Graviditet och ätstörning

November 13th, 2014

Hejsan!

Jag har nu suttit och lusläst din blogg från första inlägget till sista och du skriver så fantastiskt bra och har/är varit så otroligt stark! Jag undrar bara om du kunde ta upp ämnet med ätstörningar och graviditeter? Jag var sjuk först 2006-2008 men lyckades på egen hand ta mig upp, 2012 blev jag gravid och 2013 födde jag min son och efter det har det bara gått utför! Går just nu i behandling men jag hittar ingen motivation och jag blir så arg när jag tänker tillbaka på all vikthets det är kring graviditeter! Redan på inskrivningen hos barnmorskan blir man mantrad av viktheten med förmaningar och broschyrer! Sen att man måste väga sig varje gång man är dit skapar ångest! Sen är det vänner, bekanta, Facebook osv som jämför, kommenterar osv och är man då det minsta skör, som jag, så kommer alla elaka tankar tillbaka och istället för att njuta av sitt nyfödda barn och låta kroppen återhämta sig efter den stora påfrestning som en förlossning faktiskt är så börjar man pressa kroppen… Tränar, äta dåligt, må dåligt och så var vi tillbaka på ruta ett :(

Mvh Sanne

Hej Sanne!

Med en ätstörning i bakgrunden kan jag förstå att en graviditet kan ställa till det för en. Det innebär ju självfallet flera kroppsliga förändringar och en viktuppgång med ett nytt liv i magen. Det är tragiskt att samhället blivit så extremt skönhetsfixerat att vi till och med måste se perfekta ut när vi föder barn. Det har nästan blivit viktigare att behålla en slimmad figur och ha ett sexpack efter graviditeten än vad som är hälsosammast för både mamman och fostret. Dessa föreställningar om att vi måste vara smala och vältränade blir viktigare än det vi egentligen är menad att bry oss om – att skaffa familj och föra generationen vidare.

Jag har personligen inga erfarenheter av graviditet, men mina erfarenheter av att leva med en ätstörning kan ge mig en relativt god uppfattning om den problematik som kan uppstå. Så, vad gör man? Hur motstår man dessa krav på en perfekt kropp? Hur accepterar man förändringarna? Hur undviker man att låta detta få en att falla tillbaka i sjukdomen?

Kanske kan det hjälpa att försöka tänka på vad man egentligen värdesätter i sitt liv. När man får barn kanske ens egna föreställningar om utseendet inte behöver spela lika stor roll. Ens liv handlar inte längre om att vara superattraktiv och få bekräftelse från älskare. Jag har själv inget barn ännu, men den uppfattning som jag fått är att ens liv inte längre kretsar kring sig själv, utan kring sin son/dotter. Så vad spelar det då för roll hur magen ser ut? Herregud, nog är det viktigare att vara en bra förälder och att ta hand om både sin egen och sin familjs hälsa.

Nog förstår jag att det inte är så enkelt med ätstörningen i bakhuvudet, men jag har vittnat skräckexempel där mammans ätstörning börjat speglats på barnet och jag tror inte att en förälder i världen vill föra vidare dessa hjärnspöken. Kanske går det att vända all logik kring att livet handlar om att må bra till verkliga handlingar (?). Det handlar väl egentligen bara om att finna de rätta verktygen och mentala styrkan till att faktiskt göra så.

Någon av er läsare som har mer erfarenhet av detta och vill bidra med några tips? :)

Tags: , , , , , , , , , , ,

Vi är alla olika – vad är rätt för dig?

July 21st, 2014

Är det inte frustrerande ibland hur mycket vi påverkas av omgivningen och andras åsikter?

Det en person anser grundas i dennes erfarenheter och föreställningar. Den kanske anser att ett visst sätt att leva är det bästa, men det behöver inte betyda att det sättet är det bästa att tillämpa på andra personer. Vissa tankemönster har vi fått inlärt redan från barndomen, men väldigt många kan vi forma om själva i takt med att vi blir mer självständiga och vuxna. Det handlar inte längre om hur andra vill få dig att tycka och tänka, utan hur du själv faktiskt vill tycka och tänka; vilka värderingar vill du ha i ditt liv?

Vi föds olika, vi växer upp olika, vi ser olika ut och.. ja.. jag tror helt enkelt att vi är menade för att vara olika. Det är någonting som jag tycker är helt fantastiskt och på alla sätt vill kunna acceptera. Olika + olika = lika, precis som minus + minus = plus! Tillsammans kan olika personer lättare finna vägar att utvecklas och hålla sig starka, än den andre som vandrar i samma spår som den ena. Den nyckel som öppnar en dörr öppnar inte alla andra. Vi alla behöver nog finna oss våran egen nyckel, men visst finns det nycklar som passar i flera lås också. Desto fler olika nycklar vi kommer åt, desto fler olika dörrar kan vi öppna.

Ju äldre jag blir, desto mer förstår jag att det är en själv som måste hitta vilka tankesätt som får en att må som bäst. Jag uppskattar att folk ger mig kopior av deras nycklar för att låta mig testa om de passar till mina dörrar, men till sist kan den skaran av felmatchade nycklar leda till att de rätta blir svårare att finna. Det är självfallet viktigt att kunna lyssna till andra personer och man kan lära sig mycket av deras erfarenheter, men om nyckeln inte visar sig passa någon av dina lås, lämna då tillbaka den och fortsätt leta efter de som öppnar dina dörrar.

Tags: , , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp