Det är viktigt med flexibilitet i träningen

December 5th, 2015

För några veckor sedan började jag testa PTO (Private training online). Målet var just då att se och testa vilka rekommendationer den tjänsten skulle ge gällande kost och träning utefter mina målsättningar. Nu har jag testat tjänsten i några veckor och har både ris och ros att ge.

De första veckorna var det riktigt roligt att få testa en annan form av träning, med mer struktur och även dokumenterade resultat. Det samma gällde kosten, det var bra med ett kostschema för att hålla en bra regelbundenhet. Men så småningom kände jag hur motivationen började avta. Det blev inte roligt längre. Träningsglädjen försvann och det kändes snarare som ett måste att gå till gymmet och träna just de muskelgrupper som stod på schemat, exakt antal set och reps. Att äta just de livsmedel som låg i schemat och att proppa i mig olika kosttillskott som rekommenderats. Nej, det kändes inte som den relation jag ville ha till träning.

Jag är väldigt tacksam över att få komma till den insikten. Det är nyttigt att prova nytt ibland, för det får en att förstå vad man egentligen vill och mår bra av.

För mig är det viktigt att få ha flexibilitet i träningen; att få träna utefter lust och dagsform. Det finns inget syfte att strikt och kontrollerat genomföra pass efter pass, set efter set och reps efter reps. Inte för mig längre. Inte nu när jag litar mer på mitt eget omdöme och lyssnar mer på min kropp.

Däremot tycker jag att tjänsten i övrig är väldigt intressant. Jag tror att personer som har svårt med att veta vad man ska köra på gymmet eller lägga upp ett bra träningspass med övningar för olika muskelgrupper kan dra nytta av detta. Den är smart sålunda att man kan ha den direkt i telefonen för att se träningsupplägget och registrera träningen.

Mitt mål med träning är att må bra både i kropp och psyke. Det är en svår balans, men som inte kunde lösas med mitt första träningsschema. Det gjorde att jag efter ett tag började köra lite som jag ville ändå. Jag bytte plats på träningspassen och hoppade över vissa övningar jag inte kände för, la till andra jag saknat osv. Det innebar att jag kanske inte fick de resultat som var avsett, men det gav mig verkligen mer insikt över vilket förhållningssätt jag vill ha till träning.

Jag tänker att konsultation i alla former är nyttigt att prova på, för det ger en insikt om vad en själv faktiskt trivs med och inte. Jag kommer att testa på tjänsten lite mer, men med ett annorlunda upplägg och sedan se hur det känns. :)

 

Tags: , , , , , , , ,

När Ofelia blev sjuk

November 10th, 2015

En gång i tiden fanns det en liten och duktig tjej Ofelia. Uppfattades ofta av vuxna i skolan som en tyst och blyg tjej, men som alltid lämnade in läxorna i tid. Ofelia var sällan ensam på rasterna, men hon kände sig ändå aldrig tillräckligt populär bland vännerna. När Ofelia började komma in i tonåren började mycket kretsa kring utseendet. Hon kände sig inte lika snygg som hennes vänner – varför blev alltid killarna intresserade av dem och inte hon själv?

Det var inget fel på Ofelia, men ändå kände hon sig inte tillräcklig. Hon kände sig ofta en aning utanför även om hon satt mitt i gruppen. Hon kände sig ofta bortvald även om hon aldrig behövde vara ensam. Hon kände inte att hon passade in lika bra som alla andra och förstod inte varför.

Ofelia har sedan några år tillbaka hållit på med lagidrott. Hon har väldigt höga krav på sig själv och vill gärna bli bäst och det ska också gå väldigt snabbt. För det mesta brukar hon också lyckas med det. I alla fall att bli tillräckligt bra för att bli antagen till det mest avancerade laget i den föreningen hon tillhörde. Men där blev hon inte bäst längre. De andra tjejerna i laget hade tränat i sporten mycket längre än vad hon själv hade och det blev svårt att konkurrera med dem. Hon blev satt som reserv på tävlingar och kände sig inte med i laget där de flesta även var några år äldre.

Ofelia var envis. Hon tänkte inte ge upp. Hon tänkte allt visa dem (!) och började träna extra på fritiden.

I och med att Ofelia kom in i puberteten samt att hon tränade började kroppen forma kurvor som killarna tenderade till att uppskatta. Ofelia som tidigare känt sig osynligt bredvid hennes vänner i närheten av killar började utvecklas till en riktig killmagnet. Vilken boost!

Nu tränade Ofelia både för att bli bäst i laget och vinna killarnas uppmärksamhet. Och framåt gick det. Hon blev den som tränade mest på gymmet utav alla i laget. Hon var den som sprang snabbast under uppvärmningsrundan och den som kämpade längst i jägarstolen. Men det som Ofelia blev gladast över var att hon började äntligen tappa lite fett kring buken.

Ofelia har aldrig varit en särskilt stor tjej, men i och med puberteten fick hon lite mer kurvor. Hon försökte under perioder äta mindre, men det resulterade endast i att hon överåt på kvällarna. Det var inte förrän nu som hon verkligen tänkte ta det på allvar och bli “nyttig”. Nu tränade hon som mest och började även äta mindre portioner (för det hade hon läst var bästa sättet att bli av med fett).

I och med en skada kunde Ofelia inte träna fullt ut på några veckor och då slog den henne “då kan jag inte äta så mycket som jag gör nu” och hon började bli hårdare på sig själv över vad hon stoppade i sig. Portionerna minskades, och så småningom även vikten. Hon kände sig snyggare och snyggare. Konditionen blev bättre och bättre. Musklerna blev starkare och starkare. Kommentarerna kring utseendet blev fler och fler. Träningsmängden ökades och ökades, samtidigt som maten minskades och minskades.

Ofelia blev sjukare och sjukare. Till sist var varken lagträningarna eller killar aktuellt. Hon hade fått Anorexia Nervosa och kom till att ägna resten av tonåren med att kämpa emot sjukdomen och för sitt liv. Det var så behovet av att känna sig duglig övergick till något så destruktivt som en ätstörning. All denna träning och svältande gjorde henne varken snyggare eller starkare. Hon har nog aldrig känt sig så äcklig och svag som när ätstörningen tog över.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Bränn inte ut dig själv – vila lite varje dag

October 8th, 2015

Det är skrämmande att tänka på, hur överaktiv jag varit tidigare och hur pass många som andra som är det idag. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna ta det så pass “lugnt” som jag gör nu, och ändå kan det vara stressigt vissa dagar. Men att göra mer än vad jag gör nu, visst skulle jag säkerligen klara av det, men jag skulle inte må bra.

Sålunda kan jag dessa dagar ställa mig förundran till hur alla andra klarar av att samtidigt studera heltid, jobba, träna och sitta med i styrelser eller dylikt. Ja, det där var jag för två år sedan. Och då mådde jag faktiskt bra av det! Människan är skapt för att klara av stora belastningar periodvis. Det är en nödvändighet för vår överlevnad. Men det förutsätter också att den inom sin tid får återhämta sig från allt arbete, för återställs inte systemen kommer de att krascha.

Utbrändhet. Oavsett om det är en liten eller stor krasch in i väggen tror jag att det är extremt svårt att komma tillbaka på samma nivå med det som en gång bränt ut en. Kroppen protesterar. Hjärnan protesterar. Den vill inte utsättas för liknande igen. Den säger helt enkelt ifrån! Och det är ju en fullkomligt nödvändig mekanism för vår överlevnad också.

Vila. Är inte bara underskattat när det kommer till träning, utan också i vardagen. För mig känns det guld-värt att varje morgon inte behöva stressa iväg till skolan/jobbet utan att få äta min frukost i lugn och ro. Samt att någon gång under dagen få tillfälle att koppla av, kanske hinner jag hem någon gång under eftermiddagen för att fika, slösurfa och ta en power-nap. Dessutom nedvarvningen innan läggdags är bland det viktigaste, och genom att kunna haft små pauser under dagen går hjärnan inte på samma högvarv när det väl blir dags för att sova.

Hjärnan behöver ha tid att bearbeta intryck och insikter som uppkommer i vardagen. Befinner man sig konstant i rörelse och lyckas inte finna tiden att koppla av emellan varven kommer all bearbetning behöva ske vid kvällsskedet. Detta är någonting som många upplever skapar sömnstörningar – hjärnan går på högvarv.

Det går. Att förändra sin livsstil. Många uttrycker sig som att de är fast i sitt jobb, måste plugga hela dagen, eller hinner inte äta ordentligt. Nu kommer jag vara rätt så hård. Jag har själv befunnit mig i en sådan situation, och inte alls för särskilt länge sedan. Jo, det går att förändra sitt liv sålunda att du hinner med att ta hand om dig själv.

Allt handlar om prioriteringar och vilka krav som ställs. Ställer du kravet att du måste bli färdig med de uppgifterna idag, ja, då kanske du blir illa tvungen att offra lunchrasten till arbetet. Men ofta finns det ingenting annat som verkligen säger att du måste göra någonting. Visst har vi alla skyldigheter gentemot vår arbetsgivare, men vi måste faktiskt inte jobba på det jobbet, eller vi måste faktiskt inte jobba en 40 h /vecka. Eller så måste vi inte ha alla de ansvarsposterna vi har, kanske vore det mer hälsosamt att fokusera på endast en sak i taget. Det är oftast ens egna krav som skapar alla dessa måsten. 

  • Jag måste inte ta min civilingenjörs examen på de utsatta fem åren. Jag måste inte ta den över-huvud-taget!
  • Jag måste inte gå i landslaget och ägna all min fritid åt träning. Jag måste inte träna över-huvud-taget!
  • Jag måste inte studera heltid och ha extra jobb på sidan om. Jag måste ingenting annat än det jag förväntar av mig själv.

Det jag gör nu är att studera på 75% och tränar så mycket jag orkar, och tro mig – det är tillräckligt, i alla fall till en början. Den enda skillnaden är jag inte går varje dag och känner panik och ångest över att jag inte alls hinner med mitt liv. I lugnare perioder känner jag att jag gärna skulle vilja göra något mer, men ett tag till vill jag ligga lågt, för det är så obeskrivligt skönt att hinna med sig själv.

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Min träning – del 1

September 13th, 2015

Jag vet att många av er läsare säkerligen är nyfiken på hur jag förhåller mig till träning nu när jag upplever mig som frisk från anorexian och ätstörningar. Tyvärr är det i många fall ett känsligt ämne och det finns risk att flera kan anse det som triggande med för ingående detaljer, och det är heller ingenting som jag anser är nödvändigt att förmedla. Mitt mål med träningen är att göra det för att det är kul och för att jag mår bra av det, sedan är det alltid en balansgång mellan lagom, för mycket och för lite. Men träning handlar om så mycket mer än enbart träningsmängden. Det handlar om varför?, när?, hur? och sedan även självklart hur mycket?

Mina svar:

Varför?
För att det gör mig till en lyckligare person.

När?
När jag känner för det, både fysiskt och psykiskt, samt när det passar in i schemat.

Hur?
Olika. Som det lämpar sig i stunden. Högintensivt till funktionellt eller enbart styrketräning. Ibland testar jag även på något nytt!

Hur mycket?
Tillräckligt ofta för att jag ska tillfredsställa min psykiska hälsa, och med tillräcklig vila för att det ska gynna min fysiska hälsa.

Jag kommer förhoppningsvis aldrig att skämmas över hur jag tränar. Ja, jag tränar rätt så mycket i jämförelse med normen, men jag vet varför jag gör det – för att det får mig att må bra, och det är ingenting jag känner att jag behöver undanhålla. Skäms man över hur mycket man tränar är det med största sannolikhet pga att man innerst inne vet att det är för mycket (eller för lite) än vad som är bra för sitt eget bästa.

Framöver kommer ett stort fokus hamna på just träning i syfte att bevisa möjligheten att vara träningsintresserad trots ätstörningar i bagaget. För träning är inte något dåligt i sig, det handlar helt enkelt om vad man gör det till: ett måste, ett tvång och kompensatoriskt/ångestdämpande medel ELLER något kul, självförverkligande, stärkande och HÄLSOSAMT intresse.

Tags: , , , , , ,

Mat en träningsfri dag

July 30th, 2015

Jag undrar om du äter lika de dagar du inte tränar?
Freja

Efter mitt senaste “matdags-inlägg” fick jag flera förfrågan om hur jag äter en dag jag inte tränar. Som jag nämnt vid flera tillfällen har jag inget direkt schema över hur eller vad jag ska äta. Jag går mycket på känn, lust och sunt förnuft. Det hjälper mig i alla fall att släppa på den fanatiska kontrollen över matintag hit och kalorier dit. Sålunda vill jag observera att när jag gör sådana matdags-inlägg är det ingenting som är hugget i sten. Jag har mina standardlivsmedel som jag regelbundet använder mig av, vissa mer i somliga perioder, och vissa mer i andra. Jag minns själv när man var under kontroll av ätstörningsmonstret och det gick inte riktigt att förstå vad som var normalt. Perspektiv var precis det man behövde och det känner jag att jag kan bidra med nu.

Mat under en jobbdag och icke-träningsdag

Frukost 07:30
Två mackor med makrill
En kopp grönt te

Mellanmål 10:30
1 port. havregrynsgröt med krossade linfrön, russin och valnötter
Mjölk
1 portion whey-100 vanilj

Lunch 13:30
Sallad med räkor (brukar även kunna vara kyckling, chevréost, lax eller lite blandat)
Quinoa
Chili-dressing

???????????????????????????????

“Mellanmål” 15:00
En go’bit (idag blev det en knäckbåt och igår en chokladboll)

“Middag/mellis” (kalla det vad ni vill) 17:00
Efter jobbet tar jag med mig överblivna smörgåsar (ofta med salami&brie, ost&skinka eller leverpastej) och sedan äter jag upp pålägget i dem. Kalla det konstigt om ni vill, men det är gott! 😉
Idag åt jag pålägget från två gifflar och en baguette, så det blir en del (ca 8 sk salami, 4 sk brie och sallad).

Kvällsmat 20:30
1 stort äpple
1 port. havregrynsgröt med krossade linfrön, russin & valnötter
Sojamjölk
Jordgubbar
1 port. whey-100 vanilj

Kvällssnacks 21:30
1 maxim proteinbar

(Under dagen blir det även en del caffé latte och lite småplock)

Det är när kroppen vilar från träning som den bygger upp och återhämtar sig, äter man inte tillräckligt då så kommer inte återhämtningen att bli tillräcklig och den genomförda träningen får mindre resultat samt att man riskerar att sänka prestationsförmågan inför nästkommande träningspass.

Jag har inte stenkoll på om jag äter mer eller mindre dagar jag inte tränar. Ibland är jag faktiskt hungrigare när kroppen får vila från träning, så då blir det kanske så att jag äter mer. Ibland är jag inte alls lika hungrig och då kanske jag äter lite mindre. Även om jag inte stenhårt räknar kalorier längre (och en stor lättnad är det) så har jag tillräckligt med kunskap för att uppskatta om det dagliga intaget varit tillräckligt. Men det bästa av allt är att jag har en kropp som kan säga till mig och det blivit för mycket eller för lite.

Sevärt klipp om vilodagar (spola fram till 7 min)

Tags: , , , , , , , , , , ,

Vad “fitness” egentligen handlar om

July 28th, 2015

Jag har blivit inspirerad av Strävan.

De senaste kvällarna har jag suttit och kollar igenom en bunt av hans youtube-klipp. Först tänkte jag “åh, vilka kloka tankar kring fitness”. Sedan tänkte jag “Fan, nu vill jag skärpa till mig med kosten och börja lyfta tungt och bygga muskler”. Till slut insåg jag att “jag vill göra det som får mig att må bra”, vilket är äta det jag gillar och träna som jag tycker är kul. Att försöka göra någonting annat tror jag är fördömt i längden.

Hans filmklipp om “fitness” tycker jag lyfter fram många viktiga faktorer som sällan tas i hänsyn när vi idag talar om att vara “fit”. Det handlar inte enbart om att se muskulös ut (som vi gärna tror), utan det handlar om att ha uthållighet, vara stark, explosiv, ha en bra hormonbalans, bra ämnesomsättning, immunförsvar osv. Det handlar inte enbart om att se “fit” ut, utan både kropp och sinne ska må bra.

Kolla gärna på detta klippet bara för att jag tror att det är precis detta fler behöver höra, men varnar för att klicka sig vidare om träning lätt triggar igång sjuka tankar.

Att lyssna på det här är för mig en enorm lättnad. Just magen har länge varit min akilleshäl och än idag hamnar jag lätt i strävan efter de där förbaskade magrutorna. Jag kanske är rätt så “fit” ändå. För tränar gör jag ju, rätt så mycket faktiskt, för jag tycker att det är väldigt kul. Men kollar jag enbart på magen kommer jag aldrig bli nöjd med resultatet, så fokus kommer att ligga på andra saker. T.ex. så älskar jag hög-intensiv intervallträning och visst, jag kanske inte kommer att bygga massvis med muskler på det (enligt vissa källor), men det kommer fortfarande att bidra till ökad fitness och framför allt förbättrat välmående.

Det visuella är enbart en liten del av vad fitness egentligen innebär, så varför lägga sådan enorm stor vikt i det? Speciellt om det kanske försämrar hälsan ur andra aspekter.

Jag tänker att träning ska vara någonting som får en att må bra och leva ett hälsosammare liv. Om det handlar om att träna för att få större och mer definierade muskler så fine. Om det handlar om att dra iväg på långa löpturer så gör det. Om det handlar om att skaka rumpa på Zumba-klasser så do it. Om det handlar om att gå på gympass där du köttar järnet så kör hårt! Eller om du hellre tillägnar sig åt yoga så får du göra det också. Det ska inte finnas några andra krav gällande träning än att det är viktigt med tillräcklig återhämtning.

Det viktigaste är ju ändå att man ska må bra. Inte om man har magrutor eller inte.

 

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

A new era has begun

June 16th, 2015

Jag är mitt i någon som jag skulle kalla sökande efter balans. Jag lever inte längre i sjukdomen, men heller inte fullständigt i det friska. Ibland slår kroppsfixeringen och matkontrollen till, ibland ser jag endast till de kortsiktiga resultaten och ibland tror jag att jag aldrig kommer kunna släppa ätstörningen helt. Men så småningom inser jag att det handlar inte egentligen om hur min kropp ser ut, eller hur mycket jag äter på en dag, utan det handlar ju faktiskt om att jag ska känna en stabilitet genom hela livet – att jag ska må bra.

Jag accepterar även att jag inte vet exakt hur jag ska äta, träna och leva för att må som bäst. Så nu tillåter jag mig att faktiskt prova mig fram. Det är det vi alla måste göra. Det finns inget exakt rätt svar som gäller alla, utan lösningen är individuell. Genom att tillåta mig själv att prova olika förhållningssätt tillåter jag även mig själv att “misslyckas”.

Mitt mål i sommar är att:

  1. Äta mindre livsmedel med sötningsmedel och mer “naturlig” mat.
    Till exempel:
    Mer frukt och bananer istället för bars.
    Hellre vanligt kaffe eller kanske en fruktsmoothie istället för energidryck
    Vanlig kvarg med socker istället för de “sockerfria” med aspartam
  2. Träna kvalitet framför kvantitet.
    Till exempel:
    En till två högintensiva träningspass/vecka istället för flera “hipp-som-happ” gymbesök
    Vila kroppen ordentligt tills det verkligen känns att den är redo för att köra hårt
  3. Prioritera socialt umgänge.
    Till exempel:
    Magpasset på gymmet får skjutas på när pojkvännen bjuder ut mig på middag
    Helgens träning får bli att dansa på borden på kompisens sommarfest

Sammanfattningsvis kan man säga att den här sommaren handlar mer om återhämtning och att ha kul! Än att vara ätstörd och köra slut på sig själv. Sommaren ska vara en tid där man återupptar kontakter som man tappat under året, det ska handla om att släppa på spärrarna och tillåta sig själv att gå utanför ramarna. Det ska även kännas som en period i livet som du kan blicka tillbaka på under de mörka vinterdagarna och tänka att “då levde jag“.

Den här sommaren kommer vara ett ytterligare kapitel i sökandet efter balansen för mig, men utan höga krav och begränsningar.

1000507_10151628016984965_2071498375_n

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,

Varför kvargen med socker i är bättre efter träning

June 8th, 2015

Gillar du att äta kvarg efter träningen?

Kvarg är otroligt populärt just nu bland alla hälsofreak. Det höga proteininnehållet lockar och allra helst ska det vara med lågfetthalt och så lite socker som möjligt – för då är den som nyttigast… eller?

Visst är kvarg ett väldigt bra mellanmål att ha med sig och om inte tala om att det är fantastiskt gott dessutom (!), men det finns en viss felaktighet i tanken om att inta den mest “onyttiga” kvargen i samband med träning. Det är faktiskt så att kvarg som även innehåller större mängder kolhydrater (socker) är de mest optimala att äta efter träning. Glukos (socker) behövs för att fylla på muskelglykogenlagren (musklernas energiförråd). Gör man inte det finns det dels en risk att musklerna bryts ned istället för att byggas upp, men framför allt försämras återhämtningen sålunda att energin till nästkommande pass kommer vara sänkt och prestationsförmågan riskeras att försämras.

Det kan däremot finnas nackdelar med att inta stora mängder fett i samband med träning. Fett tar längre tid för kroppen att bryta ned och använda som energi, vilket kan orsaka magproblem i samband med träning samt att energin inte blir lika lättillgänglig. Full-fet kvarg är inte onyttigt att äta, personligen älskar jag smaksatt kesella på ca 7 % fett, men det kan finnas fördelar med att undvika äta de, framför allt innan träning.

???????????????????????????????

Jag tänkte på det här igår när jag kom hem från träningen och öppnade en burk av Icas lättkvarg. Jag köpte egentligen dem av misstag, visste inte att det var så mycket socker i dem, men de blir ju perfekta att äta efter träning då. Skulle jag ha ätit en i princip sockerfri kvarg hade mina muskler inte alls fått den återhämtning de behövde. Så egentligen, i den situationen var faktiskt kvargen med socker det mest hälsosamma alternativet, för socker är en sådan bra energikälla för vår kropp och inte alls dåligt om man äter det i lagom mängder och vid “rätt” tillfällen.

Alltså, kvarg är en väldigt bra proteinkälla och i många fall kan det faktiskt vara fördelaktigt att äta dem med lägre fetthalt, men i samband med träning är det viktigt att kombinera proteinintaget med kolhydrater så då kan det vara mycket gynnsamt att äta kvarg med mer socker i.

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

DM-GULD!

April 2nd, 2015

Ett utav de bästa besluten som jag tagit denna termin är att sluta träna i lag. Landslaget har jag kvar, och det är fantastiskt roligt! Istället för att träna i lag på hemma plan kom jag igång med att köra Group stunt tillsammans med tre andra tjejer (alltså stunta i en byggrupp istället för ett lag med flera olika byggrupper). Det ger så mycket mer frihet och det är inte lika många som är beroende av varandras prestation. Nackdelen har varit att träningarna inte blivit särskilt regelbundna och väldigt få. Detta får mig att sakna att gå i lag lite också. Man hinner nästan tappa en del teknik och kondition med tanke på att träningarnas intensitet och frekvens inte alls är lika hög.

För någon vecka bestämde vi oss för att tävla på DM. Vi har haft kanske fem träningar tillsammans och körde programmet för första gången samma vecka som tävlingen var. Helt otroligt, men vi gick in på tävlingsmattan och satte ALLT! Visst kan man alltid känna att man hade kunnat göra vissa saker bättre, men genom att sätta alla stunt bör man vara nöjd, och speciellt när det ledde till en guldmedalj! 😀

Detta blev dessutom en helt ny upplevelse för mig. Jag brukar normalt sett inte alls vara nervös inför tävlingar, men det kan jag definitivt säga att jag var nu!

Tags: , , , , , , ,

Skadad och nedstämd

February 5th, 2015

Det har varit en spännande vecka, vilket bidragit till att bloggen inte har uppdaterats särskilt mycket. Förutom att jag har haft fullt upp med mina nya kurser så lyckades jag bryta näsan i måndags. Detta skedde så klart i början utav en stunt-träning, så det blev en lång kväll efter det. Efter några om och men fick jag komma till akuten där de rättade till näsan på en gång. Dock är den fortfarande inte helt rak så imorgon får jag återvända dit inför en liknande procedur igen – KUL!

Egentligen kändes det inte så hemskt att näsan var bruten till en början – det är väl någonting som nästan tillhör sporten. Det hemska kom snarare efteråt; sömnproblem, trötthet, obehag, ont i tänder, och ja, sedan hade jag en förkylning på köpet också. Det värsta var nog att varken orka eller kunna göra någonting. Jag fick verkligen insikt över hur dåligt jag mår av att inte kunna vara fysiskt aktiv under en flera dagars period. Det leder till att jag får kortare episoder av akut nedstämdhet, som känns helt oförklarliga (!). Det här är ett intressant fenomen som jag måste fundera vidare på, och kanske ta upp med min behandlare…

Men, det handlar faktiskt inte enbart om att inte kunna ta mig till gymmet eller träna cheerleading. Det rör sig snarare om att inte ha orken att varken jobba, åka till affären eller träffa vänner. Till en början reagerade jag på att det låg något ätstört i att bli så starkt negativt påverkad av passivitet, men samtidigt som jag skriver detta slår det mig att det kanske snarare är ett mänskligt fenomen. Vi är inte gjorda för att leva dag in och dag ut bakom murar. Det är inte konstigt att flickan i sjukhussängen eller farmor på ålderdomshemmet får det svårt att känna livsglädje. Jag tror att alla människor behöver känna att deras liv har en mening, att känna friheten att vandra bortom murarna av trygghet, att få göra saker som laddar en med energi och att få sprida värme till andra. Det är inte konstigt att vi mår piss när vi känner oss hjälplösa. Det är faktiskt inte konstigt alls! I alla fall för mig är det snarare fullkomligt normalt.

Sedan är det klart att livet inte alltid ger oss solsken och röda rosor. Ibland blir man skadad, sjuk eller dylikt, och man blir tvungen att sätta sig på en gren och ta en paus från sin flygtur. Man kommer inte långt med skadade eller orkeslösa vingar. Ibland kan man inget annat göra än att sitta där och vänta ut tiden. Ibland måste man bara lära sig att gilla läget!

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp