Nu är det jul i vårt hus

December 24th, 2014

Ska det inte bli en spännande dag? Hur kommer denna julafton att bli? Och framför allt: Hur kommer man att hantera julmaten?

Jag tror att julafton kan kännas både spännande och ångestfull. Men är inte detta ett ypperligt tillfälle att testa sina vingar. Hur mycket friskare har man blivit? Hur hanterar man det? Och vad har man kvar att lära?.

Det är lätt att bygga upp förväntansångest. Den grundar sig i bilder, föreställningar om att det kommer bli jobbigt. Men det behöver inte bli det, och om det blir det får man väl tillräckligt med ångest i stunden, så inte behöver man ha det i förväg i alla fall.

Mig slog det här om dagen att julmat faktiskt är väldigt hälsosam mat. Lax, ägg, potatis, kött, ost, rödbetor, …, ja massvis med näringstiktig mat! Den största anledningen att det framstår som ohälsosamt är att de flesta äter väldigt mycket mat. Vilket egentligen är helt ok en dag eller två. Så vill du njuta och äta dig proppmätt – kör på. Känns det väldigt jobbigt – utgå ifrån tallriksmodellen eller matlistan här.

Sen vill jag påpeka att julen handlar inte bara om mat. Glöm inte bort att uppskatta, både andra och er själva. Tillåt er att ta en paus från vardagen, en paus från ätstörningsmonstrena och njut av de små saker livet har att erbjuda. Idag är en tid för vila, återhämtning och kärlek. Både till andra och er själva.

Tags: , , , , , , , , ,

“Livet blir mer levande när döden är närvarande”

December 21st, 2014

I gårdagens tidning (HT, 20/12-14) läste jag ett reportage om ett par som varit med om tsunamiattacken i Thailand 2004. Deras berättelse var väldigt gripande att läsa, och att själv förstå hur nära döden många varit under denna naturkatastrof. Vägen tillbaka är oftast lång och det krävs en del terapi och bearbetning. Det de varit med om är uppenbarligen en sådan stor trauma att det är svårt för utomstående att riktigt greppa.

Kvinnan i reportaget sade några, enligt mig, kloka ord:

livet reportage

Även om det kanske låter som en långdragen jämförelse så gjorde min hjärna automatiskt kopplingar till ätstörningen; mina upplevelser under och efter anorexian. Faktum är att en långdragen och allvarlig självsvält kan liknas med en nära-döden-upplevelse, även om det inte skett p.g.a. någon naturkatastrof kan jag själv se tillbaka på svältperioden som en traumatisk tid i mitt liv. Vägen tillbaka verkar fungera rätt så liknande; terapisamtal, återkopplingar och bemöta de rädslor som uppstått. Ibland blir man påmind om hur det var, och man minns så väl båda tankar och känslor…

Men, som de skrivit i reportaget att “Livet blir mer levande när döden är närvarande.” tror jag helhjärtat på. Jag har aldrig uppskattat livet så pass mycket som jag gjort de gånger jag känt att jag besegrat Ana. När jag flyttade hemifrån och började upptäcka livet på nytt var det som att jag flöt omkring bland molnen – jag hade fått nya vingar att flyga med. Jag hade kommit ifrån ett helvete med ätstörningen och började lämna ångesten bakom mig. Jag lärde mig att se världen med nya ögon, omvärderade livet, och lärde mig uppskatta omgivningen på ett helt annat sätt.

Likt som mörker behöver ljus, som dag behöver natt, som kyla behöver värme, behöver vi jobbiga upplevelser för att de goda ska existera. Kanske är det så att ju tuffare man haft det, desto mer lycka kan man potentiellt uppleva? Livet har alla sina kontraster och strävar efter jämvikt.

Ju närmare döden man varit, desto mer kan man uppskatta livet.

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,

Julens goda ting

December 24th, 2013

Julen kan bestå av glädje, stress, umgänge, överraskningar, vila, mat, nervositet eller för en del kan det rent ut vara en pina. Vad vi firar spelar sällan lika stor roll, nu handlar det snarare om att fira. Är det fel? Nej, att ha julen att se fram emot när mörkret faller sig på gör mänskligheten gott i det stora hela. Efter en kämpig hösttermin behövs det en jul att vila upp sig under. Det behövs avnjutas godsaker och trevligt umgänge. Julen är en tid för återhämtning, och det är inget annat än sunt att ta vara på den.

Julaftonen är en den stora dagen vi så länge förberett oss inför, med klappar och matlagning. Dagen har höga förväntningar på sig, men väldigt ofta utmynnar den inte som man trott och ibland blir besvikelsen dominant. Julen kan anses vara förstörd när maten eller presenterna inte nådde upp till förväntningarna, och för en del kan det upplevas som världens undergång.

Ätstörningar ställer till det för många. Ätstörningen har en tendens att förstora oron över julmaten och panikartat sända ut utropstecken för alla kalorier man ska tvingas äta. Pressen blir enorm och ångesten kommer på besök. Hur ska den tacklas? Många är starka och antar utmaningen, de bestämmer sig för att ätstörningen banne mig inte ska få förstöra julen. Rätt vad det är har man proppat i sig det som ätstörningen anser är “för mycket” och ångesten slår till som ett åskmoln. Julen har blivit förstörd.. man nådde inte upp till sina egna förväntningar.

Nu ska jag komma här som en allvis talesperson och förmedla budskapet om att sådant inte alls är fallet. Ett barn kanske inte får den julklappen den önskat sig mest, maten som man så länge sett fram emot kanske inte serveras på julbordet, eller allt gott man planerat att äta kanske inte alls gick att göra ångestfritt. Oavsett vilka besvikelser man fått uppleva är det viktigt att påminnas om att det är inte världens undergång. Julafton är egentligen en dag av alla de dagar i vårt liv, bara det att vi ställer extra höga förväntningar på den. Vi är inte mer än en människa och det vi presterar idag bör bedömas med samma ödmjukhet som alla andra dagar.

Visst är det fantastiskt om saker och ting kan vara lite extra bra, vilket de säkerligen har varit om man egentligen tänker efter. Nog fick barnet sig någon fin julklapp, nog fanns det god mat på julbordet, och personen som bestämt sig för att trotsa ätstörningen har garanterat gjort framsteg i sitt ätande. Hur ni än tillbringar er julafton har jag en önskan om att vi alla ser till de bra saker som faktiskt finns runt om kring oss. Vi har en tendens att ställa orimliga krav på speciella dagar, och dessa krav mynnar oftast ut i missnöje. Vi gör alla det bästa vi kan och det förtjänas att uppskattas!

Min julafton började med att hela dagens planer blev förändrade. Men det gjorde inte mig någonting, jag njuter av dagen ändå och även om allting inte har varit perfekt så kan vill jag dela med mig av ett antal saker som varit bra!

IMG_1541red

Jag och pojkvännen fick tid till att bygga färdigt vårt pepparkakshus. (Ganska oskillade på det dock)

IMG_1549red

Så mycket som jag tjatat inför killen om att jag varit sugen på Aladin mörkchoklad den senaste veckan – fick äntligen min låda! (Av morsan i julklapp, hon känner mig allt för väl). Har redan plockat 3 st ur den.

IMG_1550red

Bästa julklappen av bästa pojkvännen. Ett länkarmband med tur & kärlek. <3

Kommentera gärna några rader om vad som varit bra denna julafton för dig! :)

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

Underbara tider

May 8th, 2013

Visst är det jobbigt i skolan. Visst blir det mer och mer kroppsfixering desto närmare sommaren man kommer. Visst har man mycket att göra i stort sett hela tiden. Visst lyckas man inte alltid med det man vill.

Men plugget löser sig oftast bättre än man tror. Solen och värmen gör mer nytta än skada. Allt som man gör ger en energi tillbaka. Och att livet tar andra vändningar än man har tänkt sig är just det som gör det spännande att leva.

Ibland ser man bara mörker, elände och slutet. Men får man sig själv till att våga öppna ögonen så inser man hur mycket gott det finns att uppskatta i livet. Jag har så mycket glädje omkring mig och det har ni med! Våga ta del utav den!

Jag har just avklarat en andra kontrollskrivning i Mekanik, som var väldigt viktig att jag klarade. Igår hade jag faktiskt ångest inför den, eftersom vi hade vår sista träning innan RM på kvällen och jag hade inte hunnit plugga något. Jag prioriterade. Jag vet mina prioriteringar. Cheerleading först och sedan löser sig det med plugget. Vilket det verkligen känns som att det gjorde! 😀

Nyligen kom jag hem, käkade en lunch i solskenet och har nu kommit igång med packningen. Om bara några få timmar beger vi oss mot Nyköping för Cheerleading RM. Den tävlingen som vi har jobbat mot heeela året. Vi är ett sådant fantastiskt lag, vi har tagit oss genom många(!) motgångar detta år. Efter igår, då vet vi, att nu är vi redo att visa hur jäkla grymma vi blivit! 

Tags: , , , , , , , , ,

De bakomliggande orsakerna

February 19th, 2013

Så många förväntningar på idag… känner du ibland lusten att svälta för att slippa alla känslor/ förväntningar? Periodvis använder jag svält för att slippa tänka och oroa mig. Har du också haft det så?
Det jag är ute efter är de bakomliggande orsakerna till din anorexi… Jag undrar om du vill ta upp det i din blogg…
Kram och glad valentin :)
– Anonym

Förväntningar, krav  och prestationer. De är faktorer som inte allt för sällan ligger bakom en ätstörning. Förväntningar på livet, krav på sig själv och prestationer i skola, fritidsintressen, sport och hemmet.

Jag ser ibland min anorexi som en utbrändhet. Jag blev utbränd på mina egna ambitioner men samtidigt var det dessa som också gjorde mig friskare. Min extrema vilja till att bli bättre än många andra i livet, visa alla hur högt jag kunde nå och sedan leva ett liv i lyx.

De bakomliggande orsakerna är fler än höga ambitioner och krav. Varför man får just en ätstörning är oerhört kontroversiellt och det finns så många faktorer som tillsammans har bidragit till sjukdomen.

  • Höga ambitioner i skolan
  • Duktig dansare
  • Smal midja
  • Uppmärksamhet
  • Kontroll
  • Vara duktig på något
  • Att få bli vördad om
  • Ärftlighet
  • Bantning
  • Nyfikenhet
  • Förhållande
  • Låg självkänsla (men högt självförtroende)
  • Endorfinkickar
  • Kul med siffror och att räkna
  • Brist på annat intresse under sommarlovet 2011
  • Depression
  • Självförstörelse
  • Få vara “liten” igen utan alla krav (som jag själv hade)
  • Ett rop på hjälp
  • Missnöjdhet med livet

Idag känner jag ibland lust att svälta. Oftast är det när saker och ting går åt h*lvete för en, eller när man inte orkar med sig själv och allt man vill göra. Svälten lockar även de dagar som jag ätit mer än jag brukar, men det är ångesten som talar. Ångesten lyssnar jag sällan på. De allra flesta gångerna som jag känner för att falla tillbaka är de gånger som jag undermedvetet har ätit för lite – det är då jag blir trött och inte orkar med!

Idag är jag starkare än innan och jag vågar satsa på mig själv på riktigt. Inte pressa mig själv, utan tillåta mig att både göra misstag och framsteg. Det är viktigt att jag får utvecklas och därför har jag fortfarande höga ambitioner, men det ser jag inte som något negativt. Nu vågar jag hantera felsteg och jag en hel del av dem i bagaget också. Det är fascinerande över hur mycket jag har förändrats som människa genom anorexin, jag har blivit starkare, mer insiktsfull, gladare och ödmjukare som person. Jag uppskattar små saker mer och jag vet vad jag värderar i livet. Alla har rätt att få uppskatta livet, alla har rätt att få göra det som får dem att må bra av! Ingen svält hjälper en att uppnå ens ambitioner, ingen ätstörning gör en gladare!

Tags: , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp