Vad är en hälsosam vikt?

March 23rd, 2013

Det är många som funderar kring vad som egentligen är en undervikt. Kollar man på olika “BMI-räknare” på internet så visar många olika och detta kan vara oerhört förvirrande och triggande för personer med ätstörningstankar. Därför tänkte jag nu reda ut denna förvirring en gång för alla!

BMI (Body Mass Index) ger ett mått på massa i kilogram per kvadratmeter. Det används framför allt till att ge riktlinjer över patienters hälsotillstånd inom vård och omsorg. Hänsyn måste tas till ålder, kön och muskelmassa.

  • BMI bör ligga mellan 18,5 och 25.
  • BMI under 17,5 anses som en anorektiskt vikt.
  • Även ett normalviktigt BMI kan leda till viss hälsorisk om midjemåttet > ca 90 cm.
  • Standardmått för en 8-10 åring ligger runt 60-65 cm.

Siffror kan vara väldigt triggande även om man påpekar att detta endast är RIKTLINJER och måtten ges på ett UNGEFÄR. Det finns ingen heldragen gräns, utan man måste se till individens förutsättningar när man avgör vad som är hälsosamt för en själv.

Har man haft en ätstörning räcker det sällan att stanna sin viktuppgång på precis den undre gränsen av viktskalan för att bli frisk. Förhoppningsvis mår man bra redan då, men det behövs marginaler. En del av viktfobin är just att väga mer än minimalt. För att bli av med ätstörningens starka viktkontroll så måste man trotsa den och gå upp lite till.

Ett BMI på 20 rekommenderas från vården. Det finns medicinska skäl och logiska hälsoaspekter till att man har den riktlinjen.

Vad händer om du får en rejäl influensa i en eller två veckor? Vad händer om du åker utomlands och kanske råkar på en matförgiftning? Eller vad händer om du har en stressig period i livet och på något sätt inte får i dig den näring som du behöver? 

Börjar man att tappa i vikt igen så kan det trigga igång. Har man en gång haft en ätstörning så måste man vara försiktig och se till att alltid ligga steget före. En plötslig sjukdom som leder till några kilons viktnedgång ska inte behöva dra en in i sjukdomen igen. Det behövs en buffert!

Tidigare var jag övertygad över att det inte ska ligga sådant stort fokus på vikten, vilket det heller inte ska (ett missbruk att bli fri från). Men efter det att jag påbörjat min behandling igen och efter alla fina kommentarer ifrån er läsare, inser jag att ytterligare viktuppgång är nödvändigt. Jag tror att det blir lättare att jobba med ätstörningen om man ligger på en stabil normalvikt än “lättundervikt”. Det är bättre att se till att bli helt frisk nu och gå upp till normalvikt, än att stanna och eventuellt falla tillbaka. Målvikten för att bli frisk på riktigt!

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,

  • Sara

    Tror nog också att man ska upp på 20, är viktigt att ha för att inte triggas igång om man skulle tappa något vid ex sjukdom. När jag var på behandling sa de att sjuka som gick upp till BMI 20 hade en större chans att förbli friska och lyckas gå hela vägen…
    Kramar

    • soelas

      Precis! Skönt att du håller med mig. :)
      Jag börjar äntligen förstå varför de har BMI 20 som mål.
      Kramar

  • GT

    Så skönt att läsa detta. Återigen vet jag ju om det, men… Som jag antydde i min tidigare fråga har ju jag väldigt lätt att bli större. De där 5 kg du nämnt t.ex… jag har ganska nyligen lagt in högre växeln med maten och ökat dessa och mer därtill på ingen tid alls. Inte så att jag är chockad (jag vet ju att min kropp gör så: som överviktig åt jag faktiskt inte särskilt mycket eller onyttigt det handlar mer om min kroppsform + ett hormonfel som påverkar), men det är klart det känns (jag är också kort). Nu påminde du mig om att det behövs. Jag trodde i början av året att jag i princip var klar, men fick problem i magen i en ynka vecka… Och såg sen en alldeles för låg, alldeles för triggande siffra på vågen = föll dit igen. En viss buffert behövs. (Och dessutom: dags att sluta kämpa MOT min kroppsform/storlek kanske? Leva lite istället?)

    • soelas

      Det är ju inte hälsosamt om en viktuppgång går FÖR snabbt heller. Men att gå upp 5 kg inom en månad är inte osunt.

      Det där sa du så bra! “Dags att sluta kämpa emot kroppsform och leva istället!” 😀
      Super bra måtto! Något att LEVA efter.
      Kramar!

  • flcikanochhavet

    Har haft halsfluss nu i 3 veckor, till och från, och haft svårt att äta. Sedan torsdag endast mosad/flytande föda, då mandlarna varit så svullna. Idag åt ajg “normal mat ” första gången och var ute och gick 20 minuter (går på penicillin efter att jag fått 40 graders feber o släpat mig till läkaren.)

    Jag fattar inte att jag någon gång VALT BORT att äta då jag varit hungrig. Att ligga vrålhungrig och svag är inget skoj. Blir trött på all soppa, gröt glass och yoghurt. Ge mig en grillad kyckling för fastiken!

    Under dessa veckor/dagar har jag gått ner 3 jävla kilo, och jag har bara legat på min röv. Pojkvännen kommenterade att “du får nog börja äta upp dig sen då du blir friks, så du blir som dej själv igen :) ” (med kärlek i rösten) Att idag kunna äta LAX, hårda o svårsvalda men saftiga ÄPPLEN har varit sån lycka!

    Jag vill inte veta vad som skulle hänt om jag blivit såhär sjuk då jag hade ätstörningar och var mycket underviktig. Min kropp skulle knappast ha klarat av 40 graders feber. JAg kunde ha dött.

    Ta hand om er alla. Det är inte värt att riskera sin hälsa genom att inte ha lite att “ta av”.

    • soelas

      Tack för din berättelse! Den inspirerar nog. 😀

      Hoppas att du mår bättre nu och verkligen kan repa dig framöver.

      Kul att du kommenterade förresten. Ta hand om dig med <3 Kramar

  • Anonym

    Jag tror att bmi 20 är ett bra mål, men precis som du skriver kan det se väldigt olika ut beroende på vilken kroppstyp man har. Man kan ju inte välja att “här ska jag stanna”, låter man kroppen bestämma stannar den när den har den så kallade trivselvikten.
    Jag själv var ju sjuk i en ätstörning och när jag låg på ett bmi 20 tyckte personer omkring mig att jag fortfarande var för smal (och mina tankar var väldigt ätstörda). Idag har jag ett bmi på 22, är dock fortfarande liten och smal, frisk och mycket gladare! :)

    • soelas

      Man inser mer och mer hur liten skillnad några kilon upp gör på utseendet trots allt.
      Man är fortfarande smal på normalvikt. :) Vad härligt att du kan känna det själv också. Jag blev riktigt glad av denna kommentar!
      Kramar

  • http://www.facebook.com/veltmanlisa Lisa Veltman

    HEJ

    Jag läste ditt inlägg och vill hålla med om att bmi är missvisande. Liksom vikt.
    Jag har haft anorexia tidigare och räknade ut mitt bmi när jag läste detta inlägg. 18.7 ligger jag på, undervikt? Nej… Jag har legat på samma vikt i 3 år sedan jag blev frisk (helt). Jag kan gå upp och ner +-3kg i perioder precis som du säger. När man är på semester kanske man går upp och när man är stressad och arbetar tvärtom.

    BMI och vikt är missvisande, nästan alltid!! Om ni kan, sluta fokusera på siffror och istället på hur ni MÅR – sen kommer resten att ordna sig… Kanske är det svårt… men ååh vill bara få bort all vikthets på alla sätt i hela värden…

    kram

    • soelas

      Hej Lisa! Vad kul att du kommenterar och delar med dig av dig själv. Du har så rätt i det du säger. Livet ska inte handla om mat och siffror oavsett vilket håll de pekar åt. Det finns så mycket annat att lägga tiden och energin till.

      Stora kramar tillbaka! :)

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp