Reading about exercise made me realize that…

January 23rd, 2015

So, I’ve been reading the first chapter in my course book “Foundations of Exercise Psychology” and I’ve been reading about exercise; what it is, different types of it, why we do it, why it’s good for us and so on. It actually occurs to me that I like to exercise for many reasons, almost all the reason mentioned in the chapter. Of course I love to see results. It’s nice to get more visible abs and notice that you’ve grown stronger. But for me it is also the time of the day when I get to focus on me – it is rest for my brain and thoughts. It helps relieve stress, it gives me more confidence.. it just makes me feel good. And for many more reasons than that, it why I realize that I truly love to workout. Not because of an eating disorder – because I actually truly enjoy it! For me it’s not a pain or something I have to force myself into doing. I don’t have to look at motivational instagram picture to work hard. I love to run until sweat starts to drain from my neck, I love lifting until my knees get week, and I also love to just exercise for fun without pushing myself sometimes. I look forward to go to the gym or cheer practice. And for me, realizing that is a relief. Now I know, and I can honestly say, that my exercising is NOT controlled by anorexia or any other eating disorder!

exercisequote

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Sommarlov och frihet

June 16th, 2014

Nu har jag sommarlov på riktigt. Den sista rapporten är inlämnad och alla obligatoriska lagträningar med cheeleadingen har nått sitt slut. Dock har jag fortfarande jobb några dagar i veckan, men det är nödvändigt för inkomsten. 

Igår kändes det som att jag hade min första riktiga sommarlovsdag. Det var fint väder, solen sken och jag var i parken med ett gäng killar och stuntade. Jag fick flyga hela tiden och det gick riktigt bra. Återigen klarar jag av mer  avancerade stunt och självförtroendet steg några nivåer.

Efteråt käkade vi sen lunch på en thairestaurang. Hela dagen hade försvunnit. Det här är sommar och glädje för mig. Dagar som denna skyddar en från ätstörningen. Här vill jag inget annat än att njuta av frisk- och friheten!

Det får mig att inse hur viktigt det är att ha tid till att bara tramsa runt en hel dag. Och hur viktigt det är att inte vara så pass uppbokad att man inte hinner med att bara vara. För stunder som denna, där man bara gör någonting för att det är kul och utan tvång, det är stunder som man tar tillvara på livet på riktigt! Och utan dem blir livet bara massvis med tvång och måsten. Vad är livet utan friheten? 

Ska det verkligen behövas ett sommarlov för att få tiden till att bara vara och ha roligt, eller kan vi ändå försöka forma oss en vardag där vi faktiskt har tiden till det också?

stunt2

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Utmaningen med att besöka farmor

September 20th, 2013

Det tillhör det friska livet att vid tillfällen bege sig ut på resa eller övernatta på nya ställen. Det medför också att det inte är en själv som bestämmer över maten, vilket kan upplevas extremt svårt om man lider av ätstörningar. Ett tydligt särdrag hos ätstörningssjuka är just kontrollen, kontrollen över maten och kontrollen över kroppen. Den kontrollen blir svår att upprätthålla när man gör besök hos andra. Det är andra som tillagar maten, det är andras mattider att anpassa sig efter och det är andras livsmedel som man stoppar i sig.

Är inte det fantastiska tillfällen att släppa ätstörningen ett tag? Om de andra är friska från ätstörningar och äter på deras sätt så är det bara friskt att anpassa sig efter det. Naturligtvis har alla olika matvanor och man kan alltid önska att få det på ett sätt som tillfredsställer sina egna behov och det kan hända att de man är på besök hos faktiskt har osunda matvanor. Om så nu vore fallet, så varar denna förändring inte särskilt länge. Kroppen förändras inte av att äta på ett visst sätt över en helg, och inte heller påverkas man i det stora hela av förändrade matvanor en vecka eller två.

Vid situationer där en själv inte längre har kontrollen över vad, när och hur maten ska tillagas och ätas kan det vara bra att fokusera på annat. Avdramatisera maten och ta måltiden för vad den är. Det är gott, socialt och faktiskt instinktivt att äta.

 Vi har nog alla stött på en far-/morförälder som envisas med att vilja göda upp en när man är på besök. Det är hur normalt som helst att farmor vill bjuda på mycket mat till sina barnbarn. Dock verkar det uppjagande för ätstörningstankarna och ett besök hos farmor är inte längre roligt, utan det blir ett ångestmoment. Man vet att det kommer bjudas på mycket mat och ätstörningen skriker i huvudet hur fet man kommer att bli. 

På besök hos pojkvännens farföräldrar dukas det fram en hel frukostbuffé på morgonen. Här förväntas det att man ska äta, vilket självklart sätter lite press på en själv och ätstörningen. Det är lätt att gripas av panik, men det mest sunda man kan göra är att äta det man vill ha och eventuellt lite till. Allt farmor vill är ju att man ska vara nöjd och belåten, och det blir man bäst genom att äta som sin kropp vill. Det blir man inte fet av! =)

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Motionerande – sjuka vs. hälsosamma

January 16th, 2013

Hej! Jag blir nyfiken gällande det du skriver om att du tränar ca 3 ggr per vecka. Hur är det då med promenader/övrig rörelse resterande dagar under veckan? Jag kan bara säga såhär för min egen del; dessa JÄVLA (ursäkta) promenader…

Så jag är alltså nyfiken på hur du gör med ”motionen” i övrigt :) Tackar för en bra och peppande blogg!
– Rebecka

Hej Rebecka, tack själv för att du kommenterar och frågar.

Nu vill jag vara helt ärlig mot er alla kära och trogna läsare; helst skulle jag inte vilja lyfta detta ämne här och nu. Anledningen är att träning är min svagaste punkt när det gäller ätstörningen. Med det menar jag att jag har mycket svårt att veta när det går till överdrift och om det är jag själv som vill träna eller anorexin som vill förbränna. Ibland är det tydligt när det är ätstörningen som jag lyssnar på, men för det mesta börjar jag lita mer och mer på mitt eget omdöme.

Jag tror helt enkelt att jag älskar att träna. Det handlar inte bara om ätstörningens tvångsmotionerande, utan jag tycker att det är riktigt kul att se förändring, framsteg och utveckling. Jag känner mig piggare, fräschare och gladare.

Jag är en tjej som älskar att vara effektiv. Jag ogillar för det mesta långa sega promenader. Men när man var som sjukast så var det den enda motionen som man kunde få kroppen att hänga med på. Ett tag kändes det sjukt att gå på promenad längre än 20 min. Ett tag försökte jag räkna ut hur mycket jag förbrände av att gå till t-banan. När promenaderna översteg en halvtimme så visste jag att det inte var jag som ville, utan att det var Ana som tvingade.

Det är så skönt att jag hellre tar bussen än att gå nu. Känner jag mig lat så är det okej. Har jag däremot suttit inne hemma en hel dag så försöker jag ut och röra på mig. Antingen genom att åka och handla, gå en promenad/joggingtur eller köra lite kondition/styrka hemma om det är dåligt väder. Det är inte sjukt att behöva röra lite på sig dagligen. Kroppen mår inte bra av att sitta still för mycket. Framför allt så blir det väldigt svårt att sova efteråt! I alla fall för mig, som är en aktiv och effektiv tjej. Det samma gäller min mamma, jag har alltid fått höra när hon haft “restless legs” och inte kunnat sova för att hon rört på sig för lite under dagen.

Observera nu att det handlar inte om att man ska träna dagligen, utan röra lite på sig. Det kan vara i form av att umgås med vänner, spela biljard eller plocka blåbär i skogen. Det viktigaste för att vi ska må bra är att vi anpassar vår kost jämt med vår fysiska aktivitet. Vi ska inte göra med än vi vill och har energi till. Vi ska hålla oss på en nivå där vi mår bra!

Det bästa som kunde hända mig förra året var cheerleadingen. Den ersatte all sjuk tvångsmotion med glädje fyllda och organiserade träningspass. Den blev min dragkrok till ett normalt ätande och slutet på tvångsförbränningen. Tankarna förändrades ifrån “nu måste jag träna för att jag ätit” till att “nu måste jag äta för att jag har tränat”.

Jag är absolut för att man ska få träna och röra på sig; man mår bättre och orkar mer med. Men då behövs förutsättningarna till det, då behövs energin! Annars mår man bara sämre och sliter på sig själv. Gillar du inte att promenera så gör inte det. Se till att få ordning på kosten så kan du börja träna med något du faktiskt tycker är kul och i sin tur kan ge dig livsglädje tillbaka! 😀
(ungefär som cheerleadingen ger mig) 

Tags: , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp