Uppdatering om behandlingen på SCÄ

August 13th, 2014

Hur går behandlingen på scä föresten? :)

I våras påbörjade jag en behandling på SCÄ eftersom jag kände mig redo att ta de sista stegen mot friskheten. I den öppna vuxenvårdsavdelningen, där jag gått nu, träffar man en behandlare ungefär 1 gång varannan vecka. Här ligger fokuset enbart på de praktiska delarna. Här ska man få hjälp med att få ordning på maten och att ta bort en eventuell undervikt.

Igår hade jag första träffen med min behandlare efter hennes semester. Tyvärr, håller jag mig fortfarande på en gräns med vikten, men för mig känns det inte så viktigt att jobba för att gå upp mer. Det viktigaste för mig är att jag mår bra, har energin till att göra det jag vill och känner mig övervägande glad i livet. Jag får inte ut någonting av att träffa en behandlare som enbart är intresserad av min vikt – den ska inte vara huvudfokus i tillfrisknandet, inte så länge den inte är kritisk.

Min behandlare remitterade mig till Idun, SCÄs dagenhet. De följer ett system som innebär att man går en vecka där vardagar 8-16 tillsammans med ett gäng andra och sedan är “hemma på praktik” i två veckor. Till min glädje inkom ett återbud och jag ska få åka dit på informationsträff redan imorgon! Annars skulle jag inte få komma dit förrän i september.

Dagvårdsbehandling låter kanske allvarligt för en del. “Är det så illa?!”, men nej, det handlar inte om hur sjuk man är för att gå i behandling, utan det handlar först och främst om hur motiverad och mottaglig man är. Jag är verkligen inte kritiskt sjuk, men jag har levt med anorexian ett bra tag nu och jag är öppen för att prova all hjälp för att bli helt frisk. =) Det verkar som att man på Idun fokuserar på mycket mer än det praktiska – jag hoppas att det kan vara något för mig.

Visst kan det kännas lite skrämmande, men framför allt är det spännande!

Tags: , , , , , , , , , , ,

  • Lina

    Jag går på Idun! Ska dit nästa vecka! :)

  • disqus_g7t0ti64sL

    Vad kul för dig, jag har också gått på Idun! Det är verkligen fantastiskt bra och individanpassat stöd och gemenskap med mycket fokus på det psykiska. Som du säger gäller det att man är mottaglig och motiverad för att få ut så mycket som möjligt från behandlingen:) Lycka till det kommer vara en givande tid:)

  • Rebecca Gustafsson

    Jag förstår självklart din känsla av att du inte vill att hela fokuset ska ligga på vikten, det vill ju ingen! Men när du skriver att “det inte känns så viktigt för dig att jobba för att gå upp mer”, så undrar jag bara varför. Alla “vill ju bara må bra”, så har jag också alltid tänkt. “Att jag inte behöver gå upp det pyttelilla sista, det viktigaste är ju att man MÅR BRA. men tänk om det är så att man faktiskt borde gå upp det där sista, för att precis som med alla andra sjuka beteenden man håller kvar, så är den där känslan av att inte vilja “gå upp det sista” också ett sjukt beteende i grund och botten. Och att det sjuka beteendet leder till att man håller kvar en del av sjukdomen.
    Jag själv är nu mera “friskförklarad” och mår för det mesta väldigt bra. Jag har varit kritiskt sjuk och även legat “på gränsen till okej” gällande bmi:t under en lång period. Jag måste själv säga att en stor del till att jag blev frisk var att jag vågade ta de där sista stegen med vikten, samt (såklart) en massa psykisk hjälp och vägledning, för att våga släppa taget helt.
    Det skulle vara intressant att höra ditt resonemang kring det hela, för jag tror att det kan vara lite provocerande för en del när du skriver “att du inte tycker att det är värt att jobba på”.

    Vill ändå, efter en lite kritisk kommentar avsluta med att säga att jag tycker att du är väldigt bra, så sug åt dig av det!
    Kram

  • Vera

    Känns dock lite konstigt att du skriver att du känner att du inte behöver gå upp mer, utan bara vill må bra. Jag kämpar mot anorexi och mitt självklara mål är ju såklart att må bra, men för att göra det så krävs det att man går upp i vikt. För annars kan det vara så att man håller kvar det sjuka genom att ligga på en vikt som egentligen är lite för låg, istället för att gå upp i vikt och möta den rädslan. Hur vet man att det inte är anorexin som tycker att du inte ska gå upp mer? Kändes tyvärr väldigt konstigt och nästa lite triggande att du skrev det, jag skulle ju också vilja slippa gå upp i vikt och må bra ändå! Men det handlar ju också mycket om att reparera de skador som kroppen utsatts för under svälten, och de kan ma bara göra genom att äta och gå upp i vikt. Tycker annars att du brukar skriva så kloka grejer, förlåt för all kritik nu.

  • matilda

    Tycker också det var synd att du nämnde att du inte vill satsa på att gå upp i vikt. Realrecovery = gå upp till kroppens setpointvikt, inte tvinga den kvar på en för låg vikt. Quasirecovery = stanna kvar på lägre vikt och aldrig bli fullt frisk. Det är säkert de kilona som fattas som håller kvar ätstörningen i dig!

  • waaaallflower

    Det där med att du inte vill satsa på viktuppgång kanske är det du borde? Jag menar, det är mycket möjligt att det är ätstörningen som talar och inte riktiga du. Det kan vara en faktor till att du inte är helt frisk, för att vikten kanske är något du inte vågar släppa? Bollar bara tankar, kram!

  • Sara

    Jag vill bara ge min synvinkel på inlägget, för jag uppfattar det på ett annat sätt än övriga här:

    Jag uppfattar det som att Sofie VET att vikten är en del av tillfrisknandet och att det är viktigt att ligga på en hälsosam nivå. Däremot uppfattar jag det som att hon inte vill att hennes liv enbart ska handla om mat och vikt utan att det snarare ska bli en naturlig del av hennes liv och att det därför inte ger henne något att träffa en behandlare som enbart är intresserad av siffrorna på vågen. På Idun tycks fokus ligga mer på helheten – att få vardagen att fungera “smärtfritt”. Däri ingår regelbundet och tillräckligt ätande, vilket i sin tur ska leda till att man hamnar på en hälsosam viktnivå för just SIN kropp.

    Att inte enbart lägga fokus vid vågens siffror behöver inte innebära att man inte inser att också det är en viktig delkomponent i tillfrisknandet.

    (Vet inte om jag förstår dig rätt, Sofie, det här är bara min uppfattning).

    • Dessi

      Jag fick samma uppfattning som du, Sara.
      Jag håller med Sofie att helheten är viktigare än att enbart stirra sig blind på siffrorna på vågen. (Även fast vikten också är viktig)

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp