Fitnesshets och alla vältränade tjejer på gymmet

December 9th, 2015

Ibland tränar jag för att det är “snyggt” med muskler. Men ibland när jag kommer till gymmet och ser alla dessa andra tjejer som är där och verkar träna för precis samma sak blir jag trött. Jag vill inte vara precis som alla andra. Jag vill inte slita asset av mig för att försöka konkurrera muskulärt med personer som har helt andra förutsättningar och liv än jag själv.

Jag vill inte vara en i mängden som blivit förblindad av dagens fitnesshets.

Ni vet väl att det ändå bara är ett “mode”? Precis som med allting annat så är det en trend som så småningom kommer att förändras till något helt annat. Snart är ju varenda människa man stöter på någorlunda välbyggd och hur snyggt blir det till sist? Det var ju som snyggast när det var speciellt.

Varför vill då så envist eftersträva att likna alla andra, när det är det som gör oss unika som faktiskt skapar attraktion? 

Den eviga strävan efter att passa in. Det är mänskligt. Även jag själv har fallit för det, och gör säkerligen än idag. Det behöver inte vara fel, men fråga dig själv: till vilket pris?

När jag kommer in där på gymmet och omringas av mycket mer vältränade tjejer än jag själv, frågar jag mig: är det verkligen det där jag vill träna för? Har jag tagit mig tiden att åka till gymmet, prioriterat bort skolarbete, hushållssysslor och vänner för det där? För att jag vill se ut precis som dom? Nej, det har jag faktiskt inte. Jag har aldrig viljat vara en i mängden; inte när jag var liten på dagis, när jag började i skolan och inte i sociala sammanhang; och det vill jag heller inte vara idag.

Då förstår jag att jag tränar inte bara för att “bli snygg”, för det skulle jag inte tycka att det var värt. Det är nästan så att jag vid dessa tillfällen vill sluta träna i ren protest!.. men det gör jag inte, för jag älskar det för mycket och jag skulle inte kunna låta något sådant hindra mig från att göra det jag älskar.

Att träna enbart för hypertrofi känns för mig som något av det mest bortkastade man kan göra av sin tid och energi. Att träna för att stärka sitt självförtroende, för att det är socialt, för att det minskar stress och att de sedan även slipar till figuren lite som bonus – de är exempel på anledningar jag köper alla dagar i veckan! Men enbart för utseende… nej, då känns det som att man har felprioriterat vad som är viktigt i livet.

Tags: , , , , , , , , , , , ,

“Jag älskar fortfarande träning och vill äta balanserad mat”

October 22nd, 2015

I detta inlägg hänvisas det till några stycken ur Elina Sundströms bok HälsohetsHennes ord satte mitt i prick på mina tankar just nu, så jag hade inte kunnat formulerat det bättre själv.

IMG_4066IMG_4065

 

Under den senaste tiden har jag blivit ifrågasätt när det gäller mitt tillfrisknande. Det är ingenting som är konstigt. Det är väntat att personer i omgivningen kommer granska ens uppvisande beteende och göra en egen bedömning huruvida personen i fråga kan klassas som frisk eller inte. Men som Elina så väl beskriver behöver det inte vara sjukt att vilja äta näringsrik mat och röra på sig. Man ska inte behöva proppa i sig godis framför andras ögon och lägga träningsdojorna på hyllan för att klassas som frisk.

Oavsett om man har haft en ätstörning eller inte så är “bra” mat och motion fortfarande hälsosamt. Att välja frukt framför en bulle, eller träningsresa framför solresa behöver inte vara sjukt. Allt handlar om varför man gör det. Är det ett tvång eller någonting du själv faktiskt mår bra av?

Att vara frisk handlar om att lika gärna kunna välja en sallad som en pizza när du beställer på restaurang, men att du tar det som du vill ha i stunden. Om du känner dig riktigt sugen på en pizza är det pizzan du ska välja, om du känner mer för en svalkande sallad ska du också få välja att äta den. Det ska man inte behöva förklara för någon.

Jag gör medvetna val när det kommer till min kost och träning. Det handlar om att jag vill leva sunt men utan krav och begränsningar. För mig är det inget lidande att inte äta godis och chips på en fredagskväll. Det är ingenting som tilltalar mig. Visst kan jag smaka lite, men det finns så mycket annat gott jag hellre smaskar på. Och för mig är det ingen pina att släpa mig till gymmet efter skolan. För det mesta längtar jag efter att få åka dit. Det är mitt ställe där jag hämtar ny energi till att orka med andra ting i vardagen. Ibland finns inte motivationen och då försöker jag skapa någon form av rörelse på andra sätt (yoga, promenad etc.). Inte för att förbränna kalorier, utan för att både min kropp och psyke mår bättre av ökad blodgenomströmning. Jag sover bättre, jag äter bättre och jag tänker bättre.

Jag menar inte att alla människor måste vara matintresserad och älska träning för att vara hälsosam – inte alls! Alla är olika och det är här som Elina också menar att man måste lära känna och vara ärlig mot sig själv. Gör jag det här för att jag vill och mår bra av det, eller gör jag det pga ångest och kontroll?

Anledningen till jag att jag inte längre upplever att mat är något större bekymmer för mig är för att jag är medveten om mina val. Folk kommer till att kritisera och ifrågasätta – det får man räkna med. Det kan kännas lite tråkigt att ha ett vakande öga över axeln när man lägger upp sin middagsportion eller ständigt få misstänksamma blickar när man tackar nej till efterrätten. “Svälter hon nu igen?” Kanske folk tänker. Men att skippa en efterrätt en gång påverkar min vikt lika mycket som om jag skulle ta dubbla portioner en annan gång = ingenting!

Det handlar inte om vilka val man gör utan om varför, och jag vet varför så fråga mig hellre än att dra förhastade slutsatser. Det som syns på sociala medier är endast en mikrodel av verkligheten.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

Testar PTO

September 21st, 2015

För ett litet tag sedan fick jag erbjudandet att prova på Private Training Online. Det ska verkligen bli spännande att se vilka rekommendationer som ges gällande kost och träning. Jag kommer prova på tjänsten under en 8-veckors period och sedan återkomma med en utvärdering.

Detta blir ett ypperligt tillfälle för mig att reflektera kring mina träningsmål. Tidigare har de varit rätt så självklara; antingen har det kretsat kring förbränning av kalorier/fett eller har målen varit att förbättra mig inom cheerleadingen. Nu när både anorexian och cheerleadingen är i stort sett frånvarande lämnas det utrymme för nya målsättningar – hälsosamma!

Inspiring and motivational training quote.: Health Quotes, Don T Training, Training Quotes, Mma Unbelievable, Motivation Training

 

Tags: , , , , , , , , ,

Påminnelse: du är stark!

September 15th, 2015

Jag älskar att känna mig stark. Både fysiskt och mentalt.

För mig ligger det någon självförverkligande i att gå till gymmet och bevisa för sig själv att man är stark. Andra kanske inte tror det bara genom att träffa mig på gatan, i skolan eller kassadisken. Där är jag en liten tjej med fint leende och bruna ögon. Men jag är mycket mer än så, jag är en stark individ som älskar mig själv och har tagit mig igenom flera tuffa perioder i livet redan vid 21-års ålder. Jag har inte bara stärkt min kropp utan framför allt min mentalitet. Visst kan man uppleva att saker i livet inte går sin väg, man kanske känner att det rent av blivit katastrofalt (!), men att hitta någonting som påminner en om att “nej, jag är faktiskt stark och det tänker jag bevisa!” kan vara den enda nödvändiga räddaren i nöden.

Jag tror inte att jag kan prata nog om alla positiva effekter med träning, men jag vet även hur extremt självförgörande det kan bli. Varje mynt har en baksida. Att jag promotar träning här och nu handlar snarare om att det är mitt “någonting” som håller mig kvar på banan. Det är min stora passion i livet, det är vad som får mig att glömma stressen i skolan eller konflikten med bästa kompisen. Det är vad som får mig att landa med fötterna på jorden och förstå att livet är inte så allvarligt som vi gärna målar upp det att vara. Även träningen är inte på liv eller död. Vi lever här och nu, och om du inte trivs med ditt liv så gör förändringar. Förändra praktiska ting eller ditt förhållningssätt till dem. Du klarar det – för du är stark! Vad stärker dig som person?

Sedan stärker jag även min mentalitet genom att läsa och skriva. Att läsa kan verkligen skapa perspektiv och påminna en om vad som egentligen är viktigt och vilken enorm påverkan en själv har på sina tankar, känslor och i sitt liv. Och att skriva hjälper mig att minimera tankestormarna och förstå mig själv bättre och vad jag behöver göra för att gå vidare. Vad hjälper dig?

Vad är det du behöver göra i din vardag för att påminna dig själv om vilken oerhört stark person du är? 

Jag tror genom att regelbundet påminna sig själv om den utveckling man gjort fram tills denna dag är det mest effektiva sättet för att förebygga återfall. Glömmer vi bort vem vi är, vad och varför vi håller på med det vi gör tappar vi lätt haken om livets mening och gräver oss en grop ned i helvetet. Så ta dig tiden och sök efter vad som skapar mening i ditt liv, vad som håller dig kvar på banan och framför allt vad som får dig att känna dig stark! Det är i dessa kretsar vi behöver röra oss. Lämna sådant som tynger samt trycker ned oss, och skapa utrymme för sådant som stärker oss. För vi är starka. Våga bevisa det för dig själv!

Jag vet att jag är så mycket mer än vad andra ser. Det finns ingen annan jag behöver bevisa det för än mig själv. Så länge jag vet vad jag är, spelar det ingen roll vad andra vet om mig och inte.

Tags: , , , , , , , , ,

“…för att det får mig att må så jävla mycket bättre!”

August 18th, 2015

Ibland händer det att de ifrågasätter… likväl närstående som ytterst bekanta… men det gör mig ingenting längre. Förut hade det känts jobbigt – nästan som kritik – och det skulle leda till både irritation och osäkerhet, men inte nu. Nu spelar det inte någon roll vad andra tror, tycker eller tänker, för att jag vet vad som fungerar bäst för mig. Jag känner mig själv. Och jag känner mig säker i det.

Det kommer alltid finnas personer i omgivningen som ifrågasätter ens val i livet. Alla har olika åsikter som baseras på varje enskild persons erfarenheter. Men en själv måste ju göra val baserat på sina egna erfarenheter. 

Det kommer nog alltid vara lite speciellt att ha en ätstörning i bakgrunden. Personer som känner till det om en, speciellt de som varit med när man insjuknat, kommer nog aldrig riktigt att glömma det. De kan mycket väl komma att ifrågasätta ens kost- och motionsvanor. De gör det av välvilja, för de vill inte se en bli så destruktiv igen, men hos många kan det snarare skapa irritation och osäkerhet. För hur vet man om det man håller på med verkligen är friskt?

Jag vet. Jag vet nu vad som är friskt för mig. Jag vet vad jag mår bra av och då spelar det verkligen ingen roll vad andra tror. Jag vet varför jag hellre äter en sallad än pizza till middagen. Jag vet varför jag tränar flera dagar i veckan. Jag vet varför jag behöver ha middag inom en timme efter jag tränat intensivt. Jag vet varför jag äter mina proteinbars. Och jag vet varför jag gör de val jag gör i livet. Då är det fritt fram att ifrågasätta utan att det påverkar mig det minsta.

Jag tränar för att jag tycker att det är kul. Jag äter hellre en sallad för att jag tycker det är gott. Jag behöver äta mina måltider när jag är hungrig för annars mår jag inte bra. Jag äter mina proteinbars för att jag tycker dom är för jävligt mumsiga.

Och dessutom.. jag vet varför jag inte längre vill vara i ett förhållande med Rasmus och jag vet varför jag inte längre vill satsa på cheerleadingen. Fritt fram att ha åsikter, ifrågasätta och vara nyfiken på mina beslut. Jag vet varför jag gör de val jag gör – för att de får mig att må så jävla mycket bättre! 😀

Så välkommen till mitt liv. Här gör jag beslut som får mig att må bra. Hur gör du?

IMG_3978red

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Mat för en dag med träning och vila

July 25th, 2015

Tidigare har jag fått några önskningar om att publicera en matdag för mig. Problematiken har varit att mina dagar är rätt så inkonsekventa när det gäller måltider. Jag äter bra och regelbundet över dagen, men tiderna och maträtterna skiljer sig åt rätt så mycket. Det beror mycket på hur jag jobbar, tränar och andra inplanerade saker.

Idag har jag haft en dag där jag tränat och sedan bara varit hemma, och då har det sett ut såhär:

FRUKOST 09:00
1 port. havregrynsgröt
1 msk russin
lite jordgubbar, smultron och valnötter
1 dl sojamjölk
1/2 skopa whey-80 choklad

Mellis 10:30
1 äpple

Träning 11:15-13:00
(Uppvärming, stretch & pass)
200 ml NOCCO

Återhämtningsmål 13:15
1 proteinshake (direkt efter)
1 fralla med färskost, skinka och gurka (efter dusch och ombyte)

LUNCH 14:30
250 g körsbärstomater (medan jag fixade maten)
1 laxfilé
ca 1,5-2 dl bulgur
ca 1/2 cremé fraiche sås med tzatziki-kryddning
massvis med gröna ärtor

middag

OBS: bild tagen vid annat tillfälle och är inte exakt vad jag åt

Mellis 17:15
1/2 kopp kaffe med sojamjölk
ca 4 rutor mörk choklad (med kardemumma- och kaffesmak)

MIDDAG 19:30
Bönpasta (grön fettuccine)
Pastasås med tonfisk, champinjoner, salsasås och cremé fraiche
(Mängd: okänd. Men en ordentlig portion!)

Kvällsmål 21:30
1 paprika
1 questbar (hehe, kunde inte låta bli att unna mig)

FAQ:

F: Är det inte för litet med bara ett äpple till mellis?
S: Ja, ur behandlingssynpunkt. Jag var sugen på ett äpple vid det tillfället, men det hade nog varit bra med något mer för jag började bli hungrig innan passet. Men jag dog inte. Nu vet jag det till nästa gång.

F: Äter du alltid sådan sen lunch?
S: Nej, inte alltid. Det beror helt på dagsschemat och vad jag är sugen på.

F: Går det bra att bara äta choklad till mellis?
S: För mig gick det jätte bra. Man får testa sig fram själv.

F: Varför äter du bönpasta istället för vanlig pasta?
S: Jag beställde hem ett paket för att testa tidigare, och jag tyckte det var riktigt gott faktiskt! Personligen är jag rätt känslig för höjda insulinnivåer och får ofta blodsockerdipp av att äta vanlig pasta. Fullkorn och dylikt går också bra! :) Annars gillar jag vanlig pasta och är dessutom mycket billigare. Kul med variation!

F: Dricker du alltid energidryck när du ska träna?
S: Nej, inte alltid, men väldigt ofta. Jag tror starkt på att det ger mig en placeboeffekt som får mig att ta i lite extra. Det blir roligare på något sätt. 😉

Tags: , , , , , , , , , , , ,

Vad är friskt för mig?

June 23rd, 2015

Ex 1:

Igår när jag kom hem från gymmet hade jag planerat att äta kvarg med hallon som kvällsmål. När jag kom hem var jag mer sugen på makrillmacka, så då åt jag det. Inte bara en, eller två, utan fyra.

Ex 2:

Idag hade jag bokat in mig på träningspass på gymmet, men jag har en brutal träningsvärk så då avbokade jag det passet och bjuder över pojkvännen på middag istället.

Ex 3:

Jag har bestämt mig för att försöka undvika livsmedel med sötningsmedel i. Men när jag blev hungrig och hade en bar i väskan så åt jag den ändå.

Ex 4:

Först tänkte jag bara äta lite vattenmelon till mellis, men sedan blev jag hungrigare och det fick bli lunch då istället.

Ex 5:

Jag hade planerat att åka och köra ett magpass på gymmet efter jobbet, men när jag kom hem ville jag bara lägga mig – så då blev det inget gymmande den dagen.

Så, vad är då friskt för mig?

  • Flexibilitet
  • Att lyssna på kroppen
  • Att kunna släppa på “tyglarna”
  • Prioritera annat än träning

Gällande maten och träningen upplever jag det själv som att jag har gjort väldigt stora framsteg under den senaste tiden. Jag litar på mig själv och mitt eget omdöme mer och mer. Kanske är mina val inte alltid i ense med vad en behandlare skulle rekommendera, men vaffan, vem måste alltid agera perfekt? Inte ens friska människor äter “rätt” hela tiden eller tränar “lagom” varje dag. Jag behöver inte heller göra allt perfekt utifrån behandlingssynpunkt. Det viktigaste är att vara medveten om vilka beslut man tar och varför.

Åt jag inte lunch idag för att spara in på kalorierna eller blev det bara tokigt i planeringen? Planerade jag in mer än jag orkade eller råkade det bli impulsiva saker som tröttade ut en lite extra? Bytte jag ut valet av måltid pga ångest eller var det helt enkelt så att jag kände mig sugen på något annat? Väger jag mig för att dämpa ångesten eller för att dubbelkolla att vikten håller sig stabil? Pushade jag mig själv till att köra gympasset för att öka fettförbränningen eller för att jag vet att jag mår så bra av det efteråt?

Den största skillnaden på att aldrig ha haft en ätstörning och att vara tillfrisknande från en sådan är att en frisk människa reflekterar inte ens över dessa saker – de är liksom en del av deras vardag, medan personer med ätstörningsbeteenden tenderar till att känna en större osäkerhet över sådana val. Så, när jag kommer på mig själv att inte känna någon oro eller osäkerhet över varför jag vägde mig, varför jag tränade eller varför jag åt något annat än planerat etc. så känner jag mig fri.

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Träna med PT?

June 3rd, 2015

På måndag kommer jag ha möte med en sjukgymnast som arbetar på SCÄ. Hon höll i kroppskännedomen som vi hade en gång i veckan under Idun-behandlingen och hon ska tydligen vara väldigt bra att prata med om träning – vad som är okej och inte. Så, min behandlare rekommenderade att jag skulle boka in ett möta med henne för att reda ut vissa funderingar.

Jag har precis använt mina två PT-start tillfällen som ingick i mitt medlemskap på SATS. Just nu ligger mina funderingar kring om det skulle vara värt att börja träna med en PT, sisådär en gång varannan vecka. Jag tror att det skulle kunna hjälpa mig att få ett bra träningsupplägg (som inte blir destruktivt), få tydligare mål med träningen (inte vilja allt på en gång) och att även hitta en balans i kosten. Dock är det pissdyrt med PT, men jag tänker att om det skulle hjälpa mig med att träna och äta rätt för bästa resultat, kanske, kanske det faktiskt skulle kunna vara värt att prova ett tag. Finns det några av er som har erfarenhet av att träna med PT? Hiss/diss? Är det värt pengarna och skulle ni tycka att det var okej att göra det?

Detta är självklart några frågor jag kommer att ställa sjukgymnasten på SCÄ på måndag, men i bakgrunden uppskattar jag ändå flera åsikter och synvinklar på detta. :) Hur resonerar ni?

ptpris

Tags: , , ,

“Från anorexia till fit”

May 27th, 2015

Det är inte ovanligt att stöta på personer som använder träningen som ett medel för att bli frisk från anorexia. En del personer skulle hävda att de “byter ut en ätstörning mot en annan” och i många fall är det tyvärr så också. Det är lätt att träningen blir ett annat medel för att kontrollera vikt, kropp och energibalans istället för maten. Men det är faktiskt inte alls helt ologiskt att träning används som ett medel för att må bättre.

Den här terminen har jag studerar en del kurser inom näring, träning, stress osv. Även om jag kunde en del innan så har jag fått en djupare förståelse över hur det faktiskt fungerar.

Träning har visats ge många positiva effekter på humör, ork, självbild, självkänsla, självförtroende och allt där till. Sedan är det självklart viktigt att det man gör känns kul och motiverande för att få de positiva effekterna. Fysisk motion påverkar kroppen på molekylnivå i och med att utsöndringen av vissa hormon och signalsubstanser förändras.

Jag tror starkt att träning är ett effektivt medel för att få en person att må bättre i sig själv och i sin vardag, men jag vill höja ett finger för att det innebär inte att alla ska hänga på gymmet och lyfta skrot – utan det kan lika väl handla om längre skogspromenader eller som att springa marathon. Om man nu finner att det är roligt att gymträna, vilket jag tror att många gör tack vare de positiva effekterna det ger, så är det inte konstigt att man gärna vill göra det väldigt ofta. Det blir kul att träna för att bli fit – men egentligen gör man det för att det är någonting man mår bra av. T.ex. det boostar självbilden; man känner sig snyggare, det får en att känna sig mer kompetent; starkare, det ger en ett mål; ett syfte och det gör det lättare för kroppen att hantera faktorer som stress i vardagen.

Jag tänker mig att en person med ätstörningar ofta känner sig väldigt nere (låga halter av dopamin), tappar självkänsla och självförtroende, ätstörningen utgör större delen av ens självbild, känner sig svag, stressad och saknar syfte med livet. Det jag menar är att det är förståeligt att många övergår till en viss besatthet av träning istället för anorexia (eller andra ätstörningar) – det finns så mycket positivt med det! Men det är också förståeligt att bevaka det med ett kritiskt öga, för att träning har en tendens till att skapa destruktiva beteenden och det vill vi inte uppmuntra till.

Det är många som har lyckats använda träningen som ett hjälpmedel till att bli frisk från sin ätstörning. Förut var jag mycket mer kritisk till det och såg det mest som ett annat sätt att bibehålla kontrollen. Visst kan det vara så i vissa fall, men många har faktiskt lyckats skapa en mycket mer sund livsstil genom träning och det vill jag ändå respektera. Träning kan vara någonting som gör en sjuk, men det behöver inte vara sjukt att träna. Allt handlar om hur man förhåller sig till det; i vilket syfte och i vilken omfattning det görs.

Tags: , , , , , , , , , ,

“Det är okej att vara smal”

March 5th, 2015

Sitter på gymmet efter att ha provat på passet 21 minute body och sedan haft en skön nedvarvning med stretch. SATS är ett bra gym att träna på; personalen är trevlig, det är stora och fräscha omklädningsrum, de erbjuder många pass, gymmen finns nästan överallt i Stockholm och det är fullt med PT:s. Det känns att de är seriösa här. Det står till och med i deras medlemsavtal att SATS ansvarar för att avråda personer från träning om de anser att det kan utgöra en hälsorisk för personen.

Nu ska inte detta inlägg handla om hur bra SATS är, men jag tänkte att det kunde vara kul att dela med mig av mitt intryck av gymmet hittills.

Något som jag uppmärksammade idag var hur många spinkiga tjejer det vandrar runt i gymmet. Men, mitt uppmärksammade ledde inte till misstankar om att de hade någon form av ätstörning, utan det gav mig snarare perspektiv på att det är okej att vara naturligt smal. Det är vanligt, och det behöver inte alltid vara sjukt. Det är dock inte särskilt snyggt, om jag får säga min mening, men det kan ändå vara hälsosamt.

För mig att få den insikten kändes som ett steg längre ifrån ätstörningens tankemoln. Det fick mig att inte känna mig lika kontrollerad av sjuka tankar som endast vill jämföra och döma. Det kändes friskt – normalt att förstå att det finns många smala personer i omgivningen och det är okej. Det är okej att vara smal- inte skadligt underviktig (!), men normalt hälsosamt smal.

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp