Bränn inte ut dig själv – vila lite varje dag

October 8th, 2015

Det är skrämmande att tänka på, hur överaktiv jag varit tidigare och hur pass många som andra som är det idag. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna ta det så pass “lugnt” som jag gör nu, och ändå kan det vara stressigt vissa dagar. Men att göra mer än vad jag gör nu, visst skulle jag säkerligen klara av det, men jag skulle inte må bra.

Sålunda kan jag dessa dagar ställa mig förundran till hur alla andra klarar av att samtidigt studera heltid, jobba, träna och sitta med i styrelser eller dylikt. Ja, det där var jag för två år sedan. Och då mådde jag faktiskt bra av det! Människan är skapt för att klara av stora belastningar periodvis. Det är en nödvändighet för vår överlevnad. Men det förutsätter också att den inom sin tid får återhämta sig från allt arbete, för återställs inte systemen kommer de att krascha.

Utbrändhet. Oavsett om det är en liten eller stor krasch in i väggen tror jag att det är extremt svårt att komma tillbaka på samma nivå med det som en gång bränt ut en. Kroppen protesterar. Hjärnan protesterar. Den vill inte utsättas för liknande igen. Den säger helt enkelt ifrån! Och det är ju en fullkomligt nödvändig mekanism för vår överlevnad också.

Vila. Är inte bara underskattat när det kommer till träning, utan också i vardagen. För mig känns det guld-värt att varje morgon inte behöva stressa iväg till skolan/jobbet utan att få äta min frukost i lugn och ro. Samt att någon gång under dagen få tillfälle att koppla av, kanske hinner jag hem någon gång under eftermiddagen för att fika, slösurfa och ta en power-nap. Dessutom nedvarvningen innan läggdags är bland det viktigaste, och genom att kunna haft små pauser under dagen går hjärnan inte på samma högvarv när det väl blir dags för att sova.

Hjärnan behöver ha tid att bearbeta intryck och insikter som uppkommer i vardagen. Befinner man sig konstant i rörelse och lyckas inte finna tiden att koppla av emellan varven kommer all bearbetning behöva ske vid kvällsskedet. Detta är någonting som många upplever skapar sömnstörningar – hjärnan går på högvarv.

Det går. Att förändra sin livsstil. Många uttrycker sig som att de är fast i sitt jobb, måste plugga hela dagen, eller hinner inte äta ordentligt. Nu kommer jag vara rätt så hård. Jag har själv befunnit mig i en sådan situation, och inte alls för särskilt länge sedan. Jo, det går att förändra sitt liv sålunda att du hinner med att ta hand om dig själv.

Allt handlar om prioriteringar och vilka krav som ställs. Ställer du kravet att du måste bli färdig med de uppgifterna idag, ja, då kanske du blir illa tvungen att offra lunchrasten till arbetet. Men ofta finns det ingenting annat som verkligen säger att du måste göra någonting. Visst har vi alla skyldigheter gentemot vår arbetsgivare, men vi måste faktiskt inte jobba på det jobbet, eller vi måste faktiskt inte jobba en 40 h /vecka. Eller så måste vi inte ha alla de ansvarsposterna vi har, kanske vore det mer hälsosamt att fokusera på endast en sak i taget. Det är oftast ens egna krav som skapar alla dessa måsten. 

  • Jag måste inte ta min civilingenjörs examen på de utsatta fem åren. Jag måste inte ta den över-huvud-taget!
  • Jag måste inte gå i landslaget och ägna all min fritid åt träning. Jag måste inte träna över-huvud-taget!
  • Jag måste inte studera heltid och ha extra jobb på sidan om. Jag måste ingenting annat än det jag förväntar av mig själv.

Det jag gör nu är att studera på 75% och tränar så mycket jag orkar, och tro mig – det är tillräckligt, i alla fall till en början. Den enda skillnaden är jag inte går varje dag och känner panik och ångest över att jag inte alls hinner med mitt liv. I lugnare perioder känner jag att jag gärna skulle vilja göra något mer, men ett tag till vill jag ligga lågt, för det är så obeskrivligt skönt att hinna med sig själv.

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Överträning och återhämtning

October 3rd, 2015

Överträning är ett vanligt fenomen av idag. Det är inte konstigt med tanke på den hälsohets som utformats i vårt samhälle. Det är lätt hänt att fasta i tankefällan om att ju mer man tränar desto mer resultat får man. Men ack så fel man har. Oavsett vilka mål man har med träningen, handlar det om att träna smartast (inte mest). För mycket träning vet nog de flesta ändå leder till bristfällig återhämtning som medför en rad andra symtom (motivationsbrist, infektioner, skador, trötthet, sömnsvårigheter etc.). Men trots att vi känner till fenomenet och dess negativa följder tenderar fortfarande många personer att hamna i det som betecknas som överträning.

Jag tror att vi överskattar vår egen förmåga. På något sätt tror man att man är odödlig och att ens egen kropp klarar av med än andras. “Förra veckan orkade jag träna så mycket. Jag fattar inte varför det inte går nu.”. Ja, kroppen klarar oftast en extrem belastning under en kortare period. Den är fantastisk på det sättet att den har sina knep för att vi ska klara oss igenom en livshotande situation. Men den behöver också sin återhämtning.

Träning är en form utav stresspåslag som startar mekanismer i kroppen som gör oss starkare och mer uthålliga. Efter träningen bör återhämtningsfasen tillträda. Det är då som kroppen återställer sig och gör sig redo utifall den skulle utsättas för nya stressutlösande faktorer framöver. Därmed utsätts vi även för mycket stress i vardagen kommer det till att påverka prestationen under träningarna. Kroppens hormonnivåer kommer redan från början av träningspasset att vara ur balans.

Återhämtning handlar alltså inte enbart om att äta ordentligt för att inte bryta ned muskler i samband med träningen (vilket är den typ av återhämtning man kan läsa mest om), utan även om att kroppens stressystem behövs återställas. Självklart är kosten också väldigt viktig när det gäller återhämtning. En god kosthållning är grunden för ett stabilt välmående. Men det är viktigt att vi inte underskattar självaste vilan. Även om man äter bra i samband med träning så behöver både kropp och psyke vila från det med jämna mellanrum.

Vila behöver inte handla om att ligga fängslad i sängen en hel dag, utan det kan handla om att under en period variera träningen. Kanske ta några promenader istället, eller testa andra träningsformer som inte är lika fysiskt krävande. Sedan tror jag att OM man blivit övertränad behöver man vila helt från träning i några dagar för att sedan trappa upp med lättare motionsformer.

 

IMG_4031

Det viktigaste när man är lite träningsgalen (som jag är) är att bara uppmärksam på kroppens signaler. Den senaste veckan har min motivation inte alls legat på topp för gymträning. De intensiva passen som jag vanligt vis brinner för har inte känts tilltalande alls. DET är kroppens sätt att säga att den behöver en paus. Så det jag har gjort är att sköta kosten bättre och variera träningen (för att fortfarande få röra lite på mig).

Jag har lagt vikterna på hyllan för att istället utmana mig med Body Combat, testa HOT Vinyasa flow och gått på ett Jazz-danspass. Igår trodde jag att jag var redo att köra ett tufft gympass igen, men ack så fel. Nu blir det återhämtning och återhämtning som gäller. 

 

Tags: , , , , , , , , , , ,

Viktstabilitet

September 9th, 2015

Vill bara klargöra en sak från mitt senaste inlägg där jag skrev att “Det skulle inte förvåna mig om jag lagt på mig ett kilogram […]“. Det var den lilla slängen av ätstörning som fortfarande finns kvar som skapade en liten oro, men som den kämpande sidan av mig ville finna acceptans för istället “[…]med det får det la ha varit värt 😉 […]“.

Verkligheten ser dock sålunda ut att mer ätande och inget som helst tränande under fyra dagar resulterade i ingen som helst viktförändring – är det inte fantastiskt hur en hälsosam kropp alltid strävar efter sin jämvikt och håller hårt i balansen?

Jag har legat viktstabil (+/- 0,5 kg) under flera månaders tid nu, utan att äta enligt något matschema och trots att jag tränar utan förutbestämda begränsningar. Kanske går det ändå att förstå att några dagars förändringar inte kommer att leda till drastiska resultat. 

Det är förmodligen fler än mig som åker på en höstförkylning denna årstid. Med mina erfarenheter i ryggsäcken vill jag understryka det som många redan påstår att våga vila. Man tror gärna att man är superman och kan bli frisk genom att köra på som vanligt, men risken är enormt stor att man tvungen att vara sängliggandes ännu längre bara för att man otåligt nog inte kunde lyssna på kroppens första signaler på sjukhets-symptom. Så återigen våga vila annars kommer vägen tillbaka bli betydligt längre. Du kommer inte bli tjock på några dagar.

Tags: , , , , , , , ,

Skadad och nedstämd

February 5th, 2015

Det har varit en spännande vecka, vilket bidragit till att bloggen inte har uppdaterats särskilt mycket. Förutom att jag har haft fullt upp med mina nya kurser så lyckades jag bryta näsan i måndags. Detta skedde så klart i början utav en stunt-träning, så det blev en lång kväll efter det. Efter några om och men fick jag komma till akuten där de rättade till näsan på en gång. Dock är den fortfarande inte helt rak så imorgon får jag återvända dit inför en liknande procedur igen – KUL!

Egentligen kändes det inte så hemskt att näsan var bruten till en början – det är väl någonting som nästan tillhör sporten. Det hemska kom snarare efteråt; sömnproblem, trötthet, obehag, ont i tänder, och ja, sedan hade jag en förkylning på köpet också. Det värsta var nog att varken orka eller kunna göra någonting. Jag fick verkligen insikt över hur dåligt jag mår av att inte kunna vara fysiskt aktiv under en flera dagars period. Det leder till att jag får kortare episoder av akut nedstämdhet, som känns helt oförklarliga (!). Det här är ett intressant fenomen som jag måste fundera vidare på, och kanske ta upp med min behandlare…

Men, det handlar faktiskt inte enbart om att inte kunna ta mig till gymmet eller träna cheerleading. Det rör sig snarare om att inte ha orken att varken jobba, åka till affären eller träffa vänner. Till en början reagerade jag på att det låg något ätstört i att bli så starkt negativt påverkad av passivitet, men samtidigt som jag skriver detta slår det mig att det kanske snarare är ett mänskligt fenomen. Vi är inte gjorda för att leva dag in och dag ut bakom murar. Det är inte konstigt att flickan i sjukhussängen eller farmor på ålderdomshemmet får det svårt att känna livsglädje. Jag tror att alla människor behöver känna att deras liv har en mening, att känna friheten att vandra bortom murarna av trygghet, att få göra saker som laddar en med energi och att få sprida värme till andra. Det är inte konstigt att vi mår piss när vi känner oss hjälplösa. Det är faktiskt inte konstigt alls! I alla fall för mig är det snarare fullkomligt normalt.

Sedan är det klart att livet inte alltid ger oss solsken och röda rosor. Ibland blir man skadad, sjuk eller dylikt, och man blir tvungen att sätta sig på en gren och ta en paus från sin flygtur. Man kommer inte långt med skadade eller orkeslösa vingar. Ibland kan man inget annat göra än att sitta där och vänta ut tiden. Ibland måste man bara lära sig att gilla läget!

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,

Hur man håller motivationen uppe

January 14th, 2015

Motivation? Ja, det är väl det vi alla väntar på innan vi fullt ut handlar för att bli friska.

Men vem är egentligen motiverad hela tiden? Studenten som kämpar för sin läkarexamen? Idrottsmannen(/kvinnan) som vill vinna medalj på VM? Mamman som fostrar sina barn? Den hemlöse som behöver någon stans att sova på nätterna? Obama när ekonomin krashar? Eller hunden som sprungit vilsen och försöker leta sin väg hem?

Det jag menar är att alla tappar motivationen ibland, men man vet att det finns ett mål framför sig som är en tillräckligt stor anledning till att man antog kampen från första början. När mörkret kommer och man inte har lyckats hitta hem ännu så går det bra att pausa under natten för att forsätta sökandet dagen därpå. Ingen orkar jämt och ständigt kämpa för att komma närmare målet, alla behöver en paus. En del träningar går skit, men då går man hem, vilar och ger det ett nytt försök nästa dag. En del beslut ger oväntade konsekvenser, men då tar man sig en funderare och gör annorlunda nästa gång.

Motivationen är inte alltid på topp och det är i dem stunderna som man potentiellt gör de största framstegen, för man ger inte upp!

Sedan finns det självfallet saker och ting vi kan göra för att snabbare återhämta motivationen. Vilka saker som motiverar oss är ofta väldigt individuellt och väldigt många(!). T.ex. för att bli frisk från anorexia kan jag motiveras genom att jag..

  • inte vill ha extra hår växande på min kropp för att den har för lite underhudsfett för att hålla en god temperatur
  • inte vara så extremt känslomässig och bli irriterad över småsaker
  • inte behöva känna mig konstig som inte kan äta si eller så i andras sällskap
  • inte behöva oroa mig för att min kropp kommer att kollapsa inom en snar framtid
  • inte stå och kolla mig själv i spegeln och klandra mig för att vara för “tjock”
  • inte behöva kontrollera maten och vikten dagligen
  • inte förstöra mina tänder osv. med magsyra från kräkningar
  • kunna bygga upp min kropp med hjälp av träning istället för att bryta ned den
  • känna att jag har tillräckligt med energi för att hålla fokus uppe på studier eller till och med vanliga konversationer
  • att kunna njuta av att vara i sällskap med andra människor
  • att kunna lita på min kropp och mitt eget omdöme för att inte behöva tänka på mat hela tiden

Det finns säkerligen tusentals faktorer som bidrar till att vi väljer friskhet framför sjukdom. Det viktigaste är att man påminner sig själv om vad det är för saker och ting som motiverar/har motiverat en själv.

Hjälp mig nu med att fylla på denna lista med saker som motiverar dig! :)

 

Tags: , , , , , ,

Vad är viktigast just nu – bli färdig med skolan eller bli frisk?

November 30th, 2014

Hej! Jag ska börja på enheten Iris (scä) imorgon pga ett ganska grovt återfall. Går just nu i ettan på gymnasiet men måste ju lägga skolan åt sidan för behandlingen, precis som du! Vet ju att det löser sig men det är självklart jobbigt att missa skolan, att vara så annorlunda liksom… Nu när det gått en tid, har du några tips på hur man verkligen tar vara på tiden och inte gå och oroa sig? känns som det kommer bli ännu jobbigare när jag bryter svälten och kan tänka klart, som att jag kommer känna mig lat för att jag inte går i skolan då. Hur tänker du? hur stor roll spelar skolan? kram!
– Anonym

Hej vännen! Vad bra för dig att du ska få hjälp med att återhämta dig. Det är säkerligen mer än nödvändigt att ta en paus från skolan ett tag, för att jobba på sig själv och sedan ta sig ann det när man samlat mer kraft och energi till det. :)

Jag förstår att det känns jobbigt att veta att man behöver skjuta på sin utbilning, men det är inte så att din anledning är att du festat för mycket eller bara skitit i att gå dit. Du har en sjukdom som gör att skolan blir svår att handskas med just nu. Hade du fått cancer eller någon annan mer fysisk sjukdom hade skammen över att skjuta på skolan inte alls varit lika stor – det är bara denna psykiska sjukdom som vill ställa till det för en. Du är sjuk och behöver gå i behandling just nu, och det är någonting bra! Tänk hur många det är som skjuter på sin skolgång genom att de sitter hemma och spelar datorspel, är ute och festar för mycket med kompisar, drar ut och reser eller kanske jobbar i några år. Sedan finns det ett antal personer som inte gör något annat än att ligga hemma och aldrig fullföljer sin utbildning, kanske för att de aldrig tog de chanser som fanns till behandling en gång i tiden.

Jag vill inte skrämmas eller tvinga någon till att skjuta på sin skolgång, det är klart skönare att få bli fädig så fort som möjligt, men det är inte värt det alla gånger. Ibland behöver man skaffa sig själv lite bredare perspektiv på tillvaron. Livet är långt men en ätstörning kan lätt korta ned det. Och här sitter vi och nojar över att välja en chans till tillfrisknande och förskjuten skolgång. Det blir ju nästan lite löjligt att tro att ett år av hela ens liv ska vara så viktigt. Kanske kan det ske många saker under ett år som kan vara viktigt för en i längden, men att gå i skolan kommer i princip vara lika viktigt nu som om ett eller tre år. Det har inte sådan stora negativa följder som det kan ha att inte bli friskare från sin sjukdom.

Jag vill även påpeka att det handlar inte riktigt om att kasta bort ett år av lärdom, för det man lär sig av att gå i behandling och jobba med sig själv kan till och med vara mer givande än att lära sig derivera eller alla politiska partier i riksdagen. Nu är sådan kunskap också nödvändig på många håll och kanter, men det är inte ens jämförbart med den kunskap som man få när man jobbar med att bli fri sin ätstörning och psyksiska problem. Det är snarare så att man unnar sig själv ett år med kunskapsinsamlande än kastar bort ett.

Att man känner sig “lat” över att inte plugga/jobba eller dylikt kommer man säkert att göra. Det är ju ett vanligt drag hos anorexin att man hela tiden ska vara “duktig” och effektiv. Jag tror att om man ger sig själv chansen att bemöta de känslorna så kommer man också kunna vänja sig med tanken att ta det lugnt. Jag personligen har verkligen lärt mig uppskatta att bara ta det lugnt, för nu inser jag nödvändigheten med det. Dessutom vänjer sig kroppen rätt så snabbt med förändrande rutiner. Jag trodde att jag skulle få det jätte långtråkigt och bli rastlös, men jag känner mig fortfarande väldigt upptagen och tiden försvinner. Det finns alltid någonting att göra, det svåra är inte att vara upptagen, det svåra är hitta tid till att inte göra ett skit! 😉 Någonting som absolut är nödvändigt att lära sig!

Sammanfattningsvis: Det spelar inte alls någon större roll om man behöver skjuta på skolan ett år. Självklart känns det jobbigt, för man vill ju liksom, men man vill väl bli frisk också och då behöver man ibland göra ett val, och sedan jobba med att acceptera det. Jag tror att det går att vänja sig med allt. :)

Tags: , , , , , , ,

När man lånar energi av sig själv och skiter i att betala tillbaka

November 17th, 2014

I efterhand kan man inte låta bli att fascineras över hur man kunde leva under en sådan ständig press på sig själv. Varifrån fick man energin? Hur orkade man? Och varför utsatte man sig själv för det?

Jag tror att man lånar energin av sin framtida sig själv, och när skulden blir för stor infinner man sig i en total kollaps. När man då blir tvungen att ge tillbaka all energi som man har tagit av sig själv sitter man även där med en stor fet ränta på det totala. Man måste samla på sig mer energi än man har lånat. Det är inte konstigt att man blir tröttare än vanligt. En vanlig dag för mig nu hade i princip varit en vilodag för ett år sedan. Och det är inte konstigt att man efter en svält blir hungrigare än vanligt. Man behöver äta mer än man gjorde innan. Det hela fungerar ganska lika som banklån. Det du har lånat måste du betala tillbaka, plus lite extra, beroende på under hur lång period du har tagit lån.

Ibland blir jag ställd över hur trött jag är eller hur mycket jag vill äta. Men när man blickar tillbaka på hur de senaste åren sett ut är det inte så konstigt längre. Det går självklart att låna lite framtida energi av sig själv i vissa stunder (inför tenta, tävling, resor etc.) men ju  snabbare vi ser till att fylla på energikontot igen, desto mindre behöver vi ladda upp med i längden. D.v.s. att regelbunden återhämtning är oerhört gynnsamt i längden och den är minst lika viktig som att betala sina räkningar i tid. Det samma gäller ju att svälta också. Det är klart att människan klarar av att leva på mindre föda i vissa perioder, men ju längre dem blir desto mer föda behöver man fylla på med för att återställa balansen.

 

Tags: , , , , , , , , ,

Vad gör man om dagarna när man ligger hemma sjuk?

October 11th, 2014

Så, nu har jag varit sjuk i en vecka. Vilken otroligt envis förkylning man lyckats dra på sig. Men det sägs att personer som är väldigt aktiva och tränar mycket ofta blir väldigt sjuk när de väl blir sjuka p.g.a. att man inte återhämtar sig ordentligt annars. Det ligger nog en viss sanning i det, och jag har själv fått lära mig den hårda vägen nu; hellre vila någon gång i bland än att vila en hel vecka.

Vad gör man då, när man är hemma sjuk och sjukskriven? Vad gör man när man är van att göra allt på en dag och helt plötsligt säger kroppen ifrån och man inte göra någonting? Ska man ligga i soffan och vara deprimerad hela dagarna? Nog är det lätt hänt och tyvärr blir det nog så för många. Men man kan ju välja att se det från andra synvinklar; nu har man möjligheten att göra annat som man aldrig tagit sig tiden för tidigare. Nu när man inte kan göra allt som man vanligtvis brukar, finns det utrymme för att vara kreativ och upptäcka nya sidor hos sig själv, eller återgå till gamla som inte heller fått följa med en in i vuxenlivets vardag.

Fruktansvärt dålig är jag på att ta mig tid att läsa böcker, men nu har jag pallrat mig iväg och lånat tre böcker som kan vara väldigt givande i tider som denna.

Fruktansvärt dålig är jag på att ta mig tid att läsa böcker, men nu har jag pallrat mig iväg och lånat tre böcker som kan vara väldigt givande i tider som denna.

???????????????????????????????

Min pojkvän överraskade mig en eftermiddag med en present – 2000 bitars puzzel, som nu ligger utspritt över hela köksbordet och som jag arbetar flitigt och envist med. ;)

 

Tags: , , , , , , , ,

Sjukskriven och sjuk – nu är det äta och vila som gäller

October 6th, 2014

Det är ju fantastiskt passande att förkylningen slår till när man väl får en paus från vardagsstressen. Nu måste  jag vila och äta ordentligt. Nu är det inte bara för att bli frisk från ätstörningen utan även för att bli frisk från viruset som trängt sig in i min kropp. Det känns lite ironiskt men samtidigt rätt så passande. Det är inte ovanligt att sjukdomar väl slår ut när man får det lugnt efter en stressig period. Så nu gäller det att ta hand om sig själv lite extra mycket! :)

Jag fick faktiskt höra på TV:n i morse (nu när jag har tid att slappa framför TV:n) att lika bra som konditionsträning är för immunförsvaret är för mycket träning farligt. När man tränar bryter kroppen ned sig själv och därför är det extra viktigt att vara noga med att vila och få i sig tillräckligt av alla näringsämnen efteråt. Kör man på för hårt en längre period löper man större risk att bli ordentligt sjuk och istället inte kunna träna på flera flera dagar. Här framhävs en faktor till varför det återigen är så viktigt med att hålla en god balans med träning och aktiviteter. Det är viktigt att jobba hårt och utmana sig själv, men minst lika viktigt att ta tid för återhämtning.

Jag vet med mig att många personer med anorexia får svårare att äta ordentligt när de blir sjuka och sängliggandes. “Då förbränner man inte lika mycket energi och behöver inte så mycket mat“. FEL! När kroppen har blivit invaderas av virus eller bakterier så jobbar den ständigt på högvarv. Immunförsvaret jobbar hårt för att göra en frisk igen. Därför är det så viktigt att vila också, så man kan låta kroppen få jobba på. Kroppen behöver tillräckligt med näring för att bekämpa sjukdomen. Genom att försöka träna eller äta mindre skulle vi bara kämpa emot vår egen kropp som arbetat för att göra oss friska. Vad skulle vitsen vara med det? Vi måste ju hjälpa vår kropp att ta hand om sig, likväl som vi sköter om det hus vi bor i, förutom att ett hus kan vi köpa nytt, men vi kan inte köpa en ny kropp.

Tags: , , , , , , , , , ,

Det är inte lätt, men… det går!

May 11th, 2014

Försök att ta hand om dig. Ta inte på dig för mycket och se till att vila.

Detta är återkommande uppmaningar från personer i min närhet. För det mesta blir svaret “ja, jag ska försöka, men det är inte så lätt“. Visst är det sant; det är inte lätt, och visst har jag försökt. Trots försöken har det inte riktigt gått att ärligt ta hand om sig själv fram till idag, och ni vet varför, det har vi redan konstaterat – det är inte lätt. Observera dock att svårigheten gör det inte omöjligt, och försök är aldrig misslyckade. Att jag har försökt trots att det inte har varit lätt har lett mig till där jag befinner mig idag.

Idag talade jag i telefonen med min pappa för första gången på flera veckor. Samtalet avslutades i princip med “gör inte för mycket, se till att vila och ta hand om dig”. Denna gång blev inte mitt svar “jag försöker” utan idag svarade jag “jodå, jag jobbar aktivt med det”, för det är precis det jag känner att jag gör nu.

Förut tänkte jag..

  1. Jag bör inte ta på mig ett extra pass, men jag kan ju faktiskt…” och gör det.
  2. “Jag bör nog äta något efter träningen, men jag väntar hellre tills jag kommit hem…”  och åker hem hungrig.
  3. “Min kropp skulle nog behöva vila från träning en dag… men när de frågar så kan jag ju inte säga nej.” och det blir träning i alla fall.
  4. “Åh, nej, jag kan ju inte äta godis nu.” och tackar nej.
  5. “Jag kan ju inte äta igen, redan! Det har ju bara gått två timmar sedan jag åt sist!” och försöker dra ut på tiden.

Nu tänker jag..

  1. “Jag har inte tid att jobba mer nu. punkt!” och sedan gör jag inte det.
  2. “Jag behöver verkligen äta något efter träningen – ge mig mat!” och jag gör det.
  3. “Nej, jag tänker inte följa med och gymma idag. Idag ska jag vila.” och jag gör det.
  4. “Godis? Höja blodsockernivån i slutet av träningspasset? Ja tack!” och jag tar emot godisarna.
  5. “Två timmar sedan jag åt? Ja men då kan jag ju äta igen!” och jag äter.

– Jag vill inte bryta ned min kropp, jag vill inte slita ut mig. Jag vill inte stressa och jag vill inte må skit. 

– Jag vill bygga upp mer muskler, jag vill äta allt som min kropp behöver. Jag vill njuta av livet och jag vill må bra.

Ingen vill väl egentligen förstöra sig själv. Egentligen vill nog alla må bra. Dock är det inte så lätt att genomföra de förändringar som krävs, trots att man vill. Jag antar att jag inte har lyckats förändra mitt liv tidigare för att jag inte varit där mentalt. Jag har varit i en fas där “jag vet, jag kanske försöker, men jag gör inte”, och det är inget konstigt att fastna ett tag där. Det kanske är nödvändigt att hamna där ett tag för att faktiskt nå den mentaliteten som får en att äntligen börja göra. Så oroa er inte om ni känner igen er “jag vill ju egentligen, men…” – tänket, för jag har varit fast där lääänge och äntligen har viljan även börjat påverka mina val och handlingar. Äntligen har jag självmant börja handla så som jag bör. Äntligen gör jag frivilligt de val som gynnar min hälsa. Äntligen har jag aktivt börjat jobba för att faktiskt må bra (och jag är övertygad om att ni också kan göra det).

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp