Att göra det du vill

October 21st, 2015

Att göra det man vill kan låta så otroligt lätt när orden först verbaliseras. Men när den egentliga innebörden väl ska tillämpas i praktiken upptäcker man snabbt att det ofta verkar mer komplext än själva orden i sig tyder på. Det är inte lätt att göra det man själv vill. Framför allt inte i en värld som vrider och vänder på oss sålunda att vi inte längre kan känna skillnad på vad vi tror att andra vill att vi gör och vad vi själva faktiskt vill göra.

I en artikel på internet om “meningen med livet” snubblade jag på detta påstående:

Nu är du 85 år gammal och sitter i skuggan en varm sommardag. En lätt bris svalkar skönt och du är lycklig över det fantastiska liv du har haft. När du ser tillbaka på livet och allt du har gjort och skaffat dig, alla relationer du utvecklat – vad är det som har varit viktigast för dig?

På rak arm dök det upp i mitt huvud att ha gjort det jag velat. I princip oavsett vad det skulle gälla; utbildning, yrke, relationer, träning, bostad, resor etc. så känns det viktigaste att jag faktiskt gjort det jag velat göra där och då.

Vid 85-års ålder kommer det kvitta om jag var magrast i klassen, tränade mest i min vänskapskrets, kom in på utbildningen som alla andra ville gå, fick jobbet mina föräldrar önskat, gifte mig med ett fotbollsproffs och blev framgångsrik i alla andras ögon. Detta kanske var den vägen som kändes självklar, men kanske inte alls det en själv ville. Så då sitter man där med några år kvar av ens liv och blickar tillbaka – vad har du gjort? Jo, du har ägnat hela ditt liv att leva för alla andra än dig själv. Du har garanterat slitit hårt för att bygga upp en tillvaro du inte ens kan njuta av fullt ut. Du har tillbringat hela livet att drömma om någonting annat, samtidigt som du fortsatte göra de val du trodde skulle bringa dig lycka men visste att det egentligen inte var det du ville. Med all rätt, tänker jag att den 85-åriga damen får känna ångest.

Vem vill egentligen blicka tillbaka på ett liv där man ständigt gjort saker och ting emot sin egen vilja?

Det känns som ett liv att ångra, till skillnad från ett liv, där du oavsett utkomst kunnat följa ditt eget hjärta. Det kanske gått åt helvete flera gånger, men vad gör det? Det blir snarare någonting att skratta åt än att ångra. Det som är värt att ångra är de saker vi gjort, trots att vi själv inte velat, för att vi på något vänster trott att det varit det “rätta” och sedan har det likt förbannat gått åt helvete.

Det känns oerhört konstigt att det ska vara så extremt svårt att bara göra det man vill i livet.

 

Tags: , , , , , ,

“Jag bryr mig om att må bra”

July 19th, 2015

“[…] hur det går för dig nu med allt? Tänker du fortfarande på kcal och hur ser du på din kropp nu? Tror du man kan bli 100% frisk? […]”
– Linda

Jag är faktiskt väldigt glad över att jag fick dessa frågor just nu. Det hände mig här om dagen. Att jag började vilja. Vilja gå upp i vikt. Eller nödvändigtvis handlade det inte om vikten. Utan jag tyckte att jag var för smal. På både armar och ben. Så nu är jag inte rädd. Inte alls rädd att äta som jag vill. Jag äter mig mätt och belåten. Jag känner mig fri.

Det handlar inte om att jag ska försöka proppa i mig mer mat än jag orkar för att lägga på mig, utan att helt enkelt släppa taget med ett ordentligt matintag som mål och se vart det leder mig. Jag lämnar över det till kroppen att bestämma. Jag vill att den ska må bra. Kanske går jag inte upp något, men får mer energi – och då är ju det bra. Kanske går jag upp lite utan att märka av det – och då är ju det också bra. För jag vill inte längre bry mig om att vara liten. Det fyller ingen gynnsam funktion i mitt liv. Jag bryr mig om att må bra!

Enda sedan jag avslutade min behandling har jag mindre brytt mig om hur mycket jag äter. Jag äter när jag är hungrig och det jag är sugen på och åh så skönt det är att inte vara rädd för att äta lite “för mycket”. Hellre det än att jag bryter ned musklerna som jag ändå försöker bygga upp. Och jag har fattat så mycket som att en liten skillnad i energiintaget sällan förändrar vikten, utan det förändrar energinivåerna i första hand.

Hade du frågat mig för några veckor sedan om man kan bli 100% frisk så hade mitt svar varit övervägande “nej”, i alla fall att jag inte tror att jag skulle kunna bli det. Men nu förstår jag att det handlar om vilket mål man har för sig själv. Är målet att förbli liten och smal, äta restriktivt, ständigt prioritera träning framför andra sociala aktiviteter eller att ha kvar kontrollen över matintaget så “nej”. Men lyckas man göra de förändringar i sin livsstil som hjälper en att värdera andra saker är sin kropp, vikt och ätande så blir mitt svar idag “ja”. Ja, jag tror att det går att bli helt frisk från ätstörningar. Jag tror det eftersom jag känner att jag är på väg dit just nu. Men jag tror också att det är lätt att falla tillbaka om man inte ser efter sig själv ordentligt.

Jag tror att man behöver ta lite distans ibland från de saker som tenderar till att trigga igång ätstört beteende. Ibland är det oftast en ambivalent situation eftersom det ofta är saker vi inte gärna släpper taget om. Kanske är det inte rätt stund att släppa taget om dessa saker, kanske är man inte redo just idag, och ibland är det faktiskt okej. Det är okej att inte bli helt frisk här och nu, men jag tror att det är viktigt att bära med sig att det kommer komma en tid som man blir redo att gå vidare. Och när den tiden kommer – omfamna den och låt den använda sin kraft för att lyfta dig till nya höjder. Längta efter förändringen och var nyfiken på framtiden. Den för mycket gott med sig, vi kan bara inte känna den vid ännu. Vi måste låta tiden göra sitt och lita på att allt kommer att bli precis som det ska i slutändan. :) Det kommer att bli bra!

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Följ vinden men låt både rodret och seglen styra

June 29th, 2015

Dessa dagar funderar jag tämligen mycket på beslutsfattande. Det kan vara så lätt när det gäller andra, men så svårt när det angår en själv och sitt eget liv. Jag vill lyfta fram ett stycke ur Profeten (Kahlil Gibran, 2012) skriver gällande förnuft och känsla:

“När er själ färdas över haven, är förnuftet och känslan ert roder och segel.
Om seglen eller rodret går sönder kastas ni omkring på vågorna och driver med vinden eller blir liggande stilla på öppna havet.
Ty om endast förnuftet härskar, är kraften begränsad och den otyglade lidelsen blir till en eld som brinner till sitt eget fördärv.

Låt därför er själ lyfta ert förnuft till känslans höjder och jubla. Och låt den styra era känslor med förnuftets hjälp så att känslorna varje dag förnyas och som Fågel Fenix höjer sig ur sin egen aska.”

Jag tänker mig att förnuftet grundas i våra tidigare erfarenheter och lärdomar samt att känslor är någonting som förändras. Det är inte säkert att samma sak känns bra nu som det gjorde för ett år sedan och kanske har erfarenheterna av de beslut vi en gång tagit även påverkat våra känslor kring dem.

När det kommer till beslutsfattande är det viktigt att inte enbart gå på förnuftet och heller inte enbart känslorna. Det vi tycker att vi borde göra stämmer inte alltid överens med det som känns bra att göra. Lika dant stämmer inte alltid det som känns bra att göra överens med det vi faktiskt borde göra.

Follow your heart, but use your brain.
One tree hill

När vi fattar beslut som kan komma att påverka framtiden i en hög grad är det viktigt att välja sådan som känns bra, men att också tänka vad som kommer gynna oss i längden. Känslorna förändras – kommer det alltid att kännas lika bra? Förmodligen inte, men är det fortfarande ett beslut värt att ta? Vad har jag tagit för liknande beslut tidigare? Varför gjorde jag som jag gjorde? Och hur har det påverkat mig i efterhand? Vill jag göra detta för att det känts bra förut eller för att det känns bra nu?

Jag tror det är viktigt ibland att komma till botten med saken och analysera det från grunden. Vissa påstår att det är farligt att överanalysera, och till viss del kan jag hålla med om det – ibland är det faktiskt bättre att bara köra på och se vart man landar. Men i vissa tillfällen är man kanske risken är för stor för att våga hoppa över stupet och hoppas att man landar bra. Ta då hjälp av dina tidigare erfarenheter, lärdomar, som följt med dig i ryggsäcken som verktyg inför framtida motorstopp. Plocka fram kartan i väskan och kolla: var åkte du tidigare? vad såg du på den vägen? var det en väg du vill besöka igen eller vill du testa någon ny? var vill du komma på kartan? och vilken väg tror du kan leda dig dit?

Ibland behöver man bara ta och stanna upp för att veta i vilken riktning man ska fortsätta i. Att köra runt-runt i rondellen leder oftast så småningom bara till motorstopp eller växelfel. Ta en fika, tanka lite bensin i tanken, prata med en främling eller lätta på trycket någonstans. Det är inte alltid lätt att veta om man ska ta den väg som känns bäst just nu, eller den man tror är bäst i längden. Det optimala är när förnuftet och känslorna samarbetar – för det är det som vi ska sträva efter.

Tags: , , , , , , , , , , , ,

“Tack magen för att du är så go!” – Daniella Björn

January 13th, 2015

Fick läsa något underbart på Instagram nyligen och tänkte dela med mig utav det här. Det är skrivet utav en tjej som heter Daniella och som har kämpat med anorexia i flera år, men verkligen gjort stora framsteg! Ett utav dem kan ni läsa om nedan:

 

Visst är det inspirerande? Visst vill vi nog alla kunna tänka och känna så kring våran kropp? Och uppenbarligen kan vi det!

Rätta mig om jag har fel, men jag anar att Daniella inte alls känt en sådan här stor acceptans kring sin mage tidigare år. Jag tror att hon har tampats med ätstörningsmonster, viktras, viktuppgång, ångest och missnöje precis som de flesta utav oss. Men hon har inte slutat kämpa och idag har hon funnit den där acceptansen som vi alla innerst inne eftersträvar. Så det går, det går att lära sig att acceptera sin kropp, det krävs bara blod, svett och tårar! Så välj om du vill lägga den på en begränsad kosthållning och många långa gympass, som i slutändan inte kommer att göra oss lyckligare människor, eller om du vill lägga dem på att lära sig acceptera din kropp som den är och känna att du kan vara lycklig inombords. Det krävs nog minst lika mycket hårt arbete att skaffa sig en “fitness-kropp” som att lära sig acceptera sig själv som man är. Vilket gynnar en mest i längden?

Utifrån Daniellas berättelse kan jag i alla fall säga att jag skulle varje dag vilja acceptera min mage precis som den ser ut. Vägen dit kan kännas lång, men som vi nu beskådat har den sin belöning när vi närmar oss målet.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

2015: våga, lita, förändra och må bra!

January 11th, 2015

Det här inlägget vill jag dedikera till det nya året vi nu har fått påbörjat. Det här året vill jobba med självkänslan – att våga säga nej när man inte vill och att lita på det egena omdömet. 

Redan under dessa första två veckor som passerat utav 2015 har jag mått så ofantligt mycket bättre i mig själv. Jag vet inte hur det kommer sig egentligen. Det enda jag kan tro har påverkat är att jag har gjort förändringar i mitt liv, som för mig, har varit rätt så stora:

  1. Tagit studieuppbehåll från KTH under vårterminen
  2. Börjar arbeta på McDonald’s igen, efter 4 mån ledighet
  3. Avsagt min plats i cheerleadinglaget
  4. Planerar att börja studera hälso-kurser på distans
  5. Släppt på “äta enligt matschemat” och börjat lita på mig själv igen

Detta har lett till att jag känner mig mer stabil i mig själv, jag och pojkvännen bråkar mindre, jag känner mig taggad inför att komma igång med terminen, känner mindre behov av behandlingen och känner mig mycket mer fri i vardagen! Mycket av detta är tack vare att jag stått upp för mig själv och mina egna behov och slutat med sådant som kännts tungt och börjat med sådant som känns kul. Det här är någonting jag vill fortsätta göra under resterande 2015.

Det är ju ditt liv och ditt nya år, så då ska du ägna det åt saker som du vill göra!

Ser verkligen fram emot att börja plugga igen när det är sånt här man ska studera:

kurser

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Förbättring kräver förändring

May 29th, 2014

Förändringar är generellt sett skrämmande för mänskligheten. De är svåra att både genomföra och att acceptera. Men mår vi inte bra i de rutiner som vi har idag, är det kanske just en förändring nödvändig. Det kan ju omöjligt bli bättre om vi inte gör någonting åt situationen – eller hur? Samma vanor kommer att ge samma resultat, det är så logiskt som det kan bli.

Anledningen till att vi fortsätter att gå dag ut och dag in med samma invanda rutiner är för att det känns tryggt och enkelt. Det som är jobbigt och okänt vill vi helst inte stöta på, även om det är just de där jobbiga förändringarna som är nödvändiga för att vi ska må bättre. Så vad gör vi? Väljer vi att fortsatta i samma säkra spår där välmåendet tar mer och mer stryk, eller är vi modiga nog att våga anta utmaningen att göra förändringarna och chansa på att det resulterar i ett förbättrat välmående?

För de flesta verkar nog valet rätt så uppenbart redan; det är klart att man vill göra det som kan få en att må bättre!.. men när det väl kommer till kritan är det, som sagt, svårt. Det är en början till att vilja genomföra förändringarna, sedan krävs det ett viss mod och “jäklar anamma” inom sig för att viljan ska övergå till handlingar. Det är inte bara någonting som blir givet till oss eller vi kan plocka ned från skyarna. Det är någonting vi måste hitta inom oss och våga lägga fram på bordet.

Det är dags att förbättra välmåendet, det är dags för förändringar, det är dags hitta modet och plocka fram ett “jäklar anamma”!

Tags: , , , , , , , , , , ,

Det är inte lätt, men… det går!

May 11th, 2014

Försök att ta hand om dig. Ta inte på dig för mycket och se till att vila.

Detta är återkommande uppmaningar från personer i min närhet. För det mesta blir svaret “ja, jag ska försöka, men det är inte så lätt“. Visst är det sant; det är inte lätt, och visst har jag försökt. Trots försöken har det inte riktigt gått att ärligt ta hand om sig själv fram till idag, och ni vet varför, det har vi redan konstaterat – det är inte lätt. Observera dock att svårigheten gör det inte omöjligt, och försök är aldrig misslyckade. Att jag har försökt trots att det inte har varit lätt har lett mig till där jag befinner mig idag.

Idag talade jag i telefonen med min pappa för första gången på flera veckor. Samtalet avslutades i princip med “gör inte för mycket, se till att vila och ta hand om dig”. Denna gång blev inte mitt svar “jag försöker” utan idag svarade jag “jodå, jag jobbar aktivt med det”, för det är precis det jag känner att jag gör nu.

Förut tänkte jag..

  1. Jag bör inte ta på mig ett extra pass, men jag kan ju faktiskt…” och gör det.
  2. “Jag bör nog äta något efter träningen, men jag väntar hellre tills jag kommit hem…”  och åker hem hungrig.
  3. “Min kropp skulle nog behöva vila från träning en dag… men när de frågar så kan jag ju inte säga nej.” och det blir träning i alla fall.
  4. “Åh, nej, jag kan ju inte äta godis nu.” och tackar nej.
  5. “Jag kan ju inte äta igen, redan! Det har ju bara gått två timmar sedan jag åt sist!” och försöker dra ut på tiden.

Nu tänker jag..

  1. “Jag har inte tid att jobba mer nu. punkt!” och sedan gör jag inte det.
  2. “Jag behöver verkligen äta något efter träningen – ge mig mat!” och jag gör det.
  3. “Nej, jag tänker inte följa med och gymma idag. Idag ska jag vila.” och jag gör det.
  4. “Godis? Höja blodsockernivån i slutet av träningspasset? Ja tack!” och jag tar emot godisarna.
  5. “Två timmar sedan jag åt? Ja men då kan jag ju äta igen!” och jag äter.

– Jag vill inte bryta ned min kropp, jag vill inte slita ut mig. Jag vill inte stressa och jag vill inte må skit. 

– Jag vill bygga upp mer muskler, jag vill äta allt som min kropp behöver. Jag vill njuta av livet och jag vill må bra.

Ingen vill väl egentligen förstöra sig själv. Egentligen vill nog alla må bra. Dock är det inte så lätt att genomföra de förändringar som krävs, trots att man vill. Jag antar att jag inte har lyckats förändra mitt liv tidigare för att jag inte varit där mentalt. Jag har varit i en fas där “jag vet, jag kanske försöker, men jag gör inte”, och det är inget konstigt att fastna ett tag där. Det kanske är nödvändigt att hamna där ett tag för att faktiskt nå den mentaliteten som får en att äntligen börja göra. Så oroa er inte om ni känner igen er “jag vill ju egentligen, men…” – tänket, för jag har varit fast där lääänge och äntligen har viljan även börjat påverka mina val och handlingar. Äntligen har jag självmant börja handla så som jag bör. Äntligen gör jag frivilligt de val som gynnar min hälsa. Äntligen har jag aktivt börjat jobba för att faktiskt må bra (och jag är övertygad om att ni också kan göra det).

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

Hur gör man någon annan lycklig?

March 26th, 2014

Har ni någon gång känt att ni bidragit till någon annans lycka? Går det att göra andra personer lyckliga, eller är det endast någonting som man kan bli själv? 

Lycka är en känsla. Lycklig är man när man upplever den känslan. Känslan av lycka är någonting som i princip alla människor strävar efter. En del tillbringar hela livet till att söka lyckan, några accepterar att de aldrig kommer att bli lycka, medan andra faktiskt finner sätt att känna sig lycklig i livet.

En del tror att de blir lyckligare av att göra framgång inom karriären, skaffa familj, avklara studier på högnivå, bli snyggast i stan, bli kändis, flytta utomlands eller hitta sitt livs kärlek. Det är klart att de saker som vi gör och den omgivning vi omfamnas om påverkar vår potential till att känna lycka, men det är sällan livet i sig som avgör om vi kan vara lyckliga eller inte. Det är framför allt våra egna tankar kring det liv vi lever som utgör möjligheter för att känna sig lycklig. Sedan säger det sig självt om vi gör sådana saker eller omfamnas av en sådan omgivning där vi helt enkelt inte kan tänka positivt.

Så, frågan följer: går det att göra andra personer lyckliga? Vad tror ni?

Eftersom våra tankar och känslor påverkas av vår omgivning, och vår omgivning utgörs bland annat utav de personer som finns där, är det självfallet så att vi kan påverka varandra potential till att känna lycka.

Känslorna påverkas utav tankarna, och det går att påverka någon annans tankesätt, men då gäller det framför allt att personen i fråga är mottaglig för en förändring utav sina egna tankar. Det går inte att hjälpa en person att bli lycklig om den inte är öppen för att förändra sina tankar – då kan den heller inte förändra sina känslor. Om personen i fråga däremot är öppen för att förändra sina tankar kring sitt liv, eller villig att göra förändringar i vardagen så kan man hjälpa denne att lättare känna lycka. Däremot tror jag inte att vi kan göra någon annan lycklig om det fortfarande bär på olyckliga tankar kring sin livssituation.

Jag tror att många som tänker på “lycka” misstar det för “glädje” istället. Glad är någonting man kan bli om man vinner på lotto, får jobbet man sökt, blir bjuden på dejt av killen man beundrar eller klarar körkortsprovet. Medan lycka, för mig, är när man är känner glädje trots att det varit en dålig dag på jobbet eller fått underkänt på tentan.

Mitt svar på frågan “kan man göra andra lyckliga?” är alltså nej. Vi kan göra andra glada men vi kan inte få någon annan människa att bli lycklig.

Vad är ditt svar?

Tags: , , , , , , , , ,

Äntligen är det dags för stepwise

March 25th, 2014

 

 

Den här dagen har jag sett fram emot.

Det tog mig ca en vecka efter jag skickat in min egenanmälan, vilket var i jan/feb, för SCÄ att höra av sig. Jag fick turen att komma dit redan efter någon enstaka vecka till. Egentligen trodde de inte att jag skulle få någon tid förrän i april. Sedan blev jag kallad till återbesök för deras stepwisebedömning och den dagen är idag.

Min uppfattning av Stockholms Centrum för Ätstörningar är hittills mycket positiv. Det kan vara så att jag bara hade turen att få kontakt redan efter någon vecka, men annars verkar de ha välstrukturerade rutiner för att ta hand om sina patienter.

Det är vanligt att personer med ätstörningar inte våga ta den hjälp som finns för att de själva inte tror sig vara “tillräckligt sjuk”. Om det fanns en gräns över hur sjuk man måste vara för att “ha rätt” till behandling så skulle jag nog inte understiga den i förhållande till många andra sjuka. Personligen har jag kommit över tankarna om att “jag måste vara magrare, äta mindre och verka sjukare”. Jag jämför mig inte med andra, mer undernärda och känner avund, utan jag känner snarare sympati. Jag söker behandling för att jag vet att jag inte är frisk ännu och det finns ätstörningsbeteenden kvar som får mig att må dåligt. Jag vill bli frisk på riktigt och för att bli det behövs lite hjälp.

Jag ser framemot att få detta utrett och påbörja en behandling här. Det känns som att jag faktiskt är mycket mer redo att göra det som krävs för att lämna anorexian bakom mig.. för gott!

IMG_2043red

Tags: , , , , , , , , , ,

Ätstörning, anhörig och motivation

February 11th, 2014

Har en snart femtonårig dotter med ätstörning. Hon har ökat i vikt och börjat skolan lite smått. Men är förstås deprimerad och har i princip inget socialt liv med kompisar. Hur lång tid tog det för dig att förstå att du inte kunde fortsätta så här? Som mamma är det fruktansvärt frustrerande, ångestfyllt. och det gör ont att inte kunna hjälpa min dotter att förstå. Jag kan bara finnas där och se till att hon äter, trösta och stötta när det är jobbigt men jag kan inte få henne att förstå att ätstörningen bara förstör för henne.
Carina

Hej Carina! Till dig vill jag först och främst tacka för att du ställer denna fråga.

Ur ditt perspektiv som anhörig är det extremt svårt att veta hur man ska hjälpa den sjuke på “rätt” sätt. Jag är övertygad om att alla föräldrar vill göra sitt yttersta för att leda sin son/dotter ur deras plåga, men trots viljan finns det inte mycket som man kan göra. Min förståelse för anhörigas roll till en person med ätstörning har förändrats under min resa. Nu, som friskare, blir det lättare att se situationen ur fler perspektiv, samt att förstå vilket typ av stöd jag behövde som sjuk.

Även om depression inte alltid funnit som grund till ätstörningen så är det mycket vanligt att den dyker upp under insjuknandet. För mig ledde det till att sjukdomen blev en flykt från verkligheten. Jag kunde inte känna någon annan glädje eller tillfredsställelse förutom den som Anorexian gav mig när jag svultit och gått ned i vikt. Meningen med livet var som bortblåst och varje dag blev en genomlidande dimma. I den dimman blir det svårt att finna motivation till att kämpa emot den sjukdom som samtidigt plågar men ger en någon form av lycka tillbaka. För att bli frisk måste man vilja bli frisk – och hur sjutton vill man bli frisk om man inte kan se någon glädje i ett friskt liv?

Som anhörig kan man varken mata, binda fast en eller trolla bort tankarna från den drabbades lidande liv. Det må vara en utav de högsta önskningarna man har som närstående. Det är fruktansvärt plågsamt att se någon man bryr sig så mycket om må så dåligt, och samtidigt inte kunna göra någonting åt det. Men som sjuk, redan illa fördärvad utav sjukdomens plågor blir det som salt i såren att se hur ens sjukdom påverkar sina anhörigas välmående. Det finns nästan inget värre med sjukdomen än att veta hur det påverkar de personer man själv bryr sig om. Det sista man vill är att skada någon annan. Sjukdomen må förstöra mitt liv, men fasen ta den om det ska gå ut över andra!

En del låter detta faktum bli en utav de främsta drivande faktorerna till att bli frisk. Jag tror dock inte att det kan vara den grundläggande anledningen till att man väljer livet framför sjukdomen. För att bli fri, helt fri, och kunna fortsätta leva fritt, måste man själv vilja leva ett friskt liv. Nu återkommer vi till det här med “att vilja leva“. Att veta att ätstörningen även drabbar närståendes välmående må vara en motiverande faktor till att bli av med sjukdomen, för att att vilja bli frisk behöver man veta att det friska livet inte är så hemskt och meningslöst som depressionen får det att framstå som. Här spelar anhöriga in en stor roll, här har man möjlighet att påverka sjukdomen. Jag behövde förstå att livet inte är en pina, en plåga och helt meningslös. Jag behövde att mina vänner och familjemedlemmar visade mig att livet faktiskt kan vara riktigt underbart – för det var någonting som ätstörningen fått mig att glömma helt och hållet.

Mina föräldrar var väldigt tålmodiga och stöttande till en början, men deras tålamod varade inte för evigt och till sist tog det sig en vändning. Hur hemskt det än var att se mina föräldrar må så dåligt över min sjukdom, så fick det mig på något sätt att inse att det var dags för mig att göra någonting åt det om det någonsin skulle få sig en vändning. Ju mer jag integrerade mig i ett friskt liv, desto mer blev jag påmind om att det faktiskt fanns lycka att finna. Trots att mina föräldrar förmodligen tappat allt hopp om att jag skulle bli frisk så fortsatte jag att intala mig själv om att jag inte ville kasta bort det fantastiska liv jag faktiskt har förutsättningarna till att leva. När ingen annan visade mig att livet kunde vara fantastiskt började jag själv jobba för det, jag ville bli frisk för mig själv!

Idag när jag genomgått denna resa och faktiskt fått uppleva ett och annat mirakel i mitt liv är jag övertygad om att man kan vara lycklig. Det mesta har med inställning att göra och det gäller att man lär sig hantera sina egna tankar. Trots att jag vet att livet kan vara underbart så har jag mina stunder där jag tvivlar på livet. Efter att ha sett hur sjukdomen påverkar mina närstående så pass illa vet jag vilken ondska den bringar. Det blir idag en motivation till att inte falla tillbaka. Jag vill inte se att mina älskade i omgivningen ska behöva lida på ett sådant sätt och pga. en sjukdom som jag har. Det tar extremt lång tid innan man blir helt säker på att ätstörningen inte är en väg man vill gå, men inners inne vet man att det inte finns något tillräckligt bra att hämta där. Det krävs ibland bara någonting som får en att öppna ögonen för att förstå det.

SR220713

I mitt liv nu har jag de mest fantastiska sakerna som jag aldrig hade kunnat trott när jag var sjuk, men om jag inte hade hoppats så hade de aldrig kommit till mig heller.
Detta är varför man väljer livet framför ätstörningen. *kärlek*

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp