Uppskattar mitt liv efter inläggning och 24h fasta

September 26th, 2013

Det fanns tillfällen i sjukdomen som man inget hellre önskade än att bli inlagd för omvårdnad. Ätstörningen hade en vilja om att bli så pass sjuk att inte kunna hjälpa sig själv, och vid vissa tidpunkter kändes det som att anorexin hade tagit all livsvilja och lämnat en  hjälplöshet. En inläggning kunde vara den enda räddningen, för inte förrän då skulle man tro att man var tillräckligt sjuk för att tillfredsställa ätstörningen. Man visualiserade sig en trygghet på en avdelning. När orken inte längre fanns så skulle det optimala vara att låta andra ta hand om en. Allt man behövde göra var att ligga i en säng och bli tvångsmatad. Lycka?

Det hände en olycka i måndags på träningen, vilket resulterade i att jag blivit inlagd på akutvårdsavdelningen de två senaste dygnen. Skadan i sig var inte särskilt allvarlig, men de ville ha observation så att det inte försämrades, innan jag kunde åka hem. Detta fick bli mina första nätter inlagd på sjukhus och ni som läst mina instagram-/twitter inlägg kan förstå att det inte var en rolig upplevelse. Jag må säga att jag aldrig blivit så pass bra bemött av personal inom vården som jag blev på Capios St: Görans sjukhus akutavdelning, men trots det kan jag inte påstå att vistelsen var rolig.

Nålstick här och där, 24 h utan mat, dropp, sjukhuskläder, sjukhussäng, undersökningar, väntan.. Inget kunde man göra. Inget orkade man göra. Det värsta var utan tvekan dygnet i droppställning. Det var mentalt påfrestande att inte få äta mat eller kunna röra sig fritt på flera flera timmar. Jag kunde naturligtvis inte undgå att relatera till hur en inläggning pga anorexin hade kunnat se ut. Detta fick mig verkligen att uppskatta mitt liv! Man mår inte bättre av att ligga inne och bli behandlad som en sjuk patient, det är psykiskt påfrestande och jag fick små panikattacker på slutet. Jag mår bra av att få röra på mig och äta mat! Lycka hämtas inte i sjukhusbädden, utan den hämtas i det vardagliga livet. Allt man kan göra är saker som ger en energi, och energin behövs för att leva, energin behövs för att känna glädje! Instängdhet och hjälplöshet äter upp en inifrån, på en avdelning blir livet inte bättre än det kan bli ute i friheten.

Efter att ha levt bunden i droppställning ett dygn och ytterligare timmar på AVA har jag insett hur illa det kan gå, när man i en sjukdom aktivt strävar efter en liknande vardag. Jag levde så några dagar och började bokstavligen klättra på väggarna och bryta ihop i korridoren. Det oroar mig över hur illa man bör må efter att leva så en ännu längre period. Kanske vänjer man sig, kanske klarar andra det bättre, men jag kan garanterat säga att det inte kan göra mig lyckligare än att leva mitt liv. <3

Frukost, lunch och middag. Droppen fick mig att aldrig vilja sluta äta igen!

Frukost, lunch och middag. Droppen fick mig att aldrig vilja sluta äta igen!

 

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp