Kanelbullens dag – utmaning?

October 4th, 2013

Rätt så ofta kan det vara svårt att bestämma sig när en del av ens vilja utgörs av ätstörningen. Även om det finns en del som vill bli frisk och vill äta allt det där förbjudna, utan att kompensera, så är det inte lätt att ta steget.

Det slog mig nyligen att dagar som denna (kanelbullens dag) måste vara optimala dagar att anta utmaningen. Idag är det 100% friskt att äta kanelbullar. Idag är dagen som man ska äta kanelbullar. Det är inget måste, alla människor äter inte bullar idag. En del äter bullar andra dagar. Men om  du känner att en kanelbulle vore en utmaning, så kan jag föreslå att anta den utmaningen idag.

Visst kan det kännas ångestfullt, det har det gjort för mig också. Men sedan gjorde man det, sedan åt man det goda och förbjudna, sedan vågade man mer. Och idag.. idag finns det ingen ångest kring att äta en vanlig kanelbulle!

24 juli 2012 övervann jag min “bullfobi” (klicka på bilden för att komma till inlägget)

Tags: , , , , , , , , ,

Utmaningen med att besöka farmor

September 20th, 2013

Det tillhör det friska livet att vid tillfällen bege sig ut på resa eller övernatta på nya ställen. Det medför också att det inte är en själv som bestämmer över maten, vilket kan upplevas extremt svårt om man lider av ätstörningar. Ett tydligt särdrag hos ätstörningssjuka är just kontrollen, kontrollen över maten och kontrollen över kroppen. Den kontrollen blir svår att upprätthålla när man gör besök hos andra. Det är andra som tillagar maten, det är andras mattider att anpassa sig efter och det är andras livsmedel som man stoppar i sig.

Är inte det fantastiska tillfällen att släppa ätstörningen ett tag? Om de andra är friska från ätstörningar och äter på deras sätt så är det bara friskt att anpassa sig efter det. Naturligtvis har alla olika matvanor och man kan alltid önska att få det på ett sätt som tillfredsställer sina egna behov och det kan hända att de man är på besök hos faktiskt har osunda matvanor. Om så nu vore fallet, så varar denna förändring inte särskilt länge. Kroppen förändras inte av att äta på ett visst sätt över en helg, och inte heller påverkas man i det stora hela av förändrade matvanor en vecka eller två.

Vid situationer där en själv inte längre har kontrollen över vad, när och hur maten ska tillagas och ätas kan det vara bra att fokusera på annat. Avdramatisera maten och ta måltiden för vad den är. Det är gott, socialt och faktiskt instinktivt att äta.

 Vi har nog alla stött på en far-/morförälder som envisas med att vilja göda upp en när man är på besök. Det är hur normalt som helst att farmor vill bjuda på mycket mat till sina barnbarn. Dock verkar det uppjagande för ätstörningstankarna och ett besök hos farmor är inte längre roligt, utan det blir ett ångestmoment. Man vet att det kommer bjudas på mycket mat och ätstörningen skriker i huvudet hur fet man kommer att bli. 

På besök hos pojkvännens farföräldrar dukas det fram en hel frukostbuffé på morgonen. Här förväntas det att man ska äta, vilket självklart sätter lite press på en själv och ätstörningen. Det är lätt att gripas av panik, men det mest sunda man kan göra är att äta det man vill ha och eventuellt lite till. Allt farmor vill är ju att man ska vara nöjd och belåten, och det blir man bäst genom att äta som sin kropp vill. Det blir man inte fet av! =)

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Att äta tillräckligt trots träningsförbud

August 27th, 2013

Jag tränar inte lika mycket och då måste jag äta mindre.

Helt logiskt så förbränner kroppen mer energi när man tränar, det är ingen myt som ska krossas. Däremot förekommer det ofta att ätstörningen utnyttjar detta argument för att äta för lite istället. Det är ett farligt argument som kan vara väldigt övertygande och genomslående, eftersom det ligger en viss sanning i det. Bli inte förvirrad över detta nu, det ska redas ut nedan.

Vid regelbunden fysisk aktivitet ökar förbränningen och man blir både piggare och gladare, har forskningar visat på. Ca 30 min daglig motion är det rekommenderade, vilket säkerligen många av er redan har hört. Till skillnad från stillasittande kan man behöva ett litet extra pålägg till någon måltid. Fler och fler börjar ta denna motionering på större och större allvar. Det är inte allt för sällan som man stöter på personer som dagligen tillbringar timmar på gymmet, eller springer flera mil per vecka. Denna form av motion behöver absolut inte vara dålig, så länge man mår bra av träningen och inte ser det som ett tvång eller kompensation för att få äta mer. För äta mer är just det man behöver om man tränar så mycket. Som tidigare konstaterat så ökar energibehovet vid fysisk motion så då finns det naturligtvis en betydande skillnad mellan elitidrottares kostvanor och en stillasittande.

Jag som inte tränar kan alltså inte äta lika mycket som dig, som tränar.

Matschemat som jag har fått under min behandling är för en person som inte tränar. Det vill säga att det är inte en mindre mängd mat än så som krävs, utan det är standardutgångspunkten. Rör man på sig så får man anpassa matschemat så att det passar en själv. Det lämpligaste kan vara att äta extra mellanmål i samband med träning. Men håller man sig till en lagom motion i form av promenader eller något friskis&svettis-pass per vecka så är det inte stora förändringar som krävs. Lyssna på kroppen så blir det bäst! När man tränar blir man oftast hungrigare – för kroppen behöver mer näring att återhämta och bygga upp sig med. Men även när man inte tränar förbrukar kroppen energi och behöver näring för att kunna leva.

IMG_8834

Det är inte alls ovanligt att en ätstörning triggas igång när man råkar ut för en skada och av någon anledning inte kan träna på samma sätt. Rädslan om att fortsätta äta som man gör och att lägga på sig massvis med vikt kan leda till ökat kontrollbehov, begränsningar, ångest och kompensationshandlingar. Då kan det vara hjälpsamt att ha ett sådant matschema att utgå ifrån. Äter man den mängden mat så kommer man inte till att bli tjock, oavsett om man tränar eller inte.

När jag bröt foten våren 2010 bidrog det med största sannolikhet till att anorexin triggades igång. Portionerna minskades, jag gymmade mer och oron över att bli tjock växte i hög fart. I somras när jag stukade foten fick jag återigen uppleva hur dessa tankar kom infallande i huvudet. Men nu är jag stark och mycket väl medveten om konsekvenserna och dess innebörd. Jag har skadat revbenen och har träningsförbud tills det känns helt bra. Det kommer att bli en utmaning – dags att sättas på test igen! Jag känner mig tillräckligt stark för att klara det. Någon vecka utan intensiv träning kan faktiskt vara nyttigt!

När man tränar mycket handlar det oftast om ett extra mellanmål som behövs. Tränar man inte så behöver man ändå äta i likhet med matlistan ovan!

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Vikt i cheerleading

August 17th, 2013

Så mycket kroppsfixering inom cheerleadingen. Det börjar slå mig varför det är vanligt att tala om vikt. Här finns det tydliga exempel på att killar ska vara muskellösa och väga mycket, medan tjejerna (topparna) föredras vara underviktiga men samtidigt supertighta. Jag ser dock en viss skillnad mellan dessa diskussioner och det som många andra “tjejgäng” antar. Inom cheerleadingen finns det ett syfte att vara stor och stabil som kille, samt liten och tight som flyer/topp. Det behöver inte vara ätstört – men det är lätt att det blir det.

Detta ser jag som en utmaning. Jag tänker inte vara tyst när någon uppmuntrar en till att vara sjuk och underviktig. Det är fel – då bör man se över sina värderingar – och det tänker jag göra mitt bästa för att påpeka.

Många är medvetna om att det är mycket ätstörningsproblematik inom sporten, men jag tror inte att många är medvetna om vad det innebär att faktiskt vara sjuk. Ätstörningsproblematik är så mycket mer än mat och vikt. Det vet man när man har varit där själv. Med min erfarenhet i ryggen tänker jag inte låta detta dra ned mig, utan snarare stärka mig.

Jag älskar cheerleadingen, jag älskar att träna, men jag älskar också mat och jag hatar inte längre min kropp. Ingen ska få fälla kommentarer som drar en ned i skiten igen – då ska de ifrågasättas och rent av skämmas!

Denna kommentar fick jag av en kille i laget i förrgår.

Hon är ju mindre än dig. Jag menar du är ju liten du också, men hon väger mindre och är lättare att kasta upp.

Gissa om jag blev förbannad. Tro inte att han slapp undan! Det där fick han äta upp igår när jag sa hur extremt fel det är att uppmuntra tjejer till att bli underviktiga.

Tags: , , , , , , , , , ,

Så mycket “onyttigt” har ingen påverkan

July 23rd, 2013

En godis, så mycket ångest. En sked glass, så mycket ångest. En hamburgare, fanns inte på kartan. Alkohol, behövdes kompenseras.

Anorexin är rädd för det mesta som innehåller mer kalorier eller kan göra det lättare att gå upp i vikt. Den rädslan sätter gränser i vardagen som tar ifrån en friheten att följa sin egen vilja fullt ut. Det går inte att njuta samtidigt som man är så pass begränsad. Rädslan blir mer och mer påtaglig ju längre ned i sjukdomen man sjunker. Till sist är var enda liten matbit en stor ångestklump.

Att nu stå på andra sidan, den “icke-svältande” sidan och äta alltifrån alkohol till McDonald’s, känns en chokladboll eller glasstrut som en fis i rymden. Om inte vin, öl, ost, kex, glass och hamburgare påverkar min vikt så kan jag dra slutsatsen att det spelar ingen roll vad för livsmedel man äter. Det spelar roll för välmåendet, att man väljer näringssammansatta livsmedel, men det spelar ingen roll för vikten. Däremot tror jag att det är lättare att äta överskott om man äter mycket “onyttig” mat, men att byta ut en del måltider mot sötsaker eller snabbmat skadar inte hälsan.

Detta har varit mina utmaningar under helgen:

  • Vin- och ostkväll
  • Öl och drinkar på krogen
  • Wrap från Pressbyrån
  • McFlurry på natten
  • Kycklingburgare från McDonald’s

Det enda som varit planerade matutmaningar av dessa var vin- och ostkvällen, sedan kom resten spontant. Ibland är det spontana det bästa. Detta var det bästa för mig. Vid tillfällena är det lätt att tänka att det behövs kompenseras eller att vikten kommer att öka. I efterhand känns de tankarna nästan löjliga. Det krävs ca 8000 kcal i överskott för att öka ett kilogram i kroppsmassa. Den mängden är svår att få i sig under en helg. Så om allt detta inte leder till en viktökning, hur sjutton skulle en godis eller en sked glass extra kunna göra det då?

Äter man bra, regelbundet och varierat i det stora hela så påverkas inte vikten av att ta lite sidospår ibland. En fredagskväll på McDonald’s eller en skål lördagsgodis till filmen gör en inte fet. Det kan vara ångestladdat de första gångerna, men det är mest för att ätstörningen försöker intala en om att det är farligt. När man trotsar det och inser att det inte alls påverkar en, då, då kan man njuta och då mår man snarare bättre av att kunna “unna” sig de där “onyttigheterna” emellanåt.


Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Juli 2012 – kampen för framtiden

July 2nd, 2013

Det var sommar. Det var nu eller aldrig. Framtidsbesked väntade. Vart skulle jag hamna? Vad skulle det bli av mig? Anorexin behövdes bekämpa och jag sökte motivationen.

Hos mina föräldrar fanns det inget stöd för framtidenDe kunde inte tro att jag skulle klara av att bosätta mig i en annan stad. Deras fruktan över att ätstörningen skulle få all kontroll stod i vägen för deras stöd. Jag fick kämpa mot mina föräldrars tro och mot ätstörningens vilja för att faktiskt få fortsätta leva. En tanke i mitt huvud nu: jäklar anamma!

Den här månaden lärde jag mig att resonera logiskt. Bland annat skrev jag att “Jag hittar tillbaka” och det jag skrev där är mycket sant. Dock skulle jag inte påstå att det handlar om att “hitta tillbaka” utan att finna vägen framåt.

Tjejen på bilden mådde bättre, och jag tycker faktiskt att jag var snygg! Även om jag var mager.

Jag satte upp Mål att kämpa för och nu i efterhand inser jag att jag faktiskt, faktiskt, uppfyllde dom! Juli månad blev månaden med många framsteg i matväg:

Och massa fler därtill.

Det var nog den månad som jag kämpade på mer än någonsin med ätstörningen. Jag fick delvis tillbaka mensen, och även delar av livet. Livet är dramatiskt och jag började äntligen få tillbaka energin till att hantera och njuta utav det. Den här månaden reste jag med min pojkvän till Göteborg, vilken blev en enorm utmaning för maten. Det var mycket ångest, men det kan jag inte vara annat än tacksam över i efterhand. Det gjorde mig starkare!

Tänk hur en viss tid kan påverka resten av ditt liv. Hade jag inte kämpat så som jag gjorde denna månad hade jag med största sannolikhet inte suttit där jag gör idag. Min motivation till att klara av att plugga och flytta hemifrån och med stöd av min dåvarande pojkvän gjorde att jag tog mig igenom det. All tacksamhet till resan jag gjorde juli månad 2012.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

Det här med att äta onyttigt

June 30th, 2013

Många ätstörningar förbjuder livsmedel så som godis, choklad, glass och chips etc.  Rädslan för “onyttigt snacks” kan sitta i länge, även efter man fått sunda matvanor och en stabil normalvikt. 

På vägen mot ett friskare liv blir man obligerad till att prova äta dessa livsmedel igen. Det går inte att bli frisk och samtidigt ha förbjuden mat. Visst kanske man vågar äta en chokladbit efter maten, men hur mycket vågar man äta på lördagskvällen? Allt det där goda som länge varit förbjudet är nu tillåtet. Det är ju fortfarande gott och hur ska man kunna hejda sig?

Jag upplever fortfarande viss rädsla över att äta mycket choklad. När jag väl äter så nöjer jag mig sällan med bara en liten bit. Det är ju gott och då vill jag äta tills jag inte vill ha något mer! Det är en skrämmande känsla, men på något sätt är det normalt beteende. Friska människor äter tills de inte vill ha något mer, och det enda sättet att nöja kropp och själ är att ge den exakt det den vill ha.

För att undvika överätningen som ätstörningen så brutalt fruktar över är det viktigt att man förebygger med bra mathållning resterande dagar. Börjar man på att kompensera så finns det större risk till hetsätning. (se även Vad är hets?)

Igår kväll var jag på grillfest med ett litet med trevligt sällskap. Jag åt både fläskfilé och det vegetariska: halluomi och champinjoner. Jag åt rejält med potatissallad och var den enda av tjejerna som smakade av bearniesesåsen. Det var trist att påminnas över hur många i detta sällskap som pratar som att de har ätstörningar. Jag var nära på att flippa (!), men valde som jag gjorde senast  (valet att avstå diskussion kring matvanoroch gick därifrån.

På natten åt jag av chipsen och dippen som serverades innan hemfärd och på hemmaplan lade jag mig i sängen med en film och godisskål fylld med choklad. Extremt onyttig kände man sig, men vid detta lag vet jag att den där extra maten, en lördagskväll, knappast spelar någon roll för vikten. Det ska vara njutning. Det är en del av livet att kunna unna sig lite extra “onyttigheter” när man är sugen. Det ska inte behöva gå till överdrift, så länge kroppen får i sig allt den behöver.

IMG_0301

Jag får ångest när jag äter onyttigt ibland, men jag skiter fullständigt i den. Vill jag ha choklad nu, så är det choklad som jag ska äta också! Det är knappast så att jag är på gränsen till övervikt och behöver oroa mig över att äta för mycket egentligen. Det är bara ätstörningen som spökar och den ska inte skrämma mig längre.

Tags: , , , , , , , , , ,

En utmaning för mig

June 4th, 2013

Här bor jag, i min lilla bostad. Här äter jag, i mitt lilla kök. Här lever jag, i min lilla värld. Här kämpar jag, här bestämmer jag och här mår jag bra.

Igår for jag hem till mina föräldrar. I och med det blev jag tvungen att ändra tänket kring mat och ätande. Matvanorna ändrades omedvetet. Det var inte längre jag som bestämde när och var jag skulle äta, utan jag blev helt plötsligt tvungen att anpassa mig efter alla andras åsikter. Ätstörningen började reagera. Jag började reagera. Det finns ingen som tar hänsyn till min vilja utan när jag äter hemma så äter jag för deras ögon.

Sweet-chili-chicken baguett på stans bästa fik.

Sweet-chili-chicken baguett på stans bästa fik till lunch.

Det första brorsan gjorde när han hämtade mig från tågstationen var att åka och luncha med mig. Sedan när man kom hem ville farsan att man skulle äta eftermiddagsfika. Därefter far vi till farmor och farfar på besök, och ja.. som de flesta far- och morföräldrar får man inte tacka nej till mat, oavsett om man nyss ätit, snart ska äta eller helt enkelt inte är sugen. Efter framför erbjudit allt ifrån dammsugare till ägg och grönsaker tog jag mig två ostmackor trots allt. Hon förstår inte att jag äter allt, men under förutsättning att jag vill ha det. Det spelar ingen roll om hon erbjuder kaka eller frukt, är jag inte sugen på något så vill jag inte ha.

Efter besöket hos farmor och farfar mådde jag aningen illa. Då väntade det middag hemma, och naturligtvis vill jag inte peta i maten inför mina föräldrar så jag åt en normal portion (mer än morsan). Därefter gjorde jag någonting som jag gjorde för min skull trots att ätstörningen skrek som ett fån i huvudet på mig. Jag åt chokladbollar till efterrätt.

Pytt-i-panna med stekt ägg och grönsaker.

Pytt-i-panna med stekt ägg och grönsaker.

En dag med mycket ätande och jag väljer ändå att äta de där “farliga onyttiga kaloribomberna” på kvällen. Det var en dag med utmaningar – det var en dag med framsteg!

Utifrån detta kan jag lära mig att det passar mig så mycket bättre att sköta maten på egen hand. Varje måltid är för min kropp, varje måltid är på min och inte ätstörningens vilja, varje måltid är för mig själv och mitt liv.

 

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Gott men läskigt!

May 17th, 2013

Gott. Onyttigt. Kalorier. Viktuppgång. Farligt. Hetsätning. Flera tankar dyker upp när detta hamnar i kylskåpet.

Så klart att man måste köpa go'bitar när vi säljer till lagkassan.

Så klart att man måste köpa go’bitar när vi säljer till lagkassan.

Igår fick jag hem alla kakor. Igår kväll valde jag att äta av dem. Ångesten infann sig. Mer än vad den varit annars på senare dagar. Anorexin påminde mig över hur mycket kalorier jag ätit under dagen. Mer än jag behöver. Jag som inte vill gå upp mer i vikt. Jag har blivit sämre topp sedan jag gick upp i vikt. Detta åt jag av trots att jag redan ätit ett stort kvällsmål. Tyckte att det vore friskt, jag var ju sugen. Inte går man upp i vikt av att äta lite sådant ibland. Men samtidigt tjatar Ana om att jag redan ätit onyttigt flera gånger denna vecka. Ana säger att jag har ätit för mycket. Ana säger att jag är på väg uppåt hela tiden.

Det goda lockar fram tankar om hetsätning. En del vill att jag ska svälta och sedan proppa i mig allt det goda. Det är så gott. Man kan nästan inte sluta. Det skrämmer ätstörningen. Hur ska jag kunna hålla mig ifrån detta? De måste kompenseras.

Samtidigt vet jag att det blir större risk för hetsätning om man kompenserar med att äta mindre eller träna överdrivet. Samtidigt vet jag att tar man en kaka om dagen så blir man inte tjock. Samtidigt skriker ätstörningen en massa energikrävande tankar i huvudet om svält, hetsätning och kompensation.

Hur ska man hantera förvirringen? Hur ska man veta vad som är rätt? Hur ska man hitta balansen? Hur ska man motstå frestelsen av både det goda och frestelsen att lita på anorexins tankar?

Detta är något jag ska kämpa med nu, och sedan, om jag kan, återkomma med svar. :)

Tags: , , , , , , , ,

Jag är liten, smal och mår bra – dags att våga lita på det

May 14th, 2013

Med en hel del tankar om hur jag ser ut nu; smal, muskellös, rundare, större eller mindre, har jag tagit mig genom dessa veckor utan behandling. Jag tänker inte ljuga för er och säga att tankarna inte finns där, att ätstörningen är borta eller att jag inte längre vill sträva efter att vara smal. Jag vill vara smal, och när jag känner mig större så slår ätstörningen till. Då känner jag mig sjuk.

Skillnaden på när jag var riktigt sjuk och nu är att jag låter inte tankarna påverka mitt beteende i det stora hela.

  1. Jag kan tänka att jag blivit tjockare och måste banta, men jag gör det inte. För att jag vet att jag måste äta. Jag vill äta.
  2. Jag kan tänka på kalorierna som förbränns när jag springer. Men jag springer inte för att förbränna.
  3. Jag kan tänka på hur mycket mat jag äter och att jag kanske bör hoppa över en måltid för att gå ner igen. Men jag hoppar inte över en måltid för att jag vet att det ändå kommer att behöva ätas ikapp senare.
  4. Jag kan även tänka att jag aldrig kommer till att bli helt frisk. Men jag vet att framstegen som jag gjort de senaste året visar en uppåtgående trend och det finns inget som hävdar att det inte kan fortsätta på den vägen.

När tankarna kommer känner man sig sjuk. Men när man tänker tillbaka så ser man att man har gjort framsteg. Det är till och med framsteg att ha tankarna, men att inte göra någonting åt dem!

Det jag ska jobba på fram tills nästa träff är min kroppsuppfattning. Jämförelsen med andra och bekräftelsen på att jag fortfarande är smal. Jag ska inte behöva kolla min kropp flera gånger om dagen för att se att jag fortfarande är smal. En del dagar ser man inte smal ut, och då kommer gärna ätstörningen på besök. Men kroppen har inte förändrats, det är endast ens egen syn på den. Kroppen är i stort sett den samma.

Jag har gått tre veckor nu utan att väga mig. Har jag gått upp? Har jag råkat tappa i vikt? Har jag klarat mig själv?
Vikten var densamma!
 Jag har fått mens och jag är viktstabil! Dags att våga lita lite mer på mitt eget omdöme och min egen kropp!

Jag är liten och smal. Det är inte bra för mig att kolla mig själv i spegeln dagligen. Det är inte bra för mig att jämföra mig med andra. Jag är liten och smal.

Think you are beatiful. Think you are strong. That is who you'll become and the world will look the same.

Think you are beatiful. Think you are strong. That is what you’ll see and who you’ll become.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp