Mättnadskänslan – det värsta vs. det bästa

November 28th, 2015

Vet ni någonting som är rätt så underbart? Att komma hem efter ett träningspass och äta sig så där ordentligt äckligt jävla mätt! Det är fan bland det bästa som finns. Det är riktigt gött så att säga. Och vet ni vad som är det mest fantastiska med det hela? Att för några år sedan vad mättnadskänslan bland det absolut värsta jag visste. Det var det mest farliga och ångestfulla jag kunde utsätta mig själv för. Och idag, vid tillfällen, är det bland det mest tillfredsställande som finns.

Tänk vad saker och ting kan förändras.

mättnad

Skrivet 23:e juli 2012 (klicka på bilden för att komma till inlägget)

Tags: , , , , ,

Ana hade fel – jag blev inte tjock

September 28th, 2015

Ikväll ska jag berätta en ganska så fantastisk sak för er.

Jag har haft Anorexia Nervosa från och med dess att jag var 17 år tills 21-års ålder. En utav de största kontrollbehoven har varit att inte äta för mycket kalorier, för att en utav de största rädslorna var att gå upp i vikt. Så länge har det funnits en övertygelse inombords att om jag skulle äta utan kontroll skulle jag lägga på mig massvis med vikt.

För cirka tre månader sedan beslutade jag att avsluta min behandling och släppa stora delar av kontrollen. Under den senaste tiden har jag ätit mycket. Vad som är mycket är relativt, men låt mig säga att det är den mängden mat jag för några år sedan aldrig ens skulle kunna tänka mig vore “normalt”. Jag äter frukost, jag äter mina mellanmål, jag äter lunch, middag och ibland även en till middag efter det. Ja, jag tränar, och Gud ska veta att jag äter som det också, även de dagar jag inte tränar. För jag lyssnar på min kropp, är den hungrig, ja då äter jag. Punkt.

Det fantastiska med det hela är att jag har, totalt under dessa tre månader kanske gått upp ca 0,5 kg i vikt. Totalt. Under tre månader. Av att äta som jag vill. Jag har i princip stått stilla i vikt! Av att äta när jag är hungrig, tills jag är mätt (riktigt mätt), av det jag är sugen på. Något som jag för några år sedan inte alls kunde tro var möjligt. Så, vad är hemligheten? Hur kan det ens vara möjligt?

Jo, för när kroppen når sin biologiskt förprogrammerade vikt strävar den efter att bibehålla den. Om jag en kväll äter mer än vad jag exakt förbränt den dagen så kommer kroppen hitta sätt att hantera det tillfälligt ökade energiintaget. Desamma gäller om jag en dag äter för lite så kommer jag inte att på en gång tappa i vikt. Kroppen kommer anpassa sin hunger och mättnad utefter huruvida energibehovet tillfredsställs tidigare. Med andra ord, allt jämnar ut sig i det långa loppet.

Rädslan för att inte kunna äta mig ordentligt mätt utan att tro att jag skulle bli tjock.

=

MOTBEVISAD

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

Den där jämförelsen med andra

March 23rd, 2015

Ja, vi vet att alla är olika. Ja, vi vet att man inte ser ‘allt’ som någon annan äter. Men det man ser skapar en uppfattning om hur mycket de äter och det är extremt svårt att inte jämföra. En del kan säga att det är sjukt att jämföra sitt matintag med andra, medan jag faktiskt vill påstå att det beror helt och hållet på vad syftet är: att äta mindre, dämpa ångest, få perspektiv etc.

Det är svårt att sluta jämföra och jag tror att det är någonting man kommer göra både under och efter sin sjukdom- och tillfriskningsfas. Det är inte konstigt att man tycker att det är jobbigt att se alla i omgivningen äta så mycket mindre än en själv. Man kanske är i behov av en viss bekräftelse om att det man äter är normalt och inte för mycket. Tyvärr kommer man inte alltid att kunna få den bekräftelsen och det som då skiljer sjukt från frisk i detta avseende är om man agerar utefter jämförelsen eller inte. Här måste man hitta tanketricks som hjälper en själv att inte bli påverkad av omgivningens missvisande matportioner.

Jag hamnade i en sådan situation under helgen:

Det var landslagsträning i Borås och vi var flera stycken i laget som sov tillsammans hos en annan lagmedlem. Föräldrarna hade lagat über god mat enligt min mening och efter en dag av träning kände i alla fall jag mig rejält hungrig. Även om jag personligen inte alls tränat så hårt, blev knappt svettig så går det åt mycket energi av att vara flera timmar i en hall. Dagen efter skulle vi också träna, och även tränarna har påpekat hur viktigt det är att vi sover och äter ordentligt så vi kan prestera på topp dessa få träningstimmar vi har tillsammans innan VM. Men när vi väl kom hem lastade jag upp en portion som fyllde hela tallriken med ris och kycklinggryta. Åh, så god den var! Men.. de andra tjejerna… de åt ju nästan hälften av det jag åt. “Var de inte hungriga?!”. En förklaring skulle varit “aja, de kanske äter massa godis istället”, men för bövelens det hade ju jag gjort också, och inte sjutton hindrade det mig ifrån att vilja äta ordentligt med  mat. Jag blev frustrerad. Men, jag tog ta mig fasen en extra liten portion ändå – för jag var hungrig och jag ville vara på topp under träningshelgen, och maten var så god! 😉

 

 

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Första dagen på Idun (dagvårdsbehandling) – FAQ

September 8th, 2014

Varför går jag på Idun?

“Hur kommer det sig att denna tjej som verkar veta så mycket om ett friskt liv plötsligt påbörjar dagvårdsbehandling?”. Rätta mig om jag har fel, men nog kan den frågan dyka upp i huvudet på en del (?). Jag är uppenbarligen inte akutsjuk och tvingas ta vårdhjälp för att överleva. Jag har en rätt så “frisk” vardag och visst har jag god självinsikt. Jag sådan god självinsikt att jag väljer att ta vara på möjligheten att få behandling och hjälp att faktiskt bli helt frisk. Jag går i behandling på SCÄ inte för att jag måste, utan för att jag faktiskt vill. Jag vill må bra, jag vill få hjälp och jag vill ta vara på de behandlingsmöjligheter som finns, för jag vill bli frisk från min ätstörning.

Vilka är mina mål?

Det är klart att det långsiktiga målet är att bli helt fri från ätstörningstankar, men för att nå dit behöver man uppfylla några andra steg på vägen. Några mer konkreta mål som jag har med just veckorna på Idun är…

  • att återfå en regelbunden måltidsordning (utmana och bevisa för mig själv att jag kan äta enligt SCÄs matschema)
  • bli bättre på att dricka mjölk och äta frukter till mellanmål
  • acceptera viktuppgång (bli av med viktfobin)
  • förstå att jag kommer att må ännu bättre av att äta bättre och faktiskt gå upp till normalvikt
  • hitta en bättre balans i livet och minska amplituden på humörsvängningarna
  • känna mig så pass trygg med mina matvanor, vikt och livsstil att jag kan lita på kroppen och inte behöver lägga ned lika stor tankeverksamhet på det som jag gjort hittills
  • få ett förhållande till prestationer som inte påverkar min kosthållning

Under loppets gång kommer dessa mål säkerligen att förändras i takt med att jag upptäcker nya saker om mig själv och mitt tillfrisknande. Annars känns dessa som ganska omfattande mål inför det arbete som behövs göras för att bli helt frisk och fri.

Hur ser behandlingen ut?

Behandlingen pågår normalt sett i sju-åtta behandlingsveckor (ca 22 veckor totalt), enligt min uppfattning. Vi är en grupp på max åtta personer som ses varje vardag, var tredje vecka. Däremellan har man “praktisering” på det man lärt sig hemma. En dags schema kan se ut enligt följande (på ett ungefär):

09:00 morgonsamling med gruppen och behandlarna
09:20 förmiddagsmellanmål/möte med behandlaren/fri tid
12:00 lunch på restaurang i närheten (oftast tillsammans med gruppen)
13:00 aktivitet (kroppskännedom, bild, samtalsgrupp, yoga etc.)
14:45 eftermiddagsmellanmål
15:00 gå hem (eller vad man nu vill göra)

Utöver detta har man även möten med läkare och dietist en gång per vecka.

De är noga med att man jobbar på maten, men man kommer även att få jobba med andra saker som känns relevanta för ens tillfrisknande. Till en början får man genomföra en undersökning som kallas Stepwise, där man svarar på massa frågor också görs det en bedömning och därefter kan man göra upp en behandlingsplan med sin behandlare.

Hur ser min plan ut?

Än har jag inte gjort Stepwise inför denna behandling så jag har ingen behandlingsplan. Däremot har jag påbörjat arbetet med att äta enligt matschema igen, vilket hittills har gått förvånansvärt bra. Jag ogillar att vara begränsad till vissa måltider, men kanske därför är det viktigt att prova göra det också. Jag var tvungen att välja ETT utav deras frukostförslag att äta, och ETT mellanmål till förmiddagen, ETT till eftermiddagen och ETT till kvällsmål. Här är det ingen variation eller “ta det jag är sugen på” som gäller. Sålunda början min behandlingsplan – att äta enligt matschema (se nedan).

Vad är mitt första intryck av behandlingen?

Jag älskar gruppen jag går i. Det blir så mycket mer avslappnat att vara ett gäng som genomgår liknande svårigheter (men ändå olika) och att kunna dela med sig och lära sig av varandra. Jag förstår att det är mycket eget ansvar som gäller, och nu när jag är såhär frisk känns det skönt att ha den friheten. Jag själv måste se till att äta mitt mellanmål – det är för mig egen skull som jag gör det, och mig själv det drabbar om jag inte gör det. För två år sedan hade jag kanske inte varit redo för detta, men nu känns det utmanande men samtidigt spännande!

IMG_3384 IMG_3385 IMG_3386

 

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Nu är det bestämt – Idun och viktuppgång

August 15th, 2014

Jag vill börja med att tacka för alla kommentarer i föregående inlägg. Jag ska se till att besvara samtliga inom kort.

Imorgon åker jag bort på semester till Thailand i två veckor tillsammans med min pojkvän. När jag kommer hem har jag beslutat att påbörja en behandling på Idun. Fokus kommer ligga på att äta alla måltider och att gå upp till normalvikt. Fördelen med Idun jämfört med öppenvården är att man parallellt arbetar med det psykologiska, samt att uppföljningen är mycket snabbare!

Det är ingen hemlighet att det känns oerhört ångestfullt att gå upp i vikt, speciellt när en själv inte riktigt ser det som en nödvändighet. Jag känner mig som att jag ligger på en normalvikt för mig själv. Men efter ett lång nattsamtal tillsammans med min stöttande pojkvän har jag smält det lite. Idag bestämde jag mig för att sluta fokusera på varför jag inte vill gå upp i vikt och istället börja tänka på vilka fördelar som faktiskt finns:

  • Mer energi i kroppen, vilket innebär att man orkar göra mer saker
  • Lättare att bygga muskler och bli starkare
  • Mindre känslig för både fysiska- och psykiska påfrestningar
  • Bevisar för sig själv att man är starkare än ätstörningen
  • Lättare att gå efter hunger- och mättnadskänslor
  • Eventuellt ökad förbränning
  • Större bröst (?) 😉
    Framför allt…
  • Gör min pojkvän glad och stolt <3

Så, nu åker jag på semester och sedan kommer jag att aktivt kämpa för friskheten igen!

happyfighting

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Förbättring kräver förändring

May 29th, 2014

Förändringar är generellt sett skrämmande för mänskligheten. De är svåra att både genomföra och att acceptera. Men mår vi inte bra i de rutiner som vi har idag, är det kanske just en förändring nödvändig. Det kan ju omöjligt bli bättre om vi inte gör någonting åt situationen – eller hur? Samma vanor kommer att ge samma resultat, det är så logiskt som det kan bli.

Anledningen till att vi fortsätter att gå dag ut och dag in med samma invanda rutiner är för att det känns tryggt och enkelt. Det som är jobbigt och okänt vill vi helst inte stöta på, även om det är just de där jobbiga förändringarna som är nödvändiga för att vi ska må bättre. Så vad gör vi? Väljer vi att fortsatta i samma säkra spår där välmåendet tar mer och mer stryk, eller är vi modiga nog att våga anta utmaningen att göra förändringarna och chansa på att det resulterar i ett förbättrat välmående?

För de flesta verkar nog valet rätt så uppenbart redan; det är klart att man vill göra det som kan få en att må bättre!.. men när det väl kommer till kritan är det, som sagt, svårt. Det är en början till att vilja genomföra förändringarna, sedan krävs det ett viss mod och “jäklar anamma” inom sig för att viljan ska övergå till handlingar. Det är inte bara någonting som blir givet till oss eller vi kan plocka ned från skyarna. Det är någonting vi måste hitta inom oss och våga lägga fram på bordet.

Det är dags att förbättra välmåendet, det är dags för förändringar, det är dags hitta modet och plocka fram ett “jäklar anamma”!

Tags: , , , , , , , , , , ,

Sommar = frihet

May 25th, 2014

Jag ser så mycket fram emot denna sommar!

Jag minns att förra sommaren var fylld med liv, glädje och möjligheter. Nej var inte ett acceptabelt svar från min sida. Jag skulle säga ja.. “ja”, “ja” och “JA!” och varför inte? Vad kunde hända? Varje aktivitet som jag tackade ja till skulle ge mig nya erfarenheter att bära med mig i ryggsäcken och de kunde dessutom visa sig vara bland de roligaste sakerna jag gjort.

Sommaren13

Förra sommaren tog jag mega stora steg mot friheten i livets mening. Den här sommaren börjar jag redan med att veta vad livet innebär för mig och det är någonting som jag ska ta till vara på. Utmaningen denna sommar blir att ta de sista stegen mot att lämna Ana bakom mig. Jag känner mig mer taggad än någonsin och jag är övertygad att om jag låter livet leka, som förra sommaren, så kommer jag att må tillräckligt bra för att klara av det.

Den här sommaren har jag ännu fler fantastiska saker i mitt liv än förra och jag har vuxit mig ännu starkare under årets gång (what doesn’t kill you only makes you stronger). Den här sommaren kommer att bli den sommaren som jag blir fri – det är bara en känsla jag har…

 

 

Tags: , , , , , , , , , ,

Uppfyllda mål/ambitioner och ett steg närmare friskheten

January 25th, 2014

Inför ett nytt år lovar vi oss ofta stora förändringar som glöms bort under årets gång. Jag satt upp ett antal ambitioner/mål som jag vill uppnå under 2014 (se Ambitioner inför 2014). Om dessa ambitioner ska uppnås under detta år – varför inte försöka nå målen redan från början? Det finns ingen mening att skjuta på handlingarna, det leder snarare till att de riskeras att glömmas bort ännu mer. Jag slår därför flera flugor i en smäll och bockar av så många som möjligt från listan.

Denna helg har jag..

  • ätit upp min Aladdin chokladask

Under dagens cheer-camp närmade jag mig att klara alla stunt i programmet.

  • klarat att dubbla ned

Idag gjorde jag det mest utmanande för ätstörningen, och jag gjorde det ångestfritt! 

  • ätit en hel pizza (halva kebab, halva oxfilé)

och jag närmar mig nog att..

  • gå upp 1 kg i vikt
Jag och pojkvännen köpte hem pizza efter träningen. En kebabpizza special och en oxfilé special. ;)

Jag och pojkvännen köpte hem pizza efter träningen. En kebabpizza special och en oxfilé special. ;)

IMG_1725red

Sedan tog vi en halva var av vardera.

IMG_1727red

Och på med massa dressing!

I ett friskt liv skulle detta kunna vara någonting helt normalt att göra en lördagskväll, medan det för en person som är sjuk i ätstörningar vore den mest orimliga och ångestfulla handlingen. För mig, som kanske ligger någonstans mitt emellan är detta verkligen ytterligare ett kliv närmare den friska sidan. Pizzan var fantastiskt god, och jag kunde äta lika mycket som min pojkvän – vad säger det om min matlust? Och detta gjordes ångestfritt och med glädje! Detta är ett riktigt stort framsteg för mig. Ett steg närmare friheten – nu finns det inga begränsningar i vad jag kan äta!

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,

First want it, then do it!

December 19th, 2013

Det är få saker som är så hoppgivande som när personer med ätstörningar berättar att de vill bli friska.  Jag säger till er alla att finns viljan så kommer man till att lyckas! Frågan blir dock när? Frisk blir man tyvärr inte enbart genom att vilja det utan det krävs också att man börjar agera efter det. Hur stark är viljan just nu? För det är utefter den som man också kommer att handla.

Julen är ett tillfälle som kan anses vara en utmaning för många av oss med ätstörningar. Jag säger därmed såhär; vill du bli frisk så våga anta utmaningen! Ta detta tillfälle till akt och låt viljan övergå till handling. Tillåt dig själv att göra de friska valen, inte bara för att det krävs av dig, utan för att du vill. Vill du ha en lussebulle efter en fullständig frukost så ta det (vilket jag gjorde i morse), vill du smaka på degen underpepparkaksbaket så gör det, vill du äta ur chokladasken på vardagsrumsbordet så gör det och vill du börja jobba för att bli frisk nu så dra mig baklänges och gör det! 😀

 

Tags: , , , , , , , , ,

Baka och smaka

December 13th, 2013

Ung och omedveten om vad en sjukdom som anorexia kan medföra. Under bakningen med morsan stod man där och smaskade i sig små degbitar. Då fanns det inte en tanke på att det var fett, socker och kalorier i degen. Det var gott, det var kul och det var precis som det skulle vara. Efter första plåten smakade man en bulle, efter andra plåten smakade man en bulle och efter sista plåten smakade man en bulle. När man var liten och aldrig tänkt på kalorier kunde man äta fritt av det som bakades.

Sedan finns det en vän som injagade en matskräck i tankarna. Den satte stopp för att smaka på det goda. Varje liten bit skulle ses som en onyttig tugga av äckliga kalorier. Att äta dessa äckliga kalorier skulle vara ett misslyckande. Så det gjorde man inte till sist. Efter ett tag avvänjs man från att vilja smaka på sådana godsaker, allt man tänker kring dem är äckliga tankar. Äckliga och sjuka tankar. Tankar som sätter stopp för njutningen. När kalorifobin infinner sig finns det inte längre en frihet i ätandet.

Det är vanligt att personer med ätstörningar skaffar sig ett intresse inom bakning och matlagning. Det är faktiskt ett sjukt beteende att inte smaka av det man tillagar. Visst, det finns undantag, ibland är man kanske proppmätt redan eller bakar något man inte alls gillar/tål att äta. Jämför med innan ätstörningen. Hur agerade man vid bakning när man var yngre? Jag vet att jag åt av både deg, smet och bullar. Varför ska jag inte få göra det nu då?

Ett steg i tillfrisknandet är att våga äta av det man själv lagat. Det är sunt! Så ta dig en utmaning nu inför julbaket och smaka både deg, smet och bullar. Det kommer inte att göra någon tjock av att göra det någon gång. Det är bara gott och friskt!

Bullbak med älsklingen <3

Bullbak med älsklingen <3

IMG_1432

Minst 50 lussekatter var beställda

IMG_1434 (1)

Konstverk a la pojkvännen ;)

IMG_1439 (1)

Konstverk a la moi :)

Bakningen pågick till efter tolvslaget på natten. Under den tiden hann magen fyllas med några lussebullar och faktiskt en del deg och russin också. Det är en lättnad att inte känna en gnutta ångest över det. Varför skulle jag göra det? Det är Lucia, det är gott och det finns ingen som helst risk att bli tjock av det. Det är en frihet!

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp