Stress no more, we’ve done it enough before

May 19th, 2015

Denna månad har varit en oerhört stressig månad. Inte bara för mig utan även för personer i min omgivning. Det är slutspurten nu, slutspurten i skolan och slutspurten med cheer-träningarna. Det är alltså slutspurten för vårterminen och sedan väntar sommaren.

Jag har fått lära en hel del saker om mig själv och tar med mig dem i min planering inför höstterminen. Det här året har verkligen lärt mig att det inte är värt att försöka göra för mycket samtidigt – varför ha så bråttom? Det är inte värt att gå flera veckor och inte kunna vara sig själv för att man känner sig så stressad eller utmattad. Det är inte värt att skola, jobb och träningar ständigt går före relationer. Det är inte värt att överkonsumera kaffe/energidrycker för att orka ta sig igenom vardagen. Det är inte värt att inte hinna sova tillräckligt länge på nätterna. Det är inte värt att bränna ut sig själv, bara för att man ska hinna med alltingpå en gång och göra det riktigt bra också. Det går inte och jag tänker inte heller försöka att göra det.

Jag kommer sätta mig och fundera över vad som är en rimlig planering inför nästa termin.

Hur mycket orkar jag plugga?

Hur mycket är rimligt att träna?

Hur mycket hinner jag jobba?

Min vilja är fortfarande att göra flera olika saker, men lite av allting, kanske mer av det ena och mindre av det andra. Men det viktigaste är att planera in ställtid – dvs. ledig tid mellan aktiviteter. Tid för återhämtning, för ack så underskattad den har varit tidigare.

Anledningen till att jag delar med mig av detta är för att jag vet att det finns ett flertal som mig; högpresterande och extremt aktiva personer som läser detta. Jag hoppas att genom att dela med mig av mina erfarenheter ska andra kunna ta till sig och kanske lära sig lite mer om dem själva. Jag vet att man kan läsa hur mycket som helst om någonting, men inte riktigt ta till sig, eller förstå förrän det händer en själv. Men på något sätt tror jag ändå att man skapar en viss medvetenhet genom att läsa så att när det väl händer en själv är man mer förberedd på att kunna hantera situationen, än om man vandrat in i den med blinda ögon.

Det är svårt att lära sig hitta en balans i livet, men om vi kan lära oss av våra erfarenheter kommer vi hela tiden att ta steg närmre.

Tags: , , , ,

Vi är inte vårt utseende – det är endast en liten del av allt vi är

January 9th, 2015

Runt omkring oss av idag peppras vi med artiklar, instagram-konton, bloggar och bilder som uppmanar oss till att jobba hårdare för att få “den perfekta kroppen”. Till och med jag blir till viss del påverkad av detta – vem vill inte ha en snygg kropp? Det som anses vara snyggt är dock sällan någonting som bestämts av en själv, utan det blir den bild som media i slutändan tjäna mest pengar på att framhäva. Jag, du och alla andra kanske redan har en snygg kropp, men det blir oerhört svårt att tro på när vi ständigt blir präglad av att vi ska se ut på ett annat sätt. Kanske får vi höra att vi är snygga av våra nära och kära, vilket egentligen bör vara det som har störst betydelse, men på något vänster blir resterande delar av samhället de som får makt över hur nöjd man är med sin kropp och utseende.

Under gårdagens samtalsgrupp på Idun talade vi om ämnet “självkänsla”. Det här ämnet är otroligt basalt att ha i åtanke när man arbetar med ätstörningar, så det kan vi tala med om senare. Idag slog det mig med en boxhandske hur mycket det finns som driver på att vi ska tillägna mer och mer tid till träning och hälsosam kosthållning. Och hur, tyvärr, många blir påverkade av detta. Visst kan det vara bra i många fall att träna lite mer och äta lite hälsosammare, det är någonting jag själv skulle förespråka till viss del. Men det viktigaste är att man gör det för att man vill och mår bra utav det. Ingen ska känna sig tvungen att dag ut och dag in slita hårt med träning och begränsad kosthållning för att se ut på det sett som media framhäver som “snyggt” OM det inte gör en gladare i livet. Det slog mig helt enkelt hur mycket tid utav sitt liv många lägger ner på att förändra sitt utseende och hur liten del utseendet egentligen är utav hela ens personlighet och självvärde.

Jag tror att eftersom utseende är någonting konkret och lätt att ta på, så blir det lättare att identifiera sig själv med det än hela det abstrakta “jaget”. För “jaget” består utav så otroligt många delar att det inte går att greppa. Tänk om vi skulle börja värdera oss själva i allt det “jag” innebär istället för vilken vikt jag har, vilket hårfrisyr jag har, hur synliga musklerna är eller hur stor rumpan, brösten, näsan och låren är. Tänk om media kunde visa personer som gjort något gott mot sig själva och/eller världen. Tänk om vi fick läsa om “5 tips till att känna dig mer nöjd i livet” eller “så gör du för att stå upp för dig själv”. Ja, då skulle förmodligen stora delar av mediebranschen gå i konkurs, men mänskligheten skulle garanterat ha en bättre självkänsla i större utsträckning är vad vi har idag.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Acceptans

October 5th, 2014

Jag tror att ingenting är förutbestämt, men att oavsett vad som händer så var det meningen att ske. 

Ständigt söker människan efter förklaringar, men ofta finns det inget egentligt svar. Genom alla tider har vi själva hittat på våra förklaringar för att kunna finna fred i tillvaron. Religion, evolution och liknande är sanningar som människan kommit på för att förklara livet på vår jord. Jag säger inte att dessa nödvändigtvis behöver vara felaktiga, för vad vet vi egentligen. Religioner har förändrats på många olika sätt allt eftersom och likaså har våra teorier kring evolutionen. När ska vi egentligen vara nöjd med våra förklaringar?

Det är inget fel med att vilja tro på att det finns en mening med allt. Men jag tror inte att någon väg är förutbestämd utan att vi hela tiden skapar våra egna meningar med allt vi gör. På så sätt kan vi omöjligt välja “fel väg” eller göra något som inte var meningen. Det behöver inte finnas någon annan förklaring till saker och ting än den som är nu och den som vi skapar i framtiden.

Jag behöver inte tro på att Gud har valt en väg för mig, eller att människan bildades genom evolutionen. Jag behöver bara veta att jag lever här och nu, tillsammans med andra människor, och alla val jag gör är de rätta för mig. Den väg jag vandrar är det liv som är meningen att jag ska leva, inte för att någon Gud har bestämt det utan för att det helt enkelt blivit så. Och så som det blir, så ska det vara.

IMG_3341red

Jag tror att något utav de viktigaste förmågorna för ett ångestfritt liv är just acceptans.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Arbete väntar efter första veckan på Idun

September 14th, 2014

Första veckan i behandling har nu passerat och framsteg har gjorts. Det sägs att det ska vara jobbigt att gå i behandling och det har det definitivt varit. Det är svårt att göra förändringar, det är ett heltidsarbete och en ständig tankeverksamhet. Både tid och energi går åt, och det behövs hjälp och förståelse från omgivningen.

På dagvården är det sällan ett stort problem att äta sina måltider – där känns det som en självklarhet! Det riktigt arbetet måste genomföras i den vanliga vardagen. När man återgår till sina vanliga rutiner blir det lätt att man också äter som man vanligtvis har ätit. Där krävs planering, disciplin och ibland viss peppning från omgivningen.

Den här veckan har varit ovanligt känslomässig och flera kvällar har jag känt mig ovanligt ledsen och nedstämd. Nu i efterhand kan jag förstå varför, men i stunden känns allt så överväldigande och oförklarligt. Med andra ord är det jobbigt att gå i behandling och kämpa mot en psykisk sjukdom. Det är svårt, tar tid och kräver massvis med energi.

Min pojkvän har fått stått ut med mina plötsliga sammanbrott och ständiga oro. Det har säkerligen gått både han och mig på nerverna. Därför är det viktigt att förstå att detta är en fas som kommer att gynna oss båda när man väl tagit sig igenom den. De som talar om att man måste vara tålmodig gör det inte förgäves – det går upp och det går ned, inom sin tid kan man blicka tillbaka och se hur mycket mer upp det har gått, trots att det kanske fortfarande går ned emellan åt. Det behövs tid, det behövs vilja, det behövs engagemang och hårt arbete, men det behövs också tålamod, för utan det skulle varken tiden, viljan, engagemanget eller arbetet bära oss framåt.

Nu väntar två veckor med eget arbete. Jag känner mig stressad över allt som måste göras, men samtidigt ser fram emot de förändringar som jag behöver göra. Det är jobbigt, svårt och energikrävande, men så länge tålamodet finns med har jag alla odds på min sida. :)

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

Ett försvar mot “överkänsligheten”

August 3rd, 2014

När saker och ting går dåligt och det känns som att man är på väg ned i skiten igen, målas det upp en bild om att det endast ligger ett brant stup framför en. Den bilden i sig leder till ytterligare negativa tankar om sig själv och sitt liv. Det som gått dåligt kanske egentligen inte behövs ses som en stor grej, men visualiseringen om hur allting kommer fortsätta vara skit leder en lätt till nedstämdhet. 

När man hamnat i denna nedstämdhet vill man inget hellre än att ge upp. Ge upp i kampen, ge upp på sig själv och ge upp på livet. Det finns ingen ork eller vilja att känna glädje. Man har liksom fastnat i sina egna tankar och föreställningar om att det alltid kommer att vara skit och vägen framför en pekar som ett stup, rakt ned åt helvetet. Allt detta kan ske endast på grund utav en liten sak i vardagen som gått fel.

Med erfarenhet lär man sig att vägen framför en kommer inte alls att stupa i all oändlighet. Man har varit med om sådana situationer förut, dagar när man bara vill ligga och dö under täcket i väntan på att någon ska finna en i sin ensamhet och lyfta en ut i ljuset. Dagarna passerar en och likaså gör dessa känslor. Kurvan fortsätter inte nedåt för evigt, den kommer att vända och få en att lyfta upp sig själv. Ibland tar det bara tid..

Jag har lärt mig att när mina känslor börjar få mina tankar att överdriva situationen, när nedstämdheten och förtvivlan börjar tränga sig in så hjälper det att byta miljö. Lämna platsen, gör någonting annat, koppla bort tankarna på ljust den jobbiga saken för ett tag, rymma från omgivningen som bringat denna nedstämdhet och stället där jag bara vill gömma mig under täcket. Det känns motigt i början, för att det finns en övertygande känsla som säger att man inte kommer att kunna bli glad igen – men det är inte sant, det går att bli glad igen! Man kommer att bli glad igen! Man måste bara våga vara öppen för de känslorna.

En del kanske anser att det är “fegt” att rymma ifrån situationen, medan jag anser att det är ett sätt att försvara sig själv på och det är inget fel med det! Det handlar inte om att försvinna för alltid eller helt och hållet glömma bort tankarna, utan det handlar om att koppla bort dem i stunden som hettan är som värst, för att senare kunna återgå till det som varit jobbigt och lättare kunna hantera det.

Ofta när man hamnar i nedstämdhet över en sak som blivit tok är det ens egna förställningar om hur vägen kommer att fortsätta ut för ett stup som orsakar den. Egentligen behöver vi inte må så dåligt över en enstaka sak om vi slutar grubbla över hur “skit” allting kommer att bli. Ett trix är att koppla bort tankarna från det som känns så dåligt i stunden, för att sedan, när man redan hoppat över stupet, återgå tillbaka till att bemöta det jobbiga. Då har man redan upplevt en vändning på kurvan och det blir lättare att förstå att den inte kommer att fortsätta rakt nedåt. Livet har sina vändningar, tro inget annat!

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Ledigheten fick mig att sluta med ett sjukt beteende

July 26th, 2014

Jag ser ett samband.

Den senaste veckan har jag inte varit schemalagd på att jobba. Jag har hunnit åka hem och hälsa på mina föräldrar, träffat gamla vänner, solat, badat, varit ute och sprungit, lagat massvis med god mat och ja, bara varit ledig. Samtidigt innebär ledigheten för mig att storstäda, förbereda sig inför skolstart och planera resor. Att vara ledig för mig innebär inte att ligga hemma och göra ingenting, utan det handlar om att göra saker som man vill men inte lyckas hitta tid för annars.

Under de senaste dagarna har jag verkligen mått bra. Jag har varit den energisprudlande, äventyrslystna och kreativa mig själv, som jag alltid vill kunna vara. Förutom denna positiva förändring har jag registrerat att jag omedvetet slutat med ett visst kompensationsbeteende. Ett beteende som skett regelbundet under de senaste halvåret, men som nu inte alls känns relevant längre. Det är en enorm lättnad som bevisar att det går att bli friskare vi behöver bara må bättre i vardagen!

..sedan är det naturligtvis inte lätt att göra det. Men enligt min upplevelse förminskas ätstörningens utrymme och dominans i takt med att ens livskvalitet ökar. Därför skriver jag inte endast om tips och råd för att hantera ångesten och sjuka beteendemönster, därför skriver jag om vikten att må bra i sitt eget liv.

 

Tags: , , , , , , , , , , , ,

“Det är bara en fas”

July 14th, 2014

Livet har faser. Faser där det känns dåligt, faser där det känns bra och faser där det bara känns konstigt. Sådana faser kan vi kalla för “korta faser”. De kommer och går, stannar några dagar och sedan känns det nästan som bortblåst. Vi kommer kanske in i en ny fas som tar över våra känslor och tankar mer än den vi nyss befunnit oss i. Dessa korta faser påverkar vårt välmående starkt i stunden. Det påverkar om vi skrattar och ler, gråter, känner oss nedstämda, lyckliga eller bara förvirrade.

Sedan finns det även de “längre faserna”, som sträcker sig över långa perioder i livet. Ni kanske minns att ni haft en fas där din hållit er till en viss typ av umgängeskrets och lyssnat på enbart en viss typ av musik? Kanske har ni haft en fas där ni festat mer än annars, eller en fas där skolarbetet dominerat er vardag? Det kanske funnits en fas där ni gjort allting ni kunnat för att uppnå ett visst mål, som då verkade vara det optimala för att göra er lyckliga? Hur som helst så når även dessa faser ett slut och vi träder in i en ny.

Problematiken är att när vi befinner oss i en fas kan vi sällan se det från utsidan. Det som är i nuet blir väldigt dominerande och det är svårt att tänka sig att saker och ting kommer att förändras; vi förändras, tiden förändras och känslorna kommer definitivt att förändras.

Alltså, befinner du dig i en fas nu där det känns hopplöst och smärtsamt, i en fas där du inte alls trivs med dig själv och ditt liv, minns då detta: fasen kommer att passera och blickar du tillbaka på ditt tidigare liv kan du se att det finns faser som passerat dig idag. Du har all rätt till att känna dig nedstämd eller vad det nu är du känner nu, men våga även tro på att det inte för alltid kommer att vara så.. även om det är svårt.

Life Isn’t Solid, It’s Fluid, It Changes: Quote About Life Isnt Solid Fluid Changes ~  Daily Inspiration

Tags: , , , , , , , , ,

Njuter av sommaren

July 10th, 2014

Idag var första dagen på en vecka som jag varken hade skolarbete att göra eller ett jobb att åka till. Idag var jag ledig! I detta fantastiska väder såg jag till att planera in en riktig sommardag fylld med njutningar tillsammans med min pojkvän. Tänk om man kunde ha dagar som denna oftare?… och det kan man ju egentligen, men av någon anledning blir det lätt bortprioriterat. Dagar som denna lär mig att det är viktigt att ta vara på livets godheter medan de finns och så länge vi har möjligheten att ta tillvara på dem. Dagar som denna kommer sällan, det är viktigt att passa på att njuta och låta dem ge oss energi till att fortsätta i vardagen med ett litet bredare leende. Vi behöver avkoppling, ledighet, solsken, umgänge, god mat och dricka – vi behöver leva i nuet!

<3

???????????????????????????????

Stek på stranden

???????????????????????????????

Vårrulle till förrätt

???????????????????????????????

Följt av fyra olika rätter

???????????????????????????????

Och middagen avslutas med en klassisk glass med friterad ananas och kaffe! :D

Nu väntar en mysig kväll med spel och dricka tillsammans med ett gäng vänner. Idag har jag sommarlov på riktigt och jag njuuuuuter!

Tags: , , , , , , , , , , , ,

När Ofelia ska äta mellanmål

June 28th, 2014

Klockan slår 10:00 och Ofelia vet att det är dags för mellanmål nu. Hela den sista timmen har hon stirrat på klockan från och till. Hon har försökt att känna efter om hon är lite hungrig i alla fall. Kanske lite, men nej, hon vill inte äta mellanmålet. Om cirka 2 h är det dags för lunch, en ordentlig måltid. Om hon äter nu är hon övertygad om att hon inte kommer att hinna bli hungrig till lunch. 

Medtaget som mellanmål har hon en frukt och en macka. Hon är säkert den enda i hela klassen som fixade i ordning ett mellanmål till skolan. Det är inte normalt, tänker Ofelia. Det är bara för att hon ska gå upp i vikt som hon måste ha det, alltså är mellanmålen ren viktuppgång! Hon vill inte äta dem. Hon vill äta normalt, som alla andra. Hon vill äta ordentliga huvudmål istället.

Klockan blir 10:15, 10:30, hungern börjar att smyga sig på och när klockan närmar sig 11:00 kurrar det till i magen. Nu är Ofelia hungrig! Men nu är det ju för sent för att äta mellanmål (?). Hon hade ju kunnat ätit frukten i alla fall, men nu känns det alldeles för tätt inpå lunch. Nu får hon pina sig. Sen ska hon äta massvis med mat! Eller? Hur mycket har hon utrymme att äta? Och VAD ska hon äta?! Usch, nu blev allt jobbigt..

I nästkommande inlägg kommer ni att få läsa om hur det är när Frida ska äta mellanmåldärefter kommer jag att besvara lite frågor om just mellanmål. Har ni några nu, så ställ de gärna i kommentarsfältet.

Se även tidigare berättelser om Frida&Ofelia

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Sommarlov och frihet

June 16th, 2014

Nu har jag sommarlov på riktigt. Den sista rapporten är inlämnad och alla obligatoriska lagträningar med cheeleadingen har nått sitt slut. Dock har jag fortfarande jobb några dagar i veckan, men det är nödvändigt för inkomsten. 

Igår kändes det som att jag hade min första riktiga sommarlovsdag. Det var fint väder, solen sken och jag var i parken med ett gäng killar och stuntade. Jag fick flyga hela tiden och det gick riktigt bra. Återigen klarar jag av mer  avancerade stunt och självförtroendet steg några nivåer.

Efteråt käkade vi sen lunch på en thairestaurang. Hela dagen hade försvunnit. Det här är sommar och glädje för mig. Dagar som denna skyddar en från ätstörningen. Här vill jag inget annat än att njuta av frisk- och friheten!

Det får mig att inse hur viktigt det är att ha tid till att bara tramsa runt en hel dag. Och hur viktigt det är att inte vara så pass uppbokad att man inte hinner med att bara vara. För stunder som denna, där man bara gör någonting för att det är kul och utan tvång, det är stunder som man tar tillvara på livet på riktigt! Och utan dem blir livet bara massvis med tvång och måsten. Vad är livet utan friheten? 

Ska det verkligen behövas ett sommarlov för att få tiden till att bara vara och ha roligt, eller kan vi ändå försöka forma oss en vardag där vi faktiskt har tiden till det också?

stunt2

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp