“Du ser ut att ha gått upp i vikt”

February 25th, 2014

Du ser ut att ha gått upp lite i vikt den senaste veckan.

Ofelia, som är sjuk i anorexia, har svårt att hantera denna kommentar. Hon vet att personen i fråga egentligen menade väl. Hon vet att hon behöver gå upp i vikt. Men Ofelia mår inte bra av att höra det, speciellt inte när hon verkligen försökt att inte träna lika mycket. Det innebär bara att hon blir tjock så fort hon inte tränar, enligt ätstörningen. Ofelia får ångest. Ätstörningen vill inte gå upp i vikt och får Ofelia bekräftelsen på att hon ser ut att ha gjort det, utan att ens riktigt ätit sååå mycket blir det bara ångestfullt.

Frida fick höra av en närstående att hon ser ut att ha gått upp lite i vikt under den senaste tiden. Frida som alltid varit en liten tjej glädjs åt detta. Hon känner sig lite gladare inombords, lite mer energifylld. Frida vet att hon skulle behöva lite mer fett på kroppen för att vara en riktigt hälsosam “kvinna”. Det är ju fantastiskt!

Tags: , , , , , , , ,

“Jag behöver gå upp 1 kg”

January 29th, 2014

Hur går det för dig nu med maten, är du normalviktig och har vanlig mens?
Jonna

Det är inga större problem för mig att äta – jag äter allt! Det som kan bli problematiskt är just regelbundenheten i mina måltider. Ibland äter jag mindre och ibland äter jag väldigt mycket mer. Mina portioner är mycket större än tidigare och jag har stor matlust. Jag ogillar dock att äta när jag inte är hungrig, vilket kanske är ganska naturligt ändå (?), men när jag väl är hungrig äter jag mig fullt nöjd oavsett kalorier.

Jag undviker gärna att tala om vikt och dylikt på bloggen eftersom att jag vet att det finns en tendes hos personen mer ätstörningar att jämföra sig. Varför väger hon så mycket/lite? Är jag inte tillräckligt smal? Varför måste jag ha ett högre BMI? osv. Jag tror att vi måste sluta jämföra oss så mycket med varandra, för vi är olika och har olika kroppar. Vi måste lära oss hur just vår kropp fungerar och mår bra. Det är dock ingen hemlighet att jag är liten i storleken.

Min mamma har aldrig vägt över 50 kg under hennes “yngre” dagar, och hon då har hon inte försökt att manipulera sin vikt på något sätt. Hon och jag är i samma storlek, så det faller mig naturligt att vara liten. Enligt BMI-skalan ligger jag ca 1 kg under “normalvikt”, men för min egen hälsas skull så jobbar jag för att gå upp det kilogrammet just nu, vilket jag närmar mig. 😉

Menstruationen har ju kommit och gått lite för mig under mitt tillfrisknande, men i somras kom den för att stanna. :) Den beror ju snarare på kroppens fettprocent än placering på BMI-skalan. En idrottare med högt BMI kan ju fortfarande ha för låg fettprocent för att ha en fungerande mens.

 

bmi 18

 

Tags: , , , , , , , , , , , ,

Ambitioner inför 2014

January 4th, 2014

Som jag tidigare nämnt undviker jag att sätta nyårslöften och istället listar upp ett antal konkreta ambitioner som jag vet är någonting jag kommer kunna sträva efter och uppnå under det kommande året.

(Läs mina ambitioner för 2013 här)

Under 2014 ska jag..

  • sätta alla stunt i programmet (cheerleading)
  • tävla VM (Worlds) i cheerleading
  • äta en hel kebabpizza (iafl försöka tills jag är riktigt proppmätt)
  • äta upp min Aladdin chokladask (förvånad över att den inte är slut än)
  • gå upp 1 kg i vikt

Som ni ser är dessa ambitioner framför allt cheerleading- och ätstörningsrelaterade. Det är inom dessa områden jag vet att jag kommer att jobba på under det kommande året. Relationer är ingenting jag vill sätta upp ambitioner för. Det är klart att jag har önskningar och förhoppningar, men jag vill inte nämna någonting som kan liknas ett krav.  När det kommer till utbildning och jobb vill jag inte sätta upp några specifika mål/krav för att det är sådant jag vet kan få förändras. Mitt framtida yrke är ännu väldigt osäkert och jag låter helt enkelt tiden få avgöra vart jag hamnar. Jag är öppen för möjligheter!

Jag ser fram emot detta år och fokuset ska vara att jobba med att ta hand om och prioritera hälsan. Det är så mycket lättare sagt än gjort! Därmed utlovar jag inte att alltid göra det hälsosammaste valet, men jag sätter upp ambitioner som jag vet kommer att främja min hälsa. Det viktigaste är att må bra, och därför ska man göra val som också får en att faktiskt må bra! :)

Under nyårsdagen tog jag det första steget mot att uppfylla en utav mina ambitioner – en slice kebabpizza till frukost! Nästa gång blir det hela! 😉

Tags: , , , , , , , , , ,

Är det lättare att gå ned i vikt än att gå upp?

November 17th, 2013

En diskussion jag överhörde på bussen igår:

Är det lättare att gå ned i vikt än att gå upp?

Det är ju väldigt stort fokus på att ta fram metoder för att gå ned i vikt, men samtidigt finns det faktiskt många personer som har det problematiskt att gå upp i vikt. Grabbarna i mitt lag tycker att det är extremt svårt att gå upp i vikt, vilket är förståeligt med tanke på deras muskelmassa.

Rent spontant tänker jag direkt att det är mycket lättare att gå upp än att gå ned i vikt.. men vid en närmare eftertanke blir jag osäker. Jag har ju både gått ner och upp ett antal kilon de senaste åren och jag måste ta hänsyn till att det berott på en ätstörning. Hade ätstörningen inte funnits så kanske det hade varit svårare att gå ned i vikt, och lättare att gå upp. Men det bör ju även vara lättare att gå upp ifrån en extremt låg vikt än från en normalvikt. Då bör det ju också vara lättare att gå ned i vikt från en övervikt än en normalvikt..

I och med ätstörningen är det mentalt lättare att dra in på mat än att överäta. Då blir det ju lättare att gå ned i vikt…

  • Går detta ens att jämföra?
  • Hur tänker ni?
  • Tror du att det är lättare att gå upp/ned i vikt?
  • Vad säger dina erfarenheter? 

Tags: , , , , ,

“Jag vill inte gå upp i vikt”

November 8th, 2013

Hur identifierar man sjukdomen? Hur vet man att det är ätstörningen som lever kvar? När blir man helt frisk?

Detta är återkommande frågor från er, mig själv och med största sannolikhet de flesta som har ätstörningsproblematik. Kanske är det nödvändigt att få dessa frågor besvarade, men problemet som uppstår då är att svaret är inte desamma för exakt alla. Ätstörningarna ser annorlunda ut, vi har olika värderingar och allt är relativt. Däremot finns det ting som identifieras hos de majoriteten av de som lider av anorexia.

Fokus på vikten och det kroppsliga utseendet är en utav de vanligaste faktorerna som identifieras med ätstörningen. Till en början är det viktigt att gå ned i vikt. När man förhoppningsvis senare kommer på att viktnedgången suger ur livsglädjen och bryter ned kroppen tills det inte finns någon beståndsdel kvar så kommer man till insikt om att viljan att bli magrare är en sjuk vilja, det är ätstörningens vilja. Har man identifierat vad som är det friska- och det sjuka tänket hos sig själv kan man börja motarbeta sjukdomen. Viktnedgång är kanske inget man strävar efter längre – man vill ju egentligen må bra – så man hittar en balansvikt där man kan leva livet sunt, men… “Jag vill inte gå upp mer i vikt” är vanligt att man tänker och säger.

I dagens samhälle blir allmänheten knappast uppmuntrad till att gå upp i vikt. Om det ska ske en viktuppgång så ska det vara i muskelmassa. Det är konstigt att vilja gå upp av någonting annat. För snyggast är vi ju när vi har muskelmassa men så låg fettprocent som möjligt. Med detta som ideal och en ätstörning i bagaget blir det knappast lätt att acceptera en viktuppgång. “Jag mår ju bra nu” kan man säga efter att ha gått upp några kilogram. “Jag har en frisk vikt” hävdar man efter att ha kommit över BMI-gränsen för anorexia. Men “Jag vill inte gå upp mer i vikt” har man bestämt sig för…

Är det verkligen så att man inte behöver gå upp mer i vikt bara för att man inte är sjukligt mager? Är det verkligen friskt att vägra viktuppgång? Det behöver inte vara sjukt att ligga mellan undervikt-normalvikt, vi har ju olika kroppar och ska inte jämföra oss alltför mycket med varandra eller utgå från mått och siffror. Det viktigaste är ju att man mår bra! Men är det friskt att tänka “Jag vill inte gå upp mer i vikt”, när man inte ens ligger på övre gränsen av normalvikt? Nej, det är ätstörningen som fortfarande vill behålla kontrollen över vikten, det är ätstörningens rädsla för att bli tjock och det är ätstörningen som återigen påminner en om rädslan över viktuppgång. Det är en sjuk del, mitt i det friskare jag.

IMG_0069red

På något sätt är det väl en frihet att våga lita på kroppen? Den går inte upp i vikt av en extra stor måltid en dag. Den blir inte tjockare av en chokladkaka en fredagskväll. Kroppen blir inte tjock av att äta när den är hungrig och vill ha mer mat. Att bli frisk innebär att hitta en balans där man kan lita på kroppen och dennes signaler. Det är då man hittar sin egna sunda vikt, och det är då man både mår och ser bäst ut!

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,

När det började för Ofelia

October 30th, 2013

Tidigare berättelser kring friska Frida och sjuka Ofelia kan läsas om här. Denna historia beskriver ett tillfälle som bidragit till Ofelias insjuknande..

Det var en vanlig vardag och Ofelia hade nyligen kommit hem från skolan. Som vanligt besökte hon badrummet efter att hon dumpat väskan i hallen och kastat av sig ytterkläderna på bänken. Tankarna hade fastnat på några av konversationerna som hennes klasskompisar fört under lunchrasten. Hälsosam mat, vikt?… Ofelia hade inte vägt sig sedan hälsokollen hos skolsyster förra året. Hon hade aldrig reflektera över att det skulle vara någon fara med hennes vikt.

När hon kom ut från badrummet stannade hon ett par extra långa minuter framför hallspegeln. “Kanske har jag gått upp i vikt också, jag har ju i alla fall fått mer kurvor, men det tycker väl bara killarna om? eller?”. En osäkerhet kring kroppsformen började gro sig inom Ofelia och just när hon var på väg för att ta sig ett eftermiddagsfika slog det henne: hon skulle väga sig! Kursen vände tvärt från köket mot badrummet återigen. Någonstans hade hon för sig att det skulle finnas en kroppsvåg. Och lika rätt som hennes intuition fann hon en dammig jävel med sprucken display på under badkaret. Nu började resan.

Hon kommer inte riktigt ihåg vilken vikt skolsyster tagit på henne, men hon var nu övertygad om att hon gått upp. Fettet runt magen fanns inte där lika tydligt förut, och jeansen satt mycket lösare. “Shit, har jag verkligen ätit så mycket mer? Kanske är det alla pizzakvällar, eller filmmys?”. Insikten om att hon gått upp ett par kilo fick henne genast att ändra eftermiddagsmellanmålet. Nu var det inte bulle och saft som gällde, nu fick hon nöja sig med en riskaka och ett glas vatten istället. Hon kunde ju inte fortsätta gå upp i vikt! Det var här resan började.

Vågen smugglade hon sedan försiktigt med sig in på rummet och den kom att bli hennes dagliga bedömning av självvärdet. Ju mindre desto bättre, och ju högre desto värre plågade hon sig själv. Efter att hon börjat reflektera kring sitt utseende och jämföra det med en siffra på vågen påverkades Ofelias matvanor och träningsschema. Det var nu resan ner i helvetet hade bestigit språngbrädan.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

2 kg mer eller mindre – vågen är inte pålitlig

September 14th, 2013

På något sätt är nog många medvetna om hur missvisande vikt kan vara. En vägning på morgonen kan skilja sig ganska mycket mot en på kvällen. Ett stort glas vatten motsvarar ju nästan 1/4 kg, och det förändrar ju utslaget på vågen. Svettas man mycket så leder även det till en förändrad vätskebalans i kroppen. Mat väger, och lika så gör avföring. Sammanfattningsvis kan vi nog vara överens om att det finns flera faktorer som påverkar utslaget på vågen. Det är sällan kroppsmassan i sig som genomgått förändringar över dygnet.

Trots medvetenheten om alla faktorer som påverkar den tillfälliga viktförändringen grips ätstörningen av panik då vågen visar mer än tidigare. Det har byggts upp ett band mellan ätstörningen och vikten som är extremt svårt att bryta i många fall. Förtroendet för att vågen ska tala sanning är stort och leder till ambivalens kring viktuppgången. Även om man vet att det nödvändigtvis inte behöver vara en viktförändring så gnager en oro i bakhuvudet över att det kan vara det ändå.

Förra veckan upplevde jag ett tydligt bevis på hur en vägning kan vara missvisande: helt plötsligt hade jag gått upp 2 kg ifrån min normala stabilitetsvikt. “Det kan inte stämma!” tänkte jag. Dagen därpå kände jag mig tvungen att kolla igen för att jag visste att det varit något galet. Då vägde jag helt plötsligt 2 kg UNDER min normala vikt. Och därmed kunde jag dra slutsatsen att min kroppsmassa varit oförändrad och det skett drastiska förändringar i vätskebalans och maginnehåll.

Jag kan inte hjälpa att fundera vilken hemsk panik man skulle drabbats av om sjukdomen fortfarande hade makten. Att se vågen visa två kilogram mer! Det hade ju varit en katastrof och ångesten skulle varit skyhög. Nu kunde jag ta detta med en nypa salt och sedan inse att det verkligen inte skett någon förändring. =)

Tags: , , , , , , , ,

Kläderna passar igen på Ofelia

May 6th, 2013

Ofelia stiger upp tidigt på morgonen. Hon vaknar av hungern som vanligt och efter att ha försökt somna om ett flertal gånger ger hon upp när klockan visar 05:00. Något måste hon äta.

Det första Ofelia gör är att kolla sig i spegeln som vanligt.  Efter en kroppsanalys och många tankar kring den går hon till garderoben för att klä på sig. Hon ställer sig själv några helt vanliga frågor: vad är det för väder idag? vad ska hon ha på sig? Hon tycker att grått passar dagens väderlek. Så istället för att ta på sig sina vanliga byxor som hon vet sitter okej på hennes kropp, provar hon ett par av hennes gamla par. Ett par grå jeanstights. Kan hon verkligen ha dem? Nu kanske de passar henne, eftersom hon “MÅSTE” ha gått upp i vikt de senaste dagarna. Dessutom visade senaste invägningen nästan 1 kg mer (!)

Byxorna sitter bra. Tight som de ska. Men Ofelia gillar inte detta. Hon har blivit tjockare! Precis som hon sade till sig själv i spegeln i morse. Äckligt hur ett par gamla byxor som hon inte kunnat ha för några månader sedan, helt plötsligt slimmar åt längst låren. Fett. Fett fett fett. Ofelia tillbringar nu ytterligare ett antal långa minuter framför spegeln och analyserar kroppen återigen. Hon har verkligen blivit tjock, tänker hon många gånger för sig själv. Jeanstightsen i storleken XS sitter tight på hennes kropp. Den storleken som väldigt smala tjejer brukar ha. Ofelia känner hur hon gått upp i vikt. Ofelia känner sig tjock. Ofelia har ätstörningen Anorexia Nervosa.

Nu vill inte Ofelia äta sin frukost. Även om kroppen skrikit under natten att den behövde mat. Även om hon vaknat av hunger..

byxor

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

Resan fortsätter framåt

April 9th, 2013

Innan idag har jag känt mig allt ifrån tjock till nöjd med min kropp. Tjockkänslan är bara en känsla, som jag har skrivit om tidigare. Nöjdheten kommer i samband med cheerleadingen. Efter utmaningar och framgångar inom cheerleadingen blir jag så otroligt taggad på livet. Det livet som inte innehåller ätstörningar. I det livet är jag nöjd, och accepterar min kropp som den ser ut. Som Julia kommenterade här så börjar det bli dags att inte fokusera på viktuppgången, utan istället på hur mycket mer man orkar.

Tack vare att jag har något som jag brinner för så innerligt i livet och andra saker än ätstörningen att identifiera mig med så börjar det bli dags att våga släppa. Acceptera att jag inte behöver vara sjuk längre, för varför ska man vara sjuk.. när man KAN bli frisk?!

  • Viktuppgång till BMI strax över 18
  • Äter bra enligt min behandlare och ska fortsätta så nu
  • Inväntar mensen igen

Jag kan välja att låta viktökningen påverka mig och försöka att kompensera. Gör jag det valet så väljer jag ätstörningen. Väljer jag ätstörningen så väljer jag inte det friska livet.

Jag kan även välja att känna lättnad över viktuppgången. Resan på detta helvete börjar närma sig sitt slut. Jag har närmat mig friheten ytterligare och det må vara läskigt, men då ska jag vara modig.

Väljer jag att ta viktuppgången för vad den är; en siffra på vågen och fokuserar på annat som faktiskt spelar roll, så väljer jag livet. Livet utan anorexin, livet utan ätstörning och livet med cheerleading och alla dess möjligheter!

Har ni någonsin sett något så snyggt?!

Har ni någonsin sett något så snyggt?!

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

När man känner sig tjock och valkig

April 2nd, 2013

Har någon fråga till: hur gjorde du när du ökade i vikt och kände dig “valkig” och tjock? Ignorerade du det så gott det gick och försökte tänka på allt roligt istället? Känns som om det är så jag få göra när tankarna kommer. Och åt du trots att du var mätt? 
Många Kramar och tack igen!
Ottilia

Tankarna kan oftast bara fokuseras på ett par enstaka saker åt gången. Så ja, står man framför spegeln och letar fel, eller klämmer på magen så kommer man att känna efter lite extra mycket och höra ätstörningstankarna. Ibland kan det fungera att göra som du föreslår och “tänka på att roligt istället”. Tyvärr är det oftast lättare sagt än gjort.

Det behöver inte vara jobbigt att märka att man får mer former. Det kan bero på vilket inställning man har. Tänker man från början att man kommer känna sig så mycket tjockare och se alla valkar som hänger över, så är det nästan garanterat att det kommer till en början också. (OBS: det är inte för att man har blivit “valkig” utan endast för att man tror det). Tar man istället en titt från en utomståendes perspektiv, och inser att man faktiskt är väldigt smal och att man inte kommer att bli tjock och “valkig” (så länge man inte ligger på en övervikt) så kan inställningen göra viktuppgången mindre ångestfullt.

När jag låg på BMI 16 och flyttade för att studera i Stockholm kände jag mig emellanåt “normalsmal”. Visst, jag var inte lika mager som innan, men det är fan inte normalt att ligga på en anorektisk undervikt. När jag inom kort började inse, att “fan, jag är jävligt liten ändå. Knappast att folk tar mig som en högskolestuderande. Det här är inte okej!”, så tog jag mina första aktiva och verkligen villiga steg till att öka ytterligare i vikt. Jag åt näringsdrycker och är jag gått upp något kilo så kände jag mig mycket piggare och faktiskt friskare. Jag insåg att några kilon i viktökning fick “svältmagen” att äntligen börja plana ut, jag började nästan se smalare ut, viktökningen gjorde mig rent av snyggare!

Känner man att det är extremt jobbigt att äta fast än man är mätt så är näringsdrycker till att rekommendera för att hjälpa med viktuppgång. Annars är just “mättnadsfobin” något som man måste utmana för att kunna släppa och bli frisk. Man måste inse att mättnaden i sig inte betyder att man har blivit tjockare. För att få bukt med just mättnad- och hungerkänslorna så måste man till en början tvinga sig själv. Det kan ses som att avvänja kroppen med svält.

Jag har fortfarande svårt att äta när jag är mätt. Men det blir mindre och mindre ångestfullt för varje gång jag gör det. Igår t.ex. då det var “Påsk, födelsedag och massa gott så kände jag ingen hunger. Jag var riktigt proppmätt på slutet, men åt upp ändå, för att det var “fest” och det är inte varje dag man äter så. Vad gör det mig om en vecka om jag åt mig övermätt på en påskmåltid? Jag lär mig att det är okej att känna sig mätt, det är okej att äta mer ibland och nästa gång behöver jag inte ha en orolig inställning till det alls! (se “mättnad är inte viktuppgång“)

Jag tycket att du gör det bra som kan fokusera på roliga saker istället för ångesten. Samtidigt får man inte rymma från den. För att den ska försvinna måste man tacklas lite. “Okej, nu är det såhär, nu har jag världens jävla ångest för att jag åt så mycket och känner verkligen hur jag har gått upp i vikt.” och man får resonera lite med sig själv:

  1. Som Ottilia själv skrev i sin kommentar att man “känner sig” så är det “bara en känsla
  2. Kan man verkligen gå upp så mycket i vikt på sådan kort tid?
  3. Var det verkligen sååå mycket eller var det kanske en normal måltid egentligen?
  4. Är man verkligen tjock om man ligger på normal/undervikt?
  5. Kommer ens kropp att må sämre av att gå upp något kilo till?

Börja med en god inställning. Mättnad och viktuppgång behöver inte vara ångestfullt. Kommer ångest så acceptera den och vänta ut den. Se vad som har hänt, dra slutsats och inse att det inte var världens undergång. Det blir bättre och framöver blir det lättare.
All styrka till er alla <3

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp