Tankar kring kroppen

November 11th, 2013

Hur ofta tänker du på hur du ser ut nu för tiden? Som att spegla dig (kroppen) och hur ofta väger du dig nu för tiden? Kram
-Sofia

Viss utseendefixering är nästintill oundvikligt av idag, och helt ärligt känner jag att det finns en viss betydelse i att bry sig om hur man ser ut. Utseendet påverkar hur anda människor ser på en, och eftersom vi alla är en del av ett samhälle har det betydelse vilket intryck man gör. Det är i många fall fördelaktigt att se frisk, fräsch och hälsosam ut. Utseendet kan i många fall utspegla ens personlighet, vilket kan avgöra vilket intryck andra får av en. Det ytliga spelar större roll vid ett första intryck, men när man byggt upp en relation på djupare nivå behöver man sällan bry sig lika mycket om utsidan.

De flesta kan nog känna igen sig i detta. Det är normalt att bry sig om utseendet, men det finns undantag då fixeringen går till överdrift och de undantagen blir fler och fler.

Att kolla ansiktet i badrumsspegeln på morgonen och kanske väga sig en gång i månaden är inte sjukligt beteende. Det är inte konstigt att vilja se snygg och fräsch ut. Det börjar att bli ohälsosamt när man konstant känner ett tvång att kontrollera, mäta, känna och bedöma sin kropp efter det.

I am SUPERGIRL!

I am SUPERGIRL!

Jag kollar mig i spegeln och spanar gärna in mina magmuskler och snygga rumpa vid tillfällen. Dessutom händer det att vågen kommer fram ibland, men den har visat samma vikt +- 1 kg i över i ett halvårs tid. Jag är nöjd med mitt utseende och att ställa sig framför spegeln och tänka på allt positivt är riktigt sunt! Att däremot stå och klämma på skinnet och tänka hur “jäkla fet och äcklig” man är, när man inte ens är överviktig, är sjukt. Likaså att väga sig alldeles för ofta för att kontrollera att vikten inte skenat iväg. Där kan jag erkänna att sjukdomen har kvar viss kontroll hos mig; jag väger mig mer än jag borde. Som sagt har jag ju varit viktstabil i flera månader, så varför skulle vikten förändras på några dagar eller en vecka? Det gör den ju inte såvida man inte gör drastiska förändringar i kost/träning.

Jag tänker sällan negativa tankar kring mitt utseende. Antingen för att jag är nöjd, eller så blir jag nöjd genom att tänka att jag är det. 😉

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

  • http://www.sofiayit.blogg.se/ Sofia

    Hur skulle det kännas om du gick upp i vikt kanske 5kg, eller tänker du mycket på att du måste vara smal eller vältränad, att magmusklerna måste synas och så?

    • soelas

      Det beror naturligtvis på vilka omständigheter. Om jag skulle uppleva mer hunger och min kropp ville sträva efter en viktökning skulle det kännas mer okej än om jag helt plötsligt gick upp utan att göra någon förändring.
      Det är klart att man trivs bäst i sin kropp när man tycker att den är snygg. Jag tycker att den är snygg när den är relativt smal och vältränad. MEN det är klart att man ska kunna trivas i sin kropp ändå. (Lättare sagt än gjort dock)
      Jag ska erkänna att en viktuppgång på 5 kg skulle jag inte vara bekväm med idag, om det inte visade sig vara absolut nödvändigt för min hälsa.

      Du ställer smarta frågor Sofia, och jag förstår hur du tänker. :)

      Kramar

      • Julia

        Jag har en följdfråga här. Personligen så har jag känt det väldigt jobbigt att gå upp i vikt till mer än vad jag vägde innan jag fick ätstörningar. Det vore egentligen inte jättekonstigt om jag skulle väga lite mer med tanke på att jag är äldre och att många kvinnor ökar i vikt i 20 årsåldern. Men det är som att det känns som ett misslyckande att väga mer än så. Min fråga blir: Väger du som du gjorde innan ätstörningen? Hur känner du inför den vikten?

  • Julia

    Du äter ju och tränar som du ska, finns det egentligen någon anledning för dig att äga en våg? Jag säger ut med den :) ! De gånger som du hamnar i sammanhang då du behöver veta din vikt kommer med all säkerhet att kunna lösas! Jag klarade inte själv av att slänga min våg, så jag bad en vän ta den. Alla sätt som funkar är bra! kram på dig :)

    http://juelia.devote.se

    • soelas

      Du har helt rätt!
      Ett tag åkte den ut i förrådet, sedan kommer “bakslag” och då kommer den in igen. Men du har som sagt helt rätt!
      Det är osäkerheten som tar över ibland. :)

      Kramar!

  • Dessi

    Jag har en liten fråga, jag har nu för två veckor sedan äntligen valt att bli frisk och fri Anorexin!!
    Jag äter (så gott det går) enligt SCÄ (var senast inlaggd för 1år sedan) och blir otroligt mätt vid varje måltid (nästan som om jag ska spricka ibland)… nu till mitt problem, ½-1timme senare är jag lika hungrig igen och på kvällen så är det extra hungrigt. Jag blir bara mer hungrig av den där kvällsmackan vid klockan 9, för vid 11-tiden stoppar jag i mig två-tre mackor till.
    Det är som om hungern aldrig ger sig. Var det så för dig också?? Var du konstant hungrig när du väl började äta igen??
    När gick det över i sånna fall, 2,3, 4 veckor??
    Har du några idéer vad det kan bero på? Och några tips var jag kan göra? Får ju en sån ångest, det känns inte normalt att smälla i sig 3-4mackor på kvällen. Speciellt när man redan käkat 3 mackor under dagen.
    Jääätte tacksam för svar
    Och jätteglad att du delar med dig av dina erfarenheter här på din blogg. Tack :-)

    • http://rosettflickan.blogspot.com/ Linda

      Hej! Jag upplevde samma sak när mina hungerkänslor kom tillbaka efter att jag bröt svälten och försökte äta efter matschema. Hungern tog liksom aldrig slut och det skrämde mig något otroligt!
      Det höll på så i ett par månader innan det började ge med sig och hamna på en mer jämn och “normal” nivå.

      • Dessi

        ÅÅh tack, det är inte klokt vad lugnande det är för mig när ni delar med er såhär.

    • wangmaar

      Precis samma för mig, bottenlös! :)

      http://saralouisespluggkrubb.blogspot.se/

    • soelas

      Hej Dessi!

      Efter att ha svultit en period har kroppens alla energiförråd tagit slut, magsäcken har krympts och förbränningen saktats ned. När du nu börjar äta igen så kan det kännas tjärvt att få i sig en hel måltid (då magsäcken endast är van med kanske en halv). Men kroppen anpassar sig väldigt snabbt och om ett par dagar kommer du märka att hunger och mättnadskänslorna börjar bli stabila.

      Nu till en början sätts förbränningen igång och kroppen börjar med att reparera alla skador som skett. Det krävs ganska mycket energi, för tänk hur mycket mat som den gått miste om under anorexians makter. (se också http://soelas.se/efter-svalt-kommer-suget/)

      Som Linda berättade här nedan kommer det att lugna sig så småningom. Du gör helt rätt om du ger kroppen det där extra som den kräver just nu. Den behöver massvis med näring för att återhämta sig!

      Jag upplevde det likadant. Kunde äta en måltid, men en halvtimme efteråt skrek magen efter mer. Som att det var ett stort svart hål i magen som bara sög upp allting!

      Hoppas din fråga blev besvarad. =)
      Kram, och lycka till nu!

  • Klara

    Härligt tjejen!

    En väldigt personlig fråga som du får välja själv om du vill svara på:
    Hur känns det att ha en pojkvän? Man är ju vanligtvis väldigt intim med sin partner och visar hela alltet haha. Hur känns det? Är du bekväm med din kropp i de intima situationerna?
    KRAM

  • wangmaar

    vår fixering blir så enormt uppenbar när det händer katastrofer som de senaste dygnen, vi är så fixerade vid att vara smala – så länge vi har mat.

    http://saralouisespluggkrubb.blogspot.se/

  • Mikis – mikis.webblogg.se

    Har funderat på en sak… När man gått upp i vikt och blivit fri från en ätstörning. Kan man någonsin då ge sig på att gå ner i vikt igen, utan att åter falla in i en ätstörning, tro?

    • soelas

      Mycket sällan fungerar det. Om man ligger på en sund vikt är det inte hälsosamt att börja sträva efter en viktnedgång. Då finns det ju något sjukt i tankarna om man känner att man måste vara smal. Min behandlare sade i alla fall till mig att om man haft en ätstörning går det inte att gå ned i vikt utan att den kommer och knackar en på axeln igen.
      Jag tror att det ligger mycket sanning i det, men jag tror också att alla är olika som individer och allas situationer ser olika ut. Man måste nog ta hänsyn till vem det är, hur denne tänker och varför man väljer att gå ned i vikt igen.
      Har det blivit så att man gått upp mer än kroppen trivs med så är det nog inte farligt att gå ned några kilon, bara man håller sig till en hälsosam vikt. Men det beror också på vilka tankar som spökar.
      Är det någonting som du funderar över att göra själv?

      • Mikis – mikis.webblogg.se

        Jo jag har funderat på att göra det. Har en sund vikt, men vet inte om det är mer än kroppen trivs med, det är ju svårt att veta. Jag är viktstabil nu i alla fall. Har ett bmi på ca 21-22, så jag har ju mycket marginal att röra mig med om jag vill gå ner. Har liksom gått upp från bmi 16-17 i år… En väldigt stor viktökning, med andra ord.

        Jag är ju verkligen normalviktig nu och jag vill bara gå ner några kilon, men är ändå rädd att det ska leda till kontroll och ångest kring mat och vikt och att jag drar mig undan sociala situationer. Men om jag är vaksam behöver det ju inte bli så. Frågan är hur man gör för att undvika att hamna i de banorna igen?

        • soelas

          Jag tycker verkligen att du ska vara försiktig med att försöka gå ned i vikt på ett tag. Det är en enorm stor risk att ätstörningen triggas igång. Som du säger så ligger du ju på en hälsosam vikt och du har marginaler både upp och ned! Det är ju optimalt egentligen! =)

          Från mitt perspektiv (person som själv haft liknande äs-tankar) kan jag också förstå att man vill trivas med sin vikt och sin kropp. Frågan är om trivseln kommer utifrån vikten eller sina egna tankar kring den?
          Om du absolut känner att du äter mer än vad din kropp vill ha så är det där du ska göra förändringen. Kolla inte på vikten! Det är en siffra som säger vaddå? Massa skit bara! Missvisande och allt. Om du äter som din kropp vill så kommer den att lägga sig på den vikt den trivs med. Och det är den vikten man måste acceptera. =)

          Försök inte att >gå ned i vikt< utan i sådana fall röra på dig lite mer eller se till att du äter lagom av allt. Underät inte! Ät normala mängder och rör på dig i sunda mängder – då kommer din kropp att hamna där den vill. Skit i vikten!

          KRAM

          • Mikis – mikis.webblogg.se

            Du har ju rätt i det, min vikt måste ju vara så optimal den kan bli då den är precis i mitten av normalspannet (även om mer och mindre är okej). :) Antagligen tycker min kropp det då jag har haft samma vikt sedan i augusti, och sedan dess har jag verkligen inte suttit hemma och dragit in på maten. Mitt sociala liv har fått ett uppsving sedan jag började min utbildning och jag har ätit ute och borta, festat, levt. Och ändå inte gått upp mer i vikt.

            Ändå om jag mår bra med nya vänner och bekantskaper har jag en minst sagt krisig period i livet just nu, ett förhållande som ju gått i kras… Tror att det är en bidragande anledning till att jag börjar tänka såhär.

            Men tusen tack för ditt svar, det hjälpte mig <3 Ska inte underäta, ingenting blir bättre om jag börjar trixa, varken mitt psykiska mående eller min självkänsla. Fortsätta äta bra och röra på mig som jag brukar. Åt Ben & Jerry-glass nyss, himla värt :) Kram!!! <3

  • Pingback: I Choose Life | Soelas.se()

  • Pingback: I Choose Life | Soelas.se()

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp