Uppgift som förälder: uppmuntra!

October 6th, 2013

Kan du inte skriva om hur viktigt det är att föräldrar berömmer o är positiva till utmaningar man faktiskt vågar göra osv. För som sjuk är det väldigt viktigt att få bekräftelse att man faktist inte är duktig. För mina föräldrar klagar bara på det jag gör fel än att faktist se mina stora framsteg jag gör.. Hade uppskattat ett inlägg som handlar om det SÅ MYCLET!!!
Kram bästa bästa Soela<3
Klara

Motivation är den starkaste drivkraften vi har som människa. Den påverkar och påverkas av viljan, och viljan är en styrka som kan få en att kämpa för i stort sett vad som helst. Det är en konst att kunna motivera andra, och det är inte heller alltid så lätt att motivera sig själv. Men det finns forskning som visar olika tendenser som bidrar till minskad samt ökad motivation hos individer.

För att bli frisk från en ätstörning behöver man ha viljan, man behöver ha någon form av motivation. En del saker kan man vara tvungen till att göra “ändå”, så som att ta de där förbaskade näringsdryckerna, eller ge fan i att träna så mycket. Men för att bli frisk måste det finnas motivation. Det är en kamp att bli fri från ätstörningsmonster och för att orka med den kampen måste man vilja och tro att man klarar av det.

Omgivningen är ganska maktlös när det kommer till att hjälpa en person med ätstörningsproblematik. Dennes uppgift bli att uppmuntra  framstegen och framhäva det positiva med ett friskt liv. Dock förekommer det ofta att föräldrar tröttnar och deras eget tålamod brister. De klagar och kommenterar över de “sjuka” beteendena som deras barn har och hoppas att han/hon på sådant sätt ska inse sjukdomen och göra något åt det. I viss mån behöver man som sjuk få insikt i det ätstörda beteendet, men att ständigt påminnas över hur mycket man ‘misslyckas’ med att vara frisk leder knappast till ökad motivation. En förälder måste uppmuntra sin son/dotter för de framsteg som den gör, för det är när man lyckas som man blir motiverad att fortsätta jobba mot samma mål. Ett misslyckande leder till misstro på sig själv, och utan tron på sig själv blir det svårt att kämpa för sin vilja.

Fokuset ska ligga på det positiva, för det finns alltid något positivt och det är de bra sakerna som gör en lyckligare!

Det är en konst att inte kritisera utan att lyfta fram det positiva. Alla besitter inte den förmågan tyvärr, och ibland måste man ha överseende. För att försvara sig själv måste man ta kritiken som andra ger en och i sitt eget huvud omvandla den till något positivt. Även det är konst som i många fall kräver mycket övning. Men lär man sig att se till de bra sakerna, så kommer det underlätta flera saker i livet.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

  • Jeanette Samuelsson

    Du som verkar ha väldigt bra koll på bra mellanmål. Ja ska börja ta på mina näringsdrycker och äta riktig mat nu, hur många rutor mörkchoklad är då ungefär motsvarande en näringsdryck på 300kal ?
    Samt hur många rutor mjölkchoklad?

    • soelas

      Tack för förtroendet Jeanette! :)
      Jag kan börja med att länka dig två listor som jag fått från mina behandlare om mellanmål:
      http://soelas.se/?p=1604

      http://soelas.se/?p=737

      Det ska röra sig om ca 100 g choklad, och alla kakor har olika stora rutor så det går inte att säga något exakt antal tyvärr. :/

      • Jeanette Samuelsson

        Tack så mycket, vill verkligen göra rätt nu när jag ska sluta med ND och visa att jag kan fixa bra mellanmål själv. Tusen tack och vilken underbar blogg du har. Läser den varje dag!
        Ha en bra dag fina du 😀

  • Kusin Linda

    Som kusin till en tjej som haft svår anorexi med månadsvisa inläggningar på sjukhus (sondmatning, vak etc) men som nu är frisk är jag tacksam att läsa ditt ovanstående inlägg. I vårt fall var mamman sjukskriven i mer än ett år för vård av svårt sjukt barn (upp till 18 år). Jag har ju som kusin kunnat följa familjen och inser hur extremt viktig familjens engagemang varit i hennes tillfrisknande. Just därför är det så viktigt att anhöriga lär sig förstå sjukdomen eftersom den för en frisk person ter sig som fullständigt ologisk och knasig i sitt uttryck och att man därför säger och gör fel saker. Och ju närmare relation släktingen har till den drabbade, desto större blir frustrationen och maktlösheten och i många fall den egna skuldbeläggningen (“vad har jag gjort fel som förälder?”). En frustrerad och förtvivlad förälder/syskon kan mycket väl till en början reagera med ilska och bli arg när hen petar i maten (“fattar du inte att du måste äta, hur svårt kan det vara??”). I början var det i vårt fall också jobbigt för familjen att höra omgivningens kommentarer som t.ex. “skicka henne till svältens Afrika så får hon minsann se”, “hur kan hon vara så egocentrisk och bara tänka på sig själv och sin kropp när så
    många människor lider ute i världen”. Men efterhand som omgivningen blir mer medveten att detta är en sjukdom och inte något självvalt “beteende”, ökar också möjligheten till att omgivningen istället blir en drivande faktor till tillfrisknande. Men såvitt jag förstår är det verkligen inte givet att familjen under pågående behandling får professionellt stöd och vägledning överallt i Sverige.

    Trots att min kusin enligt läkartermer anses frisk från anorexi både psykiskt och fysiskt, ligger ätstörningen och lurar emellanåt, t.ex. kan tjock-tankar fortfarande dyka upp hos henne när hon får någon motgång. Hon har dock fått fantastiska verktyg att använda sig av och kan numera på egen hand resonera bort dessa tankar på ett par timmar. Som nära har jag således fortfarande ett behov av att underhålla min förståelse för sjukdomen; ett sätt är och har varit att läsa bloggar – särskilt bloggar som är i ett tillfrisknadsskede och som lättare kan beskriva tankar och känslor i ett längre perspektiv. Det som har slagit mig är att samstämmigt för alla (jag menar verkligen alla jag läst, utan undantag) som blivit friska har en gemensam faktor: de har i något skede (alltid lite senare verkar det som när svältvikten har passerats och hjärnan orkar sortera) bestämt sig för att bli friska, dvs. fått en vilja och psykologisk nyckel till att öppna dörren till det friska rummet och även känslomässig ork att tänka sig igenom ångestskapande utmaningar på vägen dit. Det är väl just här som alla nära och kära kan vara till största hjälp, dvs. att ge all möjlig näring till motivationen att bestämma sig.

    Jag vill med detta långa inlägg säga att för släktingar/anhöriga är din blogg väldigt värdefull!

    • soelas

      Vilken otroligt fantastisk kommentar! Tack för att du tog dig tid att skriva detta, det var extremt givande att läsa. Och vilket fantastiskt jobb du gör som vill engagera dig i och förstå dig på din kusins sjukdom. Du är värd guld!
      Kram

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp