Bränn inte ut dig själv – vila lite varje dag

October 8th, 2015

Det är skrämmande att tänka på, hur överaktiv jag varit tidigare och hur pass många som andra som är det idag. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna ta det så pass “lugnt” som jag gör nu, och ändå kan det vara stressigt vissa dagar. Men att göra mer än vad jag gör nu, visst skulle jag säkerligen klara av det, men jag skulle inte må bra.

Sålunda kan jag dessa dagar ställa mig förundran till hur alla andra klarar av att samtidigt studera heltid, jobba, träna och sitta med i styrelser eller dylikt. Ja, det där var jag för två år sedan. Och då mådde jag faktiskt bra av det! Människan är skapt för att klara av stora belastningar periodvis. Det är en nödvändighet för vår överlevnad. Men det förutsätter också att den inom sin tid får återhämta sig från allt arbete, för återställs inte systemen kommer de att krascha.

Utbrändhet. Oavsett om det är en liten eller stor krasch in i väggen tror jag att det är extremt svårt att komma tillbaka på samma nivå med det som en gång bränt ut en. Kroppen protesterar. Hjärnan protesterar. Den vill inte utsättas för liknande igen. Den säger helt enkelt ifrån! Och det är ju en fullkomligt nödvändig mekanism för vår överlevnad också.

Vila. Är inte bara underskattat när det kommer till träning, utan också i vardagen. För mig känns det guld-värt att varje morgon inte behöva stressa iväg till skolan/jobbet utan att få äta min frukost i lugn och ro. Samt att någon gång under dagen få tillfälle att koppla av, kanske hinner jag hem någon gång under eftermiddagen för att fika, slösurfa och ta en power-nap. Dessutom nedvarvningen innan läggdags är bland det viktigaste, och genom att kunna haft små pauser under dagen går hjärnan inte på samma högvarv när det väl blir dags för att sova.

Hjärnan behöver ha tid att bearbeta intryck och insikter som uppkommer i vardagen. Befinner man sig konstant i rörelse och lyckas inte finna tiden att koppla av emellan varven kommer all bearbetning behöva ske vid kvällsskedet. Detta är någonting som många upplever skapar sömnstörningar – hjärnan går på högvarv.

Det går. Att förändra sin livsstil. Många uttrycker sig som att de är fast i sitt jobb, måste plugga hela dagen, eller hinner inte äta ordentligt. Nu kommer jag vara rätt så hård. Jag har själv befunnit mig i en sådan situation, och inte alls för särskilt länge sedan. Jo, det går att förändra sitt liv sålunda att du hinner med att ta hand om dig själv.

Allt handlar om prioriteringar och vilka krav som ställs. Ställer du kravet att du måste bli färdig med de uppgifterna idag, ja, då kanske du blir illa tvungen att offra lunchrasten till arbetet. Men ofta finns det ingenting annat som verkligen säger att du måste göra någonting. Visst har vi alla skyldigheter gentemot vår arbetsgivare, men vi måste faktiskt inte jobba på det jobbet, eller vi måste faktiskt inte jobba en 40 h /vecka. Eller så måste vi inte ha alla de ansvarsposterna vi har, kanske vore det mer hälsosamt att fokusera på endast en sak i taget. Det är oftast ens egna krav som skapar alla dessa måsten. 

  • Jag måste inte ta min civilingenjörs examen på de utsatta fem åren. Jag måste inte ta den över-huvud-taget!
  • Jag måste inte gå i landslaget och ägna all min fritid åt träning. Jag måste inte träna över-huvud-taget!
  • Jag måste inte studera heltid och ha extra jobb på sidan om. Jag måste ingenting annat än det jag förväntar av mig själv.

Det jag gör nu är att studera på 75% och tränar så mycket jag orkar, och tro mig – det är tillräckligt, i alla fall till en början. Den enda skillnaden är jag inte går varje dag och känner panik och ångest över att jag inte alls hinner med mitt liv. I lugnare perioder känner jag att jag gärna skulle vilja göra något mer, men ett tag till vill jag ligga lågt, för det är så obeskrivligt skönt att hinna med sig själv.

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Kvällstankar: perspektiv

June 8th, 2015

Jag tänker tillbaka på mitt andra år i cheerleading. Jag hade hoppat från level 1 (lägsta nivån) till level 6 (högsta nivån) och kommit in i Sveriges landslag. Jag har nog aldrig varit så sjuk och/eller skadad som jag var under det året. Nu, så här långt i efterhand, kan jag verkligen förstå varför. Jag höll ju på att bränna ut mig totalt. Det är helt obegripligt hur jag trodde att jag trodde att jag skulle bli bättre av att aldrig låta varken kropp eller sinne få återhämtning. Jag bara körde på. Var det inte skolan så var det jobbet. Var det inte cheerleading så var det gymmet. Och där bland allt skulle jag även ha tid för min då nyblivna pojkvän som jag var väldigt kär i. Jag drack på tok för mycket kaffe och kroppen var ständigt i stress.

På ett sätt är jag tacksam över den erfarenheten det gav mig. Det känns nästan omöjligt att utsätta mig själv för sådan enorm påfrestning som jag lyckades göra då. Samtidigt vet jag att det kan komma smygande, för då förstod jag ju inte att det skulle leda till total utmattning. Då trodde jag att jag var Ironwoman och kunde klara av att göra allt, exakt på en gång och riktigt bra dessutom. Men ack så fel jag hade. Att göra för mycket är som upplagt för misslyckande, någonting som jag nu är väldigt aktsam över att inte hamna i igen.

Att kunna jämföra en sådan mörk period i sitt liv med hur man har det idag skapar verkligen perspektiv. Nu är jag faktiskt noga med återhämtningen efter träning, för att kunna prestera på nästkommande träningspass. Nu prioriterar jag verkligen sömnen, för jag vet att jag inte fungerar normalt annars. Nu dricker jag faktiskt inte mycket kaffe, även om jag fortfarande skulle kunna dra ned på det ytterligare. Nu gör jag faktiskt inte orimligt många saker samtidigt, även om det ibland kan kännas stressigt. Och nu vill jag verkligen ta tid för mitt förhållande, för jag förstår hur viktigt det är. Nu försöker jag verkligen ta hand om mig, för att jag vet att det behövs för att livet ska kännas bra i övrigt. Samt att jag behöver inte vara “Ironwoman” för att tycka att jag är en riktigt tuff brud! 😉

1455045_10153429969485123_243398714_n

Tags: , , , , , , , , , ,

Falla tillbaka i gamla ohälsosamma vanor

January 12th, 2014

Efter en avslutad behandling mot ätstörningar är det inte allt för ovanligt att man till en början får uppenbarelser över hur fantastiskt livet kan vara som frisk – man känner sig fri. Sedan kan det gå en period och de sjuka tankarna börjar smyga sig på igen. Livet känns inte riktigt lika roligt längre och ätstörningen ser sin chans att återfå kontrollen.

Har man inte gripit tag i problemet i grund och botten så kommer det att fortsätta återkomma så fort man stöter på de triggande faktorerna i livet. Det är viktigt att erkänna för sig själv vilka förändringar som faktiskt behövs göras för att man inte ska falla tillbaka i ohälsa. Det viktigaste i livet är ju att må bra, och då måste vi vara ärliga mot oss själva och fundera över om det vi gör faktiskt får oss att må bättre eller sämre.

Ett gemensamt drag hos många som insjuknar i ätstörningar, framför allt anorexia är höga krav och lite vila. Ätstörningen kan bli en väg ut ur det stressiga livet och ett sätt att undfly all press i omgivningen. Det enda man behöver leva upp till är anorexians krav, och det klarar man av… ett tag. Behandlingen kan bli en nödvändighet för att få vila. Man blir tvingad till att ta hand om sig själv och i vissa fall blir man tvingad till att vila.

Efter en behandling kanske man har fått den vilan som kroppen nödvändigtvis behövde för att fortsätta orka leva ett tag. Man får energi, glädje och kan studsa runt med ett leende av frihet och lycka. Energin tillåter en att att leva igen! Man orkar göra saker och ting som man länge villat, men aldrig kunnat pga sjukdomen. Men nu är det roligt och det går bra!.. tänker man ett tag…

..sedan börjar skola/jobb och krav, press samt stress börja infinna sig i vardagen. Helt plötsligt gör man lite för mycket av det man vill och det går inte riktigt att nå upp till de krav man har på sig själv. Tiden räcker inte längre till att prioritera det som får en att må bra och hälsan börjar svacka igen. Ätstörningstankarna passar på att besöka och rätt vad det är står man där på vågen eller begränsar matintaget mer och mer. För det ska få en att sova bättre på nätterna, stressa mindre och orka prestera i vardagen? Nej, det är rymningen från vardagen. Det ger en någonting att få kontroll över när resterande delar av livet känns kaos.

Det är många,  däribland mig själv, som upplever att ätstörningstankarna blir mer tilltalande då vardagen går upp i tempo och man hinner inte längre med att prioritera vila och hälsa. Det kanske är roliga och energigivande saker man gör, men har man haft en ätstörning är man extra känslig för stress och press. Man måste vara på sin vakt och se till att vila när det behövs! Även om det känns som att man inte har tid för det. Det är inte bara denna vecka som kroppen ska orka med, utan det är hela livet. Det går inte att leva ett helt liv och må bra om man inte tar sig tiden att vila. Vi är alldeles för duktiga på att tvinga oss till att göra sådant vi upplever att vi “måste” och alldeles för dåliga att ta hand om oss själva, i dagens samhälle.  Vad tror ni att det leder till? Sjukdom, utbrändhet, utslitning och ohälsa. Var är orken? Var är vilan? Var är livsglädjen?

Att komma på sig själv falla tillbaka i gamla ohälsosamma vanor kan vara både ledsamt och insiktsfullt. Det finns flera faktorer som kan trigga igång en ätstörning och man måste bli medveten om just vilka faktorer som triggar igång ens egna. Det är de sakerna man måste ändra sitt förhållningssätt till, inte bara tillfälligt utan för hela livet, om man vill kunna leva ett liv fritt från ätstörningar. För att må bra, måste man göra det som får en att faktiskt må bra!

IMG_1549red

I morse åt jag 8 st praliner efter frukost – det mådde jag bra av! :D

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp