Att bli medveten om de sjuka tankarna

March 6th, 2014

Hej, jag undrar om du har några tips om hur man kan lära sig att skilja på vad ätstörningen vill och vad du själv vill. När jag t.ex känner att jag borde träna och inte äta är det svårt att inse och komma ihåg att det inte är jag själv som vill det utan att det är Ana som försöker lura och hålla kvar mig i sitt hårda och kalla grepp. Så det skulle vara jättebra om du hade några tips och råd om hur jag ska inse att det är Ana som vill dessa saker och hur jag ska kämpa emot henne.
Tack på förhand :)
Du är verkligen en inspiration !
-Cole

Hela tillfriskningsprocessen i sig är ju en kamp mellan ätstörningens och ens egna vilja. Man måste jobba för att lära sig identifiera ätstörningstankarna och man måste sedan jobba extra hårt för att motverka dem.

För mig låter det som att du egentligen vet att det är Ana som uppmanar sig till att träna mer och äta mindre. Problemet nu blir att lita på sig själv. Ofta vet vi mer om vår ätstörning än vi vågar erkänna. Men utan att erkänna det för oss själva och ta det på allvar så kommer vi aldrig till att kunna gå vidare till nästa steg, och faktiskt jobba emot den.

I stundens hetta är det oftast svårare att se sig själv och situationen från ett utomstående perspektiv. Därför är det t.ex. bra att dokumentera tankar och handlingar i själva skedet samt direkt efteråt, för att sedan kunna blicka tillbaka och se på situationen ur en annan synvinkel. Att analysera tankar och handlingar i efterhand är oftast ett mycket bra sätt att lära sig och få insikt om sitt beteende.

Efter en genomförd analys kan man förhoppningsvis dra en del slutsatser, t.ex. att..

  1. Anledningen till att jag fick ångest över detta måste ha varit….
  2. Jag kände ett behov av att kompensera därför att…
  3. Det jag åt var egentligen inte så mycket men det kändes som det för att ätstörningen sa…
  4. Det blir alltid jobbigare att äta om…
  5. Det hade inte hänt om…
  6. Egentligen var det bara så här, men jag upplevde det sådär därför att…

Ofta kommer man till insikt om att det man ätit inte alls varit lika mycket som det upplevdes i stunden, eller att en skinkbit extra inte alls innebär att man behöver göra 20 armhävningar och 50 sit-ups. Men i stunden… då känns det viktigt.. då är det någonting stort och ångestfullt.

Efter man har kommit fram till slutsatser kan man tillämpa den nyfunna kunskapen vid framtida liknande situationer. Låt mig ge er ett exempel:

Ofelia äter 50 kcal mer än vad hon brukar till frukost. Hon ville verkligen göra det idag. Tankarna sätts i rullning och hon funderar ut hur hon kan förbränna dessa 50 kcal som hastigast, utan att någon märker… Hon kastar sig ned på golvet och försöker köra så snabba armhävningar och kan, innan hon hör hennes mammas steg mot köket. Hon hann bara träna i 3 min, det räcker inte.. Ofelia måste kompensera mer senare och hon måste väga sig (!).

Analys: Vad är 50 kcal egentligen? En ostskiva? En dl lättfil? Hur många sådana behöver man äta för att gå upp i vikt? Jo, ungefär 160 st. Är det nödvändigt att hets-träna lite efter frukosten för en dl yoghurt extra? Ska det förhindra den eventuella viktuppgången? Varför ska Ofelia ens behöva träna nu? Det kan hon väl göra sen, när hon mår bra utav det. Det påverkar ju inte vikten något, utan det triggar ju bara igång ätstörningen mer.

Slutsats: Det finns ingen vinst att kompensera för att man ätit lite extra en frukost.

Ofelia äter 70 kcal mer än vad hon brukar till frukost. Men idag kompenserar hon inte. Även fast Ana säger att hon bör göra det. Ofelia förstår nu att det inte kommer att göra henne tjockare, även fast Ana säger det.

Riktigt så lätt är det kanske inte. Det är svårt att brottas med Anas tankar, men när man väl insett vad som är sjukt och friskt blir det lättare att påbörja argumentationen. Och sedan faktiskt agera utefter slutsatserna.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Stressa eller chilla?

February 23rd, 2014

Stora mängder av stress, i häftiga perioder, är någonting som har en tendens till att trigga fram osunda tankar och beteende hos personen i fråga. Stress har oftast en negativ inverkan på sömnen, och dålig sömn bidrar i sin tur till sämre välmående. Även matvanorna kan påverkas under stressiga perioder. Fungerar inte maten och sömnen som den ska är det inte konstigt att ohälsan börjar smyga sig på.

Stressens påtaglighet förvärras ofta då..

  • skolarbetet börjar samlas på hög och dead-linen börjar närma sig med racer-steg
  • tävlingen närmar sig och antalet träningar för att klara av det som krävs minskas
  • arbetssituationen blir häftig och tiden för fritid och andra nöjen försummas
  • hemmet ser ut som en katastrof; dammråttor i alla hörn, fläckar på alla speglar och tvättkorgen jäser över
  • det börjar bli knapert med pengar och marginalerna för att unna sig något gott minskas

Det finns många anledningar till att känna sig stressad och oftast är det inte bara en sak i vardagen som blir påtaglig, utan det är med förekommande att en kombination utav flera blir det utlösande faktorn till ökad stress (t.ex. mycket på jobbet och stökigt hemma). Hanteringen utav stressen ser olika ut från person till person. En del har lärt sig att lugna ned sig själv, medan andra istället stressar upp sig själv ännu mer.

Själv har jag en rätt så stressig vardag, och för mig triggas nästan alltid ätstörningstankarna igång extra mycket under värre perioder. Det blir som en undanflykt från det som egentligen ligger och gror. Ätstörningen är “lättare” att tillfredsställa kraven hos än de krav som finns i ‘verkligheten’. Jag har däremot lärt mig väldigt mycket om stress och hur ens egna tankar kring situationen kan påverka stressnivån något så enormt. När jag inser att det verkligen inte kommer att göra mig någon nytta att stressa, när jag inser att det får mig att må dåligt, då gör jag det aktiva valet till att ta en paus och bara vara lat ett tag. 

Det är intressant att se hur olika personer i ens omgivning hanterar stress, och det märks oftast om de är mer eller mindre erfarna. Dock är det ledsamt att se hur vanligt det är att man stressar upp sig själv ännu mer, istället för att ta ett steg tillbaka, acceptera situationen som den är och bara göra sitt bästa. Går det inte vägen denna gång så gör det inte det. Livet är betydligt mycket längre än vi tänker oss, och under den tiden hinner det komma flera möjligheter att prestera. Vad gör det om man inte lyckas prestera på topp just nu? Det är väl bättre att man mår bra? :) Det är så mycket sundare att prioritera sitt eget välmående än att låta stressen driva en till sjukdom och ohälsa. Det handlar inte om att fullständigt skita i det som måste göras, utan att inte låta de stressande faktorerna ta över allt annat i livet.

Har du till exempel väldigt mycket i skolan en vecka och egentligen behöver du hela helgen till att plugga för att hinna med det, så gör inte det. Det är inte värt att slita ut sig på ett sådant sätt. Plugga fredag kväll och lördag förmiddag, men tacka inte nej till att hänga med vännerna en lördagskväll för att plugga. Återhämtningen behövs för att vi ska orka prestera i längden! Gör ditt bästa, men stressa inte upp dig om du inte kommer att kunna lägga all den tid som “behövs” på det som måste göras. Ibland hinns det inte med, och det är inte hela världen. Nästa gång kanske vi har lärt oss att planera det på ett annat sätt redan från början.

När stressen och pressen börjar bli allt för påtaglig och riskerar att påverka hälsan negativt är det dags för avkoppling. Istället för att stressa upp sig, behöver man unna sig lite tid för att samla energi. Gör något roligt! Gör något som får dig att må bra! :)

I en fullspäckad period som denna tog jag tag i att bjuda över lite vänner på middag..

I en fullspäckad period som denna tog jag tag i att bjuda över lite vänner på middag..

..och spelkväll! =D

..och spelkväll! =D

Nog tror jag att vi alla mår så mycket bättre efter en trevlig kväll tillsammans, än om vi hade tillbringat lördagskvällen med näsorna i böckerna. 😉

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

”Jag tycker det ser ut som att du gått upp i vikt”

October 29th, 2013

En närstående påpekar att denne upplever det som att man har lagt på sig ett par kilogram. Naturligtvis är kommentaren med välmening, men trots att man kanske inte är sjuk i anorexia blir det svårt att ta kommentaren positivt. Ätstörningen finns ju kvar inom än ett bra tag efter tillfrisknandets påbörjan. Att få höra att det ser ut som att man gått upp i vikt skapar snarare osäkerhet kring sina egna kost och träningsvanor.

Trots att vågen håller sig inom samma 3 kg intervall som tidigare dyker det upp frågor som: Kanske har jag ätit mer på sista tiden? Kanske bör jag köra mer cardio? Kanske känner jag att jag fått mer fett på magen? Tankarna kring kroppens utseende sätter sig på tankarna. Jag är övertygad om att de flesta behöver tampas med kommentarer som denna förr eller senare.

Även om personen som fällde kommentaren endast ville framhäva att man ser snyggare ut så är det inte riktigt det som ätstörningen hör. Då gäller det att lyssna på förnuftet och inte låta ambivalensen stiga en åt huvudet. Lita på kroppen, lita på magkänslan, lita på att man äter bra och tränar tillräckligt. Lita på att man är snygg och inte behöver banta för en sekund!

Personen som fällde kommentaren triggade omedvetet igång dumtankar hos en. Den menade inget ont och då ska inget ont heller ske.

Tankarna om bantning finns där, men jag är så pass frisk att jag väljer inte att föra dem till handling. Det är vad jag anser skiljer en ifrån att vara  sjuk och att tillfriskna. Ambivalensen och ätstörningstankarna kan finnas kvar, och de kan också triggas igång. Men det som gör en frisk är att i slutändan rent ut skita i det ätstörningen säger och fortsätta leva livet så som man mår bra av att leva!

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,

Kommentarer som triggar

October 16th, 2013

Du åt ju väldigt mycket

Vänner, föräldrar, syskon, far- och morföräldrar, klasskompisar eller pojkvännen. De kommer alla förr eller senare slänga ur sig en kommentar som för dem verkar harmlös, men för ätstörningen kan den säga allt. En kommentar som triggar igång dumtankarna – en kommentar från en person som står en så pass nära. Det kan svida; som att strö salt i såren, men ingen menar en illa. Det är bara ätstörningen som tolkar det fel.

Ätstörningen vill alltid vända allt den kan till sin fördel. En kommentar om mat, träning eller kroppen vill den tolka som en indikation på hur misslyckad man är. Får ätstörningen en att känna att man misslyckats, så får den makt. Den vill finnas i ditt, den vill få en att tro att man behöver den.

Du åt ju väldigt mycket” = Du måste akta dig så du inte blir
“Du ser friskare ut” = Du har gått upp i vikt
“Ska du inte ta lite mer godis?” = Jag vill göda upp dig!
“Ska vi åka och träna?” = Du ser ut att behöva det

Anhöriga har ingen “ond” baktanke som ätstörningen vill få en att tro. Kom ihåg det! Det är ingen annan som tänker så mycket över hur mat och träning påverkar ens vikt som en själv. Andra drar inte den kopplingen. För de kopplingarna ät det ätstörningen som gör – den vill få en att må dåligt! Så var medveten om att de kommentarer man får av omgivningen inte alltid tolkas rätt i ens eget huvud. Se när varningstecknen dyker upp, se när ätstörningen triggas och se till att inte ta åt dig av den tolkning den gör.

Ingen annan känner din kropp bättre än vad du gör. Ät det den behöver och träna så mycket den vill. Lyssna på omgivningen, de har ofta kloka råd och synpunkter, men var försiktig med att överanalysera dem. Tolkningarna kan leda till stora missuppfattningar som får en att må sämre, när alla egentligen kommenterar med välvilja. Ingen kommentar är ond, utan det är endast ätstörningens tolkningar utav dem. Lita på vettet!

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

Var medveten om vilka hörn ätstörningen kan gömma sig bakom

September 10th, 2013

Ätstörningen är lurig. Den gömmer sig i bakhuvudet, mellan skulderbladen och ibland i armhålorna. Den hoppar fram när man minst anar det för att verka så pass effektivt som möjligt. Den vill slå ned en till marken och allra helst helt under jorden. Varje ätstörningsrelaterad sak som stöts på i vardagen gör att ätstörningen kikar fram lite från dennes gömställe, för att se om kusten är klar för att gå till attack.

Även om sjukdomen inte längre har makten så har den en förmåga att teleportera sig in ens liv igen med ojämna mellanrum. Då är det viktigt att man är medveten om vilka vardagsföreteelser som kan vara utlösande faktorer. Jag menar inte att dessa saker bör undvikas, för det vore inte att leva i frihet från sjukdomen. Utan jag menar att en medvetenhet kan förhindra ätstörningens attacker från att vara genomslående. Vet man ens fiendes strategi och plan för attack så blir den mycket lättare att förhindra.

Runt om oss i vardagen finner vi många faktorer som pekar mot ätstörningsrelaterat beteende. Det är näst intill omöjligt att inte komma över sådana ting var dag: tidningars propaganda kring nya dieter, vännernas noja över deras kroppar, experter som uppmanar till ökad fysisk aktivitet, kalorier på livsmedel och ibland till och med på färdiga maträtter. Är det ens möjligt att vara frisk i denna värld? Ja, men det är inte möjligt att undvika alla ätstörningsförknippade beteendemönster. Därav är det ytters viktigt att man lär känna sig själv och sin ätstörning. Man ska kunna integrera sig i omvärlden trots att det finns så många trigg-faktorer runt om sig utan att ätstörningen ska få makten.

Jag har nyligen börjat träna på gym, vilket jag även gjorde mycket när jag insjuknade i anorexin. Därav har jag en medvetenhet om att det kan vara en triggande faktor, men som jag mår idag är det inte det. Träningen är ett starkt intresse hos mig, och har länge varit. Det är trist att ätstörningen tog ifrån mig det under en period, men det får mig att uppskatta den så mycket mer nu när den går att återuppta i alla dess former. Träning ger mig glädje och jag tränar för att det är kul. Det har varit som för Ofelia på gymmet , men nu tränar jag inte för att förbränna utan det råkar vara så att jag logiskt nog förbränner när jag tränar, lika som för Frida på gymmet.

Det är många som utför ätstörningsförknippade beteenden i omgivningen utan att egentligen ha en ätstörning. Det är mycket som verkar sjukt som blivit till en norm i samhället. Tragiskt nog går det inte att ignorera allt detta, utan man måste hitta sätt att förhålla sig till dem utan att trigga igång dumtankarna. Lyckas man förhålla sig till omgivningens galenskaper så tror jag att man blir friskare än innan. Har man en gång varit sjuk så sägs det att det är lättare att falla tillbaka. Jag tror också att har man en gång blivit frisk så kan man leva ett sundare liv än andra, tack vare medvetenheten.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Måltidsbarer på ett friskt sätt

September 4th, 2013

OBS: varning för triggande inlägg. känner ni att ni lätt blir triggade rekommenderas det att scrolla förbi detta inlägg.

Måltidsbarer kan ha en triggande effekt för ätstörningar. Strävar man efter att gå ned i vikt är man mottaglig för alla möjliga tips och dieter som kan hjälpa en att lyckas med ätstörningens målsättningar: minskat totalt energiintag för viktnedgång. Eftersom måltidsbarer lätt kan tas som “måltidsersättningar” med lågt kaloriinnehåll och hög proteinhalt löper det en stor risk att de med ätstörningsproblematik börjar missbruka dessa. Det är lätt att börja hoppa över måltider och istället mumsa på goda nyttiga chokladbars med lägre energiinnehåll. Det står till och med på barerna att de inte ska användas av personer med ätstörningsproblematik.

I min mening är de dock fantastiskt goda, vilket gjorde det ännu lättare att välja dem framför vanlig mat under svälten. Men nu, när jag äter ordentligt med vanlig mat och inte svälter längre, har jag börjat blivit sugen på att ta en sådan bar emellanåt. Det är ju ett kanonbra mellanmål att ha i väskan och ibland har jag tight mellan jobb och träning. Här om dagen kom jag över en drös måltidsbarer på extrapris på apoteket, så nu äts de inte i syfte att ersätta måltider och få i sig mindre kalorier – nu äts de i syfte om att få i sig tillräckligt innan/under/efter träningar. Det känns inte triggande alls!

Måltidsbarer är till för att ätas som extra kosttillskott/mellanmål och inte ersättning av huvudmåltider!

IMG_1083red

*Mums* så goda de är! (Dock dyra)

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Svackor stärker

August 23rd, 2013

Svackor stöter alla på i vardagen. Det kan vara en svacka i jobbet, skolan, familjen, med vänner eller inom förhållandet. Svackor finner vi lite här och där i vardagen, och tyvärr får de oss att känna oss stressade och mer eller mindre nedstämda. Även sjukdomar har sina svackor, framför allt psykiska sjukdomar så som ätstörningar. De uppstår ofta pga faktorer i omgivningen som triggar igång eller uppmärksammar problem och får oss att må dåligt.

En svacka behöver inte vara en evig kamp. Det är, som jag talat om tidigare, en nedgång på kurvan eller en avstickare från stigen. Hur vi hanterar svackan påverkar väldigt mycket hur länge den varar. Många ser svackor som ett nytt helvete att pina sig igenom och man önskar inget annat än att rymma iväg från alla problem och konflikter den bringar. Visst är det ett helvete och en plåga, men det går att försöka göra pinan lite kortare genom att ta tag i och erkänna problemet.

  • Vad triggade igång svackan?
  • Varför triggades det igång?
  • Vad behöver jag säga/göra för att lösa problemet?

Gå inte runt och slå ned på dig själv i onödan. Många gånger ger vi upp när vi stöter på problem och låter svackan dra ned oss i ett onödigt långt mörker. Beroende på situation och vad som triggat igång det kan det vara värt att ta itu med det så fort som möjligt.

Vi har alla våra svackor, upp- och nedgångar i livet. De får oss att må betydligt sämre än normalt för ett tag, men de är hanterbara. När man tagit konflikten och sett problemet i ansiktet så kan det förvånansvärt lösa sig väldigt snabbt. När man tagit sig genom en svacka, oavsett om det gäller jobb, relation eller sjukdom så blir man stärkt. En relation blir starkare av att ta sig genom motgångar och en själv blir starkare av att bekämpa ätstörningens bakslag. Man känner sig sällan så nöjd och stark som efter man bekämpat en motgång.

Svackor kommer för att uppmärksamma problemen, och tar man itu med dem så stärks banden.

Utan att avslöja för mycket om mitt privatliv, så vill jag berätta för er att det uppstod faktorer som var ätstörningstriggande i mitt förhållande. De skapade oro och ja.. en svacka. Jag kan inte vara annat än tacksam över att jag berättade hur jag tänkte kring dem faktorerna, för nu är förhållandet bättre än någonsin. <3

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,

Friskt att äta sig mätt

August 13th, 2013

Det finns ett flertal beteenden som behövs förändras för att finna en sund livsstil efter ett insjuknande i ätstörningar.

Jag vill emellanåt uppmärksamma att jag inte är 100% frisk. Det som får mig att känna mig mest frisk är att äta när jag är hungrig. Det finns ingen vinst i att stå emot hungern. Det är ett sjukt beteende och någonting som jag direkt kopplar till anorexin.

Den här veckan har jag ätit mer än vanligt, vilket på ett sätt lockar fram ångest. Ångesten får mig att fundera kring om jag verkligen behöver så mycket. Hur mycket mer kan jag egentligen förbränna? Kommer jag till att gå upp i vikt? Det är ätstörningstankar som lurar kvar i bakhuvudet. Det händer att man funderar över kalorierna och ställer sig förundrad över hur kroppen kan behöva så mycket mer energi helt plötsligt. Det är sjuka beteenden som finns kvar. Men det friska beteendet är dominant, för jag äter inte mindre – även om tankarna tycker att jag bör göra det.

Det är fruktansvärt att gå runt hungrig. Man mår allmänt sämre och för en som en gång varit sjuk, blir det en trigg-faktor. Jag hatar att inte äta mig helt mätt, för då vet jag att anorexin lockas fram. Oavsett om kalorierna verkar vara alldeles för många så måste jag äta när jag är hungrig. Även idag, när jag inte tränat, har min kropp krävt extra mycket mat. Behöver jag verkligen all denna mat? Och ja, det gör jag, även de dagar jag inte tränar, för annars skulle jag inte bli så hungrig.

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,

Valet att avstå från diskussion kring matvanor

June 26th, 2013

Igår hade jag arrangerat grillkväll hemma hos mina föräldrar. Det var en riktigt trevlig kväll med några få personer. Dessa personer står mig alla nära på ett eller annat sätt. Dessa personer vet alla om min anorexi.

Efter middagen kom det på tal om mat, matvanor och vikt. Vid detta lag finns det inte längre någon anledning att bli irriterad, men det går inte att undvika förvåningen över att en sådan nära omgivning har mage att föra något så pass känsligt område på tal i ens närvaro. Av idag är det uppenbarligen ett extremt vanligt samtalsämne och det går nog inte att undvika.

Man kan inte ändra på människors beteende, man kan bara förändra på hur man förhåller sig till dem. 

Med det sagt gjorde jag valet att avstå ifrån den diskussionen och tog glädjeligen på mig ansvaret att duka av bordet. Det gjorde mig mycket mer stolt än om jag hade lagt mig i diskussionen. Det aktiva valet att avstå vill jag se som ett ställningstagande: jag tänker inte bidra till att trigga ätstörningens tankar.

Grillspätt, sallad och tzatziki. Fantastiskt gott!

Grillspätt, sallad och tzatziki. Fantastiskt gott!

 

Tags: , , , , , , , , , , , ,

Ett liv man inte skulle välja igen

November 12th, 2012

Hej,
för det första, fantastisk blogg! Här börjat läsa den och beundrar din styrka!
Jag vet inte, eller vill inte erkänna det kanske, om jag har anorexia eller inte. Jag nog i början av sjukdomen då. För jag är inte så smal som jag brukar se personer med anorexia. Du har ett bmi på 15,4 medan jag bara har 17,6, och jag ser inte alls ut att ha det men vad vet jag…
Jag tycker att jag inte har det men alla tankar som man har stämmer precis… Så vad tror du? Har jag det eller inte? Kanske lite svårt för dig att veta, men din åsikt vore tacksamt :)
Om jag har det, så vill jag inte sluta med detta. Jag vet att jag mår bra, jag vill inte gå upp…
– Anna 

Anna, jag förstår att du inte förväntar dig att jag ska ställa en diagnos på dig men en sak ska du veta;

För ett och ett halv år sedan hade det kunnat varit jag som skrev den där kommentaren. Vid BMI 17,5 så började jag på riktigt att fundera om jag verkligen ändå dragit på mig en ätstörning. Men då läste jag någonstans att ett kriterium var BMI under 17, så på något sätt ville jag ju nå dit först. SEN kunde jag börja äta ordentligt igen.

Bevisligen så blev inte fallet så. Jag var redan fast, men inte vågade man tro på det. Man jämförde sig alldeles för mycket med andra, och såg de som var magrare och galnare än en själv. DET ÄR INGET ATT STRÄVA EFTER. Sjuk blir man när man tillåter tankarna att ta över ens vardag. 

Som du säger att “Om jag har det, så vill jag inte sluta med detta. Jag vet att jag mår bra, jag vill inte gå upp…” så är det ju ett MYCKET tydligt tecken på att ätstörningen redan börjat få bestämma alldeles för mycket. Du kanske tycker att du mår bra nu, men det är alla endorfinkickar som din kropp skickar ut. Dom kickarna kommer att avta och så småningom ta slut. Då kommer du vara lämnad i ett elände du över någonting annat hade velat slippa. Så mycket bortkastad tid, så mycket pina över ett helvetes väg tillbaka till ett riktigt liv.

Och snälla! låt inte detta trigga dig! Testa inte gränserna, det är inte värt det. Du vill inte ha denna tegelsten i ryggsäcken. Ett snesteg och man faller. Var stark innan du har förlorat allting, var stark och välj en annan väg innan du måste KÄMPA för att återta det som tiden förbrukat.

Enligt min mening; JA, du har nog en ätstörning. Vilken ätstörning krävs det mycket mer information för att diagnosera. Men det kvittar vilket som, alla former är ett helvete som vi alla helst hade velat slippa gå igenom. Du har nog kommit tillräckligt långt i den för att sedan kunna blicka tillbaka och undra VARFÖR ville du sträva efter något så meningslöst?

OBS: jag har inte längre bmi 15,4 utan ligger strax under 17 nu :) (glömt uppdatera)

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp