Lika som bra vänds till dåligt, vänds dåligt till bra

October 25th, 2014

Att gå upp i vikt kan vara bland de värsta sakerna en person med anorexia/ätstörningar kan göra, men samtidigt kan det också vara bland de bästa. I många fall är det själva viktfobin som sätter hinder för en hälsosam kosthållning, och för att kunna bli frisk behöver man utmana denna rädsla och acceptera en sund vikt. 

Tidigare skrev jag ett inlägg (Och helt plötsligt flög Ana av från mina axlar!) där jag förklarade hur jag helt plötsligt upplevt att ångesten över viktuppgång lämnat mig. Det var också sant; den hade det. Men likväl som ni förstår jag att man inte blir frisk “så lätt”. Jag förstod att ångesten skulle komma ikapp mig så småningom, men man gynnas aldrig av att ta ut den i förskott.

Likväl som jag visste att ångesten skulle komma ikapp mig, kan jag nu, när det har gjort det, veta att den också kommer att lämna mig. Jag accepterar att den finns där, men försöker att inte lägga mer tankeverksamhet på det än det oundvikliga. För ju mer man tänker på någonting, desto viktigare säger man till hjärnan att det är. Och egentligen, vikten ska inte vara så viktig så att man inte kan upprätthålla en sund kosthållning!

 

Tags: , , , , , , , , ,

Nu är det bestämt – Idun och viktuppgång

August 15th, 2014

Jag vill börja med att tacka för alla kommentarer i föregående inlägg. Jag ska se till att besvara samtliga inom kort.

Imorgon åker jag bort på semester till Thailand i två veckor tillsammans med min pojkvän. När jag kommer hem har jag beslutat att påbörja en behandling på Idun. Fokus kommer ligga på att äta alla måltider och att gå upp till normalvikt. Fördelen med Idun jämfört med öppenvården är att man parallellt arbetar med det psykologiska, samt att uppföljningen är mycket snabbare!

Det är ingen hemlighet att det känns oerhört ångestfullt att gå upp i vikt, speciellt när en själv inte riktigt ser det som en nödvändighet. Jag känner mig som att jag ligger på en normalvikt för mig själv. Men efter ett lång nattsamtal tillsammans med min stöttande pojkvän har jag smält det lite. Idag bestämde jag mig för att sluta fokusera på varför jag inte vill gå upp i vikt och istället börja tänka på vilka fördelar som faktiskt finns:

  • Mer energi i kroppen, vilket innebär att man orkar göra mer saker
  • Lättare att bygga muskler och bli starkare
  • Mindre känslig för både fysiska- och psykiska påfrestningar
  • Bevisar för sig själv att man är starkare än ätstörningen
  • Lättare att gå efter hunger- och mättnadskänslor
  • Eventuellt ökad förbränning
  • Större bröst (?) 😉
    Framför allt…
  • Gör min pojkvän glad och stolt <3

Så, nu åker jag på semester och sedan kommer jag att aktivt kämpa för friskheten igen!

happyfighting

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Vad är en hälsosam vikt?

March 23rd, 2013

Det är många som funderar kring vad som egentligen är en undervikt. Kollar man på olika “BMI-räknare” på internet så visar många olika och detta kan vara oerhört förvirrande och triggande för personer med ätstörningstankar. Därför tänkte jag nu reda ut denna förvirring en gång för alla!

BMI (Body Mass Index) ger ett mått på massa i kilogram per kvadratmeter. Det används framför allt till att ge riktlinjer över patienters hälsotillstånd inom vård och omsorg. Hänsyn måste tas till ålder, kön och muskelmassa.

  • BMI bör ligga mellan 18,5 och 25.
  • BMI under 17,5 anses som en anorektiskt vikt.
  • Även ett normalviktigt BMI kan leda till viss hälsorisk om midjemåttet > ca 90 cm.
  • Standardmått för en 8-10 åring ligger runt 60-65 cm.

Siffror kan vara väldigt triggande även om man påpekar att detta endast är RIKTLINJER och måtten ges på ett UNGEFÄR. Det finns ingen heldragen gräns, utan man måste se till individens förutsättningar när man avgör vad som är hälsosamt för en själv.

Har man haft en ätstörning räcker det sällan att stanna sin viktuppgång på precis den undre gränsen av viktskalan för att bli frisk. Förhoppningsvis mår man bra redan då, men det behövs marginaler. En del av viktfobin är just att väga mer än minimalt. För att bli av med ätstörningens starka viktkontroll så måste man trotsa den och gå upp lite till.

Ett BMI på 20 rekommenderas från vården. Det finns medicinska skäl och logiska hälsoaspekter till att man har den riktlinjen.

Vad händer om du får en rejäl influensa i en eller två veckor? Vad händer om du åker utomlands och kanske råkar på en matförgiftning? Eller vad händer om du har en stressig period i livet och på något sätt inte får i dig den näring som du behöver? 

Börjar man att tappa i vikt igen så kan det trigga igång. Har man en gång haft en ätstörning så måste man vara försiktig och se till att alltid ligga steget före. En plötslig sjukdom som leder till några kilons viktnedgång ska inte behöva dra en in i sjukdomen igen. Det behövs en buffert!

Tidigare var jag övertygad över att det inte ska ligga sådant stort fokus på vikten, vilket det heller inte ska (ett missbruk att bli fri från). Men efter det att jag påbörjat min behandling igen och efter alla fina kommentarer ifrån er läsare, inser jag att ytterligare viktuppgång är nödvändigt. Jag tror att det blir lättare att jobba med ätstörningen om man ligger på en stabil normalvikt än “lättundervikt”. Det är bättre att se till att bli helt frisk nu och gå upp till normalvikt, än att stanna och eventuellt falla tillbaka. Målvikten för att bli frisk på riktigt!

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,

Insikt om viktuppgång

February 27th, 2013

Diagnosen Anorexia nervosa omfattar bland annat stark viktfobi och ett bmi under 17,5.

Tjockkänslor dyker upp varje gång en viktökning har blivit bekräftad. Varje kilo upp ifrån min bottenvikt har fått mig att känna mig “tjockare”. Det är klart att man lägger på sig lite om man går upp flera kilon, men man blir inte tjock! Kroppen får byggstenar till att forma sig, man blir mindre mager men oftast ser man så småningom smalare ut.

För ett halvår sedan, i september, skrev jag “Jag kan gå upp lite lite till..“. Jag gick från 40 till 42 kilon och nådde ett bmi på 16,5. Jag kände mig tjock. Jag ville inte gå upp mer. Jag kände mig “normalviktig”. Liknande tankesätt hade jag när jag gick från 38-40. Varje viktuppgång gav en ångest och man kände sig större. Men större än innan behöver inte betyda stor! Det är ingen annan som ser på en om man gått upp 1-2 kilon. Ingen annan tänker “vad tjock hon har blivit”, det är bara ens egna tankar..

Nu har jag  uppnått ett bmi på 17.8 och därmed har jag lämnat anorexins undervikt.

Man kan tänka att man vill stå stilla i vikt, man kan tro att man blir tjockare och tjockare och inte kommer att trivas i sin kropp. Det är förändringen som skrämmer en. För när förändringen väl har skett så vänjer man sig. Man inser att man inte alls är en sämre människa för att man väger mer, man inser att undervikten inte gör en gladare – utan snarare blind för livsglädjen.

Tidigare var varje viktuppgång ett ångestpaket. Varje viktökning gjorde mig “tjockare” i spegeln. Mindre mager var samma som normalviktig i ens egna ögon. Nu känner jag att det kvittar om jag väger 43 eller 45 kg, jag känner mig varken sjukare eller friskare. Jag känner mig inte tjockare för att jag väger 44 istället för 43. 

Jag har precis överstigit en gräns där vikten inte spelar lika stor roll längre.

Om jag idag skulle väga som jag gjorde i september, och ha ett bmi på 16.5 så skulle jag känna mig riktigt mager! Det är fascinerande hur man inte kan inse det när man först kommer upp till en vikt, men när man senare provar att gå förbi den så ser man på det med andra och mer insiktsfulla ögon. Allt är relativt – särskilt ens egen syn på sin egna kropp.

Jag vill aldrig väga så lite igen!

Tags: , , , , , , , , , ,

Det är anorexins spår som skymtar

January 30th, 2013

Hej du!
Jag har ett stort problem. För lite mer än två veckor sedan så hittade jag din blogg och bestämmde mig för att bryta min svält, men det höll i några dagar innan rädslan för att bli fet kom tillbaka och jag äter nu igen lika dåligt som innan dvs ungefär 500 kcal om dagen. Jag har inte blivit diagnoserad med en ätstörning och mitt BMI är 16.8. Det enda jag kan tänka på är att gå ner i vikt och mat hela tiden så jag kan inte tillåta mig själv att äta, även om jag vill det så mycket ibland. Mitt största problem är min rädsla att bli tjock, vilket jag så ofta känner att jag hellre dör än att bli. Jag läser hela tiden på internet om hur man går upp till och med mer än vad man vägde förut och hur man inte kan hindra att gå upp så mycket i vikt om man börjar äta riktigt. Det jag läser gör att jag inte klarar av att bryta svälten. Snälla hjälp mig hitta modet, jag vet inte vad jag ska göra eller vem jag ska prata med.
-Saga

500 kcal om dagen, BMI under 17, viktfobi och överfixering på ovetenskapliga artiklar – då är Ana förmodligen inte långt borta. Jag vill självklart inte ställa en diagnos på dig, den auktoriteten har jag knappast, men enligt det du skrev är jag nästan övertygad över att ätstörningen redan sitter på din axel och klamrar sig fast.

Det finns ingen logisk förklaring till varför man skulle gå upp mer än vad man vägt innan av att börja äta igen. Om man lyssnar på kroppen så går man upp till den vikt som den vill ligga på dvs. en hälsosam vikt. Innan viktnedgången låg i alla fall jag på en normalvikt och inte gick jag runt hungrig. Då jag gick upp i vikt var när jag åt mig nästintill illamående på chips, nötter och väldigt ofta pizza. Det krävs enorma mängder för att bli överviktig om man varit underviktig. Jag är övertygad att om man lär sig tolka hunger/mättnad signalerna och lyssnar på dem så stabiliseras man kring en hälsosam vikt.

Om du läser min blogg så ser du att jag äter betydligt mycket mer än 500 kcal om dagen och om du kollar vidare så kan du säkerligen hitta bilder och se att jag INTE är tjock. På 500 kcal om dagen skulle jag rasa i vikt, må skit och absolut inte klara mig igenom min vardag – jag skulle inte klara av att leva. Idag är jag både smal, äter och lever livet. Jag lyssnar mer än någonsin på min kropp och om jag så går upp några gram i veckan så är det bara bra. Jag är underviktig och kommer nog aldrig till att kunna bli överviktig.

Det är större risk att man övergår ifrån undervikt till övervikt om man svälter, för det kan varieras med hetsätningsperioder. Om du vill ta itu med svälten så rekommenderar jag dig skarp att ta kontakt med antingen en ätstörningsklinik, läkarvård eller dietist. Så länge uppmanar jag dig till att äta regelbunden och varierad kost, vilket är rekommenderat från bl.a. livsmedelsverket och det leder INTE till övervikt.

Jag skulle vilja rekommendera dig och (andra som skräms över att inte kunna slut äta när man väl börjat) till att läsa Efter svält kommer suget och “Förebygg hetsätandet“. Där skriver jag lite om vikten med att äta bra efter svält.

 

Tags: , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp