Bränn inte ut dig själv – vila lite varje dag

October 8th, 2015

Det är skrämmande att tänka på, hur överaktiv jag varit tidigare och hur pass många som andra som är det idag. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna ta det så pass “lugnt” som jag gör nu, och ändå kan det vara stressigt vissa dagar. Men att göra mer än vad jag gör nu, visst skulle jag säkerligen klara av det, men jag skulle inte må bra.

Sålunda kan jag dessa dagar ställa mig förundran till hur alla andra klarar av att samtidigt studera heltid, jobba, träna och sitta med i styrelser eller dylikt. Ja, det där var jag för två år sedan. Och då mådde jag faktiskt bra av det! Människan är skapt för att klara av stora belastningar periodvis. Det är en nödvändighet för vår överlevnad. Men det förutsätter också att den inom sin tid får återhämta sig från allt arbete, för återställs inte systemen kommer de att krascha.

Utbrändhet. Oavsett om det är en liten eller stor krasch in i väggen tror jag att det är extremt svårt att komma tillbaka på samma nivå med det som en gång bränt ut en. Kroppen protesterar. Hjärnan protesterar. Den vill inte utsättas för liknande igen. Den säger helt enkelt ifrån! Och det är ju en fullkomligt nödvändig mekanism för vår överlevnad också.

Vila. Är inte bara underskattat när det kommer till träning, utan också i vardagen. För mig känns det guld-värt att varje morgon inte behöva stressa iväg till skolan/jobbet utan att få äta min frukost i lugn och ro. Samt att någon gång under dagen få tillfälle att koppla av, kanske hinner jag hem någon gång under eftermiddagen för att fika, slösurfa och ta en power-nap. Dessutom nedvarvningen innan läggdags är bland det viktigaste, och genom att kunna haft små pauser under dagen går hjärnan inte på samma högvarv när det väl blir dags för att sova.

Hjärnan behöver ha tid att bearbeta intryck och insikter som uppkommer i vardagen. Befinner man sig konstant i rörelse och lyckas inte finna tiden att koppla av emellan varven kommer all bearbetning behöva ske vid kvällsskedet. Detta är någonting som många upplever skapar sömnstörningar – hjärnan går på högvarv.

Det går. Att förändra sin livsstil. Många uttrycker sig som att de är fast i sitt jobb, måste plugga hela dagen, eller hinner inte äta ordentligt. Nu kommer jag vara rätt så hård. Jag har själv befunnit mig i en sådan situation, och inte alls för särskilt länge sedan. Jo, det går att förändra sitt liv sålunda att du hinner med att ta hand om dig själv.

Allt handlar om prioriteringar och vilka krav som ställs. Ställer du kravet att du måste bli färdig med de uppgifterna idag, ja, då kanske du blir illa tvungen att offra lunchrasten till arbetet. Men ofta finns det ingenting annat som verkligen säger att du måste göra någonting. Visst har vi alla skyldigheter gentemot vår arbetsgivare, men vi måste faktiskt inte jobba på det jobbet, eller vi måste faktiskt inte jobba en 40 h /vecka. Eller så måste vi inte ha alla de ansvarsposterna vi har, kanske vore det mer hälsosamt att fokusera på endast en sak i taget. Det är oftast ens egna krav som skapar alla dessa måsten. 

  • Jag måste inte ta min civilingenjörs examen på de utsatta fem åren. Jag måste inte ta den över-huvud-taget!
  • Jag måste inte gå i landslaget och ägna all min fritid åt träning. Jag måste inte träna över-huvud-taget!
  • Jag måste inte studera heltid och ha extra jobb på sidan om. Jag måste ingenting annat än det jag förväntar av mig själv.

Det jag gör nu är att studera på 75% och tränar så mycket jag orkar, och tro mig – det är tillräckligt, i alla fall till en början. Den enda skillnaden är jag inte går varje dag och känner panik och ångest över att jag inte alls hinner med mitt liv. I lugnare perioder känner jag att jag gärna skulle vilja göra något mer, men ett tag till vill jag ligga lågt, för det är så obeskrivligt skönt att hinna med sig själv.

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Må dåligt – reflektera – förändra – må bra!

January 23rd, 2014

Jag är trött på att må dåligt. Dagligen peppar jag andra till att prioritera sin hälsa och ger dem tips i hur de kan tänka inför jobbiga situationer. Vad är allt detta värt om jag inte kan ta åt mig av det själv? Det jag skriver baseras ofta på mina egna erfarenheter och lärdomar. Det innebär att jag har lärt mig saker under livets resa, så hur många gånger ska man behöva gå igenom liknande ‘misstag’ innan man faktiskt tar till sig av det man lärt sig?

Man kan bli mer medveten om vad?, hur? och varför? man mår dåligt. Det kan hjälpa en att förstå situationen bättre och att tänka i andra banor. Men ibland hjälper  det inte att enbart vara medveten om situationen, utan det kan mycket väl vara så att man måste få utagera sina känslor. Det kanske är nödvändigt att sätta sig på toaletten med tårar i ögonen och tänka att man är ‘misslyckad’ och att sitt liv är meningslöst ibland. Det är nödvändigt att få sina sammanbrott när det uppstår ‘misslyckande’ i livet och att känna sig nere ett tag. Känner man sig nere kan det faktiskt vara behövligt att grotta ned sig med några deprimerande tankar en stund.

Det jag säger är inte att vi ska börja bli deprimerade så fort vi mår dåligt, för kan man vända det negativa till något positivt så är ju det fantastiskt! Det jag säger är att ibland går det helt enkelt inte att tänka positivt. Ibland vill man inte tänka på annat än hur skit allting känns, och då är det nödvändigt att ta sig tiden att må dåligt ett tag. Det kanske tvingar en till att reflektera några extra gånger och framför allt att se saker och ting ur andra perspektiv. Det blir ett tillfälle att jobba på sig själv och faktiskt ta tag i att göra de förändringar i livet som behövs. Man blir påmind om vad som kan hända annars.. och det är ingenting man vill hamna i igen.

Vårterminen har nyligen börjat vilket innebär nya kurser och längre dagar. Även om föreläsningsschemat inte ser särskilt fullspäckat ut så kräver utbildningen tid och energi. I regel förväntas man att lägga ned 6-8 h/dag för heltidsstudier. Jag snittar kanske 3 h/dag på  skolarbete, 2 h/dag på jobb, 2 h/dag på träning, 2 h/dag på skrivande (blogg, instagram, mejl osv.) och 1 h/dag på facebook. Sedan går det åt minst 2 h/dag att resa. Därefter ägnas tid till att umgås med pojkvännen, laga-, handla- och äta mat, duscha, klä på sig, städa, diska, betala räkningar, hämta ut paket, gå ut med soporna och alla andra vardagliga/administrativa saker. Ett dygn har ju trots allt endast 24 h och låt säga att det optimala vore att sova 8 h – hur mycket tid finns det kvar åt att göra något så livsnödvändigt som att vila? Nu utförs inte allt detta på en och samma dag, men med lite enkelt matte går det att de att det inte alls finns någon tid över till annat.

Jag har hamnat lite i en svacka just nu som får mig att verkligen inse att jag måste göra en förändring någonstans. Mitt livsschema går inte ihop, vilket leder till att min kropp inte klarar av att leva upp till mina egna förväntningar/krav. Tro mig, jag tänker inte falla tillbaka i anorexian (!) men jag vill inte heller må dåligt på andra sätt. Jag vet att jag kan må riktigt bra, jag vill må riktigt bra! Livet är alldeles för kort för någonting annat och jag är alldeles för ung för att bli utbränd.

När man hamnat i en svacka och man börjat reflektera över situationen är det dags att börja jobba för att ta sig ur den. Ingen mår bättre av att stanna där längre än nödvändigt, men alla kan må bättre efteråt. Varför hamnade man i svackan? Nästa gång kanske det blir ännu värre. Vad krävs för att inte hamna där igen?

Jag älskar egentligen allting i mitt liv och har därför extremt svårt för att plocka bort någonting. Men som det ser ut just nu hinner jag inte riktigt med att uppskatta allting. Jag har nu nått till den punkten där jag verkligen måste göra mitt bästa för att må mitt bästa. Jag måste vila mer. Mer vila ger mer ork till allting annat.

Igår kväll mådde jag skit, men idag tar jag tag i det och påbörjar förändringen för att må bättre!

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

När hälsan inte tas på allvar i vardagen

September 23rd, 2013

I dagens samhälle förespråkas det på många håll och kanter om hur viktigt det är att hålla en god hälsa. Ett gott välmående för med sig en gladare människa som kan ge mer energi till omgivningen och prestera bättre i vardagen. Ens yrke utgör en väsentlig del av vardagen och det är en betydande del för integrationen i samhället. Mer och mer talas det om att arbetsplatser ska fokusera på arbetsmiljö och säkerhet för de anställda. Och i Sverige har vi till och med lagar kring hur en arbetsplats ska jobba med att främja de anställdas hälsa.

Trots detta förekommer det i stor utsträckning att personalens hälsa missgynnas i arbetet och trots dess rättigheter sker ingen rehabilitering på ett resonabelt sätt. En del branscher är värre än andra, men ohälsa inom arbetet uppstår inom de flesta yrkesrollerna. Varför? 

Det är skillnad på fysiskt- och psykisk ohälsa, men inget utav dem behöver vara “mer okej” än den andra. Däremot när de framträder kombinerat med varandra håller det inte länge. Det ska inte heller pågå länge. Det är en plåga som ingen människa ska behöva genomlida. I viss mån känner vi alla stress, upprymdhet, illvilja och misshandling i vardagen. Dock finns det gränser som inte bör överskridas, för varken arbetsplatsen eller den anställde gynnas av ett dåligt välbefinnande. Ett utslitet psyke leder minst sagt ett lika fördärvat arbete som en utsliten kropp gör. Genom att pusha sig själv med att göra någonting som får en att må rent ut sagt åt helvete gör varken en själv eller arbetsplatsen en tjänst i längden. Framför allt gynnas inte en själv utav det. Det finns ingen glädje att hämta i ohälsans värd, så varför tas det inte på större allvar?

Restaurangbranschen  är överlag löjligt dålig på att se till personalens hälsa. Det är en bransch med mycket ung arbetskraft och hög rullans. Det krävs sällan många tidigare kunskaper för att avklara det stressfulla jobb som ställs på den anställde, vilket gör det lätt att tillsätta tjänster. Dock blir personalen sällan långvarig om restaurangen inte sköter sig och är mån om dess anställda. Ingen klarar av att jobba under stress, press och dåliga villkor under särskilt lång tid. De som klarar det är förmodligen de som mår som sämst i slutändan.

Stressens om präglar ens sinnen både innan, efter och under jobbpasset. De långa timmarna utan rast eller matpaus. Ständiga klagomål från kunder och chefer. Hur ska man göra ett bra jobb? Detta sliter på både kropp och själ, ens egna viktigaste ägodelar i livet. Är de värt att offra dem? 

Bara för att arbetskraften är mer lättillgänglig inom en del yrkesområden gör det det inte mer okej att vanvårda personalen. Varje person på en arbetsplats är en människa som dedicerar timmar av sitt liv till att utföra ett jobb. Leder detta jobb till ohälsa är det inte värt att utsätta sig för. Det är naturligtvis inte ens eget fel att en organisation missköter sig eller att arbetssysslorna är överbelastande, men det blir ens eget ansvar att säga ifrån för ingen annan kan göra det åt en. Hälsan ska komma först, och prioriterar inte arbetsgivaren den så måste man själv göra det som krävs för att upprätthålla den.

Rent ut vill jag kasta skit på de arbetsplatser som vanvårdar sina anställda och hänvisa till både forskning och lagar som gör det tydligt att arbetsmiljö och hälsa är essentiella faktorer för en arbetsplats som vill behålla sin personal och ett gott rykte. En stressig bransch där ens arbetsinsats inte uppskattas sliter ut en i längden. Om chansen finns så sätt det egna välmåendet framför karriären och gör det som gynnar hälsan i längden. En långvarig och god hälsa kommer ge en mycket mer framgång i livet än en utbrändhet.

Tags: , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp