Livet är en hinderbana

August 24th, 2015

Vet ni vad? Livet kommer att sätta en på test. Livet är som en förbaskat avancerad hinderbana. Det krävs både uthållighet, styrka och viss intelligens för att ta sig vidare utan att slita ut sig själv. Man måste lära sig att pausa och andas när man får tillfälle, man måste låta mjölksyran försvinna från musklerna och ibland måste man helt enkelt bara bita ihop och kämpa på för att komma vidare. Ibland fastnar man vid samma hinder och dag ut och dag in står man och envist försöker släpa sig över. Kanske är man bara för trött och behöver ta en paus för att ladda ny kraft? Eller använder man helt fel teknik och kanske behöver se över hur man försöker ta sig över och testa något nytt?

Ja, livet är nog som en hinderbana. Med rätt mentalitet och rätt fysiska förutsättningar kan det bli förbaskat roligt att anta utmaningarna på vägen. Men med för lite energi och fel inställning kan det snarare bli ett helvete att försöka ta sig över dessa förbaskade hinder. Varför då försöka gå vidare om du inte är redo? Ta en paus, ladda om, samla energi och tänk om. Visst, det kanske innebär att andra hinner före en på kuppen – men vad spelar det för roll? Hela livet kommer ändå att vara en hinderbana. Klättra över väggarna och kasta dig över bäcken när du känner dig manad till det. När du orkar, när du vill och när det känns som att du kan lyckas. Varför ha bråttom? Det viktigaste är väl ändå att njuta av de framsteg vi gör medan vi gör dem. Annars förlorar det ju hela syftet. Då utvecklar vi inte längre vår eget självförtroende, då tävlar vi ju enbart med andra. Och andra har inte samma hinder på sin bana som du har. Du har dina egna… Ni tävlar inte ens på samma bana, så varför jämföra?

Gör det du behöver för att klättra över dina hinder.

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Det känns som att vikten inte längre är viktig

February 18th, 2015

Någonting som vi generellt sett brottas med dagligen är tankarna och upptagenheten kring vikten.

I vissa perioder tampas jag med tankar som funderar över om jag någonsin kommer att kunna släppa det. Att glädjen eller tillfredsställelsen över att se att man väger lite mindre, lite i underkant inte kan undgås att upplevas. Sedan kommer perioder som denna; där det slår mig att om jag skulle ställa mig på vågen idag skulle det snarare handla om ett invant kontrollbeteende än självaste siffrorna på displayen. Det känns inte som att ett kilogram upp eller ned skulle göra någon större betydelse. Det känns verkligen som att det finns viktigare saker i livet. Ett friskt beteende går alltid att diskuteras, men på något sätt känns det långt ifrån lika sjukt som det har varit tidigare i alla fall.

Jag ska vara uppriktig med er och erkänna att jag inte kan påstå att det inte alls skulle påverka mig alls, men jag vill hävda att just nu känns det inte som att jag skulle bry mig, och det är en häpnadsväckande skön känsla. Jag tror att om det finns perioder där upplevelsen av att vikten inte längre spelar någon roll, finns det även potential för att dessa perioder inte enbart varar några dagar eller veckor, utan att dessa perioder blir ens vardag, ens liv. Jag tror, trots mina dagar av tvivel, att det går att bli frisk. Och om inte, är jag övertygad om att det går att bli friskare, för det har ta mig tusan jag blivit själv!

Tags: , , , , , , , , , , ,

Acceptans

October 5th, 2014

Jag tror att ingenting är förutbestämt, men att oavsett vad som händer så var det meningen att ske. 

Ständigt söker människan efter förklaringar, men ofta finns det inget egentligt svar. Genom alla tider har vi själva hittat på våra förklaringar för att kunna finna fred i tillvaron. Religion, evolution och liknande är sanningar som människan kommit på för att förklara livet på vår jord. Jag säger inte att dessa nödvändigtvis behöver vara felaktiga, för vad vet vi egentligen. Religioner har förändrats på många olika sätt allt eftersom och likaså har våra teorier kring evolutionen. När ska vi egentligen vara nöjd med våra förklaringar?

Det är inget fel med att vilja tro på att det finns en mening med allt. Men jag tror inte att någon väg är förutbestämd utan att vi hela tiden skapar våra egna meningar med allt vi gör. På så sätt kan vi omöjligt välja “fel väg” eller göra något som inte var meningen. Det behöver inte finnas någon annan förklaring till saker och ting än den som är nu och den som vi skapar i framtiden.

Jag behöver inte tro på att Gud har valt en väg för mig, eller att människan bildades genom evolutionen. Jag behöver bara veta att jag lever här och nu, tillsammans med andra människor, och alla val jag gör är de rätta för mig. Den väg jag vandrar är det liv som är meningen att jag ska leva, inte för att någon Gud har bestämt det utan för att det helt enkelt blivit så. Och så som det blir, så ska det vara.

IMG_3341red

Jag tror att något utav de viktigaste förmågorna för ett ångestfritt liv är just acceptans.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,

När Frida (tror sig) ha gått upp i vikt

August 11th, 2014

Förra veckan publicerades inlägget om “När Ofelia (tror sig) ha gått upp i vikt“. Här kommer uppföljaren på denna, om Frida.

Frida sitter i soffan tillsammans med några vänner en fredagskväll och kollar på film. Fridas pojkvän kommer tillbaka från badrummet och meddelar glatt att han har gått upp i vikt. “Grattis” säger Frida och himlar lite med ögonen. Det spelar inte riktigt henne någon roll, plus att hon vet att han en annan dag kommer bli arg när vågen visar mindre igen. Tanken slår henne att hon faktiskt inte har vägt sig på evigheter, trots att det står en våg på badrumsgolvet. Hon kanske också har gått upp i vikt…

När filmen är slut och vännerna åkt hem ställer hon sig på vågen för första gången på flera månader. Siffrorna säger henne inte så mycket dock. Hon minns inte riktigt vad hon vägde senast, men kanske var det runt 1 kg mindre än nu. Det är ingen stor grej. Det är inte så att riskerar att bli tjock och dessutom har hon ju massvis med godis och annat gott i magen nu.

Frida tänkte “jaha, det var väl kul att väga sig, men det känns ju helt meningslöst att göra det. Runt 1 kg skillnad är ju ingenting, det är ju vad hennes pojkvän säger sig gå upp och ned från dag till dag. Vikten är ju i princip densamma utan att hon vägt sig på flera månader, så varför skulle det vara något av betydelse för henne? Palla!”. 

Frida går och lägger sig utan att reflektera ytterligare kring det. Hon känner sig snarare glad över att hon haft en trevlig filmkväll tillsammans med hennes vänner och att få lägga sig i sängen och mysa tillsammans med sin pojkvän. Det är alltid lika mysigt oavsett om han eller hon gått upp eller ned 1 kg.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Ett försvar mot “överkänsligheten”

August 3rd, 2014

När saker och ting går dåligt och det känns som att man är på väg ned i skiten igen, målas det upp en bild om att det endast ligger ett brant stup framför en. Den bilden i sig leder till ytterligare negativa tankar om sig själv och sitt liv. Det som gått dåligt kanske egentligen inte behövs ses som en stor grej, men visualiseringen om hur allting kommer fortsätta vara skit leder en lätt till nedstämdhet. 

När man hamnat i denna nedstämdhet vill man inget hellre än att ge upp. Ge upp i kampen, ge upp på sig själv och ge upp på livet. Det finns ingen ork eller vilja att känna glädje. Man har liksom fastnat i sina egna tankar och föreställningar om att det alltid kommer att vara skit och vägen framför en pekar som ett stup, rakt ned åt helvetet. Allt detta kan ske endast på grund utav en liten sak i vardagen som gått fel.

Med erfarenhet lär man sig att vägen framför en kommer inte alls att stupa i all oändlighet. Man har varit med om sådana situationer förut, dagar när man bara vill ligga och dö under täcket i väntan på att någon ska finna en i sin ensamhet och lyfta en ut i ljuset. Dagarna passerar en och likaså gör dessa känslor. Kurvan fortsätter inte nedåt för evigt, den kommer att vända och få en att lyfta upp sig själv. Ibland tar det bara tid..

Jag har lärt mig att när mina känslor börjar få mina tankar att överdriva situationen, när nedstämdheten och förtvivlan börjar tränga sig in så hjälper det att byta miljö. Lämna platsen, gör någonting annat, koppla bort tankarna på ljust den jobbiga saken för ett tag, rymma från omgivningen som bringat denna nedstämdhet och stället där jag bara vill gömma mig under täcket. Det känns motigt i början, för att det finns en övertygande känsla som säger att man inte kommer att kunna bli glad igen – men det är inte sant, det går att bli glad igen! Man kommer att bli glad igen! Man måste bara våga vara öppen för de känslorna.

En del kanske anser att det är “fegt” att rymma ifrån situationen, medan jag anser att det är ett sätt att försvara sig själv på och det är inget fel med det! Det handlar inte om att försvinna för alltid eller helt och hållet glömma bort tankarna, utan det handlar om att koppla bort dem i stunden som hettan är som värst, för att senare kunna återgå till det som varit jobbigt och lättare kunna hantera det.

Ofta när man hamnar i nedstämdhet över en sak som blivit tok är det ens egna förställningar om hur vägen kommer att fortsätta ut för ett stup som orsakar den. Egentligen behöver vi inte må så dåligt över en enstaka sak om vi slutar grubbla över hur “skit” allting kommer att bli. Ett trix är att koppla bort tankarna från det som känns så dåligt i stunden, för att sedan, när man redan hoppat över stupet, återgå tillbaka till att bemöta det jobbiga. Då har man redan upplevt en vändning på kurvan och det blir lättare att förstå att den inte kommer att fortsätta rakt nedåt. Livet har sina vändningar, tro inget annat!

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Vi är alla olika – vad är rätt för dig?

July 21st, 2014

Är det inte frustrerande ibland hur mycket vi påverkas av omgivningen och andras åsikter?

Det en person anser grundas i dennes erfarenheter och föreställningar. Den kanske anser att ett visst sätt att leva är det bästa, men det behöver inte betyda att det sättet är det bästa att tillämpa på andra personer. Vissa tankemönster har vi fått inlärt redan från barndomen, men väldigt många kan vi forma om själva i takt med att vi blir mer självständiga och vuxna. Det handlar inte längre om hur andra vill få dig att tycka och tänka, utan hur du själv faktiskt vill tycka och tänka; vilka värderingar vill du ha i ditt liv?

Vi föds olika, vi växer upp olika, vi ser olika ut och.. ja.. jag tror helt enkelt att vi är menade för att vara olika. Det är någonting som jag tycker är helt fantastiskt och på alla sätt vill kunna acceptera. Olika + olika = lika, precis som minus + minus = plus! Tillsammans kan olika personer lättare finna vägar att utvecklas och hålla sig starka, än den andre som vandrar i samma spår som den ena. Den nyckel som öppnar en dörr öppnar inte alla andra. Vi alla behöver nog finna oss våran egen nyckel, men visst finns det nycklar som passar i flera lås också. Desto fler olika nycklar vi kommer åt, desto fler olika dörrar kan vi öppna.

Ju äldre jag blir, desto mer förstår jag att det är en själv som måste hitta vilka tankesätt som får en att må som bäst. Jag uppskattar att folk ger mig kopior av deras nycklar för att låta mig testa om de passar till mina dörrar, men till sist kan den skaran av felmatchade nycklar leda till att de rätta blir svårare att finna. Det är självfallet viktigt att kunna lyssna till andra personer och man kan lära sig mycket av deras erfarenheter, men om nyckeln inte visar sig passa någon av dina lås, lämna då tillbaka den och fortsätt leta efter de som öppnar dina dörrar.

Tags: , , , , , , , , , , , ,

Hur gör man för att bryta mönstret och få lust till livet igen?

June 24th, 2014

Här kämpar vi med matångest. Hur gör man för att få den drabbade att förstå att det här är skit. För mig känns det som min dotter valt att bli kvar i ätstörningen. Hur gör man för att hon ska ta klivet och bryta mönstret, få lust till livet igen. Just nu är det tungt mest för henne men även för mig och resten av familjen. Det känns som vi aldrig kommer ur den här skiten.
– Carina

Hej Carina!

För en del händer det någonting som får det hela att slå om. För en del finns det en tidpunkt där man bara bestämmer sig för att lämna skiten, också tar man tag i det och gör alla förändringar. En del har en tydlig vändning och det kan vara olika saker som orsakar den. Men de allra flesta måste bestämma sig flera gånger. Viljan att leva kommer inte bara genom en händelse eller ett tillfälle som gett en motivation. För de allra flesta tar det tid, tålamod, och flera fighter innan man börjar se att man faktiskt har kommit någon bit på vägen tillbaka till livet.

Som en nära släkting till mig påpekat flera gånger så handlar det mycket om att låta det få ta sin tid. Ju mer man hetsar över att bli frisk så fort som möjligt, desto mer besviken och frustrerad kommer man att bli över att det inte går framåt. Även om det faktiskt gör det, det går framåt, även om det också går bakåt ibland. Jag ser det som att varje bakslag även är ett steg framåt – makes sense?

Som min behandlare påpekade så blir de allra flesta faktiskt friska från sin ätstörning – det tar bara oftast väldigt lång tid och man behöver jobba med den flera gånger. Jag tror inte riktigt att man som utomstående kan göra så mycket mer än att visa stöd och ge kärlek. Det är viktigt att man som drabbad får känna sig älskad och omtyckt. Det är viktigt att veta att man inte är ensam. Däremot är det omöjligt att ge någon annan livslust – den motivationen måste man hitta inom sig, och det kommer inom sin tid, så länge det finns stödet för det i omgivningen.

Jag förstår att de flesta av er önskar att höra något annat. Kanske finns det förhoppningar om att jag eller behandlare sitter med facit i hand, bara det att ingen riktigt överlämnat det. Om det nu fanns någon knapp att trycka på eller ett piller att ta för att bli frisk och fri från denna förbaskade ätstörning är jag övertygad om att vi hade blivit tilldelad den för länge sedan. Anledningen till att det är så kämpigt är för att det finns ingen exakt “såhär gör du”-manual för att bli frisk. Det vi gör är att stötta och vägleda varandra framåt och förhoppningsvis kan våra erfarenheter och lärdomar leda oss på rätt väg.

Kämpa på! Det här har vi!

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Alla ting påverkar

June 8th, 2014

Jag finner det fascinerande hur olika vi alla är, och hur små saker kan påverka oss stort i livet. Allting som händer oss och allting som vi gör är faktorer som formar våra personligheter. Ofta får vi höra att vi måste göra si eller för att vara den person vi vill vara, men jag tror att det endast är en minimal del utav allt detta som vi faktiskt kan påverka. Vi kan inte veta i förväg hur en viss händelse kommer att förändra oss och vi kan heller inte undvika att vissa saker sker. Det vi gör och det som händer kommer resultera i de personligheter som vi ämnade för att ha.

Nu låter det kanske som att jag är någon “vårt liv är redan bestämt i förväg” troende, men det är inte alls det jag menar. Jag tror inte att det finns någon plan för var, hur, när eller vem vi kommer att vara i framtiden. Jag tror absolut att vi själva kan påverka vad som komma skall. Däremot tror jag inte att det går att påverka det till någon specifikt syfte fullt ut, med motiveringen: det går inte att förutsäga en händelses påverkan.

Mitt slutgiltiga budskap är att vi kan visst påverka vår framtid, men det sker även saker runt omkring oss som vi inte kan påverka. Även om vi strävar mot ett visst mål eller att vandra en särskild väg i livet så händer det saker som kan leda oss in på en annan väg än den vi strävar mot. Det är därmed viktigt att inte slå ned på sig själv bara för att vi kanske inte visar oss vara de personer vi strävar efter eller lyckas uppnå de mål vi jobbat för. Det händer saker, saker som vi inte kan rå för. Allting ger en viss påverkan på vårt liv, både stora som små.

fortsätt att kämpa för det du vill, men klandra inte ned på sig själv om du inte lyckas visa dig som du önskat. Oavsett vad som händer på vägen kommer vi alla att hitta hem i oss själva. Där du är just nu är där du ska vara just nu, men det är inte där du kommer att fortsätta vara. 

thelittlethings

Tags: , , , , , , , , , , ,

Tillbaka blickar som konkret exempel på framsteg

May 19th, 2014

Jag tycker det är svårt att försöka trösta sig med abstrakt prat om bubblor och ljus och vägar.
SsS

Tack för kommentaren. Det är du garanterat inte ensam om att tycka. För en del kan det “abstrakta pratet” ge mer insikt och hopp än något annat, medan andra behöver se mer konkreta exempel. Så, nu, från abstrakt till konkret.

Låt oss göra en tillbaka blick i historien. För ca 4 år sedan började jag insjukna i anorexian. Ett år senare startades denna blogg. Då skulle jag jobba för att bli frisk för första gången. Då var det extremt svårt att äta en normalstor portion och ännu svårare att acceptera en viktuppgång, men jag fortsatte att vandra framåt på något sätt ändå.

 

Maj 2012 skrev jag…

may2012

 

Här började jag besvara frågor som jag själv hade. Är det svårt att gå upp i vikt? Behöver man verkligen äta 2000 kcal? Vad händer när jag gör det? Blir jag tjockareEfter denna insikt kunde jag dela med mig utav det ljus som gått upp för mig och det hjälpte mig att ta nästa steg framåt.

 

Maj 2013 skrev jag…

may2013

 

Vid denna tidpunkt var maten inte längre ett problem. Jag hade rest en bra bit på vägen, tagit möjligheter och upplevt livsglädje. Nu kunde det vara svårt att greppa att jag en gång varit så sjuk, samtidigt som jag var osäker på om jag någonsin kommer att bli frisk. Ändå hade jag tagit mig såhär långt! Jag hade blivit så otroligt mycket mer fri från ätstörningen.

 

Maj 2014 skriver jag…

IMG_1010cropred

Om ni inte tror på att ätstörningen har en förmåga till att förblinda oss från det egentliga ljus som finns i omgivningen, om ni inte tror på att det går att må bättre genom att äta ordentligt, om ni inte tror på att det är värt att kämpa för att må bra, om ni inte tror på att vi tar oss framåt på livets väg hela tiden och om ni inte tror på att det finns en ljusare framtid, en framtid värd att sträva efter – vad gör ni då här? Vad har ni då gjort här på min blogg? För på något sätt är det precis dem sakerna som står beskrivna i mina texter. Alla mina erfarenheter under tre år med anorexia och alla lärdomar som gjorts på vägen. Har ni inte sett vilken utveckling som skett? 

Varje gång jag blickar tillbaka på den tid som varit blir jag påmind över hur långt jag egentligen tagit mig. Det jag menar är att i stunden kan allting verka som att man står och stampar på samma ställe, men även varje stampning tar en framåt, det går bara extra långsamt. Tiden står aldrig still, den går och går, precis som vi. Ibland vandrar vi in i ett dimmoln och ibland springer vi under solsken. Det är som det är och det tar den tid det tar. Kom bara ihåg att vi tar oss alltid framåt!

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

Det finns ljus – låt vägen ta dig dit!

May 15th, 2014

I de mörka stunderna befinner vi oss i en bubbla. En bubbla som polariserats för att hålla delar av ljuset ute. Där inne ser vi inte alla möjligheter och all glädje som går att finna i omgivningen. I de mörka stunderna ser vi inte vägen utanför, vi ser inte hur lång vi faktiskt kommit på vår åktur och vi glömmer bort att det faktiskt är den polariserade bubblan som håller ljuset borta. Ljuset finns, lika så finns möjligheter och även livsglädje.

Livet handlar inte om att må dåligt eller må bra. Det är en väg där vi stöter på alla känslor och tillstånd utav välmående. Att uppleva hur ett mörker återfinner sig i en liv, handlar inte om att vi gör tillbaka steg eller upphör vandra framåt på livets väg. Det är endast ett steg på vägen.

Du kanske inte ännu ser vilka fantastiska möjligheter som väntar bakom kurvan, men jag kan i princip garantera att när du väl tagit dig upp för denna backe så öppnas bubblan upp och ljuset släpps in. Där kommer du stå, nästan förvånad över hur långt du kommit och nästan glömt bort hur blind du varit utav bubblans polarisering. Har du verkligen åkt såhär långt?

Ja, för vi går hela tiden framåt på vägen, oavsett om vi vandrar i ljus eller mörker. Båda delarna kommer vi bemöta i livet. När vi kommit till insikten om att livet inte endast består utav mörker, då, då kan vi finna de saker i omgivningen som håller oss på banan. Då kan vi njuta av ljuset, våga ta möjligheter och uppleva livsglädje.

Det kommer fortfarande att finnas hinder på vägen, men ju fler vi hoppar över, ju starkare blir vi och desto lättare blir dem att bemöta. Bubblan kommer och går, men kanske lyckas vi att en dag picka hål på den. Kanske behöver den aldrig mer dölja ljuset i omgivningen för oss. Kanske kommer det en dag där vi aldrig mer behöver förblindas av ätstörningens dimma. Men fram tills den dagen får vi inte glömma bort att leva. För det gör vi, och nu vet vi även att det finns saker att leva för, det finns ljus och det finns glädje. Låt dessa saker hålla dig på vägen även när den tenderar att svänga, för att efter kurvan väntar de på dig igen – håll bara i dig och låt resan ta dig dit!

IMG_1010cropred

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp