Till anhöriga: vi ljuger

June 9th, 2013

Hej!

Vill bara ta upp en sak inom ätstörningar som jag har funderat mycket över inom det senaste dygnet, då min behandlare igår sa att jag ska förbereda mig för en inläggning på tisdag om jag inte lyckas göra DRASTISKA ändringar i mitt matintag. Detta kan vara bra information för anhöriga som eventuellt läser din blogg.

Personer drabbade av ätstörningar ljuger. Ingen nyhet där. Vi ljuger, förskönar sanningen och manipulerar, det spelar ingen roll hur ärlig man var som person innan sjukdomen eller hur mycket man som t.ex förälder vill lita på sin dotter/son. När jag blev konfronterad över min ätstörning blev jag lättad. Jag vill bli frisk och det kändes så skönt att jag äntligen skulle få börja äta, nu skulle jag ju faktiskt bli tvungen till det. Resultat? Jag har aldrig ätit så lite eller rasat så fort i vikt. Här är några anledningar varför, och fällor som föräldrar inte ska falla för:

Innan sjukdomen blev känd så kunde jag ibland äta med familj och vänner. Ångesten blev extrem men jag ville inte bli påkommen eller att folk skulle börja undra. Efter så körde jag på argumentet “Men jag har ju en ÄS, ni kan väl då inte förvänta er att jag ska äta allt det där? Man kan inte bara vända på det, det tar faktiskt tid. Jag tar två tuggor nu till lunch och två till lite senare”. Jag spelade på deras samvete(skitfult jag vet!) och på hur jobbigt det var för mig att äta. Sanningen är att det går inte att småtramsa, ju fortare man bryter svälten, ju fortare kan ditt barn börja tänka logiskt igen och inse själv att han/hon faktiskt vill bli frisk och måste äta.

Sen var det tilliten. Jag sa att jag vet att jag är sjuk, jag vill bli frisk, så ni kan lita på mig. Åk till jobbet, jag ska äta en HEL portion frukost. Det blev en kopp kaffe. Eller så ordnade jag en frukost åt mig själv när dom såg, sedan tog jag in den till tvn för att det är “lättare att äta med tvn som distraktion ist. för att bli stressad vid matbordet”. Där väntade en skräppåse i väskan där maten hamnade successivt allt eftersom tillfälle gavs. “Ni kom hem så sent, jag måste äta vid bestämda tider så jag har redan ätit” = jag har inte ätit alls. Osv. osv.

Jag blev helt enkelt så rädd för att bli itvingad mat vid nästa tillfälle och nästa måltid, att jag försökte “spara” mig tills dess varje gång, vilket resulterade i att jag aldrig ätit så lite totalt innan som nu. Detta trots att jag innerst inne vill bli frisk och jag önskar att jag inte kom undan så lätt som jag gör.

Så till alla föräldrar och anhöriga där ute: Håll alltid uppsikt över att den sjuka faktiskt äter, ni ska se varenda tugga! Se till så att dom äter ordentliga portioner, det är inte farligt, så går det ju till när man blir inlagd. Håll uppsikt så dom inte springer på toa direkt efteråt för kompensation om sådana tendenser finns. Och låt dom inte övertala er att dom inte vill få professionell behandling för att dom kan själva! Min räddning nu blir antagligen inläggningen, och det tack vare vägningarna på ätstörningscentralen, jag säger att jag äter men vikten fortsätter neråt. Pappa trodde ju att jag åt, att jag mådde fint. Men det är svårare att lura professionella behandlare. Ni gör faktiskt bara ert barn en tjänst, ju hårdare ni är mot dom i den inledande, viktigaste fasen: att bryta den direkta svälten så att hjärnan kan börja tänka i mer logiska banor igen!

– Jenny

Jag vill instämma i denna fantastiska kommentar, vilket är en utav anledningarna att den publiceras i ett inlägg. Som Jenny skriver så uppstod någon form av lättnad när man äntligen skulle få börja äta ordentligt. En lättnad, men och en rädsla. Tyvärr är rädslan dominant i de flesta fallen och man gör allt för att kompensera. På ett plan vill man äta så mycket som möjligt, men på ett annat plan vill man inte gå upp ett gram i vikt.

Jag vill även tillägga att ni som kämpar med att äta tillräckligt kan ta detta som en tankeställare: vill ni verkligen vara övervakad för att få i er den mängd näring er kropp behöver för att må bra? Att fuska och ljuga kommer inte till att få en att må bättre. Det kommer trigga ätstörningen och vägen till ett sunt liv blir bara längre. Gör inte bara era föräldrar och anhöriga en tjänst, utan gör också er själva denna tjänst.

 

Tags: , , , , , , , , , ,

  • Jenny

    Du har helt rätt! Och du är en sån inspiration. Det är otroligt uppiggande att läsa om hur långt du har kommit och hur bra du har det nu med cheerleading och allt. Blir alltid lite hoppfull och längtar tills jag har kommit lika långt :)

  • Kristina

    Hej Soelas! Jag har en fråga som jag gärna vill ha svar på: Jag har svältit mig själv en längre tid och förlorat mens, blivit väldigt frusen även mu på “sommaren”, blivit allmänt jättetrött, arg och deprimerad och ja du förstår, men har nu blivit påkommen med mitt svältande och har nu fått börja gå hos läkare osv för att väga mig och även börjat äta igen men jag blir nästan rädd för mig själv nu då jag är EXTREMT hungrig hela tiden, och vill ha all mat jag ser ungefär (äter ju inte det såklart men du fattar känslan) och det där med att man känner en “lättnad” av att “få” börja äta igen känner jag igen mig SÅ!! Frågan är helt enkelt är det normalt att man, efter man svältit och har en ätstörning, är extremt hungrig och har en otrolig aptit?! När jag väl börjat äta något så är det så galet svårt att sluta (fysiskt alltså, att jag fortfarande är hungrig menar jag) För medan jag svalt kände jag ingen som helst hunger och det var nästan så att jag kände att jag inte behövde äta något överhuvudtaget. Är detta “normalt” eller är det bara jag?? Snälla svara, jag skulle bli så lättad. Tack på förhand! Kram

    • soelas

      Hej Kristina! Det är absolut normalt att kroppen är hungrig! Den har ju legat i ett sådant brutalt underskott med mat under en längre period. Den behöver ju maten för att klara av att utföra ett arbete.

      Om du klickar dig runt lite på min blogg (ev. använder sökfunktionen) så kommer du nog kunna hitta en hel del att läsa om detta. Jag länkar ett inägg här: http://soelas.se/?p=2296 .

      Hoppas att du finner svar på det du söker. Återkom annars så kan jag besvara det lite tydligare igen. :) Kramar

  • Pingback: payday loans online()

  • Pingback: direct payday loans directs instant approval lender()

  • Pingback: drugrehabcentershotline.com drug treatment centers()

  • Pingback: calculate bmi()

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp