Prestationsångest – “[…] för jag pallar f*n inte må dåligt över det!”

January 9th, 2015

Väl känt är det att personer drabbade av ätstörningar ofta visar symptom på prestationsångest. Även jag själv upplever ofta en stark vilja att prestera maximalt i många situationer. Detta är någonting som självfallet har blivit mycket lättsammare att hantera i och med mitt tillfrisknande. Däremot har jag nästan aldrig upplevt den där brutala “tentaångesten” innan eller efter prov. Visst kan jag känna en viss stress, eller missnöje, men rätt så snart finner jag acceptans för situationen och vet att jag är smart och duktig ändå. Sedan sitter det aldrig fel med bekräftelse. 😉

Jag antar vi alla har något problem med ångest och att det uppstår i olika situationer. Men om jag ser till mig själv så får jag sällan den där groteska prestationsångesten precis innan det gäller. För att i stundens hetta vet jag att det bara är att köra på, så får det liksom bli som det blir. Med andra ord inser jag utgångsläget och accepterar prestationen oavsett resultat. Så här fungerar jag kvällen innan tentan, eller minutrarna innan jag ska gå in på tävlingsmattan. Jag är inte ens nervös. Jag bara gör det så gott jag kan och blir inte fullkomligt besviken på mig själv om det inte blir perfekt. Sedan finns det andra situationer, då minsta lilla fel kan skapa katastrof.

Varför kan inte det tankesättet, den acceptans, som jag finner innan prov och tävling tillämpas på sådana “mindre” prestationstillfällen i livet? Varför kan man inte alltid känna att man gjort sitt bästa oavsett resultat och bara njuta av upplevelsen av en ny erfarenhet?…

…Ja, då vore nog en hel del saker mycket lättare i livet. Och helt ärligt, så tror jag faktiskt att det kan bli så. Jag tror att man kan lära sig att tillämpa nya tankesätt om man aktivt arbetar för det. Det är vid det där aktiva arbetet som de flesta bangar ur och förändringarna slutar att ske. Jag själv gör gärna det. Men å andra sidan, någonting har ju gjort att jag lärt mig finna acceptans vid sådana tillfäller som nämnts ovan. Det är väl ändå ett bevis på att det går för både mig och andra att dämpa sin prestationsångest med acceptans i andra lägen (?).

Så hur gör man det? Hur lär man sig att acceptera situationer, prestationer och resultat precis som de är? Hur ska man inte känna ångest? 

En viss prestationsångest tror jag att de flesta människor upplever och det kanske rent utsagt är nödvändigt. Men när man hamnar i en situation där det inte finns någonting som man kan göra för att påverka eller ändra resultatet, så är man i en situation där acceptans är den optimala medicinen mot ångest. Det är lite som “do or die”, även om det inte nödvändigtvis behöver handla om liv eller död. Jag tänker:

“Antingen så går jag runt och mår skit över prestationen eller så går det som det går/är det är.”

Och då väljer jag att det får bära eller brista, för jag pallar fan inte gå runt och må dåligt över det!

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

En hjälpande hand behövs ibland

August 22nd, 2014

Somliga, och även jag, brukar påstå att det endast är individen själv som kan förändra sina negativa tankebanor till positiva. Idag vill jag påstå något annat…

Visst besitter vi själva den största makten över våra egna tankar och den främsta potentialen till att förändra dem. Dock hjälper det inte alltid att skuldbelägga sig själv för att inte ha förmågan att börja tänka positivt när negativiteten har slagit sig fast. Alla människor har tillfällen där de inte orkar arbeta aktivt med ett förändringsarbete i dess psyke. Det är tufft, och helt ärligt, är det nog färre som faktiskt klarar av det än inte. Det är inget annat än mänskligt att fastna i negativa tankebanor emellanåt.

Som nämnt ovan, är det lätt att klandra sig själv för att tänka i dessa banor. Man lägger gärna skulden på sig själv och väljer att hålla det jobbiga inne, för att inte belasta andra i onödan, istället för att lasta av bördan.

Vi tycker hellre att vi bör klara av att släpa på en överbelastad väska istället för att låta någon annan, starkare, som kanske har vilat längre, bära en del av vikten. Vi sliter hellre ut oss själva, för vi tycker att vi förtjänar det – för att vi är så svaga, istället för att be om hjälp.

Jag tror inte att människan själv besitter förmågan att alltid överkomma de tuffaste stunderna i livet. Ibland behöver en eller flera andra individer i vår omgivning som kan erbjuda sig att hjälpa till att bära ryggsäcken när den blivit för tung. Ibland behöver vi svälja vår stolthet och öppna upp oss för en vänlig själ, som är starkare än en själv i stunden. När vi trampat på våra egna fötter så att vi snubblat och ligger orkeslösa på marken, kan den själen besitta styrkan att lyfta upp oss på våra fötter igen.

Hur hittar vi denna fantastiska människa i vår omgivning? Hur vet vi vem som kan hjälpa oss?

Svaret på denna fråga är inte mer tydlig än följande. Det går inte att veta förrän vi hittat personen som har förmågan att lyfta oss upp. Att hitta personer som kan hjälpa en att må bra i de tuffaste stunderna är för mig i princip samma sak som att finna lycka. Lycka finner vi inte genom att vi letar efter den. Den kommer till oss när vi väljer att vara öppen och mottaglig för vad den har att erbjuda, men aldrig söker efter den som den enda meningen med livet (även om det ibland så kan anses vara).

Jag har fått uppleva både svaga stunder och lycka i livet. Jag vet att det kommer fortsätta att vara så, men jag vet också att det finns saker runt om kring oss som kan minska antalet negativa stunder och öka lyckan. Dessa saker är de mest värdefulla sakerna i livet och varje dag vill jag vara tacksam över att jag släppt in dem i mitt liv, för det är dem som behövs för att få mig att må bra.

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Att våga

August 6th, 2014

Tack för tipsen! Har du tips på hur man vågar äta sånt när man bor själv? Jag kan laga men har svårt för att äta :/
– mallan

Hur man ska våga? Hur vågar flygrädda personer sätta sig på planet till Spanien? Hur vågar den spindelrädda ta tag i spindeln och kasta ut den från sovrummet? Hur vågar vi göra vår första arbetsintervju? 

Allt handlar om att samla mod. Den flygrädda vågar för den vill så gärna på sin utomlandssemester med familjen. Den spindelrädda våga för att den vägrar sova med en spindel i rummet. Vi vågar göra vår första arbetsintervju för att oavsett hur nervräckande det kan vara så är det ett steg vi i princip faktiskt måste ta, förr eller senare, för att ta oss vidare i livet.

Man kommer att vara rädd innan, man kommer att vara rädd när man gör det de första gångerna, det kommer att kännas obehagligt och chockerande, för man vet inte riktigt vad som väntar sig. Men samlar man modet till att göra det, trots rädslan, så kommer det redan efter de första gångerna att kännas lättare. Man blir starkare, modigare och lugnare. Den rädslan som känts de första gångerna kommer att försvinna.

Efter att ha flugit till Spanien, USA, Thailand, Turkiet och Cypern känner inte den flygrädda samma ångest inför att sätta sig på ett plan. Efter att ha behövt kastat ut ett tiotal spindlar en sommar från sovrummet känns det inte lika läskigt att behöva se på insekten. Efter att ha gått på ett dussin arbetsintervjuer har man lärt sig att hålla nerverna i schack och slappna av – man vet vad som väntar en, och det är inte alls lika farligt som ens egna föreställningar oftast målar upp det att vara.

Är det maten i sig som oroar dig, eller är det rädslan för att maten ska leda till en viktökning? En flygrädd är ju inte rädd för flyget – utan för att det ska krascha eller dylikt. Det enda sättet för en person att verkligen förstå att flyger inte kommer att krascha är att sätta sig på det. Ångesten kommer vara skyhög, men endast de första gångerna. För att samla modet finns det naturligtvis tankeverktyg att ta till. 

  1. Vad är du rädd för ska hända?
  2. Är det sannolikt att det händer?
  3. Varför reagerar inte andra människor så starkt på detta?
  4. Händer det verkligen andra människor?
  5. Varför skulle det då hända en själv?
  6. Varför vill/behöver jag utsätta mig för denna ångest?
  7. Är det värt det i längden?
  8. Vad är det som håller mig tillbaka?
  9. Vad behöver jag göra/tänka för att hitta modet?
  10. Vill jag ens bli av med min rädsla?

Frågor i detta stuk kan ibland vara hjälpsamma för att lära sig resonera logiskt med sig själv. Det är så lätt att bli uppslukad av sina känslor att tankarna inte längre går att styra. Försök ta hjälp av detta och hitta vad som stärker dig.

Vad kan få dig att våga?

 

Tags: , , , , , , , , ,

Vi är alla olika – vad är rätt för dig?

July 21st, 2014

Är det inte frustrerande ibland hur mycket vi påverkas av omgivningen och andras åsikter?

Det en person anser grundas i dennes erfarenheter och föreställningar. Den kanske anser att ett visst sätt att leva är det bästa, men det behöver inte betyda att det sättet är det bästa att tillämpa på andra personer. Vissa tankemönster har vi fått inlärt redan från barndomen, men väldigt många kan vi forma om själva i takt med att vi blir mer självständiga och vuxna. Det handlar inte längre om hur andra vill få dig att tycka och tänka, utan hur du själv faktiskt vill tycka och tänka; vilka värderingar vill du ha i ditt liv?

Vi föds olika, vi växer upp olika, vi ser olika ut och.. ja.. jag tror helt enkelt att vi är menade för att vara olika. Det är någonting som jag tycker är helt fantastiskt och på alla sätt vill kunna acceptera. Olika + olika = lika, precis som minus + minus = plus! Tillsammans kan olika personer lättare finna vägar att utvecklas och hålla sig starka, än den andre som vandrar i samma spår som den ena. Den nyckel som öppnar en dörr öppnar inte alla andra. Vi alla behöver nog finna oss våran egen nyckel, men visst finns det nycklar som passar i flera lås också. Desto fler olika nycklar vi kommer åt, desto fler olika dörrar kan vi öppna.

Ju äldre jag blir, desto mer förstår jag att det är en själv som måste hitta vilka tankesätt som får en att må som bäst. Jag uppskattar att folk ger mig kopior av deras nycklar för att låta mig testa om de passar till mina dörrar, men till sist kan den skaran av felmatchade nycklar leda till att de rätta blir svårare att finna. Det är självfallet viktigt att kunna lyssna till andra personer och man kan lära sig mycket av deras erfarenheter, men om nyckeln inte visar sig passa någon av dina lås, lämna då tillbaka den och fortsätt leta efter de som öppnar dina dörrar.

Tags: , , , , , , , , , , , ,

Påminn dig om de tankar som gör dig glad!

July 8th, 2014

Som ni förmodligen känner till, eller kan anta, finner jag en stor fascination över meningsfulla ordspråk. Jag tror innerligt att ens persons förmåga att känna glädje i sitt liv är starkt anknutet till mentaliteten. Vår inställning och vårt invanda mönster i att tänka är det som avgör om saker och ting upplevs vara dåliga eller bra. Sedan finns det naturligtvis andra faktorer som påverkar; medfödda instinkter och psykologiska- samt fysiska förutsättningar. Jag är dock övertygad om att det mentala dominerar. Allt som sker är en uppfattning som våra hjärnor gör, och en tolkning av situationen.

Hur vi tolkar saker och ting idag beror utav de invanda mönstren som utformats under vår uppväxt, men det går att lära om sig. Det går att förändra sina tankar och tolka saker på sätt som får oss att må bättre, vi måste bara konstant påminna oss själva om hur vi vill tänka och sedan även aktivt välja att tänka så. Inom sin tid blir de nya sätten de mer självklara tolkningarna och vi har lärt vår hjärna att se saker på ett sätt som vi mår bättre utav. :)

Jag kanske framstår som en person med en sund inställning till livet, men även jag glömmer bort hur jag vill tänka. Därför har jag nu tagit ytterligare ett steg mot att påminna mig själv om vilken inställning jag vill ha till saker och ting. Det är garanterat en värd investering!

Snart kommer hela mitt hem vara pyntat med massa “wise words”. 😉

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

Feel like shit, and then “fuck it”.

March 29th, 2014

Rubriken må låta en aning informell, men det är precis så jag tänker.

Jag förespråkar ofta “positivt tänkande“. Det är någonting som alla kan dra nytta av att tillämpa i sitt vardagliga liv. Men det kommer tillfällen då det inte alls är stöttande med uppmaningar som “tänk positivt“, “det ordnar sig“, “försök att se det från andra sidan” etc. Det kommer tillfällen då man helt enkelt bara behöver få må skit ibland och den bästa trösten kan vara ett par lyssnande öron och en värmande kram.

Det är inte riktigt realistiskt för en person som känner sig djupt nedstämd att helt plötsligt börja tänka positivt bara genom att bli uppmanad till det. I en sådan situation behövs det snarare bekräftelse på att ens känslor är berättigade och ett stöd som visar att man inte är ensam i skiten. Ibland kan det hjälpa att vara medveten om att det inte alltid kommer kännas så pissigt som det gör i den nedstämda situationen, men det finns fortfarande ett behov av att få må skit ett litet tag.

Det går inte att förvänta sig att någon annan ska komma med lösningar på sina egna problem, men de kan finnas där och hjälpa en själv finna sina lösningar. Om man har tur så når man så småningom en punkt i tidslinjen av sin nedstämdhet, där man själv inte orkar med att må skit längre. Kanske kommer man till insikt om något nytt, kanske händer det någonting som får en att vakna till liv, eller så blir man helt enkelt bara less på sitt pissiga mående och tänker “fuck it, nu pallar jag inte må skit längre“. Från den stunden, från den vändningen, är det dags att börja tänka positivt igen.

– Jessie J

Tags: , , , , , , , , , ,

ALLA muskler behöver återhämtning

February 2nd, 2014

Ni har nog inte undgått att höra om faktumet att kroppens muskler behöver en dag i veckan för att återhämta sig efter träning. Om ni har missat det så får ni höra det nu i alla fall.

Just själva vilan är den del av träningen som jag personligen är sämst på. Det är jag garanterat inte ensam i att vara, men samtidigt är det ibland den mest nödvändiga delen för att optimera musklernas uppbyggnad. Utan vila slits dem ut – och vad finns det då för mening med att kämpa för att bygga upp dem?

När vi talar om vila från träning så handlar det om att tillägna tid för återhämtning. Denna typ av återhämtning är inte bara nödvändigt i samband med en fysiskt aktiv livsstil, utan denna återhämtning är nödvändigt för alla kroppens muskler. Jaha, vadå “alla” kroppens muskler? tänker ni kanske. Tränar man inte alls så finns det inga muskler som behöver vila. Fast, jooo.. När vi talar om återhämtning får vi inte glömma kroppens kanske mest aktiva muskel – hjärnan! Den är aktiverad dygnet runt och extra mycket i en händelserik vardag. Vi inhämtar information konstant och denna information bearbetas i hjärnan. Det krävs mycket energi enbart till att tänka. Det kanske inte direkt går att “sluta tänka”, och det är inte nödvändigt för att återhämta sig. Man måste låta huvudet få vila på andra tankar än de som dominerar ens vardag.

Som tidigare nämnt är jag fantastiskt dålig på att ge mig själv tid för återhämtning. Vila gör jag inte förrän jag oftast verkligen känner att det är nödvändigt, men egentligen behöver man det oftare.

I fredags fick jag prova på att verkligen skita i alla “måsten” och bara ha en fantastisk kväll, utan plugg, hushållssysslor, melj, räkningar eller dylikt. Jag bloggade inte ens (!). I fredags hade min kära pojkvän fixat i ordning en romantisk middag och en klockren present! Efteråt satte vi oss och kollade på serier och spelade spel. Trots att jag kände mig pigg nog att plugga så valde jag att skjuta på det. Jag sköt på mina “måsten” och tillät mig att göra något som kanske känns som “tidsslöseri” i stunden, men egentligen kan vara riktigt nödvändigt i längden. Dagen efter kunde jag känna mig riktigt taggad på att plugga, som att jag ville lära mig, istället för att känna ett tvång.

Det jag vill lyfta fram är att vila är inte överskattat! För varje gång som jag tillåtit mig själv att vara “lat” har jag mått tusen gånger bättre efteråt. Se till att ni verkligen tar åt er av detta tips, för det kommer verkligen att kunna hjälpa er i längden. Se till att ta tid för att vila ALLA era muskler!

Tags: , , , , , , , ,

Umgänge är nödvändigt för vår hälsa och det kräver energi!

May 5th, 2013

Måste fråga, har du kännt dig nedstämd, deprimerad under din resa?
skit jobbigt, ena timmen e det upp som en sol och sen… orkar man inget. Man bara glider med liksom, och e osocial!!

-Sara

Depression och ätstörningar har i de flesta fallen en betydande relation. Mår man dåligt sedan tidigare, eller har någon underliggande depression som ligger och trycker kan det mynna ut i olika psykiska sjukdomar. Många får ätstörningar. Men det är ofta fler faktorer än depression som leder till en ätstörning.

Jag kommer ihåg känslan. Som att man lever i en annan värld mentalt, men befinner sig i samma rum fysiskt. Det kändes som att jag var på ett helt annat plan och bara kollade ner på andra. Där satt jag, hörde hur omgivningen babblade på om killar, fester, skola, eller vad som helst. Där satt jag och kunde inte greppa meningen med allt detta. Det kändes bara så meningslöst.

Sådana overklighetskänslor är vanligt när det kommer till psykiska sjukdomar. Vet man med sig att ätstörningen är dominant kan det vara bra att ha detta i åtanke:

  1. Världen är galen
  2. Mycket som sägs är meningslöst bullshit
  3. Andra kommer aldrig till att kunna förstå sig på en själv helt

Svält, näringsbrist och ohälsa i stor utsträckning gör det också svårare att kunna glädja sig åt socialt umgänge med andra. Även om det inte är just ett ätstörningsmonster som man har på sin axel så har nog de flesta som tampas med psykiska demoner, någon form av ond kompis med sig. Den kompisen vill ha en för sig själv. Den kompisen vill att ni två tillsammans ska isolera er och bara göra det som är bra för dig. Vilket enligt dennes mening är självdestruktivt beteende och deprimerande tankar.

Just de där “topparna” och “dalarna” har jag varit med om mycket. Ibland har man energi och bara njuter av att ha kul tillsammans med andra, sedan helt plötsligt slår det till, det vänder och man vill bara sätta sig i ett hörn för sig själv. Inte för att någon annan har gjort eller sagt något opassande, utan för att det faller en dimma över en och man känner sig inte med i gruppen.

 

Det kräver energi att vara social! Har kroppen energibrist så orkar den inte med socialt umgänge lika mycket. Så är det faktiskt! Detta är även en anledning till att man lägger större och större vikt på den sociala biten vid tillfrisknandet. Fokusera på att få energi till att umgås med dina vänner istället för att kunna träna igen. Det kommer ge dig så mycket mer till en början!

Tänk på att:

  1. Hjärnan orkar inte fokusera på killar och fester om kroppen svälter (den vill bara ha mat och tänker därmed på mat)
  2. Har man fått en psykisk sjukdom så tänker man ofta på saker och ting ur ett helt annat perspektiv än andra människor gör
  3. Topparna kommer när vi tillåter oss att glädjas åt dem

Ätstörningen vill isolera dig från omgivningen. Den säger att det enda som spelar roll är mat, kalorier och utseende. Det är där som den vill att du ska hämta din lycka. Sådant är inte fallet. Ätstörningen kommer att göra dig mer och mer olycklig. Omgivningen vill ha dig med, men vet inte alltid hur den ska få med dig. Bjud in dig själv. Stå på dig, för att du förtjänar också att kunna glädjas åt de små “meningslösa” sakerna i livet. 😀

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp