Perspektiv på kaloriförbränning

December 23rd, 2013

Åtminstone en dag under semestern kunde jag och pojkvännen pallra oss till gymmet för lite träning. Senare fällde han en kommentar som ja tror kan vara nyttig att dela med mig av till er läsare.

Jag blev förbannad när det var kalorimätare på cross-trainern, när jag värmde upp. Jag bara såg kalorierna förbrännas och tänkte “nej, sluta! Nu behöver jag definitivt en cheesburgare!”.

Värt att tillägga är att han kanske förbrände 80 kcal. Efteråt käkade han två cheeseburgare och en bearnaise dippsås, följt av hemlagad pizza när vi kom hem.

En del av er kanske ställer er kritiska till detta och tänker “han är ju kille, förbränner mer och kan därför äta mer utan att bli tjock“. Visst är det så, till viss del, men framför allt lever han utan det som vi kallar för anorexia. Han går inte till gymmet för att förbränna kalorier för att få äta mycket – han går till gymmet för att bygga upp sin kropp och ge den byggstenarna till att göra det. Det blir en sådan kontrast till det ätstörda tankesättet “jag måste förbränna” att få höra hur en del friska människor istället fruktar att förbränna kalorier.

Naturligtvis behöver inte alla helt och hållet sluta förbränna kalorier, men det kan vara sunt att få höra andra perspektiv på träning, speciellt om det finns en tendens till överdriven kalori-/förbränningsfixering. Våra kroppar behöver redan en massa mat, och genom att ständigt förbränna en massa extra måste vi proppa i oss så sjukt mycket för att öka i vikt. Genom att förbränna mycket försvårar man kroppens chanser att bygga. Tankesätten skiljer sig väl i grund och botten i att anorexian vill bryta ned, medan pojkvännen vill bygga upp. Vad vill du? Hur vill du tänka?

mysexybby

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Team Sweden cheerleading – DC6

December 8th, 2013

Cheerleadingen har varit en utav mina största motivationskällor till att bli fri från anorexin. Det är fascinerande hur en sport, som grundas i vilja, engagemang och mod, kan påverka och förändra ens liv så pass mycket.

Inom denna sport finns det inga pengar att vinna, här är det bara massa utgifter och kostnaderna är skrämmande när man räknar summan per år. Men cheerleading är inte bara ett dyrt fritidsintresse, utan det är också en livsstil. Det ger en så mycket mer värt tillbaka än summorna man lägger ut på det. I sporten lägger man sitt liv i andras händer och är beroende av varandras engagemang. Man blir en familj, en familj som kämpar tillsammans genom svett, blod och tårar (bokstavligt talat). Men det är också genom glädje, närhet och lycka som man kämpar. De goda saker överväger de negativa, annars skulle man inte dedicera så pass mycket tid, pengar och engagemang i sporten.

Idag hade vi juluppvisning

Bilder från dagens juluppvisning

På ett år gick jag från Sr level 1 till Sr Coed level 6 (där level 6 är högsta leveln). “Coed” innebär att det är en mix av tjejer och killar och vi tävlar med s.k. partner stunt i vår rutin. Partner stunt är nog det roligaste inom cheerleadingen, och hade det inte varit för den så hade jag förmodligen inte hamnat tillsammans med min fantastiska pojkvän.

Cheerleadingen har gjort mig mycket och det ger mig fortfarande energi att få utvecklas och bli bättre. I vår väntar VM för laget, för detta lag har nämligen blivit utsedd till TEAM SWEDEN. Detta är alltså landslaget i cheerleading, och för att åka på VM krävs det en hel del summa pengar. På vår blogg finns det möjlighet att sponsra oss med en slant. Allt stöd tar oss närmare världsmästerskapen i Orlando 2014.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

Mätt på för lite mat

November 13th, 2013

Hej där ute! Vet inte riktigt vart jag ska vända mig så tänkte om du eller någon annan med anorexierfarenhet som läser det här skulle kunna hjälpa mig. Vore i så fall väldigt tacksam :)

Jag har under en tid tillbaka haft ett sånt där bakslag men är nu på banan igen. När jag ska äta mer är det dock inte det psykiska som längre hindrar mig utan främst det fysiska. Under min förra svält så var jag helt övertygad om att jag kunde äta hur mycket som helst i och med att jag kände mig som ett enda stort hål men efter den här svälten blir jag mätt på jätte lite, alltså magen säger stopp otroligt fort. Det här gör mig så kluven då jag VET att det jag äter är alldeles för lite i förhållande till hur mycket jag tränar och förbränner. Jag är helt övertygad om att min kropp behöver mer än det jag äter just nu men i och med att jag faktiskt blir mätt på det lilla jag äter så vet jag inte om borde ignorera de känslorna och medvetet överäta eller om jag borde lyssna på kroppens signaler? Det är ju viktigt att lyssna på sin hunger och mättnadskänslor i ett tillfrisknande men eftersom magsäcken har hunnit krympa så blir ju mättnadskänslorna så missvisande… Det här låter säkert jätte flummigt men hoppas någon förstår vad jag menar ändå.

Kram i alla fall och tack för den bästa bloggen Soelas! :)
-Angelica

Hej vännen! Jag är övertygad om att fler känner igen sig i din situation och valde därför att besvara din kommentar i ett inlägg.

Det är ju som du själv så klokt beskriver; att magsäcken hunnit krympt efter svält. Och ja, visst är det viktigt att man lyssnar på kroppen men också att få i sig det den behöver. Vet du att man kan vara hungrig fast magsäcken är full? Hunger och mättnad handlar inte endast om hur mycket eller lite mat som ligger i magsäcken, utan det handlar om att kroppen ska ha en tillräcklig näringstillförsel och blodsockernivå. Har kroppen näringsunderskott så kan den fortfarande skrika efter mat fastän man ätit en full måltid, och kanske mer ändå. Att “överäta” skulle jag inte direkt kalla det om man äter lite mer än hungern säger. Ibland behöver man äta sig riktigt mätt för att lära kroppen hur mycket den behöver.

Har man gjort drastiska förändringar i sina matvanor under en kort period är det inte omöjligt att kroppen inte riktigt hunnit med att anpassa sig och då kan just hunger- och mättnadssignalerna vara skeva. Då kan det vara bättre att lyssna på det sunda förnuftet. Är detta verkligen tillräckligt? Är jag verkligen mätt nu? Är jag verkligen hungrig nu? 

Underäter man så kommer det att märkas på välmåendet och så småningom kroppen. För lite näring leder till orklöshet och viktförlust. Märker man att detta sker trots att man äter sig mätt hela tiden så kanske man bör se över vad man äter och hur pass regelbundet man äter. Regelbundenhet ökar förbränningen och det blir lättare att känna hungerkänslorna. Äter man mycket proteiner och fetter blir man också lättare mätt, och då kanske det är nödvändigt att fokusera på att få i sig mer kolhydrater (speciellt om man tränar).

Angelica, om du är säker på att du får i dig för lite i förhållande till din förbränning trots att du äter dig ordentligt mätt så kanske du bör kolla på vad det är du äter. Eftersom att du tränar kan det vara nödvändigt för dig att se till att få i dig extra mycket kolhydrater. Men det kan också vara så att din kropp behöver vänja sig med tillräckligt stora måltider och då krävs det att man äter lite mer, fast man är mätt! =)

Hoppas att detta var till någon hjälp, och det är uppskattat om någon läsare med fler tips kan kommentera sina synpunkter.
Allt väl!

Denna storlek på portion blev jag mätt på för ett år sedan.

Denna storlek på portion blev jag mätt på för ett år sedan.

Dagens lunch efter ett gympass. En fantastiskt god portion pasta och currykyckling!

Detta är den portion som jag kan få i mig idag.

 

 

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,

One thing I live for, one thing worth fighting for

October 28th, 2013

Att vara idrottare på hög nivå är inte lätt i många fall. Det förekommer väldigt mycket skador och det är inte ovanligt att man lider av konstant smärta i delar av kroppen. Men brinner man för sporten kan det kännas värt att ta den fysiska smärtan för all den mentala energin det ger tillbaka. En del kallar det ren idioti, men jag kallar det passion. Visst bör hälsan komma i första hand, det är en prioritering jag lärt mig de senaste åren, men hälsa omfattas av både fysisk- och psykisk hälsa. Trots att man riskerar den framtida fysiska hälsan kan det vara så att man psykiskt mår så mycket bättre av att få göra det man älskar. Så pass bra, att man inte kan sluta kriga!

Cheerleadingen är min starka passion, vilket kanske inte kommer som en nyhet. Att göra framsteg inom cheeren kan vara en utav de bästa lycko-kickarna i livet för mig. Dock har jag drabbats av ett jävligt ryggskott som hindrat mig i träningen de senaste veckorna. Det är omöjligt att köra gymnastik så jag lägger allt fokus på stunt, och det går framåt! 😀 Fokus på det positiva!

Just nu pågår ett 5-dagars cheerläger och jag har under tre dagar satt tre nya stunt för första gången! Det är värt all smärta!

stuntcamp

In action!

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

Snåla in på kalorierna -> extra energi -> ökat välmående (??!)

October 25th, 2013

Det är skrämmande att tänka på hur sjukt beteendet blir vid ätstörningar. Varje liten munsbit ska bli mindre, och allt gick ut på att få ner kaloriintaget i kompensationssyfte. Man åt inte för att må bra, man år inte för att leva.

När jag kom över “En halv banans galenskap“, ett av de mest diskuterade inläggen just nu så slog det mig: jag var rädd för att äta en hel banan! Författaren till detta inlägg framhäver det så fantastiskt bra hur “dumt” det är att tänka att man ska äta en halv banan för att få extra energi! Det är ju helt absurt egentligen. Det mest absurda är att jag själv har tänkt i liknande banor, och jag är övertygad om att nästan alla med anorexi i bagaget kan känna i sig.

när man skulle äta

Allt detta besvär för att försöka få i sig så lite kalorier; energi, som möjligt. Energin som behövdes, näringen som behövdes, och tro mig, det tog nog mer energi av hjärnan att tänka på detta sjuka sätt än den lilla kalorimängden man gick miste om. En halv banan mer eller mindre påverkar inte kroppens utseende, men kanske, kanske försämrar en halv banan mindre ens prestation? Jag vet i alla fall att jag presterar sämre om jag fuskat med maten, för min ork att prestera var inte på topp under perioden som jag åt enligt ovanstående och det tror jag inte att någon annans är heller.

 

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Projekt fitness!

October 18th, 2013

Tack vare fina kommentarer från er läsare får jag större insikt och förståelse i frågor kring ätstörningar och ett hälsosamt liv. Fortsätt att dela med er av era synvinklar och tankar!

Av idag är vi omringad om uppmaningar kring träning och “fitspoo” har blivit ett mode. Det är skillnad på att träna för att man mår bra av det och för att det är kul, än att tvinga sig själv till att äta begränsat och plåga kroppen genom extrema träningspass.

Tidigare var jag kritiskt till det mesta som hade med kosttillskott och “fitness” att göra. Anledningen var att jag ansåg att man ska kunna få i sig det kroppen behöver via vanlig kost. Det är inte konstigt att jag förespråkar vanlig mat istället för kosttillskott. Jag har ju provat ätit för lite mat själv och jag vet att det inte fick mig att må bra – dessutom är ju mat gott! Men jag har kommit på mig själv, varför ska jag vara emot någonting som jag aldrig provat?

Kosttillskotten ska vara ett komplement till de övriga måltiderna och inte en ersättning. Tränar man väldigt hårt och vill få ut mer av sin träning så kanske det är gynnsamt att använda sig av tillskott (?). Det finns ju trots allt någon anledning till att så många förespråkar det, en anledning är förmodligen för att det är trendigt, men skulle man fortsätta använda sig av det om det inte var givande?

Jag ska genomföra ett projekt, där jag ska testa lite olika kosttillskott under en period och utvärdera. De flesta uppdateringarna kommer ske via instagram, eftersom jag inte vill lägga allt för stort fokus på fitness här på bloggen. Men var beredda på att det kommer uppdateringar kring produkterna även här.

IMG_0204red

Fått hem ett paket med olika smakprover från fitnessguru. Spännande!

 

Tags: , , , , , , , ,

Så länge träning inte gör skada

October 12th, 2013

Träning och motion i allmänhet har bevisat sig ge positiv inverkan på både den fysiska- och psykiska hälsan.  Det finns många fördelar med att röra på kroppen och i de allra flesta fall mår man bättre av att träna än att sitta stilla. Motion kan även handla om vardaglig rörelse, det behöver inte alltid röra sig om avancerade träningspass.

En återkommande fråga både här på bloggen, instagram, mejlen och i verkligheten av personer med ätstörningsproblematik är just:

Hur mycket kan man träna?

Det är svårt att göra en sund avvägning av vad som är hälsosam motion när man en gång låtit det gå till överdrift. Dessutom lever vi i ett samhälle som hela tiden uppmuntrar till mer träning. Jag har också haft problem att göra den avvägningen, men insett att man måste känna efter själv vad som känns bra. (Rekommendationerna säger 30 min promenad/dag eller 3 träningspass/vecka om man inte har en rörlig vardag).

Studier och forskningar påvisar att träning och motion förbättrar hälsan i allmänhet, men det finns uppenbarligen undantag. Dock är det allt för vanligt att träning går till överdrift och det är då det blir osunt istället. Träning gynnar hälsan så länge det inte skadar en varken fysiskt eller psykiskt. Det ska vara roligt och givande. Tvångsmotion eller muskelförtvining bidrar inte till en bättre hälsa. Om man upplever orklöshet har kroppen inte energin till att träna hårt och då ska man inte göra det. Tvingar man sig till det ändå så skadar man endast sig själv.

Hur mycket tränar du?

Jag förstår att många är nyfikna på mina träningsvanor, bland annat eftersom jag skriver att jag tränar på elitnivå. Dock är det lätt att börja jämföra sig för mycket med andra och jag vill inte trigga igång några dumtankar som leder till skadlig och ohälsosam träning hos andra. Det viktigaste är att man tränar så mycket som ens egen kropp mår bra av. Träning gör en gladare, starkare och hälsosammare så länge det inte blir för mycket så att man skadas. Jag tränar nästan varje dag, antingen cheerleadingträning eller på gymmet och jag skulle jätte gärna skriva mer om det, men jag vill inte framstå som någon “fitspoo”. Jag står för en hälsosam livsstil där man inte behöver äta nyttigast eller träna mest. Det märks på träningen om man inte ätit och vilat ordentligt, och då ska man inte träna. 

För att träning ska vara hälsosamt måste man se till att ha energin till det!

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,

Var medveten om vilka hörn ätstörningen kan gömma sig bakom

September 10th, 2013

Ätstörningen är lurig. Den gömmer sig i bakhuvudet, mellan skulderbladen och ibland i armhålorna. Den hoppar fram när man minst anar det för att verka så pass effektivt som möjligt. Den vill slå ned en till marken och allra helst helt under jorden. Varje ätstörningsrelaterad sak som stöts på i vardagen gör att ätstörningen kikar fram lite från dennes gömställe, för att se om kusten är klar för att gå till attack.

Även om sjukdomen inte längre har makten så har den en förmåga att teleportera sig in ens liv igen med ojämna mellanrum. Då är det viktigt att man är medveten om vilka vardagsföreteelser som kan vara utlösande faktorer. Jag menar inte att dessa saker bör undvikas, för det vore inte att leva i frihet från sjukdomen. Utan jag menar att en medvetenhet kan förhindra ätstörningens attacker från att vara genomslående. Vet man ens fiendes strategi och plan för attack så blir den mycket lättare att förhindra.

Runt om oss i vardagen finner vi många faktorer som pekar mot ätstörningsrelaterat beteende. Det är näst intill omöjligt att inte komma över sådana ting var dag: tidningars propaganda kring nya dieter, vännernas noja över deras kroppar, experter som uppmanar till ökad fysisk aktivitet, kalorier på livsmedel och ibland till och med på färdiga maträtter. Är det ens möjligt att vara frisk i denna värld? Ja, men det är inte möjligt att undvika alla ätstörningsförknippade beteendemönster. Därav är det ytters viktigt att man lär känna sig själv och sin ätstörning. Man ska kunna integrera sig i omvärlden trots att det finns så många trigg-faktorer runt om sig utan att ätstörningen ska få makten.

Jag har nyligen börjat träna på gym, vilket jag även gjorde mycket när jag insjuknade i anorexin. Därav har jag en medvetenhet om att det kan vara en triggande faktor, men som jag mår idag är det inte det. Träningen är ett starkt intresse hos mig, och har länge varit. Det är trist att ätstörningen tog ifrån mig det under en period, men det får mig att uppskatta den så mycket mer nu när den går att återuppta i alla dess former. Träning ger mig glädje och jag tränar för att det är kul. Det har varit som för Ofelia på gymmet , men nu tränar jag inte för att förbränna utan det råkar vara så att jag logiskt nog förbränner när jag tränar, lika som för Frida på gymmet.

Det är många som utför ätstörningsförknippade beteenden i omgivningen utan att egentligen ha en ätstörning. Det är mycket som verkar sjukt som blivit till en norm i samhället. Tragiskt nog går det inte att ignorera allt detta, utan man måste hitta sätt att förhålla sig till dem utan att trigga igång dumtankarna. Lyckas man förhålla sig till omgivningens galenskaper så tror jag att man blir friskare än innan. Har man en gång varit sjuk så sägs det att det är lättare att falla tillbaka. Jag tror också att har man en gång blivit frisk så kan man leva ett sundare liv än andra, tack vare medvetenheten.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Frida på gymmet

September 6th, 2013

Frida och Ofelia är varandras kontraster när det gäller sunt levnadssätt. Detta inlägg beskriver mer eller mindre detaljerat hur den friska Frida upplever ett gymbesök.

Frida har inte hängt på gymmet på över ett år. Det senaste året har hon fyllt hennes dagar med skola, jobb och vänner. Emellanåt har hon varit på olika träningspass, ungefär 2 gånger/vecka. Men idag följde hon pojkvännen till gymmet i centrum. Det kändes roligt men samtidigt var hon lite orolig. Eftersom hon tränat mycket på gym förut men haft ett långt uppehåll fanns det en rädsla över att hon inte alls skulle orka mycket.

Frida blev förvånad över att hon klarade av att springa så länge på löpbandet. Det var riktigt roligt ju! Hon kände sig så duktig som klarade det så bra och blev riktigt motiverad till att fortsätta och märka en utveckling. Här ska det gymmas! Nu vill Frida komma igång med kontinuerliga gympass och bygga upp styrkan och konditionen igen.

Efter gymbesöket kände sig Frida nöjd. Hon var nöjd för hon kände glädje – träningsglädje. Hon kände också en ökad hunger. “Vad gott med mat nu!” tänker Frida på vägen hem. Det handlar inte om att hon vet att hon har gjort av med kalorier, utan hon vet att hennes kropp vill ha extra mycket mat. Hon vill ha mer mat, och mat ska hon äta! Hon vill träna, äta och leva!

När Ofelia går på gymmet tränar hon för att förbränna, men Frida förbränner kalorier då hon tränar. 

Tags: , , , , , , , , , , , ,

Måltidsbarer på ett friskt sätt

September 4th, 2013

OBS: varning för triggande inlägg. känner ni att ni lätt blir triggade rekommenderas det att scrolla förbi detta inlägg.

Måltidsbarer kan ha en triggande effekt för ätstörningar. Strävar man efter att gå ned i vikt är man mottaglig för alla möjliga tips och dieter som kan hjälpa en att lyckas med ätstörningens målsättningar: minskat totalt energiintag för viktnedgång. Eftersom måltidsbarer lätt kan tas som “måltidsersättningar” med lågt kaloriinnehåll och hög proteinhalt löper det en stor risk att de med ätstörningsproblematik börjar missbruka dessa. Det är lätt att börja hoppa över måltider och istället mumsa på goda nyttiga chokladbars med lägre energiinnehåll. Det står till och med på barerna att de inte ska användas av personer med ätstörningsproblematik.

I min mening är de dock fantastiskt goda, vilket gjorde det ännu lättare att välja dem framför vanlig mat under svälten. Men nu, när jag äter ordentligt med vanlig mat och inte svälter längre, har jag börjat blivit sugen på att ta en sådan bar emellanåt. Det är ju ett kanonbra mellanmål att ha i väskan och ibland har jag tight mellan jobb och träning. Här om dagen kom jag över en drös måltidsbarer på extrapris på apoteket, så nu äts de inte i syfte att ersätta måltider och få i sig mindre kalorier – nu äts de i syfte om att få i sig tillräckligt innan/under/efter träningar. Det känns inte triggande alls!

Måltidsbarer är till för att ätas som extra kosttillskott/mellanmål och inte ersättning av huvudmåltider!

IMG_1083red

*Mums* så goda de är! (Dock dyra)

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp