Vi är alla olika – vad är rätt för dig?

July 21st, 2014

Är det inte frustrerande ibland hur mycket vi påverkas av omgivningen och andras åsikter?

Det en person anser grundas i dennes erfarenheter och föreställningar. Den kanske anser att ett visst sätt att leva är det bästa, men det behöver inte betyda att det sättet är det bästa att tillämpa på andra personer. Vissa tankemönster har vi fått inlärt redan från barndomen, men väldigt många kan vi forma om själva i takt med att vi blir mer självständiga och vuxna. Det handlar inte längre om hur andra vill få dig att tycka och tänka, utan hur du själv faktiskt vill tycka och tänka; vilka värderingar vill du ha i ditt liv?

Vi föds olika, vi växer upp olika, vi ser olika ut och.. ja.. jag tror helt enkelt att vi är menade för att vara olika. Det är någonting som jag tycker är helt fantastiskt och på alla sätt vill kunna acceptera. Olika + olika = lika, precis som minus + minus = plus! Tillsammans kan olika personer lättare finna vägar att utvecklas och hålla sig starka, än den andre som vandrar i samma spår som den ena. Den nyckel som öppnar en dörr öppnar inte alla andra. Vi alla behöver nog finna oss våran egen nyckel, men visst finns det nycklar som passar i flera lås också. Desto fler olika nycklar vi kommer åt, desto fler olika dörrar kan vi öppna.

Ju äldre jag blir, desto mer förstår jag att det är en själv som måste hitta vilka tankesätt som får en att må som bäst. Jag uppskattar att folk ger mig kopior av deras nycklar för att låta mig testa om de passar till mina dörrar, men till sist kan den skaran av felmatchade nycklar leda till att de rätta blir svårare att finna. Det är självfallet viktigt att kunna lyssna till andra personer och man kan lära sig mycket av deras erfarenheter, men om nyckeln inte visar sig passa någon av dina lås, lämna då tillbaka den och fortsätt leta efter de som öppnar dina dörrar.

Tags: , , , , , , , , , , , ,

  • http://nattstad.se/mynu My

    Precis vad jag behövde höra just nu. Och alla andra också! Detta är något som oftast glöms bort och därför behöver vi påminna oss om att så här är det faktiskt, för ja, precis som du säger är alla olika och så SKA och måste det få vara! <3

  • http://nattstad.se/mynu My

    Förlåt om jag kommer med många frågor och funderingar men jag vet inte till vem jag ska vända mig till och du är så klok.
    Vet att du tidigare skrivit om “frukostluncher” och jag kan verkligen relatera. Nu när det är varmt har jag inget sug efter mat men äter ändå (u know eat it to beat it), men skulle vilja ta tex flingor m mjölk, banan + macka istället ibland. Det är ju ändå en tillräcklig mängd, så förstår inte varför det skulle vara något fel med det? Jag vill kunna ta det jag känner för! Det anser jag som mer friskt än att ständigt följa ett schema.Grejen är den att mina föräldrar är överoroliga för att det ska bli för lite & att jag ska plocka bort, försöka smita och ta Anas sida genom sådana saker (gå utanför schemat).. Vilket inte är sant! Jag äter & försöker inte alls minska och detta gör mig framförallt irriterad men även ledsen. Att ingen tror på mig och att jag inte får göra några egna val.
    Känner mig så bunden vid schemat utan frihet och inga val. Så fort jag vill gå utanför matschemat blir det konflikter och de ser det som något dåligt. Min behandlare säger att jag inte alltid kommer gå efter matschemat men så länge jag går där kommer jag antagligen ha detta (?) & så vill jag inte ha det! Att gå efter en lista gör inte mitt ätande normalt. Det är inte normalt att till punkt följa det som står, istället för att lyssna på kroppen och ta det man känner för och jag försöker säga det till mina föräldrar men som sagt, de tror på Tornet och följer det till 100.
    Ingen lyssnar på mig vad gäller detta och jag är så himla less på att alla andra ska styra över mig. Och nej, detta handlar inte endast om att kanske ta frukostlunch ibland utan förövrigt också. Kan jag “gå emot” de mina föräldrar & Tornet säger? Kommer få mycket skit för det men känns som om det är värt det. Jag önskar bara de kunde lita på mig och förstå att jag menar allvar när jag säger att JAG vill ta något annat istället för att påstå att det är anorexin. Jag måste göra mig själv frisk och jag måste få testa mig fram, med hjälp av Tornet men inte genom att vara STYRD av dem.
    Jag förstår att man i början måste gå efter matschemat & jag har gjort det också, i ca 5-6 månaders tid. Inte till precis fullo men ändå! Dessutom är jag inte så kraftigt underviktig som jag varit när mitt BMI nu snart är 16 från att legat någonstans på 14. Jag har inte svälthjärna längre och är starkare mentalt så är det inte dags att de låter mig ta nästa kliv nu? Jag vill bli mer självständig i mitt ätande men jag får inte chansen! Hur tycker du jag ska göra? Hur skulle du gjort i denna situation?
    Ni andra som läser Sofies blogg kan gärna också svara, behöver stöd i detta och höra vad andra tycker!

    • soelas

      Hej My! Det är ju fantastiskt att du ställer dina frågor, det kan hjälpa både dig själv och andra att diskutera dem. =)

      Som många behandlare anser är “frukostluncher” ingen optimal huvudmåltid. Det blir svårare att få alla näringsämnen som kroppen behöver från sådan mat. Det är också vanligt att många med anorexia äter så för trygghetens skull.

      Sedan är det självfallet så att många personer som aldrig haft problem med ätstörningar också föredrar att äta fil och mackor till lunch. Speciellt på sommaren, när det är varmt, kan det vara svårt att känna sig riktigt hungrig och matsugen. Kanske blir det så att man fikar mer istället (glass, frukt, smoothies etc.) och det ska ju inte vara fel att göra så heller, om man hellre känner sig sugen på det. Jag själv har svårt att bli riktigt matsugen när jag ligger ute och steker i solen. Det behöver inte ha med anorexian att göra, utan det faktum att min kropp hellre vill ha i sig lite snabbare kolhydrater, vätska och salt, än en mastig köttmåltid. Suget efter en sådan kommer mer mot eftermiddagen.

      Jag tycker att det friskaste man kan göra är att äta det man är sugen på, men då gäller det också att man vet att man äter det för att man vill och inte för att ätstörningen tvingar en. Om du nu har kommit så långt i ditt tillfrisknande att du vet att du kan äta ordentliga portioner mat dagligen om det behövs, men vid tillfällen hellre är sugen på “frukostlunch” i sommarvärmen så säger jag: Kör på det! Du ska ju göra det som får dig att må bäst. Alla andra bryr sig och det är sunt att de uppmärksammar stickspår från matlistan, men i slutändan är det du som måste avgöra vad som känns friskast för dig. Har du nu kommit så pass långt i ditt tillfrisknande att du börjar förstå vad din kropp behöver och inte längre strävar efter en viktnedgång så är det inte farligt att äta flingor, mjölk, frukt och macka istället. Men se då till att du äter dig mätt på det också! Frukostmat är inte lika näringsrik som de flesta andra maträtter – tappa inte näringsintaget där, utan ät hellre en extra frukt eller macka för att vara säker. Kanske lite mer rikligt med pålägg än vanligt och ett ägg till?

      BMI 16 är fortfarande en extremt låg vikt, och kroppen är på ett sätt fortfarande i svält, men jag tror att du har förmåga att tänka logiskt och börja lita på dina egna omdömen. Ta det dock inte för vana att ständigt bryta mot matrekommendationerna, men låt det också vara okej att göra det emellanåt. :) Det är ju DU som ska bli frisk, då måste ju DU få göra det som känns friskt för DIG. Skulle det spåra så, ja, då vet du ju det till nästa gång och då är det bara att låta bli. Eller så fungerar det och du fortsätter att må bättre och bättre, och då är ju det fantastiskt!

      Detta är i alla fall mitt perspektiv på din situation. Jag litar på att du är vettig nog att göra denna avvägning. Behandlare och föräldrar finns där för att säga till när någonting blir alldeles för tokigt, men de vet inte alltid bäst.

      Kramar <3

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp