Ana hade fel – jag blev inte tjock

September 28th, 2015

Ikväll ska jag berätta en ganska så fantastisk sak för er.

Jag har haft Anorexia Nervosa från och med dess att jag var 17 år tills 21-års ålder. En utav de största kontrollbehoven har varit att inte äta för mycket kalorier, för att en utav de största rädslorna var att gå upp i vikt. Så länge har det funnits en övertygelse inombords att om jag skulle äta utan kontroll skulle jag lägga på mig massvis med vikt.

För cirka tre månader sedan beslutade jag att avsluta min behandling och släppa stora delar av kontrollen. Under den senaste tiden har jag ätit mycket. Vad som är mycket är relativt, men låt mig säga att det är den mängden mat jag för några år sedan aldrig ens skulle kunna tänka mig vore “normalt”. Jag äter frukost, jag äter mina mellanmål, jag äter lunch, middag och ibland även en till middag efter det. Ja, jag tränar, och Gud ska veta att jag äter som det också, även de dagar jag inte tränar. För jag lyssnar på min kropp, är den hungrig, ja då äter jag. Punkt.

Det fantastiska med det hela är att jag har, totalt under dessa tre månader kanske gått upp ca 0,5 kg i vikt. Totalt. Under tre månader. Av att äta som jag vill. Jag har i princip stått stilla i vikt! Av att äta när jag är hungrig, tills jag är mätt (riktigt mätt), av det jag är sugen på. Något som jag för några år sedan inte alls kunde tro var möjligt. Så, vad är hemligheten? Hur kan det ens vara möjligt?

Jo, för när kroppen når sin biologiskt förprogrammerade vikt strävar den efter att bibehålla den. Om jag en kväll äter mer än vad jag exakt förbränt den dagen så kommer kroppen hitta sätt att hantera det tillfälligt ökade energiintaget. Desamma gäller om jag en dag äter för lite så kommer jag inte att på en gång tappa i vikt. Kroppen kommer anpassa sin hunger och mättnad utefter huruvida energibehovet tillfredsställs tidigare. Med andra ord, allt jämnar ut sig i det långa loppet.

Rädslan för att inte kunna äta mig ordentligt mätt utan att tro att jag skulle bli tjock.

=

MOTBEVISAD

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

Viktstabilitet

September 9th, 2015

Vill bara klargöra en sak från mitt senaste inlägg där jag skrev att “Det skulle inte förvåna mig om jag lagt på mig ett kilogram […]“. Det var den lilla slängen av ätstörning som fortfarande finns kvar som skapade en liten oro, men som den kämpande sidan av mig ville finna acceptans för istället “[…]med det får det la ha varit värt 😉 […]“.

Verkligheten ser dock sålunda ut att mer ätande och inget som helst tränande under fyra dagar resulterade i ingen som helst viktförändring – är det inte fantastiskt hur en hälsosam kropp alltid strävar efter sin jämvikt och håller hårt i balansen?

Jag har legat viktstabil (+/- 0,5 kg) under flera månaders tid nu, utan att äta enligt något matschema och trots att jag tränar utan förutbestämda begränsningar. Kanske går det ändå att förstå att några dagars förändringar inte kommer att leda till drastiska resultat. 

Det är förmodligen fler än mig som åker på en höstförkylning denna årstid. Med mina erfarenheter i ryggsäcken vill jag understryka det som många redan påstår att våga vila. Man tror gärna att man är superman och kan bli frisk genom att köra på som vanligt, men risken är enormt stor att man tvungen att vara sängliggandes ännu längre bara för att man otåligt nog inte kunde lyssna på kroppens första signaler på sjukhets-symptom. Så återigen våga vila annars kommer vägen tillbaka bli betydligt längre. Du kommer inte bli tjock på några dagar.

Tags: , , , , , , , ,

“Tack magen för att du är så go!” – Daniella Björn

January 13th, 2015

Fick läsa något underbart på Instagram nyligen och tänkte dela med mig utav det här. Det är skrivet utav en tjej som heter Daniella och som har kämpat med anorexia i flera år, men verkligen gjort stora framsteg! Ett utav dem kan ni läsa om nedan:

 

Visst är det inspirerande? Visst vill vi nog alla kunna tänka och känna så kring våran kropp? Och uppenbarligen kan vi det!

Rätta mig om jag har fel, men jag anar att Daniella inte alls känt en sådan här stor acceptans kring sin mage tidigare år. Jag tror att hon har tampats med ätstörningsmonster, viktras, viktuppgång, ångest och missnöje precis som de flesta utav oss. Men hon har inte slutat kämpa och idag har hon funnit den där acceptansen som vi alla innerst inne eftersträvar. Så det går, det går att lära sig att acceptera sin kropp, det krävs bara blod, svett och tårar! Så välj om du vill lägga den på en begränsad kosthållning och många långa gympass, som i slutändan inte kommer att göra oss lyckligare människor, eller om du vill lägga dem på att lära sig acceptera din kropp som den är och känna att du kan vara lycklig inombords. Det krävs nog minst lika mycket hårt arbete att skaffa sig en “fitness-kropp” som att lära sig acceptera sig själv som man är. Vilket gynnar en mest i längden?

Utifrån Daniellas berättelse kan jag i alla fall säga att jag skulle varje dag vilja acceptera min mage precis som den ser ut. Vägen dit kan kännas lång, men som vi nu beskådat har den sin belöning när vi närmar oss målet.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Känner du oro över att ha gått upp efter all julmat? Då får vi väl ha blivit tjocka tillsammans!

December 28th, 2014

Någon mer än jag som ätit julmat flera dagar på raken? Det är ju inte varje dag man har gravad och kallrökt lax i kylskåpet, eller lådor med rödbetssallad. Inte heller tillagar jag Janssons själv heller, så då passar man på när det serveras. Julskinka på mackan och några chokladpraliner då och då. Men nu börjar det ta slut.. och väl dags är det väl att äta lite annan mat också. Men jag kan la garantera er att om ni sitter och nojar er över att ha lagt på er några gram eller kilogram under julen så kan vi ha blivit “tjocka” tillsammans, och nog är det fler än bara du och jag som fått förändrade matvanor dessa dagar. 😉

Jag tror även att stor del utav den viktuppgång (“tjock-känsla”) som många får kring jul har med fyllda magar att göra, och inte alls så mycket med att de fått mer fett på magen. Det här återställs ju efter några dagar då man återgått till sin “normala” kosthållning, och det är ingenting som behövs extra ansträngning för att bli av med. Kroppen sköter det själv!

 

Kuriosa: Som ni säkerligen vet krävs det ca 8000 kcal för att gå upp ett kilogram, vilket skulle motsvara nästa 200 st chokladpraliner UTÖVER dagens sex vanliga måltider. Good luck!

Tags: , , , , , , , , , , , ,

Det vi förväntar oss att se, påverkar det vi faktiskt ser

October 29th, 2014

Ibland kan det vara intressant med hur vissa föreställningar verkligen påverkar det vi ser…

Under de senaste dagarna har jag gjort besök på hemmaplanen hos mina föräldrar och även träffat far- och morföräldrar. Min mormor fick nyligen reda på att jag påbörjat behandling på SCÄ och fått en tillfällig sjukskrivning. Hon har sedan tidigare känt till mina problem med anorexian och under min behandlingsperiod på öppenvården i Gävle träffade jag henne regelbundet. Idag träffade jag min mormor för första gången på några månader.

Ja, det syns att du har blivit lite magrare om kinderna.” konstaterade mormor.

Jaha, det låter lite konstigt med tanke på att jag har gått upp i vikt”, svarade jag.

Så uppenbarligen kan vissa föreställningar kring utseendet påverka det vi faktiskt tror oss se. Skillnaden är egentligen inte så tydlig så det beror nog till stor del på vad vi förväntar oss. Detta blev ett sådant tydligt och till synes, komiskt exempel, att jag var tvungen att dela med mig utav det till er. Kanske har ni varit med om något liknande? 😉

what we see

Tags: , , , , , , , , ,

Varför fruktar vi pastan?!

October 27th, 2014

Under de senaste dagarna har det dykt upp en del reflektioner kring “pasta” i mitt huvud. Det är ju ett livsmedel som (för att generalisera) de flesta personer med ätstörningar fruktar att äta. Pastan har målats upp som ett “farligt” livmedel som man blir tjock av att äta. Det sägs att den ska innehålla “dåliga” kolhydrater som gör att man går upp i vikt lättare.

Jag själv har varit väldigt rädd för att äta pasta, men den fobin försvann för ungefär två år sedan, och sedan dess äter jag pasta flera gånger veckan. Och om jag ska vara ärlig, så väger jag idag ungefär lika mycket som jag gjorde när jag avslutade min behandling på Länsät i Gävle för ett år sedan.

Pasta är förhållandevis billigt och otroligt lättlagat, men förutom det är det faktiskt jävligt gott! En krämig sås och pasta kan vara den perfekta energipåfyllningen, speciellt för de med en aktiv livsstil. Dessutom kan jag inte finna någon betydlig logik i varför det skulle vara farligt. Det är med största sannolikhet en utav de saker som media hävdat och förstorat för att tjäna pengar och överhuvudtaget gå runt i branschen.

6 korta fakta om pasta:

  • Pasta har ett proteininnehåll på 13% (vilket egentligen är ungefär hälften av en proteinbar).
  • Pasta innehåller generellt sett 1 kalori mindre per 100 g än couscous.
  • Vanligt “vit” pasta innehåller mer fibrer än banan och fullkornspasta nästan dubbelt så mycket fibrer per 100 g.
  • Det finns lika mycket kolhydrater i pasta som i ris, men både mer protein och fibrer.
  • Förra generationen “anorektiker” levde i princip på pasta för då var det fettet som var farligt.
  • Som Tua skrev på hennes blogg “Italienare äter pasta minst en gång om dagen (oftast två!)”, och inte är de tjockare för det!

Det är så knäppt egentligen att vi skräms så mycket av ett livsmedel som egentligen är jämförbart “nyttigare” än andra livsmedel som förespråkas. Jag hoppas verkligen inte att ni får för er att sluta äta annat istället för att ta till er att PASTA är helt ok att också äta.

???????????????????????????????

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

När Frida (tror sig) ha gått upp i vikt

August 11th, 2014

Förra veckan publicerades inlägget om “När Ofelia (tror sig) ha gått upp i vikt“. Här kommer uppföljaren på denna, om Frida.

Frida sitter i soffan tillsammans med några vänner en fredagskväll och kollar på film. Fridas pojkvän kommer tillbaka från badrummet och meddelar glatt att han har gått upp i vikt. “Grattis” säger Frida och himlar lite med ögonen. Det spelar inte riktigt henne någon roll, plus att hon vet att han en annan dag kommer bli arg när vågen visar mindre igen. Tanken slår henne att hon faktiskt inte har vägt sig på evigheter, trots att det står en våg på badrumsgolvet. Hon kanske också har gått upp i vikt…

När filmen är slut och vännerna åkt hem ställer hon sig på vågen för första gången på flera månader. Siffrorna säger henne inte så mycket dock. Hon minns inte riktigt vad hon vägde senast, men kanske var det runt 1 kg mindre än nu. Det är ingen stor grej. Det är inte så att riskerar att bli tjock och dessutom har hon ju massvis med godis och annat gott i magen nu.

Frida tänkte “jaha, det var väl kul att väga sig, men det känns ju helt meningslöst att göra det. Runt 1 kg skillnad är ju ingenting, det är ju vad hennes pojkvän säger sig gå upp och ned från dag till dag. Vikten är ju i princip densamma utan att hon vägt sig på flera månader, så varför skulle det vara något av betydelse för henne? Palla!”. 

Frida går och lägger sig utan att reflektera ytterligare kring det. Hon känner sig snarare glad över att hon haft en trevlig filmkväll tillsammans med hennes vänner och att få lägga sig i sängen och mysa tillsammans med sin pojkvän. Det är alltid lika mysigt oavsett om han eller hon gått upp eller ned 1 kg.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,

När Ofelia (tror sig) ha gått upp i vikt

August 4th, 2014

Ofelia sitter i soffan och kollar på film med några vänner. Hon känner sig sugen på chokladbitarna som står där framme på bordet. Hon klämmer lite försiktigt på magen och kollar sig själv på låren. Den senaste veckan har vågen visat lite mer än vanligt – hon måste ha gått upp minst 0,5 kilogram. Ofelia känner sig verkligen fet – varför ska hon vara hungrig? Hon vill inte äta nu, speciellt inte choklad, inte om hon går upp i vikt.

Ofelia kan inte njuta av filmen eller sällskapet. Hon smyger iväg till toaletten och ställer sig på vågen. “Fy sjutton!”, nu visar den ännu mer än tidigare. Ångesten börjar bli extremt påtaglig och Ofelia vet inte riktigt vad hon ska ta sig till. För att kontrollera lite extra letar hon upp ett måttband och kollar midjan.. “TVÅ CENTIMETER!” hon har verkligen blivit tjockare – eller i alla fall tänker hon så..

Hon säger till sällskapet att hon behöver lite luft och smyger sig ut i mörkret. Hon finner sig en plats i ett mörkt hörn under natthimlen. Där sitter hon ett tag förtvivlad i sina egna tankar. Hon som mått så bra tidigare idag, varför ska ångesten komma och förstöra all glädje ikväll? Varför ska en sådan sak som att gå upp 0,5 kg få henne att må så dåligt? Det är inte normalt. Ofelia känner sig så sjuk, förtvivlad och olycklig.

Tårarna börjar rinna för hennes kinder och hon bryter ut i ett hucklande gråt. Hon känner sig ensam, ensam och ledsen. Det enda hon vill är att gå ned i vikt igen, hon vill inte känna sig såhär tjock. Tjock och äcklig. Hon är fortfarande hungrig, men hon vågar inte äta.. För när hon äter går hon upp i vikt. Kvällen är förstörd. Ofelia hatar att vara sjuk, men hon vet inte hur hon ska hantera alla känslor som sjukdomen bringar henne. Det enda sättet hon vet får henne att må bra är att kompensera.. men då vet hon också att hon väljer det sjuka.

Det Ofelia inte kunde tänka i stunden är att hon dels hade sin mensperiod och inte varit på toaletten på ett tag. Det är vanligt att kroppen samlar på sig ca 1 liter vätska under menstruationen och att magen blir lite mer uppsvullen, samt att det är väl självklart att vågen visar mer om man inte bajsat på ett tag. Ofelias kväll blev helt förstörd pga några ökade gram på vågen och extra centimeter runt midjan. Hon fick ångest över att ha gått upp i vikt och blivit fet, trots att det förmodligen inte alls var fallet egentligen. Tänk vad mycket onödig skada en förbaskad ätstörning kan göra.. Detta skulle aldrig hända friska Frida.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Hur ska man våga gå upp i vikt när man inte ser hur smal man faktiskt är?

June 22nd, 2014

Snälla om du har några tips på hur man ska våga gå upp alla de där oändligt och skrämande många kilona ens ätstörningsenhet “kräver”? Jag har anorexia men kan inte alls förstå det. Visst, jag förstår att mitt tänkande inte är normalt men jag tycker inte alls jag borde gå upp i vikt då jag anser att min kropp är normalbyggd och om inte större. Det spelar ingen roll vad min behandlare säger om BMI hit och dit, jag hör ju vad han säger att mitt BMI är för lågt, men det spelar liksom ingen roll. Jag ser ju vad jag ser, och i jämförelse med andra tjejer i min ålder är jag inte ett dugg mindre än dom. Faktum är att många är mindre. Och detta får mig att tvärt tvivla på att en viktuppgång är “måste”. Vill även passa på att säga att jag ÄLSKAR din blogg, den är ett sådant enormt stöd! ♥ Har också en egen blogg där man kan följa min kamp mot anorexin-http://nattstad.se/mynu Hoppas du svarar, för är känner mig helt uppgiven. :( Kram!
– My

Hej käraste!

Jag förstår att det känns frustrerande att höra alla anledningar till varför du måste gå upp, men att inte riktigt känna det eller se dem själv. Kanske kan du använda din förståelse för att din syn har blivit förvriden och våga lita på de personer i omgivningen som kan se detta från utomstående perspektiv (inte ätstörningens)?

Jag har nyligen besökt din blogg och det syns tydligt på bilderna där att du är långt ifrån lika stor som andra tjejer i din ålder. Visst är många tjejer smala av idag, speciellt i tidigare tonåren, men du är faktiskt MAGER. Jag känner inte till vilket BMI du ligger på, men jag är övertygad om att det är alldeles för lågt för att din kropp ska fungera optimalt. Detta säger jag inte för att peka ut dig eller kritisera, utan detta säger jag för att du förhoppningsvis kommer att inse det själv snart. I alla fall våga lita på det som andra säger.

Jag vet inte hur länge du följt min blogg men ovan kan du se en bild på mig från innan och under anorexian. Den första var en frisk tjej som aldrig skulle tänka tanken om att hon var för tjock. Den andra bilden var en tjej som hela tiden ville bli av med mer och mer magfett. Det spelade inte roll vad BMI:t visade på, men hon var inte tillräckligt smal. Varför? För att hon var sjuk. För att hon var så underviktig så hon kunde inte se sig själv och tänka normalt. Den andra tjejen är den smalare och ändå är det den första som tänker att hon inte kan bli tjock. Säger inte det någonting om hur anorexia, näringsbrist och undervikt kan påverka vår syn på kroppen?

Idag är jag inte hela vägen i mål, jag har fortfarande en viss undervikt att ta bort och det är svårt, speciellt när man inte ser hur smal man är. Det går inte att gå runt och vänta på att man ska se det, för jag har väntat snart i 3 år och hade jag inte börjat lita på siffrorna och andras kommentarer hade jag inte haft någon insikt alls och skulle förmodligen ligga inlagd på sjukhus med dropp. Jag hade inte flyttat hemifrån, klarat av 2 års civilingenjörsstudier, tävlat VM i cheerleading, träffat min bästa vän, kunnat jobba eller blivit tillsammans med min pojkvän. Det går inte att vänta på att konkret vilja gå upp i vikt för det kommer man aldrig vilja med anorexia, utan det gäller att hitta motivation till att vilja bli frisk (och därmed vilja ta bort undervikten).

Jag har varit i en liknande plats där du verkar befinna dig idag, och jag har tagit mig såhär långt. Det gör mig övertygad om att du också kommer att ta dig ur detta. Jag hoppas att även detta inlägg lyckas ge dig stöd. Du förtjänar ett lättsammare, friskare och lyckligare liv!

Varma kramar!

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Tips inför studenten och firandet

June 9th, 2014
  1. “All alkohol innehåller så mycket kalorier – jag kommer att gå upp i vikt!”

    Ja, alkohol innehåller kalorier. Nej, du kommer inte att gå upp i vikt. Majoriteten av alla som tar studenten dricker en hel del alkohol och alla är knappast tjocka. De som är tjocka är ju inte det pga. att de druckit mycket alkohol under studentveckan. Det beror ju på helt andra anledningar – eller hur? Så om ingen annan bli tjock av att fira med alkoholhaltiga drycker vid tillställningar som denna finns det inget som pekar på att du skulle bli det heller. Vågar man festa fullt ut så kan det faktiskt bli så att ätstörningen inte hinner med och att man får prova på att njuta av livet på friska villkor. Kör hårt!

  2. “Det kommer att bjudas på så mycket god mat – hur ska jag undvika att äta av allt?”

    Ja, det kommer att bjudas på en hel del godsaker, men du behöver varken undvika att äta av allt, eller äta av allt. Du äter det du vill ha, varken mer eller mindre. Studenten är en tillställning av firande. Då ska man vara glad, så glöm alla krav, måsten, matlistor, begränsningar. Det är din tid att njuta och vara glad. Så gör det som gör dig glad! Och var stolt! Glöm inte bort att vara stolt över hur långt du tagit dig i livet. Det om något är värt att fira!

  3. “Alla kommer att se mig i min studentklänning – ush vad jag skäms!”

    Nej, alla kommer inte att kolla på “dig i din studentklänning” utan de allra flesta kommer att kolla på “dig som lyckas ta studenten”, sedan sitter klänningen på där också. Det är endast en själv som grubblar över hur kläderna sitter på kroppen: “ser jag för tjock ut?”, “ser jag för mager ut?” & “varför kan jag inte bara ha en perfekt kropp?”. I alla andras ögon har du en perfekt kropp för den du är, och ingen kommer att peka på dig och säga “ush, ser hon ut sådär i klänning!”, utan det folk kommer att se är “titta, så glad hon ser ut! Jätte vacker!”.

  4. “Jag känner bara en stor ångest över allt – hur ska jag kunna visa mig glad?”

    Ja, tyvärr är det ju så att ibland spelar det ingen roll hur taggad man har varit innan och hur mycket man peppat sig själv. I stundens hetta så kommer ångesten åt en i alla fall och alla tips om att “tänk si” och “tänk så” hjälper inte längre. Men det finns fortfarande tips att ge för att hantera sådana situationer, och de kommer jag att nämna nedan.

  • Acceptera att det kommer att bli jobbigt, och att du kanske inte riktigt kommer att kunna göra allt du tänkt dig med ett leende på läpparna.
  • Förstå också att det kan vända. Bara för att ett svart moln att samlat sig över dig i denna stund behöver det inte innebära att det inte kommer att röra sig bortåt så att solstrålarna skymtar igen. Vem vet, i slutet av dagen kanske hela solen skiner över dig?
  • Undvik inte allt och alla. Känns det jobbigt så vänd dig till någon du vet förstår sig på dig, eller ta några minuter för att samla sig själv. Våga sedan prova igen, våga låta andra muntra upp dig och ta nya tag, gå inte bara och vänta på en ny dag.

Mycket av detta är kanske självklart egentligen; klart att vi inte blir tjocka och feta bara genom att fira ordentligt under studenten, men för en person med ätstörning blir detta logiska resonemang inte alltid den självklara sanningen. Därför behöver man höra det gång på gång på gång, och kanske, till sist, kommer man till den insikten själv.

Se gärna tidigare inlägg om detta:

http://soelas.se/nar-ofelia-narmar-sig-studenten/
http://soelas.se/frida-tar-studenten/
http://soelas.se/alkoholen-som-en-del-av-det-friska-livet/

Inlägg från min studenttid:
http://soelas.se/category/studentresa-2012/
http://soelas.se/klassdag-med-grillning/
http://soelas.se/matlagning-hammar-hungern/
http://soelas.se/studenten/
http://soelas.se/smorgastarta-igen/

student

It only comes once! Se till att njut och låt för sjutton inte NÅGONTING stå i vägen för att du ska le!

Tags: , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp