Vad “fitness” egentligen handlar om

July 28th, 2015

Jag har blivit inspirerad av Strävan.

De senaste kvällarna har jag suttit och kollar igenom en bunt av hans youtube-klipp. Först tänkte jag “åh, vilka kloka tankar kring fitness”. Sedan tänkte jag “Fan, nu vill jag skärpa till mig med kosten och börja lyfta tungt och bygga muskler”. Till slut insåg jag att “jag vill göra det som får mig att må bra”, vilket är äta det jag gillar och träna som jag tycker är kul. Att försöka göra någonting annat tror jag är fördömt i längden.

Hans filmklipp om “fitness” tycker jag lyfter fram många viktiga faktorer som sällan tas i hänsyn när vi idag talar om att vara “fit”. Det handlar inte enbart om att se muskulös ut (som vi gärna tror), utan det handlar om att ha uthållighet, vara stark, explosiv, ha en bra hormonbalans, bra ämnesomsättning, immunförsvar osv. Det handlar inte enbart om att se “fit” ut, utan både kropp och sinne ska må bra.

Kolla gärna på detta klippet bara för att jag tror att det är precis detta fler behöver höra, men varnar för att klicka sig vidare om träning lätt triggar igång sjuka tankar.

Att lyssna på det här är för mig en enorm lättnad. Just magen har länge varit min akilleshäl och än idag hamnar jag lätt i strävan efter de där förbaskade magrutorna. Jag kanske är rätt så “fit” ändå. För tränar gör jag ju, rätt så mycket faktiskt, för jag tycker att det är väldigt kul. Men kollar jag enbart på magen kommer jag aldrig bli nöjd med resultatet, så fokus kommer att ligga på andra saker. T.ex. så älskar jag hög-intensiv intervallträning och visst, jag kanske inte kommer att bygga massvis med muskler på det (enligt vissa källor), men det kommer fortfarande att bidra till ökad fitness och framför allt förbättrat välmående.

Det visuella är enbart en liten del av vad fitness egentligen innebär, så varför lägga sådan enorm stor vikt i det? Speciellt om det kanske försämrar hälsan ur andra aspekter.

Jag tänker att träning ska vara någonting som får en att må bra och leva ett hälsosammare liv. Om det handlar om att träna för att få större och mer definierade muskler så fine. Om det handlar om att dra iväg på långa löpturer så gör det. Om det handlar om att skaka rumpa på Zumba-klasser så do it. Om det handlar om att gå på gympass där du köttar järnet så kör hårt! Eller om du hellre tillägnar sig åt yoga så får du göra det också. Det ska inte finnas några andra krav gällande träning än att det är viktigt med tillräcklig återhämtning.

Det viktigaste är ju ändå att man ska må bra. Inte om man har magrutor eller inte.

 

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Stressen måste bort innan jag kan må bra av maten

October 3rd, 2014

sen handlar det ju inte bara om vikt. Hur mår du efter ändrat kostintag? Gladare? Mer ork?
– me

Det är klart att maten har en stor betydelse på vårt välmående. Jag har ju mått så mycket bättre de senaste åren till skillnad från när jag svalt mig ordentligt. Men det finns ju även många andra faktorer som spelar in på vår hälsa, och jag har blivit starkt påverkad av dessa under de senaste tre veckorna. Det blev för stressigt med skola och behandling samtidigt, så nu har jag bestämt mig för att ta en paus från skolan, så får vi se hur jag kommer att må. Det här blir nog första gången någonsin som jag faktiskt är sjukskriven från skolan några veckor – nervöst, men spännande!

Trots att jag varit helt utmattad mentalt har jag dock upplevt att jag haft mycket mer energi på träningarna – det är ju underbart skönt! 😀

Tags: , , , , , , , , , , ,

Det hjälper att söka hjälp

June 17th, 2014

Det är lätt att glömma, lätt att förtränga, lätt att undvika att erkänna och samtidigt lätt att bli utsatt. Det är svårt att se, svårt att hantera, svårt att uppmärksamma och svårt att undvika.

Ibland slår det en hur många det är som mår dåligt i sitt liv. Det värsta är nog att det är svårt för andra att se, och om man någon gång tror sig se så är det svårt att uppmärksamma. Att se men inte veta vad som kan göras, må vara en utav det tyngsta belastningar en människa kan bära. Känslan av maktlöshet och samtidigt sympati för den drabbade.

Om vi är uppmärksamma så finns det en växande tillgång på hjälp i samhället. Tyvärr är vi av någon anledning skygga för att vända oss till okända för att få vägledning. Men vad finns det för anledning att upprätta alla hjälpmedel om ingen ändå vågar ta del utav dem? 

Jag själv har i en del mörka stunder slagits av tanken att vända mig till någon stödtelefon, men i slutändan har man inte känt sig befogad att ta den hjälpen. Man är även kritisk och tror inte att det kan hjälpa. Men hur kan man veta det innan man har provat? Är det inte bättre att vi tar tillvara på det stöd som finns runt omkring oss för att förbättra både vårt eget och andras välmående?

Det behöver inte handlar om att söka professionell hjälp inom vården, utan ibland behövs det bara en stödjande röst som visar förståelse och den kan man få på många sätt av idag.

Hjälp och stöd via nätet:

Någon som har erfarenhet av stöd ifrån någon ideell organisation och vill dela med sig av?

Tags: , , , , , , , , , ,

Förbättring kräver förändring

May 29th, 2014

Förändringar är generellt sett skrämmande för mänskligheten. De är svåra att både genomföra och att acceptera. Men mår vi inte bra i de rutiner som vi har idag, är det kanske just en förändring nödvändig. Det kan ju omöjligt bli bättre om vi inte gör någonting åt situationen – eller hur? Samma vanor kommer att ge samma resultat, det är så logiskt som det kan bli.

Anledningen till att vi fortsätter att gå dag ut och dag in med samma invanda rutiner är för att det känns tryggt och enkelt. Det som är jobbigt och okänt vill vi helst inte stöta på, även om det är just de där jobbiga förändringarna som är nödvändiga för att vi ska må bättre. Så vad gör vi? Väljer vi att fortsatta i samma säkra spår där välmåendet tar mer och mer stryk, eller är vi modiga nog att våga anta utmaningen att göra förändringarna och chansa på att det resulterar i ett förbättrat välmående?

För de flesta verkar nog valet rätt så uppenbart redan; det är klart att man vill göra det som kan få en att må bättre!.. men när det väl kommer till kritan är det, som sagt, svårt. Det är en början till att vilja genomföra förändringarna, sedan krävs det ett viss mod och “jäklar anamma” inom sig för att viljan ska övergå till handlingar. Det är inte bara någonting som blir givet till oss eller vi kan plocka ned från skyarna. Det är någonting vi måste hitta inom oss och våga lägga fram på bordet.

Det är dags att förbättra välmåendet, det är dags för förändringar, det är dags hitta modet och plocka fram ett “jäklar anamma”!

Tags: , , , , , , , , , , ,

Det handlar först om att “ta bort undervikten”

May 21st, 2014

Det var en lärorik början på dagen…

Igår hade jag mitt andra möte med min behandlare på SCÄ. Jag är glad över att jag var på och ställde frågor både kring min egen och SCÄs behandling i allmänhet. Som ni kan läsa i “Nu börjar behandlingen på SCÄ” kände jag mig oinformerad och inte bemött som förväntat efter det första mötet. Det enda som egentligen gjordes var att ta vikt och börja skriva matdagbok. Det kändes inte rätt. Jag, liksom säkerligen många andra personer med ätstörningar, vill inte bara fokusera på maten och vikten, utan även de bakomliggande faktorerna, det psykologiska som håller en kvar i ätstörningen och får en att må dåligt.

Igår fick jag det klart för mig. På SCÄ arbetar de bara med att “ta bort undervikten” till en början och därefter erbjuder de andra alternativ för att jobba med andra bitar om det anses vara nödvändigt. Det arbetar alltså inte med de bakomliggande faktorerna förrän undervikten är borta (mer om detta i kommande inlägg).

Det går alltså inte att förvänta sig att de tar hänsyn till det psykiska välmåendet i behandlingen ännu. Det handlar helt (inte så) enkelt om att gå upp i vikt. Bara den medvetenheten kan orsaka ångest. Att inse att det är aktiv viktuppgång eller ingen behandling som gäller, sätter fart på tankeprocesserna. På ett sätt vill jag bara skita i det – det fungerar ju som det är… men långt ifrån optimalt, men på ett annat sätt blir jag motiverad. Det finns en anledning till att jag sökte behandling igen och då ska inte rädslan för att gå upp några kilogram få komma i vägen för ett fortsatt tillfrisknande. Viktuppgången är det som har varit kämpigast för mig, inte att äta när jag vill, vad jag vill eller ordentliga portioner, utan att äta så pass mycket att jag faktiskt går upp i vikt.

Viktmål:

  • 2,5 kg
  • ca ½ kg/vecka (med vissa undantag under sommaren)
  • tills oktober 2014

2,5 kg kan låta ganska lite i en annans öron, men på en liten kropp kan det verka ganska mycket, eller så är det bara ätstörningen som nojar sig. Jag känner mig ändå trygg med målen, de känns realistiska och det är samma vikt som min pojkvän sagt att han skulle vilja ha mig runt. Då känns det tryggt för att jag vet att han är med på noterna och förhoppningsvis kommer kunna stötta mig till att uppnå det.

Med ganska enkel matte kan man snabbt räkna ut att detta egentligen innebär 0,5 kg per månad. Men som sagt, undantaget är under sommaren då min behandlare har ledigt. Sedan är det ju bara bra om jag når målvikten tidigare och får den skiten överstökad. 😉

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Självskattning – jag är komplicerad

April 3rd, 2014

Det är svårt att själv avgöra hur sjuk eller hur dåligt man mår. Det är ett relativt begrepp och ofta behövs det sättas i förhållande till någonting tydligt och konkret för att själv kunna göra en bra uppskattning. Ett sätt att få en utgångspunkt är genom att jämföra sig med andra. En sådan jämförelse kan dock vara farlig för att den ger en orättvis bild utav sig själv, men den kan också vara nödvändig för att ge perspektiv på “vad som är normalt”.

En annan faktor som spelar in i skattningen utav sitt eget välmående är de aktuella känslorna i stunden. Det är svårt att riktigt minnas hur man mått och vad man tänkt tidigare. Mår man bra i stunden kan det vara svårt att förstå hur dåligt man mått för ett tag sedan. Mår man dåligt i stunden är det svårt att inse att man även kan må bra. 

Det är vanligt att personer med ätstörningar, så som Anorexia Nervosa, jämför sig med andra med samma diagnos. Ofta jämför man sig med de som verkar smalare och sjukare. På något sätt ger sådana jämförelser upphov till att misstro sin egen rätt till att anses må dåligt. Det är lätt hänt att sanningen förskönas och att man inte vågar erkänna att man egentligen mår riktigt piss.

Idag har jag genomgått SCÄs Stepwise undersökning för att fastställa diagnos och självskattning. Dock anser jag att resultatet känns en aning missvisande. Frågorna är inte alltid lätt att tolka och det är riktigt svårt att minnas hur man mått och tänkt under de senaste veckorna. Det man minns bäst är hur man känner här och nu. Det visade tydligt att jag låg betydligt mycket mer åt det “gröna hållet” än de flesta patienter med en AN-diagnos. Vad det beror på kan man ju fundera över.. ljög jag? eller kanske har det någonting med det som skrivits ovan att göra? En sak kunde behandlaren i alla fall konstatera och det var att jag är en komplicerad person, vilket jag helt och håller kan ställa mig bakom. 😉 

5916f785-c46e-489b-95ef-17e2ddd012f3

Klicka på bilden om du vill läsa mer om stepwise.

 

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Passionen som tar en till botten och sedan lyfter en ovanför skyarna!

April 1st, 2014

Att ha ett intresse som man är extremt passionerad över har definitivt sina fördelar, men även en del nackdelar. Det kan anses vara fantastiskt fint att vara så dedikerad till någonting som kan ge massvis med energi tillbaka. Men tar intresset upp en dominant del utav ens liv får den även väldigt stor inverkan på välmåendet. Prestationen inom det område som man brinner så innerligt för kan lätt påverka hur man mår inombords för övrigt. Ger det ett gott resultat kan glädjenivån stiga ovanför skyn, men visar det sig att man inte lyckas prestera som önskat kan motivationen och livsglädjen sjunka ned till botten och under jorden på direkten.

Cheerleading är min stora passion. Mitt välmående är starkt relaterat till hur jag presterar under träningar och dylikt. Det är fascinerande att det kan finnas en sådan faktor i ens liv som har en sådan stor inverkan på ens motivation och livsglädje. Det är fascinerande, men det är också skrämmande. Det existerar inte mycket negativt med att sväva ovanför molnen när det går bra och man visas göra framsteg. Det som kan vara skrämmande är hur pass dåligt man kan må när det ibland inte visar sig gå framåt.

Ska man sluta, ge upp, och hitta nya vägar i livet bara för att man för tillfället inte lever upp till förväntningarna?

Nej, att saker och ting i livet inte alltid går vägen är ett faktum som är nödvändigt att acceptera. Ingen kan vara bäst hela tiden och vad vore framsteg om vi hela tiden gjorde dem? Håller ni inte med om att det kan vara behövligt att prestera lite sämre ibland? Vad är glädje utan sorg? Vad är framgång utan “misslyckande”? What is love withour tragedi? (som Rihanna sjunger). Det är fullkomligt naturligt att få känna att det inte går riktigt bra alla gånger.. för sedan.. om man är tålmodig och fortsätter kämpa.. så kommer resultatet och man får vingar igen!

Under den senaste perioden har det inte gått framåt särskilt mycket för mig. Det har känts som att man nöter och nöter men att det aldrig blir bättre. Men passionerad som jag är, så slutar jag inte, utan jag fortsätter att kämpa.. och rätt som det är.. helt otippat.. så visar sig framstegen!


För någon vecka sedan tävlade detta lag tillsammans för första gången. Det var inte perfekt, men det har nog aldrig gått så bra! Om ca tre veckor tävlar vi VM, nu har vi lagt in en högre växel och igår satte jag min doubble-down för första gången! 😀 Detta ger mig livsglädje och om det kommer några nedstämda dagar på köpet så är det värt det. Det går inte att må så dåligt, som cheerleading kan få mig att må bra!

Live
Love
CHEER!

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Feel like shit, and then “fuck it”.

March 29th, 2014

Rubriken må låta en aning informell, men det är precis så jag tänker.

Jag förespråkar ofta “positivt tänkande“. Det är någonting som alla kan dra nytta av att tillämpa i sitt vardagliga liv. Men det kommer tillfällen då det inte alls är stöttande med uppmaningar som “tänk positivt“, “det ordnar sig“, “försök att se det från andra sidan” etc. Det kommer tillfällen då man helt enkelt bara behöver få må skit ibland och den bästa trösten kan vara ett par lyssnande öron och en värmande kram.

Det är inte riktigt realistiskt för en person som känner sig djupt nedstämd att helt plötsligt börja tänka positivt bara genom att bli uppmanad till det. I en sådan situation behövs det snarare bekräftelse på att ens känslor är berättigade och ett stöd som visar att man inte är ensam i skiten. Ibland kan det hjälpa att vara medveten om att det inte alltid kommer kännas så pissigt som det gör i den nedstämda situationen, men det finns fortfarande ett behov av att få må skit ett litet tag.

Det går inte att förvänta sig att någon annan ska komma med lösningar på sina egna problem, men de kan finnas där och hjälpa en själv finna sina lösningar. Om man har tur så når man så småningom en punkt i tidslinjen av sin nedstämdhet, där man själv inte orkar med att må skit längre. Kanske kommer man till insikt om något nytt, kanske händer det någonting som får en att vakna till liv, eller så blir man helt enkelt bara less på sitt pissiga mående och tänker “fuck it, nu pallar jag inte må skit längre“. Från den stunden, från den vändningen, är det dags att börja tänka positivt igen.

– Jessie J

Tags: , , , , , , , , , ,

Dags för en tankeställare

December 12th, 2013

Ibland kan det vara både nyttigt och intressant att analysera sitt eget beteende. Ibland kan det vara bättre att vara lyckligt ovetande också. Men beteenden som gör skada på sig själv eller omgivningen kan det vara värt att ta sig en tankeställare. Vi är definitivt inte perfekta,varken i det vi säger eller gör, och det ska aldrig förväntas av en. Dock är det alldeles för vanligt att vi fastnar i vissa beteendemönster som blir till vanor och sedan blindgör vi oss för dess konsekvenser. Istället för att ta tag i problemet så kastar vi det över axeln och fortsätter hälla salt i såren.

Misstag gör vi alla, ett sådant är inget att klandra sig själv för, men när vi inte vill uppmärksamma dess konsekvenser och lära oss utav dem så blir de till problem. Något skrapsår då och då läker snabbt, men när man vid upprepade tillfällen bryter eller skadar något allvarligt kanske det är dags att börja reflektera över situationerna, för annars kan det leda till att man förstör hela sig själv.

De senaste veckorna har mina dagar varit väldigt påtagliga och jag kan helt enkelt säga att jag upplever en överbelastning. Detta infekterar mitt liv och jag kan inte längre vara samma glada, positiva och energisprudlande tjej jag egentligen vill vara.

Som jag många gånger har nämnt så är det okej att livet känns tufft ibland. Det är faktiskt rätt så hälsosamt! Det är lätt att ta till en försvarsmekanism som säger “det blir bättre sen, då kommer jag att få vila”. Men när det där “sen” bara förskjuts gång på gång så är det inte längre en kortvarig svacka man hamnat i, utan man har hamnat i ett skadligt beteende. Beteendet kan skada både sig själv och andra.

Det är viktigt att inte börja överanalysera en specifik situation eller händelse. Det är också viktigt inte börja klandra sig själv, utan inställer våga vara ödmjuk och erkänna ‘misstaget’. Att förstå varför vi agerar som vi gör är inte simpelt. Människans beteende har studerats i flera århundraden och ännu är det mesta okänt. Men att försöka förstå varför en själv beter sig på ett visst sätt är inte omöjligt. Att förstå sig på sig själv är nödvändigt om man vill göra en förändring.

Jag märker att min stress går inte endast ut över mitt eget välmående utan även över personer i min omgivning som jag älskar.

Insikt kan vara en utav de bästa sakerna man kan komma till. Med insikt kommer förståelse, lättnad och oftast även en lösning. Kommer man till insikt över de beteenden som orsakar problem i ens liv så kommer även hoppet om att det går att vända allt till det bättre.

Ibland kan det bästa vara att ta sig tid att analysera sitt beteende. Det är en tjänst man gör sig själv för en lång tid framöver. En tjänst som leder till det bättre. En tjänst som ger dig potentialen att läka alla sår.

Behöver hitta denna tjej igen (bild från sommar 2013)

Behöver hitta denna tjej igen (bilder från sommar 2013)

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Prioritera inte bort hälsan

December 6th, 2013

Vi glömmer bort de saker som får oss att må bra när vi distanserats oss från dem en längre tid. Kroppens anpassningsförmåga tar över och vi känner inte längre samma behov av glädje. Vi glömmer bort vad lycka är och att det faktiskt finns ting i vardagen som ger glädje och tillfredsställelse. Vi glömmer bort att det finns andra faktorer i våra liv än de som får oss att må dåligt. Välj det som får dig att må bra, för det fina val som utgör ditt liv – i ditt liv vill du må braglöm inte det!

Det har varit mycket för mig nu under den senaste tiden, vilket har tvingat mig till att prioritera. Nackdelen är att man automatiskt prioriterar bort de saker som får en att må bra för att hinna göra de saker som man “måste”. Men att må bra bör väl ändå vara ett “måste”? Det är väl det viktigaste “måstet” i livet! Så varför ska det prioriteras bort?

Idag fick jag äntligen tillbringa en kväll med min go’pojke. Jag bjöd på middag och maten blev riktigt lyckad (om du frågar mig) för jag åt till och med mer än honom. 😉 hihi. Lyckan och glädjen som uppstod när jag fick vara med honom igen fick mig att inse att det inte är värt att prioriteras bort. Prioriteras han bort så prioriteras mitt välmående bort! Jag vill må bra!

Tags: , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp