Att göra det du vill

October 21st, 2015

Att göra det man vill kan låta så otroligt lätt när orden först verbaliseras. Men när den egentliga innebörden väl ska tillämpas i praktiken upptäcker man snabbt att det ofta verkar mer komplext än själva orden i sig tyder på. Det är inte lätt att göra det man själv vill. Framför allt inte i en värld som vrider och vänder på oss sålunda att vi inte längre kan känna skillnad på vad vi tror att andra vill att vi gör och vad vi själva faktiskt vill göra.

I en artikel på internet om “meningen med livet” snubblade jag på detta påstående:

Nu är du 85 år gammal och sitter i skuggan en varm sommardag. En lätt bris svalkar skönt och du är lycklig över det fantastiska liv du har haft. När du ser tillbaka på livet och allt du har gjort och skaffat dig, alla relationer du utvecklat – vad är det som har varit viktigast för dig?

På rak arm dök det upp i mitt huvud att ha gjort det jag velat. I princip oavsett vad det skulle gälla; utbildning, yrke, relationer, träning, bostad, resor etc. så känns det viktigaste att jag faktiskt gjort det jag velat göra där och då.

Vid 85-års ålder kommer det kvitta om jag var magrast i klassen, tränade mest i min vänskapskrets, kom in på utbildningen som alla andra ville gå, fick jobbet mina föräldrar önskat, gifte mig med ett fotbollsproffs och blev framgångsrik i alla andras ögon. Detta kanske var den vägen som kändes självklar, men kanske inte alls det en själv ville. Så då sitter man där med några år kvar av ens liv och blickar tillbaka – vad har du gjort? Jo, du har ägnat hela ditt liv att leva för alla andra än dig själv. Du har garanterat slitit hårt för att bygga upp en tillvaro du inte ens kan njuta av fullt ut. Du har tillbringat hela livet att drömma om någonting annat, samtidigt som du fortsatte göra de val du trodde skulle bringa dig lycka men visste att det egentligen inte var det du ville. Med all rätt, tänker jag att den 85-åriga damen får känna ångest.

Vem vill egentligen blicka tillbaka på ett liv där man ständigt gjort saker och ting emot sin egen vilja?

Det känns som ett liv att ångra, till skillnad från ett liv, där du oavsett utkomst kunnat följa ditt eget hjärta. Det kanske gått åt helvete flera gånger, men vad gör det? Det blir snarare någonting att skratta åt än att ångra. Det som är värt att ångra är de saker vi gjort, trots att vi själv inte velat, för att vi på något vänster trott att det varit det “rätta” och sedan har det likt förbannat gått åt helvete.

Det känns oerhört konstigt att det ska vara så extremt svårt att bara göra det man vill i livet.

 

Tags: , , , , , ,

“…för att det får mig att må så jävla mycket bättre!”

August 18th, 2015

Ibland händer det att de ifrågasätter… likväl närstående som ytterst bekanta… men det gör mig ingenting längre. Förut hade det känts jobbigt – nästan som kritik – och det skulle leda till både irritation och osäkerhet, men inte nu. Nu spelar det inte någon roll vad andra tror, tycker eller tänker, för att jag vet vad som fungerar bäst för mig. Jag känner mig själv. Och jag känner mig säker i det.

Det kommer alltid finnas personer i omgivningen som ifrågasätter ens val i livet. Alla har olika åsikter som baseras på varje enskild persons erfarenheter. Men en själv måste ju göra val baserat på sina egna erfarenheter. 

Det kommer nog alltid vara lite speciellt att ha en ätstörning i bakgrunden. Personer som känner till det om en, speciellt de som varit med när man insjuknat, kommer nog aldrig riktigt att glömma det. De kan mycket väl komma att ifrågasätta ens kost- och motionsvanor. De gör det av välvilja, för de vill inte se en bli så destruktiv igen, men hos många kan det snarare skapa irritation och osäkerhet. För hur vet man om det man håller på med verkligen är friskt?

Jag vet. Jag vet nu vad som är friskt för mig. Jag vet vad jag mår bra av och då spelar det verkligen ingen roll vad andra tror. Jag vet varför jag hellre äter en sallad än pizza till middagen. Jag vet varför jag tränar flera dagar i veckan. Jag vet varför jag behöver ha middag inom en timme efter jag tränat intensivt. Jag vet varför jag äter mina proteinbars. Och jag vet varför jag gör de val jag gör i livet. Då är det fritt fram att ifrågasätta utan att det påverkar mig det minsta.

Jag tränar för att jag tycker att det är kul. Jag äter hellre en sallad för att jag tycker det är gott. Jag behöver äta mina måltider när jag är hungrig för annars mår jag inte bra. Jag äter mina proteinbars för att jag tycker dom är för jävligt mumsiga.

Och dessutom.. jag vet varför jag inte längre vill vara i ett förhållande med Rasmus och jag vet varför jag inte längre vill satsa på cheerleadingen. Fritt fram att ha åsikter, ifrågasätta och vara nyfiken på mina beslut. Jag vet varför jag gör de val jag gör – för att de får mig att må så jävla mycket bättre! 😀

Så välkommen till mitt liv. Här gör jag beslut som får mig att må bra. Hur gör du?

IMG_3978red

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

“Förändringar är på väg”

July 7th, 2015

Det känns som att det är ofta jag skriver det här men förändringar är på väg. Vad exakt som kommer att förändras tänker jag inte avslöja ännu, men jag kan säga så mycket som att det är flera rätt så stora saker. Just nu befinner jag mig i själva förändringsprocessen och har valt att skjuta på en del beslut till augusti. Allt eftersom kommer ni få höra vad som händer. 😉

Ni ska veta att det känns sjukt häftigt att våga tänka utanför ramarna. Att våga ändra sin vilja och sina målsättningar i livet. Bara för att man förut tänkt ut en plan behöver det inte innebära att den inte får förändras. Ibland kan bara leka med tanken vara nyttigt.

Tidigare har jag haft en enorm beslutsångest kring hur jag ska göra med mitt liv. Men nu har jag på något sätt lyckas finna en acceptans i att jag behöver inte veta just nu hur jag vill göra med allt. Jag behöver veta i augusti när terminen börjar på nytt och fram tills dess kan vad som helst hända. Just nu tänker jag mest vara nyfiken och öppen för nya beslut.

Tags: , , ,

Följ vinden men låt både rodret och seglen styra

June 29th, 2015

Dessa dagar funderar jag tämligen mycket på beslutsfattande. Det kan vara så lätt när det gäller andra, men så svårt när det angår en själv och sitt eget liv. Jag vill lyfta fram ett stycke ur Profeten (Kahlil Gibran, 2012) skriver gällande förnuft och känsla:

“När er själ färdas över haven, är förnuftet och känslan ert roder och segel.
Om seglen eller rodret går sönder kastas ni omkring på vågorna och driver med vinden eller blir liggande stilla på öppna havet.
Ty om endast förnuftet härskar, är kraften begränsad och den otyglade lidelsen blir till en eld som brinner till sitt eget fördärv.

Låt därför er själ lyfta ert förnuft till känslans höjder och jubla. Och låt den styra era känslor med förnuftets hjälp så att känslorna varje dag förnyas och som Fågel Fenix höjer sig ur sin egen aska.”

Jag tänker mig att förnuftet grundas i våra tidigare erfarenheter och lärdomar samt att känslor är någonting som förändras. Det är inte säkert att samma sak känns bra nu som det gjorde för ett år sedan och kanske har erfarenheterna av de beslut vi en gång tagit även påverkat våra känslor kring dem.

När det kommer till beslutsfattande är det viktigt att inte enbart gå på förnuftet och heller inte enbart känslorna. Det vi tycker att vi borde göra stämmer inte alltid överens med det som känns bra att göra. Lika dant stämmer inte alltid det som känns bra att göra överens med det vi faktiskt borde göra.

Follow your heart, but use your brain.
One tree hill

När vi fattar beslut som kan komma att påverka framtiden i en hög grad är det viktigt att välja sådan som känns bra, men att också tänka vad som kommer gynna oss i längden. Känslorna förändras – kommer det alltid att kännas lika bra? Förmodligen inte, men är det fortfarande ett beslut värt att ta? Vad har jag tagit för liknande beslut tidigare? Varför gjorde jag som jag gjorde? Och hur har det påverkat mig i efterhand? Vill jag göra detta för att det känts bra förut eller för att det känns bra nu?

Jag tror det är viktigt ibland att komma till botten med saken och analysera det från grunden. Vissa påstår att det är farligt att överanalysera, och till viss del kan jag hålla med om det – ibland är det faktiskt bättre att bara köra på och se vart man landar. Men i vissa tillfällen är man kanske risken är för stor för att våga hoppa över stupet och hoppas att man landar bra. Ta då hjälp av dina tidigare erfarenheter, lärdomar, som följt med dig i ryggsäcken som verktyg inför framtida motorstopp. Plocka fram kartan i väskan och kolla: var åkte du tidigare? vad såg du på den vägen? var det en väg du vill besöka igen eller vill du testa någon ny? var vill du komma på kartan? och vilken väg tror du kan leda dig dit?

Ibland behöver man bara ta och stanna upp för att veta i vilken riktning man ska fortsätta i. Att köra runt-runt i rondellen leder oftast så småningom bara till motorstopp eller växelfel. Ta en fika, tanka lite bensin i tanken, prata med en främling eller lätta på trycket någonstans. Det är inte alltid lätt att veta om man ska ta den väg som känns bäst just nu, eller den man tror är bäst i längden. Det optimala är när förnuftet och känslorna samarbetar – för det är det som vi ska sträva efter.

Tags: , , , , , , , , , , , ,

Det känns rätt till slut

January 19th, 2015

Beslutsångest är jag nog inte ensam om att ha till och från. Speciellt när det kommer till beslut som styr ganska stora delar av ens tillvaro.

Lita på magkänslan.

Brukar vara någonting man ofta fått höra. Och väldigt ofta är det inte så tydligt med vad magkänslan försöker säga. Det blir så många olika intryck, åsikter, synvinklar, tankar och känslor som spelar in i beslutet att magkänslans lilla röst blir otydlig bakom allt surrande. Hur ska man någonsin veta att man kommer fram till rätt beslut? 

Jag själv är extrem på att vela fram och tillbaka, och väldigt ofta önskar jag att jag bara kunde ta ett beslut och inte analysera det så mycket. Men i slutändan brukar jag inse att det är så jag fungerar. Jag grubblar på det. Och när jag väl kommit till den insikten brukar själva beslutet bli lättare att ta för att jag blivit så less på mitt eget grubblande att jag gör det som jag tänkte från början. Det som kändes rätt innan alla tankar och synpunkter kom i vägen. Sedan är det bara att blicka framåt med förväntansfulla ögon och invänta resultatet: kändes det fel eller kändes det rätt? För när det känns rätt, har man gått på magkänslan!

Tags: , , , , , , , , , , ,

“Tack magen för att du är så go!” – Daniella Björn

January 13th, 2015

Fick läsa något underbart på Instagram nyligen och tänkte dela med mig utav det här. Det är skrivet utav en tjej som heter Daniella och som har kämpat med anorexia i flera år, men verkligen gjort stora framsteg! Ett utav dem kan ni läsa om nedan:

 

Visst är det inspirerande? Visst vill vi nog alla kunna tänka och känna så kring våran kropp? Och uppenbarligen kan vi det!

Rätta mig om jag har fel, men jag anar att Daniella inte alls känt en sådan här stor acceptans kring sin mage tidigare år. Jag tror att hon har tampats med ätstörningsmonster, viktras, viktuppgång, ångest och missnöje precis som de flesta utav oss. Men hon har inte slutat kämpa och idag har hon funnit den där acceptansen som vi alla innerst inne eftersträvar. Så det går, det går att lära sig att acceptera sin kropp, det krävs bara blod, svett och tårar! Så välj om du vill lägga den på en begränsad kosthållning och många långa gympass, som i slutändan inte kommer att göra oss lyckligare människor, eller om du vill lägga dem på att lära sig acceptera din kropp som den är och känna att du kan vara lycklig inombords. Det krävs nog minst lika mycket hårt arbete att skaffa sig en “fitness-kropp” som att lära sig acceptera sig själv som man är. Vilket gynnar en mest i längden?

Utifrån Daniellas berättelse kan jag i alla fall säga att jag skulle varje dag vilja acceptera min mage precis som den ser ut. Vägen dit kan kännas lång, men som vi nu beskådat har den sin belöning när vi närmar oss målet.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Acceptans

October 5th, 2014

Jag tror att ingenting är förutbestämt, men att oavsett vad som händer så var det meningen att ske. 

Ständigt söker människan efter förklaringar, men ofta finns det inget egentligt svar. Genom alla tider har vi själva hittat på våra förklaringar för att kunna finna fred i tillvaron. Religion, evolution och liknande är sanningar som människan kommit på för att förklara livet på vår jord. Jag säger inte att dessa nödvändigtvis behöver vara felaktiga, för vad vet vi egentligen. Religioner har förändrats på många olika sätt allt eftersom och likaså har våra teorier kring evolutionen. När ska vi egentligen vara nöjd med våra förklaringar?

Det är inget fel med att vilja tro på att det finns en mening med allt. Men jag tror inte att någon väg är förutbestämd utan att vi hela tiden skapar våra egna meningar med allt vi gör. På så sätt kan vi omöjligt välja “fel väg” eller göra något som inte var meningen. Det behöver inte finnas någon annan förklaring till saker och ting än den som är nu och den som vi skapar i framtiden.

Jag behöver inte tro på att Gud har valt en väg för mig, eller att människan bildades genom evolutionen. Jag behöver bara veta att jag lever här och nu, tillsammans med andra människor, och alla val jag gör är de rätta för mig. Den väg jag vandrar är det liv som är meningen att jag ska leva, inte för att någon Gud har bestämt det utan för att det helt enkelt blivit så. Och så som det blir, så ska det vara.

IMG_3341red

Jag tror att något utav de viktigaste förmågorna för ett ångestfritt liv är just acceptans.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Prestation på gott och ont

May 17th, 2014

Hos personer med anorexia finns det, som väl känt, en hel del gemensamma drag. Ett utav dessa är höga prestationskrav. Vi vill gärna vara bäst i skolan, bäst i sporten, bäst på jobbet, bästa vännen och så småningom vill vi även vara bäst på att vara smal.

Det är inte fel att ha höga ambitioner och vilja prestera sitt bästa. Det är en fantastisk egenskap som säkerligen gör att vi även håller oss mer motiverad till att göra det som krävs för att nå långt. Det gör det lättare att utvecklas och bidrar säkerligen till en god grund att stå på inför framtiden. Det är heller inte fel att vilja vara smal. Det är definitivt inte konstigt att det är någonting som lockar utav idag – det är ju ett sådant ideal som har speglats i hela vår uppväxt.

Problemet uppstår när dessa saker går till överdrift. När kravet på att vara hälsosam övergår till ett skadligt beteende, eller när viljan att vara smal dominerar hela ens liv. När kraven blir högre än mänskligt och när prestationens utkomma erkänner vårt självvärde.

Det är nästan otroligt att en sådan oväsentlig sak som att vara smal kan upplevas som en näst intill vital. Visst, att lägga ned tid på att klara av studierna eller lära sig spela ett instrument, men att lägga ned sådan kolossal stor del av tiden på att sträva efter att vara bäst på att vara smal… det är sjukt!

Visst, har vi, som känt, en känslighet för prestationsinriktade situationer och höga krav. Däremot anser jag inte att vi helt och hållet bör undvika att ha krav eller vilja prestera – det är ett naturligt drag! Däremot måste vi lära oss att göra det i rimlig mån och att inte låta prestationen sätta ett värde på oss själva. Problemet uppstår när det vi är utgörs av det vi gör. För vi är inte det vi gör, utan vi gör det vi gör och är det vi är. Det är en jätte fin egenskap att vilja vara duktig, så länge den strävan hålls inom sunda ramar.

Allt handlar om balans mellan vad vi vill uppnå och till vilken bekostnad?

T.ex. istället för att räkna kalorier så sätter jag mig och studerar kommunikation och maktbehov hos ledare, som resulterar i…

UCK betyg

 

Även om jag har ett behov av att vara duktig, så har jag all rätt att vara stolt över goda prestationer.

Det är inte fel att vilja vara duktig, så länge kravet på att prestera på topp inte upptar en dominerande del utav ens liv.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Ätstörning, anhörig och motivation

February 11th, 2014

Har en snart femtonårig dotter med ätstörning. Hon har ökat i vikt och börjat skolan lite smått. Men är förstås deprimerad och har i princip inget socialt liv med kompisar. Hur lång tid tog det för dig att förstå att du inte kunde fortsätta så här? Som mamma är det fruktansvärt frustrerande, ångestfyllt. och det gör ont att inte kunna hjälpa min dotter att förstå. Jag kan bara finnas där och se till att hon äter, trösta och stötta när det är jobbigt men jag kan inte få henne att förstå att ätstörningen bara förstör för henne.
Carina

Hej Carina! Till dig vill jag först och främst tacka för att du ställer denna fråga.

Ur ditt perspektiv som anhörig är det extremt svårt att veta hur man ska hjälpa den sjuke på “rätt” sätt. Jag är övertygad om att alla föräldrar vill göra sitt yttersta för att leda sin son/dotter ur deras plåga, men trots viljan finns det inte mycket som man kan göra. Min förståelse för anhörigas roll till en person med ätstörning har förändrats under min resa. Nu, som friskare, blir det lättare att se situationen ur fler perspektiv, samt att förstå vilket typ av stöd jag behövde som sjuk.

Även om depression inte alltid funnit som grund till ätstörningen så är det mycket vanligt att den dyker upp under insjuknandet. För mig ledde det till att sjukdomen blev en flykt från verkligheten. Jag kunde inte känna någon annan glädje eller tillfredsställelse förutom den som Anorexian gav mig när jag svultit och gått ned i vikt. Meningen med livet var som bortblåst och varje dag blev en genomlidande dimma. I den dimman blir det svårt att finna motivation till att kämpa emot den sjukdom som samtidigt plågar men ger en någon form av lycka tillbaka. För att bli frisk måste man vilja bli frisk – och hur sjutton vill man bli frisk om man inte kan se någon glädje i ett friskt liv?

Som anhörig kan man varken mata, binda fast en eller trolla bort tankarna från den drabbades lidande liv. Det må vara en utav de högsta önskningarna man har som närstående. Det är fruktansvärt plågsamt att se någon man bryr sig så mycket om må så dåligt, och samtidigt inte kunna göra någonting åt det. Men som sjuk, redan illa fördärvad utav sjukdomens plågor blir det som salt i såren att se hur ens sjukdom påverkar sina anhörigas välmående. Det finns nästan inget värre med sjukdomen än att veta hur det påverkar de personer man själv bryr sig om. Det sista man vill är att skada någon annan. Sjukdomen må förstöra mitt liv, men fasen ta den om det ska gå ut över andra!

En del låter detta faktum bli en utav de främsta drivande faktorerna till att bli frisk. Jag tror dock inte att det kan vara den grundläggande anledningen till att man väljer livet framför sjukdomen. För att bli fri, helt fri, och kunna fortsätta leva fritt, måste man själv vilja leva ett friskt liv. Nu återkommer vi till det här med “att vilja leva“. Att veta att ätstörningen även drabbar närståendes välmående må vara en motiverande faktor till att bli av med sjukdomen, för att att vilja bli frisk behöver man veta att det friska livet inte är så hemskt och meningslöst som depressionen får det att framstå som. Här spelar anhöriga in en stor roll, här har man möjlighet att påverka sjukdomen. Jag behövde förstå att livet inte är en pina, en plåga och helt meningslös. Jag behövde att mina vänner och familjemedlemmar visade mig att livet faktiskt kan vara riktigt underbart – för det var någonting som ätstörningen fått mig att glömma helt och hållet.

Mina föräldrar var väldigt tålmodiga och stöttande till en början, men deras tålamod varade inte för evigt och till sist tog det sig en vändning. Hur hemskt det än var att se mina föräldrar må så dåligt över min sjukdom, så fick det mig på något sätt att inse att det var dags för mig att göra någonting åt det om det någonsin skulle få sig en vändning. Ju mer jag integrerade mig i ett friskt liv, desto mer blev jag påmind om att det faktiskt fanns lycka att finna. Trots att mina föräldrar förmodligen tappat allt hopp om att jag skulle bli frisk så fortsatte jag att intala mig själv om att jag inte ville kasta bort det fantastiska liv jag faktiskt har förutsättningarna till att leva. När ingen annan visade mig att livet kunde vara fantastiskt började jag själv jobba för det, jag ville bli frisk för mig själv!

Idag när jag genomgått denna resa och faktiskt fått uppleva ett och annat mirakel i mitt liv är jag övertygad om att man kan vara lycklig. Det mesta har med inställning att göra och det gäller att man lär sig hantera sina egna tankar. Trots att jag vet att livet kan vara underbart så har jag mina stunder där jag tvivlar på livet. Efter att ha sett hur sjukdomen påverkar mina närstående så pass illa vet jag vilken ondska den bringar. Det blir idag en motivation till att inte falla tillbaka. Jag vill inte se att mina älskade i omgivningen ska behöva lida på ett sådant sätt och pga. en sjukdom som jag har. Det tar extremt lång tid innan man blir helt säker på att ätstörningen inte är en väg man vill gå, men inners inne vet man att det inte finns något tillräckligt bra att hämta där. Det krävs ibland bara någonting som får en att öppna ögonen för att förstå det.

SR220713

I mitt liv nu har jag de mest fantastiska sakerna som jag aldrig hade kunnat trott när jag var sjuk, men om jag inte hade hoppats så hade de aldrig kommit till mig heller.
Detta är varför man väljer livet framför ätstörningen. *kärlek*

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Smaken är som baken och det är inte fettprocenten som avgör!

December 15th, 2013

Fick en fråga via Instagram som jag ansåg kan vara nyttig att lyfta på bloggen:

Undrar bara vilka mejeriprodukter som du använder, standardmjölk? Vanlig eller lättyoghurt? Smör? M.m

Denna fråga är viktig att belysa eftersom många med ätstörningar gärna väljer lättare produkter med tanke på att de innehåller mindre fett och kalorier. Det kan vara värt att observera att den skillnaden oftast endast är marginell och det sundaste valet är att ta det man gillar bäst.

I min familj blev jag uppvuxen på mellanmjölk och lätta. Anledningen att vi hade de produkterna i hemmet varit inte för att vi ansåg att de var “nyttigare” på något sätt, utan att farsan blev så förbannat på att smöret bregott alltid var så hårt att mackorna gick sönder. 😉 I matlagningen kunde det vara alltifrån lätt cremé fraiche till vispgrädde. Det var inte fettprocenten som avgjorde valet av mejeriprodukt.

Nu för tiden köper jag sällan hem hela 1 liters mjölkpaket, eftersom den oftast hinner bli gammal innan jag druckit upp allt. Jag nöjer mig med kaffe i mjölken och på gröten. Då är det mer ekonomiskt för mig att beställa med mig hem från jobbet sådana små ekologiska lättmjölksförpackningar. Men min pojkvän dricker däremot helst röd mjölk, så är jag hos honom tar jag naturligtvis av den i kaffet. Dock faller den mig inte i smaken att dricka. Ska jag dricka mjölk så föredrar jag mellanmjölk! Lättmjölk är för blaskig att dricka som den är, men fungerar prima i kaffet! :)

Yoghurt älskare som man är äter jag alla sorters yoghurts! Jag köper det som är på extrapris och då kvittar det vilken fettprocent det är. Jag kan njuta lika mycket av en skål lätt vaniljyoghurt som en skål Yoggi fruktyoghurt. Dock gillar jag inte allt för tjocka/söta yoghurts, men finns det inget annat alternativ så tar jag det med ett leende. Det bästa är väl ändå att variera sig? Det är viktigt att kunna äta alla produkter och inte vara så beroende av att det alltid ska vara det mest fett- eller kalorisnålaste valet. Det blir ett extra bekymmer i vardagen som knappast gör ens livsstil hälsosammare i längden.

IMG_1442

För mig som student är det snarare priset och smaken som avgör. :)

Ibland när jag tänker att jag ska välja “lättvarianten” tänker jag på att det endast innebär att jag behöver äta mer för att bli mätt och komma upp i den energimängd min kropp behöver. För en person som lider av ätstörning kan det vara en positiv tanke “att få äta mer”, eftersom att det innebär att det blir svårare att äta tillräckligt för att gå upp/behålla vikten. Men när man har kommit så pass långt i sitt tillfrisknande att man faktiskt inte vill bli sjuk igen, så vill man inte underäta, utan då gäller det att på lättaste sätt se till att man faktiskt får i sig det kroppen behöver. Annars börjar den brytas ned igen och då blir livet inte roligt längre.

 

Tags: , , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp