Vad är viktigast just nu – bli färdig med skolan eller bli frisk?

November 30th, 2014

Hej! Jag ska börja på enheten Iris (scä) imorgon pga ett ganska grovt återfall. Går just nu i ettan på gymnasiet men måste ju lägga skolan åt sidan för behandlingen, precis som du! Vet ju att det löser sig men det är självklart jobbigt att missa skolan, att vara så annorlunda liksom… Nu när det gått en tid, har du några tips på hur man verkligen tar vara på tiden och inte gå och oroa sig? känns som det kommer bli ännu jobbigare när jag bryter svälten och kan tänka klart, som att jag kommer känna mig lat för att jag inte går i skolan då. Hur tänker du? hur stor roll spelar skolan? kram!
– Anonym

Hej vännen! Vad bra för dig att du ska få hjälp med att återhämta dig. Det är säkerligen mer än nödvändigt att ta en paus från skolan ett tag, för att jobba på sig själv och sedan ta sig ann det när man samlat mer kraft och energi till det. :)

Jag förstår att det känns jobbigt att veta att man behöver skjuta på sin utbilning, men det är inte så att din anledning är att du festat för mycket eller bara skitit i att gå dit. Du har en sjukdom som gör att skolan blir svår att handskas med just nu. Hade du fått cancer eller någon annan mer fysisk sjukdom hade skammen över att skjuta på skolan inte alls varit lika stor – det är bara denna psykiska sjukdom som vill ställa till det för en. Du är sjuk och behöver gå i behandling just nu, och det är någonting bra! Tänk hur många det är som skjuter på sin skolgång genom att de sitter hemma och spelar datorspel, är ute och festar för mycket med kompisar, drar ut och reser eller kanske jobbar i några år. Sedan finns det ett antal personer som inte gör något annat än att ligga hemma och aldrig fullföljer sin utbildning, kanske för att de aldrig tog de chanser som fanns till behandling en gång i tiden.

Jag vill inte skrämmas eller tvinga någon till att skjuta på sin skolgång, det är klart skönare att få bli fädig så fort som möjligt, men det är inte värt det alla gånger. Ibland behöver man skaffa sig själv lite bredare perspektiv på tillvaron. Livet är långt men en ätstörning kan lätt korta ned det. Och här sitter vi och nojar över att välja en chans till tillfrisknande och förskjuten skolgång. Det blir ju nästan lite löjligt att tro att ett år av hela ens liv ska vara så viktigt. Kanske kan det ske många saker under ett år som kan vara viktigt för en i längden, men att gå i skolan kommer i princip vara lika viktigt nu som om ett eller tre år. Det har inte sådan stora negativa följder som det kan ha att inte bli friskare från sin sjukdom.

Jag vill även påpeka att det handlar inte riktigt om att kasta bort ett år av lärdom, för det man lär sig av att gå i behandling och jobba med sig själv kan till och med vara mer givande än att lära sig derivera eller alla politiska partier i riksdagen. Nu är sådan kunskap också nödvändig på många håll och kanter, men det är inte ens jämförbart med den kunskap som man få när man jobbar med att bli fri sin ätstörning och psyksiska problem. Det är snarare så att man unnar sig själv ett år med kunskapsinsamlande än kastar bort ett.

Att man känner sig “lat” över att inte plugga/jobba eller dylikt kommer man säkert att göra. Det är ju ett vanligt drag hos anorexin att man hela tiden ska vara “duktig” och effektiv. Jag tror att om man ger sig själv chansen att bemöta de känslorna så kommer man också kunna vänja sig med tanken att ta det lugnt. Jag personligen har verkligen lärt mig uppskatta att bara ta det lugnt, för nu inser jag nödvändigheten med det. Dessutom vänjer sig kroppen rätt så snabbt med förändrande rutiner. Jag trodde att jag skulle få det jätte långtråkigt och bli rastlös, men jag känner mig fortfarande väldigt upptagen och tiden försvinner. Det finns alltid någonting att göra, det svåra är inte att vara upptagen, det svåra är hitta tid till att inte göra ett skit! 😉 Någonting som absolut är nödvändigt att lära sig!

Sammanfattningsvis: Det spelar inte alls någon större roll om man behöver skjuta på skolan ett år. Självklart känns det jobbigt, för man vill ju liksom, men man vill väl bli frisk också och då behöver man ibland göra ett val, och sedan jobba med att acceptera det. Jag tror att det går att vänja sig med allt. :)

Tags: , , , , , , ,

  • waaaallflower

    Hejsan! Här kommer jag med en till fråga, bara för att jag tycker dina svar är så otroligt motiverande och välgenomtänkta och helt enkelt väldigt bra! 😀
    Jag äter samma antal kalorier till frukost och kvällsmål, lunch & middag varierar eftersom att jag äter i skolan / föräldrar lagar maten hemma. Nu när julen närmar sig är jag väldigt inställd på att utmana mig och bara äta det jag känner för, onyttigt som nyttigt.
    Min tanke är r att jag är rädd att min kropp ska reagera jättekonstigt på att jag äter mer kalorier en dag, eftersom att jag alltid får i mig samma mängd vissa måltider. Hur ska man tänka?? Kram!

    • soelas

      Hejsan!
      Jag förstår tryggheten i att äta exakt samma mängd mat varje dag, vilket även rekommenderas när man börjar i behandling. Men det är första steget. Nästa steg är att upptäcka att man kan ha en större variation på kosten än så, utan att den skenar upp i vikt. Kroppen strävar ju efter en balans och om den ligger där så påverkas den inte särskilt av tillfälliga förändringar, den kommer alltid att sträva tillbaka. Det långsiktiga målet är ju att kunna äta efter kroppen; att lite på denns mättnad, hunger och sug. Ingen frisk människa tänker på om de äter lika många kalorier idag som igår. Det sköter oftast kroppen automatiskt. Huvudsaken skulle jag säga är att man fortfarande äter regelbundet och inte hoppar över måltider, för då sätts matsmältningen ut balans.

      Det låter som en intessant testperiod för dig att se vad som händer. Som sagt, det viktigaste är att inte fiffla med måltidsordningen, ät alla måltider, men ät det du är sugen på (t.ex. risgrynsgröt framför havrgrynsgröt, eller chokladpraliner till kvällis). Du kan nog själv tänka efter vad som händer om du hoppar över/drar ned på portionerna.. Det bästa vore ju att bara släppa kaloritänket. Du vet ju själv att det krävs mer än några enstaka kalorier i överskott några dagar innan det påverkar vikten. Och om det så skulle leda till ett kilogram mer under jul så är ju inte det mer än normalt! Det vore bara sunt! Men tänk på att kroppen ändå alltid strävar efter en balans. Våga lita lite mer på den kanske?

      Lycka till! Kramar! 😀

  • Caroline

    Kan inte annat än hålla med! Jag fick ett återfall i andra ring och var borta från skolan nästan hela hösten+en del av vintern. Dock fick jag inte ett grovt återfall kanske, men dåligt mådde jag för att kunna orka med skolan. Så jag valde att ta bort 3 ämnen och plugga distans på dom andra ämnena! Och jag kan säga att det var faltiskt det bästa jag gjort!! det fick mig att bli en mer rofylld person och tagga ner lite. Det går inte att kombinera en behandling med 100 % skola pch stress, då kommer det ta längre tid att bli frisk är min åsikt. Välmåendet kommer alltid före allt annat! För det går varken att jobba eller plugga när psyket inte är på topp. Det gör allt värre! Jag har gått ut gymnasiet och kommer börja plugga upp de 3 ämnena jag missade snart. Men jg tar det lugnt, det viktigaste här i livet är att må bra. Det är så man blir klokare! Dessutom är det ju rätt bra att jag pluggar upp dom nu och läser ett i taget för då kan jag ju satsa på att få bra betyg i dom!
    Så jag tycker du ska lyssna på soelas. Annars är det ju upp till dig men jag tycker att det är smarast att ta tag i välmåendet först!
    Kram!!

    • soelas

      Det gör nog otroligt mycket att kunna varva ned och få bort delar av stressen. Jag tror att allting, livet, blir mycket roligare då också. Det blir ju mer lustfyllt än när det är fyllt med massvis med press och stress.

      Kramar

  • duellen.ratata.fi

    Jag har varit ledig från mina studier den här hösten och försökt bli frisk. Bästa valet nånsin, men just nu går det tyvärr ändå sämre än nånsin. En kompis föreslog att jag borde in på avdelning, men jag är inte såå sjuk. Tips för hur jag ensam kan övertyga mig om att det lönar sig att våga ta steget bort från sjukdomen?
    Vill tacka dig för att du skriver så bra och ärligt! Kram!

    • soelas

      Man är aldrig “sååå sjuk” enligt sig själv eller ätstörningen. Jag tror att du ska lyssna på vad din omgivning säger. Kanske har inte din kompis jätte stor koll på vilka kriterier som finns inom vården för inläggning, men om du kollar med någon behandlare/läkare eller eventuellt förälder så kan nog de komma med ganska hälsosamma perspektiv. Kanske kan det vara något som motiverar dig – att inte behöva bli inlagd?

      Kämpa på nu!

  • Pingback: I Choose Life | Soelas.se()

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp