller ätstörningar är det svårt att kämpa för någonting som ger utdelning i stunden. Oftast blir det ännu jobbigare i stunden och då kan det hjälpa att rikta blicken framåt och säga till sig själv att “jag tog mig just ett steg närmre mina framtida ambitioner.”. 

En del dagar kan vi tänka på alla de saker som kommer bli så mycket bättre i famtiden, men ändå inte känna att dessa saker motiverar oss, och så kommer det att vara. Vi är inte alltid motiverade, och vi känner inte alltid inspiration till att göra förändringar eller jobba hårt för någonting. Det är Okej att ta några steg tillbaka eller stanna upp ibland, för min erfarenhet säger att det kommer att vända så länge man är öppen för att må bättre igen. Men, ibland är det som min farsa säger, att man måste göra vissa saker ändå och när motivationen kommer tillbaka kommer man nog tacka sig själv över att man fortsatte att kämpa i motvind och inte lät sig drivas tillbaka.

När jag var som sjukast var det extremt svårt att känna mig motiverad, ingenting kändes kul, vilket till störstsa del är ett symptom av svälten. Så småningom slutar ju kroppen prioritera att lägga energi på “onödiga” saker, som att skratta eller vilja ha kul tillsammans med andra. Kroppen prioriterar energin på att pumpa runt blodet i kroppen och dylikt. Så att gå upp i vikt när man ligger på en anorektisk undervikt kan ibland kännas väldigt meningslöst, trots att man egentligen vet att det är nödvändigt. Och även nu, när jag inte är undernärd kan det kännas onödigt att vara noga med maten.

Det är ett symptom av sjukdomen att inte vilja gå upp i vikt. Det är inte konstigt att det är svårt att hålla sig motiverad hela tiden. Däremot går det att finna motivation då och då, samt att det går att finna saker som motiverar oss i längden. När du kommer på någonting, skriv upp det, för sådant är viktigt att påminna sig själv om. Även om de inte motiverar dig i stunden så kan du kanske minnas och förstå att det en gång har gjort dig motiverad och att det finns en mening med varför du kämpar emot ätstörningen.

Tags: , , , , , , , , , ,

Ätstörningsproblematik – så mycket mer än mat och vikt

August 12th, 2013

Anorexia är inte bara bantning och extrem kroppsvikt. Alla ätstörningar har liknande beteenden och kretsat kring mat, hälsa, träning och kroppsform. Har man något av dessa beteenden behöver man inte vara sjuk, men det är garanterat inte sunt. Lika som att man inte bara bryr sig om mat och utseende då man är sjuk.

Många har idag en felaktig bild av vad ätstörningar innebär. Folk tror att en “anorektiker” bör vara en extremt mager person som knappt äter och är väldigt viktfixerad. Det är endast den ytliga delen med sjukdomen. Om det bara är den ytliga delen som det tas i hänsyn till så kan man aldrig förstå sig på sjukdomen. Utan förståelse blir den ohanterbar.

Ett problem kan inte lösas genom att endast se till dess konsekvenser. En sjukdom kan inte botas utan kännedom kring dess symptom. Det finns alltid kortsiktiga lösningar, men de orsakar ofta större utfall i framtiden. Ett problem måste lösas från grunden genom att analysera dess orsak. Det samma gäller psykiska sjukdomar som anorexia; det handlar inte bara om att äta bra och gå upp till en sund vikt. Lösningen nås genom att jobba med alla faktorer som hjälper att hålla en inom sunda ramar.

Det gör mig lite ledsen av att höra hur många tror att ätstörningar bara kretsar kring mat och vikt. Så man kan inte vara sjuk och äta? Så man kan inte vara sjuk om man inte är underviktig? Så man är sjuk bara för att man är underviktig? Så man är sjuk bara för att man äter dåligt? 

Sjukdom medför ohälsa, men ohälsa medför icke sjukdom. Det är ett logiskt felslut som många drar. Anorexia medför låg vikt, men låg vikt medför inte anorexia. Ätstörningar medför problematik med maten, men problematik med maten medför inte ätstörningar.

En ätstörning är så mycket mer än bara mat- och viktfixering. Ni som följt min blogg ett tag har nog förstått det, men det finns så många andra personer i vår omgivning som varken läst eller insett det. En ätstörning är ett helvete som slukar både tid och energi. Det är en infektion som angriper kropp och tankemönster. Den bringar beteenden och ohälsa till personer som inte alla gånger tror att de är värda att må bra. Det är ett självförstöringsbeteende som behövs bearbetas inifrån och ut. Ambivalensen, ensamheten, förvirringen, ångesten och allt i hela ens värld blir överbelastat. Utmattad och utbränd på livet. Ätstörningen kan bli rymmen från oron och missnöjet. Detta mynnar ofta ut i kontrollbehov över mat och vikt. Någonting som går till överdrift och hälsan påverkas. Ätstörningen är en resa genom sig själv i detta liv, det är så mycket större än vad många kan tänka sig.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Insjuknande i Anorexia Nervosa

July 3rd, 2013

Nyligen kom jag över en fantastiskt bra beskrivning på hur sjukdomen Anorexia yttrar sig. Detta är taget från ett projektarbete av en tjej som gick i sista året på gymnasiet. Syftet var att sprida kunskap om sjukdomen Anorexia Nervosa. Bra jobbat!

Det enda jag inte gillar är hur hon tilltalar den sjuke som “anorektikern”. Något som jag har tagit in under min behandlingsperiod är att man är inte ätstörningen, utan man är en person som har en ätstörning. Med det sagt ogillar jag att se hur personer med ex. anorexi tilltalas som “anorektiker”. Personer som är sjuka i andra sjukdomar byter sällan namn, utan de är sjuka i cancer, depression, demens etc. Det samma gäller en ätstörning.

Anorektikern har oftast levt under goda sociala förhållanden, varit duktig, samvetsgrann, lättfostrad och framgångsrik i skolan. Trots detta är låg självkänsla, självtillit och brist på självhävdelse de typiska personlighetsdragen. Detta kan bekräftas av flickan, när hon inser att det mesta hon gjort i sitt liv varit på andras önskemål och villkor. Hon förlorar all känsla av kontroll över sitt liv och ingenting stämmer längre. Den enda räddningen är att ägna sig åt något hon kan kontrollera själv, maten och vikten.

Det första omgivningen lägger märke till är viktminskningen och matvägran. Anorektikerns intresse är koncentrerat till mat, hon pratar, tänker och drömmer om mat. Ofta tycker hon om att laga och proppa i andra mat. Själv unnar hon sig ingenting för då grips hon av en panik av oro och ångest, som leder till ett straff. Ett straff av hyperaktivitet för att göra av med det hon fått i sig. Det får henne att känna sig bra, att hon är bra på någonting, att kontrollera sin vikt.

I början av viktminskningen känner anorektikern en ökad energi och förmåga som kan uttrycka sig i höga betyg och bättre prestationer inom idrott, men efter ett tag sjunker resultaten och koncentrationsförmågan minskar. En tilltagande irritation, fysisk och psykisk trötthet framträder.

Hon äter allt mindre och så fort det blir tal om att äta eller fika med kompisarna kommer hon med undanflykter. Hon isolerar sig för att slippa höra kommentarer om hur lite hon äter. Den orealistiska kroppsuppfattningen gör att hon börjar klä sig i plufsiga kläder för att dölja hur hon ser ut.

Anorektikern blir en mästare på att ljuga, både för andra och sig själv. Hon gör allt för att slippa äta, för då förlorar hon kontrollen. Många får stressfaktorer och man känner sig misslyckad, fylld av oro och ångest och många blir deprimerade (om de inte redan är det).

Anorexi upplevs som en lösning på problem. Man svälter för att leva, ha kontroll över något. Det handlar inte bara om mat och vikt utan mest om känslor, känslor som man inte kan uttrycka.

Källa: http://anorexi.tripod.com/anorexianervosa/id4.html

Någon mer som känner igen sitt beteende?

Tags: , , , , , , , , , , , ,

Ont i ryggen?

April 20th, 2012

Vanliga symptom på ätstörning är bland annat:

– Kraftig viktnedgång som leder till undervikt
– Menstruationsbortfall (hos tjejer)
– Försenad pubertetsutveckling
– Sänkt ämnesomsättning
– Låg puls
– Lågt blodtryck
– Sänkt kroppstemperatur
– Fryser ofta
– Muskelsvaghet
– Tandskador (Frätskador p.g.a. upprepade kräkningar)
– Ökad behåring av kroppen
– Uttorkning
– Yrsel
– Håravfall
– Sköra naglar
OCH ont i länd-ryggen! (nedre delen)

Jag har haft sömnsvårigheter pga att jag ständigt har ont i ryggen! Vill liksom knäcka den bara.

Tips, om du också ha det kan du prova med att stretcha ut den genom att ligga på mage och böja ryggen bakåt.

Det fungerar dock inte på mig. Jag har en överböjlig rygg, vilket även har bidragit till mina ryggproblem.

Det är mycket vanligt att få ont i ryggen när man gått ner mycket i vikt, efter som ryggmusklerna förtvinar. Ryggen behöver en viss stabilitet som den får utav musklerna. Dock hjälper det inte att försöka träna musklerna så länge man ligger på undervikt, för det enda man gör då är att bryta ner dem ännu mera och därmed förvärra problemet!

Det enda jag kan göra åt min ryggont är att bli friskare från ätstörningen, gå upp i vikt så jag kan träna upp musklerna igen. Till dess måste jag stå ut med det…

 

Tags: , , , ,

När nedförsbacken närmar sig så lägger jag ur backen och gasar framåt!

April 10th, 2012

Så idag har jag känt hur ätstörningen fått mer utrymme i mitt liv sedan jag kom iväg.. Den får möjlighet att yttra sig.

Jag däckade nån timme efter lunch. Återfick de insjuknande symptomen på trötthet och riktig genomfrusenhet. Trots att vågen visade mer igår så kände jag hur mina knäskålar slogsihop när benen nuddade varandra. Det enda som stack ut.

På eftermiddagen fick jag tid till egen shopping och skulle äta middag ute, “ät något gott” sa faster. Efter stoor bestlutsångest, tror jag vandrade igenom gallerian 5 gånger fram och tillbaka för att bestämma mig vart jag skulle äta. Då stannade jag till utanför subway. Dagens macka, skagenröra 35:-. Det finns fullkornsbröd… men HUUR mycket kalorier är inte en skagenmacka! ..

Det var Subway eller sushi som jag velade mellan. Vad var jag egentligen sugen på? Jag tror det var sushi, men jag bestämde mig för att anta utmaningen. Jag ska inte behöva vela över detta, jag ska inte behöva fundera över kalorierna i mackan(trots att man försökte googla på det). Det avgörande argumentet var ändå att jag inte ätit en enda macka idag. I did it!

En vinst mot ätstörningen.
– Jag vill inte gå ner i vikt igen, som jag nästan känt att jag började göra
– Jag ska inte sluta jobba mot friskheten nu, då skjuter jag det bara framför mig ännu mer
– Ju mer jag går upp i vikt, desto mer får jag träna, och då kan jag verkligen vända hälsan

Ångesten kom. Men jag var i ett köpcentrum, och tänkte på en annan tjej som brukar shoppa bort ångesten 😉 Jag köpte mig en ny mascara, tre nagellack och en klänning 😀 mohahaha!

Uppäten

Subway

Tags: , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp